Jag sitter här och skrattar åt bilder jag tog i höstas, jag

Jag har bilder på datan från när vi fick första digitalkameran (Det är ca: 5 år sen) som jag tyckte var jättefina då. Nu fattar jag inte hur jag tyckte dom var fina xD Suddiga och eländiga. :P

#1 och #2: Haha :) Då är det nog så för de flesta!

Jag har inte sett fina gamla bilder. Kan du inte lägga upp nåra i tråden?

Det är likadant med mig. Förut tog man kort på en blomma och tyckte det blev fint och ny ser man hur mycket skuggor det är, fel vinkel m.m ;)

#2 säger lika som dig, när mamma köpte första kompaktkameran så fotade man allt och bilderna blev bara såå bra tyckte man. Nu när jag kolalr på dom så garvar jag nästan ihälj mig för dom är så himla dåligt fotade xD hahahah (;

#5 Visst är det kul :D Synd att jag har dom korten hos mamma ^^

Ett foto taget av mig med min Nikon Coolpix L3 när jag var 11 år! Haha! Inte en av mina allra sämsta bilder.

PS: Inte jag på bilden :P

Men den här, ett strålande exempel på hur dålig jag var.

Eller, att bilden blir suddig kan vem som helst råka göra, men att fråga kritik om den? :O

När jag var 11 hade jag inte tagit min första bild ännu, det gjorde jag först något år senare. När jag tittar tilbaka på dem är det med nostalgi. Jag var fortfarande ett barn, min bror likaså, han är den som oftast var med på äventyren och på bilderna som vi tog. Det var hans kamera. Han hade hittat den i soporna i kolonistugeområdet där vi bodde på sommaren. Det var en lådkamera i format 6x9, som tog åtta bilder på en rulle. Filmrullen kostade två kronor, och det kostade två kronor att framkalla, och varje kopia kostade tjugofem öre, så framkallning och åtta bilder kostade fyra kronor. Tillsammans med rullen var det sex kronor, rätt mycket pengar för oss på den tiden.

Om man samlade ihop sextio tomglas och tog dem till systemet fick man ihop sex kronor. Panten var tio öre. Det här var omkring 1957, och vi brukade gå till Flaten och samla ihop tomflaskorna efter dem som hade varit där under veckoslutet. Pengarna som jag fick ihop gick också till fiskegrejer. Rev, krokar och flöte. Jag tyckte mycket om att meta, och jag fick en och annan abborre, som jag flådde, fileade och stekte när jag kom hem. Små abborrpinnar.

Dom där bilderna tar tillbaka minnen. Minnen från båtuthyrningen, där jag fick låna båt när jag hade lärt mig simma, minnen från somrar för länge sen. Bilderna är kanske inte några mästerverk, men dom är mina, och jag gjorde dem inte för att visa upp för någon. Idag hjälper de mig att minnas en tid som har flytt, och som jag minns med värme. Lådkameran gav inte skarpa bilder, men skärpa är inte nödvändigt. Inte heller var bilderna i färg. Det fanns färgfilm, men då var det oöverkomligt, och många färgbilder som jag har tagit senare har bleknat. Men i mina minnen finns färger, dofter, känslor. Jag kan komma ihåg hur det kändes att få en kallsup, eller värmen från solen när den kom fram ur molnen. Jag minns stigen som vi gick, och jag minns många andra saker, som hänger ihop med de där bilderna.

Senare i skolan, i fotoklubben, fanns andra aspekter med bilderna, när vi talade om komposition och efterbearbetade bilderna och beskar för att få dem att bättre visa det vi ville att andra skulle se i bilderna. Men jag har egentligen aldrig bekymrat mig om att söka kritik, eller uppskattning, för mina bilder. Det är skälet till att jag sällan visar bilder här. Jag vet hur jag ska göra för att bilden ska visa vad jag vill visa, och en del bilder prövar jag mig fram till genom att arrangera om motivet gång på gång och ändra ljuset, ända tills jag är nöjd med resultatet.

Jag knäpper just nu en himla massa såna "ointressanta" bilder som man ibland kan se på forumet, utan särskilt mycket tanke på kompositionen, men mer för att prova de olika möjligheterna som min nya kamera ger. Sedan raderar jag rubbet, eftersom jag inte ser någon anledning att spara dem. Skälet till att jag gör det är ju inte att jag vill ha bilder av det som råkar vara framför kameran, utan att kameran är ny, och att jag inte har lärt mig alla sätt man kan använda kontrollerna på den. För mig är det viktigt att jag inte har kameran som ett hinder mellan mig och bilden, utan just de där inställningarna som man kan eller måste göra, de ska komma av sig själv när jag vill ta en bild. Mina fingrar ska av sig själva trycka på rätt knapp i rätt ögonblick, för att jag ska ha friheten att se bilden och ta den.

Och därför tror jag att jag aldrig kommer att lägga upp någon bild för att söka kritik. Jag har en del bilder som jag själv tycker är bra, bildmässiga, som man skulle kunna sätta på väggen för att ha något fint att titta på, kanske analogt med att ha en tavla, eller en bukett blommor. Men jag vill inte att min känsla för bilden ska skuggas av vad andra tycker. Det är också därför jag själv mycket sällan kommenterar andras bilder med negativa omdömen. I synnerhet gäller det bilder som man ser är personliga, och som man kan utgå från att de betyder något för den som tog den. Bilder av barnen, bilder av älsklingsdjuret och annat liknande.

Så spar gärna de där bilderna från när ni var 11 år. De kan få ett helt annat värde och ses med helt andra ögon när ni är över sextio.

Det roliga var att jag fota gick och tog kort på lite som helst bara för att jag tyckte det var kul. alltid klagade nån på att jag bara fotade utan att fota nåt speciellt. Och nu är jag faktikst ganska duktig  just pga att jag fotade "vad som helst"

Det finns ett ordspråk som säger att "skönheten ligger i betrakatarens öga" o det tycker jag gäller bilder i synnerhet. Personligen har jag sparat en hel del bilder av vad jag tog först för de är roliga att ha o visst ser jag tack o lov att jag har utvecklats, men vad är eg. en bra bild? En tekniskt skicklig bild som är rätt tagen o rätt efterbehandlad kan man givetvis svara, men ändå är det bara en del av svaret av vad en bra bild är. En bild kan vara tekniskt perfekt o jag kan se skickligheten bakom bilden - ändå säger bilden inte mig ett skvatt. En bild kan vara usel i tekniskt avseende o ändå kan jag älska den känsla som bilden förmedlar. Givetvis duger inte en sådan bild för att publiceras, men det kan ändå vara en bra bild. Så någonstans ligger måttstocken på vad en bra bild är inom oss. Att vi ser att vi blivit lite bättre över tid o att vi känner att vi får fram det vi vill förmedla med bilden. Så spara lite bilder genom tiden o se på er egen utveckling. Vad ni är nöjda med o vad en ev. kriker är nöjd med är inte alltid samma sak, men huvudsaken är ju att man känner att man är på rätt väg o att man själv är nöjd med både sin egen utveckling i fotograferandet o med bilderna som man tar

Ja, håller med er allihopa!

sitter också och skrattar åt bilder som jag tog för några år sedan, tex den här;

#12 Fast den tyckte jag var fin, fast lite sne horisont ;)

Jag tycker samma sak som #13. :)

Tack så mkt #13&14 :D Ny bild istället --->

Andra dagen med våran första digitala kamera. Min favoritbild :P

ganska fin bild och sööt kanin :)