Jag tycker bildredigering är OK. Skulle till och med vilja säga att det är en del av fotograferingen, då det jag räknar som redigering är sånt som inte påverkar bildens utformning(hittar inte rätt ord) i sig. Redigering för mig är sådana förändringar som hade kunnat gjorts i mörkerrummet också. Ändra kontrast, mättnad, nivåer, kurvor… helt ok för mig! Redan i kameran sker ju en viss redigering - ofta kan man ställa in kontrast, mättnad osv.och annars gör kameran det.

Bildmanipulering däremot tycker jag inte hör till fotografering. Manipulering för mig är att ändra i bildens uformning(hittar fortfarande inte rätt ord), att gå in och byta ut delar, klona bort föremål, lägga till sånt som inte fanns i bilden innan… näe, det känns inte som fotografering för mig. Då handlar det väl istället om ett konstverk, att bygga upp en ny bild… vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men det är inte ett fotografi iaf.

Tycker alltså att manipulering också är OK, men inte att det är en del av fotograferingen på något sätt. För tänker man att "det där kan jag klona bort sen" vid fotograferingstillfället, har man verkligen gjort sitt bästa som fotograf då? Utvecklas man verkligen då? Kan man kalla sig en bra fotograf om de flesta av ens bilder måste bytas ut delvis i efterhand för att anses bra? Mjae, inte i min värld.

Jag vill ha den perfekta bilden i kameran. Jag kämpar också för att få till det där lilla extra så man inte behöver sitta och efter arbeta.

Jag fotar mycket hundar och jag plockar då bort koppel på dom, för det tar bort helheten på något vis. Jag vill ha bilden ren och snygg och inte en massa störande prylar. Men där går gränsen för vad jag gör på djur.

Men det är nog skillnad på redigering och manipulering. Ibland måste man redigera. Men helst ska min bild vara klar i kameran.

Men att manipulera är ju en kul grej. Man kan sitta och testa lite och använda sv och endast en litet motiv behåller färg med mera. Men jag kallar det nog mer att utöva konst då. Men att man arbetar med eget material.

#0 Jätte bra fråga.

#1, varför inte ta bort kopplet redan vid fotograferingstillfället? Eller göra det till en del av bilden? Har du fått det perfekt i kameran om du måste ta bort koppel på alla bilder efteråt?

Säger inte att du har fel, mer nyfiken på hur du tänker ;)

Bästa bild vid fotograferingstillfället, fotar inte i onödan. fotar inte utan att rätta till eller fufsa till.

Sen vill jag ha bästa bild vid redigeringstillfället och få ut det bästa av den, resten åker i bingen. Man ska lära ig redigera bra,det är vårt moderna mörkrum.

Gå in och prenumerera på lynda.com en månad så kan du, det viktigaste är att du får de bilder du vill ha. Men de flesta bilder behöver litelite skärpa, om man inte har ställt den på max  i kameran.

Ja jag kommer nog förbli udda, för att jag kommer nog för alltid anse att bilden skall vara så pass bra att den duger för publicering redan när den kommer från kameran. Därför lägger jag mängder med exponeringar på ett o samma motiv, för att få den där bilden som jag bara har att beskära o lägga upp.

Däremot så skulle bilderna kunna bli avsevärt mycket bättre om jag redigerade dem lite, men jag skiljer faktiskt på att vara god fotograf o god bildredigerare o jag skulle def, behöva bli oändligt mycket bättre på att redigera för där är jag rent ut sagt usel.

Sedan skulle jag faktiskt vilja lära mig att bli bra på att redigera/manipulera bilder, för att kunna leka, förändra o skapa något helt annat o nytt. Att skapa något mer konstnärligt med bilderna, men ändå anser jag detta vara skilt från att vara god fotograf o att det är två olika kunskaper som krävs. Fast jag vet också att jag är ganska ensam om att tycka så här o är eg. mest intresserad av att höra om det finns fler som ser på fotografering o bildredigering som jag gör eller om jag i princip numera är helt ensam om att se det så här. Förr var vi många men digitalkameran o datorn´s bildredigeringsmöjligheter har nog totalt ändrat det gamla synsättet. I alla fall är det så det numera känns då de flesta säger - ja men det gör ingenting att bilden inte blev så bra det är bara att bildbehandla den lite o så ser jag inte på fotograferingen o kommer nog aldrig att göra även om jag något århundrade råkar bli bättre på att bildredigera också

#5 men, vad är det som skiljer sig från att redigera i mörkerrummet och att redigera digitalt för dig? Bilden du får med den analoga kameran har ju gått igenom en liten redigering i mörkerrummet, man kan framkalla under en längre eller kortare tid t.ex. (vet inte om jag fick det där rätt uttryckt nu) precis som att man i det digitala mörkerrummet kan ljusa upp eller mörka bilden. Och i kameran, redan när du fotograferar så sker lite bildredigering (bildbehandling kanske är bättre ord). För där är kameran inställd på att ge så och så mycket färgmättnad, så och så mycket kontrast…

Att behandla/redigera bilden är för mig ok, det är en del. Att ändra om bildens form, inte ok. Jag har också som mål att mina bilder ska vara "klara för publicering" direkt ur kameran, beskär inte ens efteråt och lägger ner massa kraft på att få komponeringen rätt. Men i mörkerrummet hade jag ju ändrat lite i bilden, eller anpassat, precis som jag gör idag i det digitala.

