Så bra som det påstås? Hur långt är ett snöre?

När man sätter en lins framför objektivet så inför man ett par optiska fel i strålgången, och de kan vara mer eller mindre uttalade. Men det är obestridligt att man dels löper större risk för reflexer och spökbilder, dels får ett tillskott av förvrängning både sfärisk aberration och kromatisk.

Men, precis hur mycket gör det på bilden?

Om det man ska fotografera ska reproduceras i stort format och har många fina detaljer, så kan ju de här felen vara avgörande. Men om det handlar om ett vanligt foto av ett tredimensionellt motiv, då har de här små felen oftast inte någon betydelse alls. Ta som exempel en liten blomma. Det finns en fastnålad tråd som visar resultatet av att använda försättslins ganska väl, Maskrosboll, närbild med kompaktkamera.

Och som alltid är det en fråga om hur bra man vill att grejerna ska vara och hur mycket man är villig att betala. Närbildslinser är ganska billiga och de ger ett mycket bra resultat, men de kan överträffas av ett bra makroobjektiv, i synnerhet om man är mycket noga med övriga förhållanden kring tagningen, som att ha kameran på stativ exempelvis.

En av de stora fördelarna med närbildslins när man har zoomobjektiv är att man kan använda hela zoomomfånget och på så sätt bestämma utsnittet med hjälp av zoomen. Det funkar också med telezoom, så man kan ta närbilder på bekvämt avstånd, vilket underlättar belysningen av motivet och valet av bakgrund. Väldigt ofta kan man få bättre närbilder med smal bildvinkel än med bredare vinkel, inte bara för bakgrundens skull, utan också för att "makroläge" på många objektiv ligger så nära att man skuggar motivet.

Vid de flesta bilder tagna i naturen har det ingen betydelse att skärpan blir sämre mot kanterna eller att man får en viss förvrängning, också ut mot kanterna. Motivet brukar alltid vara någonstans i närheten av mitten av sensorn, och det kan ibland till och med vara en fördel om det inte tecknas skarpt ända ut mot hörnen. Därför är en lins ett ganska användbart hjälpmedel till en mycket rimlig kostnad om man jämför med ett makroobjektiv.

Så jag skulle närmast råda till att prova om det är tillräckligt bra.

Men det kan vara bra att veta vilken lins som är rimligt att sätta på.

• Om det ska användas till en normalzoom som fokuserar ner till ungefär 30 cm är en lins +4 bra, för den fortsätter där den vanliga fokuseringen slutar. Man får skarpt mellan ungefär 13 cm från linsen till 25 cm från linsen med +4 dioptrier. Samtidigt kommer man så nära att man löper ganska stor risk att skugga motivet.

• Om det ska användas till en telezoom som fokuserar ner till ½ m är det lämpligt med en lins på +2 dioptrier, som ger möjlighet till skärpa mellan ½ m och ungefär 25 cm från linsen.

• Om det ska användas till en telezoom som fokuserar ner til en meter, har man användning för både +1 och +2 dioptrier, som kan täcka avstånd ner till ungefär 25 cm. Mellan 1 m och 50 cm med +1, mellan 50 cm och 33 cm med +2 och från 33 cm till 25 cm med båda.

Tack så mycket! Hjälpte väldigt mycket! Jag har tidigare testat att köpa en sk. macro tub, men varit ganska missnöjd med denna gymt svårfotade tub. Så jag vill hellst inte gå på samma nit igen.

Jag har en Nikon D60 med 18-55mm objektiv och ett 55-200mm objektiv. Jag tror att 18-55:an har närgränsen 28cm och 55-200mm har 1.1m närgräns om jag minns rätt…
Så skulle det funka med en +4 lins, fast jag skyggar lätt motivet då, eller en +1 / +2?
Om jag fattat allt rätt? Rätta mig gärna om jag har fel! :)

Jag skulle i första hand kolla vad närgränsen är på den långa zoomen och skaffa linser efter det. Den korta tror jag man kan strunta i för närbilder på närmre håll än man kommer utan hjälpmedel. Om det är 1,1 m (jag misstänker att du kommer närmre), så är det +1 och +2 du kan ha användning för, och då kan du jobba på bekvämt avstånd och ta ganska små saker. Stativ är bra att ha, och det kan vara lite knepigt i början att hitta skärpan.

Ett bra hjälpmedel för skärpan är att ha ett snöre med knutar på de olika avstånden, eller markering på kameraremmen om den är tillräckligt lång. Man måste ha klart för sig att man inte kan ta på längre håll än linsen tillåter när den sitter på. Det betyder att med en +2 på så kommer allting som är längre bort än ½ m från linsen att bli oskarpt, medan automatskärpan kan jobba mellan ½ m och omkring 35 cm från linsen om objektivets närgräns är omkring en meter. Det är bekvämare än mellanring, och också säkrare, eftersom man slipper få skräp på sensorn. Mellanring är egentligen inte särskilt användbar för zoomobjektiv, den passar bäst till fasta brännvidder.

Jo, mätte närgränsen med 55-200mm, och kom ner till ca 85cm :/ Så en +2 och en +1? *Tycker det är bäst att fråga* ;)

Jag tror att det kommer att passa bra. Du kommer då att ha möjlighet att sätta på +1, +2 och +3 när du har båda. +3 betyder knappt 35 cm från linsen och ner till ungefär 25 cm från linsen, precis som i sista punktstycket i #1. Då kan du ta en yta ungefär så stor som ett frimärke vid 200 mm på zoomen. Du måste nog i regel använda stativ för att få skarpa bilder, och det är ganska knepigt att sikta rätt med kameran. Enklast om man grovriktar med kortaste brännvidden och zoomar in så stort som man vill ha.

Tack så mycket :) Känner mig myket klokare nu! :) Stativ har jag så det borde ju fixa sig! :) Tack så jätte mycket!

Kom på det en sak, ställer man in skärpan manuellt eller har man autofokus med linserna? och går det att fota med anndra inställningar än P, S, A, M? (Nikon) Det gick nämligen inte med macrotuben, och upptäckte att det var lite väl svårt att få skärpa när man inte ser ngt.

Det går att använda kamerans alla funktioner på normalt sätt när det sitter en försättslins på. Det enda som händer är ju att objektivets inställningsområde ändras, så att man bara kan få skärpa inom ett visst intervall.

När man har ett objektiv som normalt fokuserar till en meter och sätter på en lins på +1, vilket innebär en meters brännvidd på linsen, så kan man ställa skarpt mellan en meter och en halv meter. Det blir alltså andra gränser för inställningen av skärpan, men fininställningen låter man automatskärpan göra precis som innan. Om man tar nånting som ligger på omkring 70 cm håll, så sätter man på linsen och knäpper som vanligt, med automatskärpan.

Självklart går det lika bra att jobba med manuell skärpa som innan, så om du hellre vill ställa skärpan själv, så går det också.

När man jobbar på mycket nära håll med linser eller mellanringar eller andra hjälpmedel för närbildstagning, kan det ibland vara nödvändigt att ställa skärpan genom att flytta kameran fram och tillbaka tills det blir skarpt. En del kameror har en inställning som gör att de inte löser ut förrän skärpeindikatorn hittar skärpa, och då kan det användas så att man håller knappen nertryckt, men kameran löser inte ut förrän man har flyttat den till ett läge där motivet är skarpt.