Hmm, hur menar du med "lika stora"? Antalet punkter i bilden (pixlar) beror inte på sensor storleken. Att 5D råkar ha 12.7 megapixles (över 20 på mark II) och 400D runt 10 megapixels är en design/pris fråga, 450D har t.ex 12.2 megapixels med exakt samma sensor storlek som 400D.

Det spelar ganska liten roll om du har 10 eller 12 megapixel om du inte tänker göra extrema förstoringar (tänk posters).

Det som ändras är egentligen, enkelt utryckt, hur stor del av bilden som objektivet kan ta in som används av kameran. För dig som använder kameran blir den mest uppenbara skillnaden att ett objektiv fungerar som om det var 1.6 ggr längre hela tiden (eg ett 50 mm objektiv fungerar som ett 80 mm fungerat på en fullformat sensor).

Detta har både nackdelar och fördelar, nackdelar med crop är t.ex:

* Svårt att bygga "extrema" vidvinkel objektiv (löst genom att det tillverkas speciella objektiv som bara fungerar på crop, vilket gör att du då måste köpa nya objektiv om du byter till en kamera med fullformats sensor)

* Oftast brusigare bild, framförallt vid höga ISO och/eller långa exponeringar jämfört med "motsvarande" fullformat sensorer.

* Ställer högre krav på objektivens Upplösning eftersom varje sensorpunkt är mindre.

Fördelar är t.ex:

* billigare.

* Kommer närmare med samma objektiv så billigare att t.ex ta foto på fåglar.

* Fungerar med "billig konsument optik" (och även med "proffs" optik).

#1: Det jag menar med lika stora är alltså inte lika många pixlar, utan att motiven täcker precis lika stor del utav bilden, eller hur jag ska säga. Att bilderna föreställer precis samma saker, alltså den delen som 5D får plats med extra jämför med 400D skärs bort så att bilderna ser lika dana ut (förutom pixelstorlek, den kanske blir annorlunda).

Ska låna din tråd lite!

D60 har mindre sensor än D300, då går det alltså att zooma längre med en D300 med ett 55-200mm objektiv?

#3 Tvärt om. Du kan "zooma längre" med en D60 om du använder samma objektiv.

#4 Aha,jag missuppfattade.

Jag har också en fråga på samma tema. Visst är det väl så att sökarna är större på fullformatskamerorna och hänger det ihop med sensorstorleken eller förhåller det sig på annat sätt?

#6: Ja, jag har också läst det. Men där jag läste det stod det att anledningen till att det var så var för att de kamerorna (gäller kanske inte alla, men gäller tydligen Canons) inte har något inbyggt blixt som tar plats. Då finns det utrymme för att förstora sökaren så att den täcker större del av bilden. Så jag tror inte att det egentligen hade med sensorstorleken, fast jag är inte säker.

Oj vad rörigt det kan bli…

Moderna sensorer idag har högre Upplösning än vad många objektiv klarar, och det innebär i praktiken att det blir mycket liten skillnad, om någon alls, mellan en kamera med fullformatssensor vid delförstoring av samma bildyta som en APS-sensor från en kamera med mindre sensor. Om bilden från den mindre sensorn har fler bildpunkter, så blir den "slätare", men sannolikt inte skarpare.

Skärpa är ett ganska komplext begrepp, som hänger ihop med såväl objektiv som sensor, bildens slutliga storlek och kontrast. Det sista steget i att skapa skärpa ligger i "framkallningen", som vid film verkligen är framkallning, men i digitala kameror är ett program som oftast körs i kamerans processor.

När man använder en systemkamera spar man ofta bilden utan framkallning, dvs i råformat. Då finns ingen skärpa (akutans) pålagd, utan det gör man efteråt när man slutbehandlar bilden. Det senare är mer praktiskt, eftersom skärpetillägget bör göras när man har bestämt bildens slutliga format. Skärpeförstärkning vid 10 megapixel kommer inte att synas om man gör en pappersbild i format 10x13cm; bilden blir skarpare om man drar ner den till ett par megapixel och förstärker skärpan. (Photoshop kan göra förstärkning av skärpan också med fler megapixlar till ett mindre utskriftsformat, då använder man "oskarp mask" och ställer pixeltalet högre än för en större bild, exempelvis till 10 pixlar eller mer.)

