"Hennes hud är äcklig, sönderfrätad och absolut ingenting man gärna vill vidröra. Hela ansiktet är förstört och ser förfärligt ut. Det finns inga bot till hur hon ser ut. Men bryr hon sig verkligen om det? Hon har ju fortfarande kvar sinna underbart, vackra och glänsande ögon. Dessa ögon som gör henne så speciel. Folk bryr sig inte om hur hon på utsidan ser ut, för de ser henne rakt in i de vackraste ögon."

Tänkte först döpa bilden till "From skin of stone to eyes of joy" Men det blev lite för långt, så det fick räcka med "Skin of stone". Berätta gärna vad ni tycker om både berättelsen och bilden.

"En liten flicka som lever svåra tider i slumen. Hon är villig att lämmna allt bakom sig för vad som helst bättre än det liv hon redan lever. Plötsligt lyses himelen upp och en röst i hennes öron viskar att hon är inbjuden och accepterad upp till himelen. Hon räcker upp sinna armar i väntan på det slutgiltliga ögonblicket. Ögonblicket då en ängel drar upp henne sakta, säkert och ömt. Men snart börjar allting svartna. Rösten är borta och himelen har blivit vanligt trisst och grå igen. Hon inser att allting varit ännu en dag-dröm. Hon är tillbaka i helvettet."

 Denna bild är döpt till "Reaching for better times" villket igentligen säger allt. Men det har bildats så många olika uppfattningar om vad meningen med denna bild igentligen är, att jag var tvungen att skriva någonting för att hjälpa folk förstå hur jag tänkt.

Det är fina berättelser du har till dina väl genomtänkta bilder.

Nu delar jag inte riktigt din uppfattning om att man behöver en berättelse till bilderna. Jag tycker att det är upp till betraktaren av bilden att bilda en uppfattning om bilden - syftet - händelse - motiv - budskap  - och om bilden är bra eller inte. Det är därför jag också försöker att avhålla mig ifrån att skriva att jag tycker att någon av mina bilder är bra eller inte, för det avgör den som tittar på bilden om den är bra eller inte.

Hälsningar

Robert

Jag håller med dig Robert. Men jag försöker inte tvinga på någon en uppfattning om bilderna med hjälp av minna berättelser. Konst är inte på riktigt om man inte får möjlighet att använda sinna egna tankar till att beskriva bilden. Men det jag menade med vad jag skrev i #2 är att en del endast ser en söt flicka som ler, och ingenting mer. Det är därför jag med hjälp utav en liten berättelse om hur jag ser på bilden, försöker hjälpa dessa personer att också förstå. Jag döper alla minna bilder till någonting som har en betydelse för den, precis som konstnären gör med sin nymålade tavla. Jag har ju också en rätt att få skriva en förklaring till minna bilder, och inte bara låta andra göra det åt mig.

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

Jag tycker iofs att man kan förstå vad som gör en bild bra om man förstår lite mer av omständigheterna kring bilden. Ett porträtt kan t ex bli bättre om man känner igen personlighetsdrag från personen i verkligheten.

På samma sätt kan jag tycka att en film, bok eller sång kan bli bättre om man vet mer vad som hände i kreatörens liv. Det kan ge en ny dimension till kreationen.

Här är en bild med text som jag tycker kompletterar fint…

Jag tänkte precis lägga ut en bild på mig själv… som hade lite med detta temat att göra… vågar tyvärr inte, det finns ju fler sätt att förändra en bild än att förbättra den.

Ibland när jag ser en bild så vill jag skriva en berättelse om den.  :P även dessa då :P

#7, det är en tröskel att ta sig över att bryta igenom det anonyma i internet. När du känner dig redo så är du välkommen att lägga upp dina bilder. Som tröst så tror jag 100-tals människor ser ditt ansikte varje dag. Ibland hamnar du i någon annans kamera och upplagd i någons annans fotoalbum.

Gör som Rembrandt, måla av dig själv med kameran och låt andra ta del av dina skapelser.

Hälsningar

Robert

En bild är just en bild för att man ska titta på den och se vad den betyder. Inte för att man ska få förklarat vad man "ska" se. Det är som att en konstnär ska behöva förklara sin konst. Det känns överflödigt. Det är upp till betraktaren att betrakta.

Att döpa en bild eller ett konstverk är däremot helt OK. Det är mer slagkraftigt än en berättelse.

Det finns undantag. Det är dokumentärfotografering där bilden följs av en sann berättelse. Då kan själva bildtexten göra bilden mäktigare. Ett exempel är bilden på en pappa som sitter mot en vit husvägg i Irak med sin lille döde son i sin famn. Den bilden med texten får mig att gråta.

Tom

Om jag säger så här då. En barnbok har bilder för att hjälpa barnen att skapa egna fantasier med texten ifrån bilderna den visar. Det där lät komplicerat när jag skrev, men ni förstår säkert. :-)

Men jag håller faktiskt också med er om att man ska få bilda sina egna uppfattningar. Det har jag sen i början haft som motto i minna bilder. Jag har aldrig sagt emot någon om vad de tycker och tänker. Men ett fotografi är också mer än bara ett fotografi. Jag ser fotografering som en konst och konst delas upp i en mängd olika kattegorier. Som denna -

"Conceptual Art
Photography where the identifiable subject is not the primary emphasis of the work, but rather the cryptic or interpretive meaning found in the composition of the photo."

De bilder jag laddat upp här har ett dolt budskap som kräver nogran analysering utav bilden för att förstås. Alltså är det inga fotografier på en söt flicka eller snuskig bild på ett öga som de flesta tyvär tycks se på dem som. Därför har jag med en liten berättelse som enligt mig inte tycks avslöja alltför mycket om konceptet i bilden. Men det betyder ju igentligen bara att jag gjort ett dåligt jobb. Men jag tycker att bilderna är fina och vill som sagt att folk ska förstå mer än "söt flicka" och "snuskig bild". Men jag får kanske jobba lite hårdare på den delen. Det här med Conceptual Art är någonting nytt för mig. Annars har det bara varit kännslomässiga porträtt-bilder jag arbetat som mest med. :)

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

Jag var på en fotoutställning i Budapest. Där var bilden i fokus och det räckte med att titta på dessa bilder för att jag skulle bli glad, ledsen eller arg. Texten under bilden hade ingen betydelse.

Hälsningar

Robert

Jag vet ingenting om Conceptual art men det jag läser tolkar jag som att man inte nödvändigtvis får någon text till bilderna utan det är kompositionen som ska tala sitt kryptiska språk.

Oavsett vilket så gillar jag dina bilder. Och om jag får välja så tar jag dem helst utan "instuktion". Däremot är jag intresserad av faktiska omständigheter runt dina bilder.

 Tom

Jim, jag gillar kombinationen av bild & berättelse, och åtminstone bilden på den skrattande flickan får en dimension till av texten. (Jag såg bara ett lekande barn…) När bilder "förklaras" med långa filosofiska utläggningar tappar jag intresset - för mig betyder det bara att bilden i sig inte var tillräckligt intressant - men dina fungerar. Antagligen för att fotona egentligen talar för sig själva! /Lena