Skärpan hänger alltså ihop med den slutliga bildstorleken också.

Så för att ge ett bra svar på frågan behövs också den slutliga storleken på bilden, för att avgöra om man kan se skillnaden mellan en bild tagen med den ena eller den andra sensorn.

Om man har en fullformats sensor på 12,7 megapixel och klipper ut en APS-sensorstorlek (cropfaktor 1,6, kvadraten är 2,56) ur bilden, så blir det 5 megapixel, man dividerar pixlarna med kvadraten på cropfaktorn. Om objektivet klarar att åstadkomma lika hög Upplösning som den högre pixeltätheten på den mindre sensorn, så blir det en skillnad på ungefär 40% högre Upplösning från kameran med den mindre sensorn. Det kan synas på bilder som är i storlek omkring A3 om man går riktigt nära, men på bilder i mindre format lär man inte se någon skillnad alls.

Men, Upplösning är inte samma sak som skärpa. Bilden är alltså lite "slätare" från sensorn som har högre pixeltäthet (samma jämförelse som förut, utklippt bild i APS-format från helformatssensorn). Men skärpan hänger ihop med andra saker, och i praktiken ska det inte synas någon skillnad i skärpa efter att man har skärpeförstärkt i förhållande till bildens slutliga format. Då tar jag hänsyn till att man betraktar en större bild på längre håll.

Om man går riktigt nära den där A3-stora bilden, så kan man faktiskt se att det finns något lite mer detaljer i den som har högre pixeltäthet, förutsatt att objektivet klarade att återge det, och att skärpa stod rätt och att man inte skakade kameran när man fotograferade.

Men om vi bortser från alla hårklyverier, så är det inte sannolikt att du skulle se någon skillnad.

#8: Tyvärr fattar jag inte riktigt vad det är du försöker förklara. Om man egentligen får en bild med fler megapixlar (efter att man klippt till 5Ds bild) med en 400D och kvaliteten är lika bra, vad är det då som gör att man hellre vill ha en fullformatssensor än en mindre sensor? (Ni kanske fattar bättre om jag formulerar frågan så, fast det var egentligen inte min fråga, men jag kan kanske hitta det jag söker i svaret på den frågan).

Oj, då blir det ju en annan fråga.

För att du ska se en avgörande skillnad mellan en fullformat och en DX-sensor, så är det så klart när du inte klipper ner bilden från fullformatssensorn. Om du alltså tar en bild med 50 mm objektiv och den mindre sensorn, och samma bild med 80 mm och den större sensorn, då finns det redan från början mer detaljer i bildens skarpa delar i den som är tagen med fullformatssensor.

Dessutom, eftersom ett 80 mm objektiv har större verklig öppning vid samma bländarvärde, så kommer skärpedjupet att bli mindre med kameran som har större sensor. Det är väldigt uppskattat när man ska ta porträtt och man inte vill ha bakgrunden skarp.

Nästa skillnad man märker tydligt är när man tar med högre ISO. Eftersom den stora sensorn har lägre pixeltäthet, så har den också mindre brus.

Och även om båda har lika många pixlar totalt, så kommer den som har mindre sensor inte att vinna något i skärpa/upplösning i de flesta fall, eftersom tätheten mellan pixlarna på nyare sensorer är så stor att optiken inte riktigt hänger med. Man får alltså mer "bild" från ett 80 mm på fullformat än från ett 50 mm på DX-format.

Så skälet till att köpa en kamera med mindre sensor är inte att den skulle ge "högre kvalitet" genom sin högre pixeltäthet än motsvarande delförstoring från en kamera med fullformat. Skälen till att man som amatör föredrar den mindre sensorn är att den är mycket billigare, och att objektiven om man vill utöka systemett också är billigare. Kvalitén räcker helt och hållet till för de allra flesta.

Och fullformatskameran ger högre kvalité totalt sett, och för den som har fotograferingen till yrke kan det vara ett av skälen till att välja den större sensorn. Man har alltså ett bättre utgångsmaterial.

Och eftersom optiken kanske inte hänger med den stora pixeltätheten på moderna sensorer, och andra faktorer ofta är mer betydelsefulla, blir det kanske inte bättre skärpa på bilderna med en 10 till 12 megapixels sensor än med en sensor på 6 megapixel. Nikon D40 kan upplevas som skarpare än D60 eller D40x.

Som parentes kan jag nämna att mellanformatskamerorna numera kan ha upp till ungefär 65 megapixel, man att man med ett par av dem kan slå ihop pixlarna fyra och fyra för att få mindre brus vid högt ISO, och alltså ta med 16 megapixel i stället för 65, men få mindre brus och tillräckligt bra Upplösning och skärpa upp till ISO 6400. En sån kamera (Sinar eller Phase One) ger då vid ISO 6400 ungefär lika lite brus som en amatörkamera har vid ISO 100.

Så skillnaden mellan fullformatssensor och DX ger sig bäst tillkänna när man använder hela ytan, och också när man använder objektiv som är optimerade för formatet som man använder det till.

Och det är så klart samma på Canon som Nikon. Det finns en ganska stor skillnad till fördel för kameran med fullformat, men fullformatssensorn lär ge ungefär samma resultat när man använder bara en mindre del av sensorn, dvs klipper ner bilden. Skillnaden syns när man använder hela formatet.

#10: Jag tror att jag har fattat nu, det var som jag trodde. Men om man är t.ex. fågelfotograf och värdesätter att komma väldigt nära sitt motiv, är det då egentligen någon fördel att ha en 5D jämfört med en 400D?Jag menar, om du har en 5D så måste du ju sedan klippa till bilden, det skulle du kunna slippa om du har en 400D.

Nä, det där förstod jag inte riktigt. Om du tar med 190 mm på kameran med den lilla sensorn eller 300 mm på den med större, så är det ju ungefär samma sak, men förutsättningarna för ett bra resultat är ju lite större med den större sensorn. Däremot är det ju tyngre saker att släpa på, och det kostar en bra bit mer att köpa. Däremot om du klipper till bilden efteråt till det mindre formatet och använder samma brännvidd, då kommer det ju att gå i stort sett på ett ut.

Så det är självklart en fördel att ha den större sensorn med motsvarande objektiv, men investeringen är ganska mycket större. Det är kostnaden som gör att kamerorna med mindre sensor säljer så mycket bättre, och det finns ganska stort utbud av objektiv som inte heller kostar skjortan. Jag ser frågan som lite hypotetisk; själv skulle jag av flera skäl inte skaffa mig en fullformatskamera, och de två tyngst vägande skälen är priset och storleken.

Så om du verkligen känner att du är ute efter optimal kvalité, då kan valet av format vara avgörande. Det finns fler format som är större, men priserna stiger mer än linjärt i förhållande till storleken, och grejerna blir både större och tyngre. Det kan ju helt enkelt vara lättare också att hålla en kamera med DX-sensor och antiskakfunktion med ett 200 mm objektiv än en mellanformatare med 500 mm objektiv. Det kan leda till fler bra bilder, helt enkelt för att det är hanterbart. Den där skillnaden i teknisk kvalité är ju ändå sällan det som gör bilden. Det viktigaste är ju inte vad fotografen har framför pannbenet, utan vad som är bakom.

#11   Den synligaste skillnaden är att fullformatskameran vid tex porträttfoto kan få en mycket suddigare bakgrund ( att få kortare skärpedjup ). Detta för att du vid samma bländarvärde kan gå närmare motivet än en kamera med mindre sensor ( för att ha samma bildutsnitt ).

Det där med att skärpe djupet skulle vara annorlunda har jag aldrig riktigt lyckats förstå rent teoretiskt. Jag tycker egentligen att det borde bli samma skärpedjup vid samma bildutsnitt. Är det någon som kan teorin bakom?

Det är så enkelt som att ju närmare du går ett motiv desto kortare blir skärpedjupet.

Med fullformat kan du gå närmare motivet och få damma bildutsnitt som en och fullformat.

Satt precis och skrev en lång förklaring på varför jag inte fick ihop det du skrev och mot slutet på den så insåg jag precis var jag tänkte fel… Givetvis är det som du säger, jag hade fastnat i en modell där jag fotograferade samma objekt från samma ställe och tänkte mig att jag ju då var tvungen att ändra brännvidd när jag byter sensor för att få samma bildutsnitt vilket ju då skulle göra att jag får motsvarande skärpedjup oberoende av sensor. Men givetvis så kan jag ju istället behålla samma brännvidd och gå närmare istället

Tackar och bugar för den kommentaren!