Jo så länge man håller sig till minimal redigering så är den ok o nog skulle jag behöva lära mig det alltid, för som det är nu slänger jag minst iväg 5 olika bilder på samma motiv eftersom jag inte bildbehandlar mer än att beskära dem, men ärligt talat la jag aldrig ner speciellt mycket tid på att bildbehandla i mörkerummet heller, för antingen var fotot eller rättare sagt negativet tillräckligt bra  (rätt exponerat) för att göra bild av eller så var bilden för dålig o då la jag aldrig krut på att hålla på o trixa med efterbelysning o lägga masker m.m., så jag har alltid haft en relativt hård inställning till det här med bra bilder o de skall vara så rätt som möjligt redan då de kommer från kameran helt enkelt.

Sedan är jag väl medveten om att bilderna skulle kunna förbättras avsevärt genom rätt bildbehandling, men har du en bild som är rätt tagen i botten så blir bilden inte heller så "brusig" (Heter det så?) när den redigeras eftersom det är mer skönhetsredigering eller rena effekter som man lägger till. En bild som är under eller överexponerad o sedan rättas till till med ett bildredigeringsprogram till att bli mer normalexponerad förlorar alltid mot en bild som är rätt exponerad i botten.

Fast jag är som sagt var väldigt ensam med att tycka så här o jag tror inte det finns många som ser på fotograferandet på det viset utan mer som du att bildredigering är som det ska vara o att det är så man gör helt enkelt.

Den här frågan kommer väldigt ofta upp. Det första man kan säga är att foton har alltid manipulerats i mörkrum eller på datorn.Dom stora fotograferna från förr fram till idag har alla mer eller mindre behandlat bilderna så frågan är väl om det överhuvud taget finns obearbetade bilder.

När du tar fotot med kameran så tas ljuset emot av sensorn och sedan förvandlar kameran dom signalerna till en bild i antingen RAW format eller jpeg i enligthet med kameratillverkarens mjukvara. Redan där blir bilden allså behandlad. Då uppstår frågan vilken skillnad det är om du redigerar eller kameran redigerar.

Sedan kommer frågan om vad som är naturligt. Våra ögon är fantastiska och kameran kan inte skapa samma bild som vi ser. Genom ett bildbehandlingsprogram kan vi få bilden mycket mer lik vad våra ögon såg. Så är då bilden som kameran tog eller den bild som ögat såg den mest naturliga?

När vi pratar om manipulering så är väl svartvita bilder en av dom största och mest onaturliga. Det är väl inte många av oss som ser allt i svartvit.

Jodå men det handlar ff. om att fota det man vill vill avbilda mer eller mindre rätt i botten eller att använda ett bildredigeringsprogram för att få det mer rätt. Det är två olika kunskaper som krävs. Söker man däremot andra effekter så måste man ju bildredigera, men då är man ute efter något annat än den rätta exponeringen av bilden.

Att jämföra svart/vitt med färg går ju inte, men att påstå att det är onaturligt är ju inte vad det handlade om. Från början hade vi inte möjlighet att avbilda i färg o göra bilder av det. Precis som att från början var tv:n svart/vit o så småningom kom teknologin med färg. Senare när teknologin kom så handlade det för fotograferingens del mer om pengar än att man sökte specialeffekter för svart/vitt. Det var oerhört mycket dyrare att jobba med att göra färgfoto än svart/vitt. Sedan kom ju digitalfotograferingen o då blev ju allt naturligt färg man jobbar med o numera är ju svart/vitt mer en redigerad specialeffekt, men så var det inte från början.

Problemet med denna diskussion är att den är generell. I verkligheten så används bilder privat, bilder säljs, de används i annonser, det finns en mängd olika användningsområden helt enkelt.

För vissa ändamål är retusch och bildbehandling en naturlig del, som för annonser, film-affischer mm medan bilder i dagstidningar förvändtas vara mer neutrala och "äkta". Eller naturfotografi, där ses det nog inte med så blida ögon om man byter ut himmel eller fixar på annat sätt med bilden.

Våran bedömning av en bild hör alltid ihop med den historia vi förväntar att en bild har. Om en bildbehandlare A visar en annan bilödbehandlare B den mest fantastiska naturbilden där bildelementen kommer från många olika källor, så blir förstås den bilödbehandlare B imponerad av resultatet, men det är för att han inte förväntar sig en "naturlig" bild.

Likaså blir en naturfotograf imponerad om en fantastisk bild är tagen rakt ut kameran. Om man hårdrar det, så berordet inte på att han bryr sig om bilden i sig utan mest på att den är "äkta".  Om det skulle visa sig att bilden är manipulerad, så skulle den förståss inte längre vara nån favorit, trots att den inte på något sätt ändrat sitt utseende eller är annorlunda än förut.

Men så är det för oss alla. Man kan tro att man kan bedöma en bild opartiskt, men det går inte. Man bedömer en bild utifån det sätt man tror att den är gjord.

Jodå bildredigering har alltid gjorts o visst är det som du säger att vissa typer av bilder förväntar vi oss skall vara mer redigerade o andra inte skall vara det, men likväl är det så att veta vad man gör när man fototgrafera o att veta vad man gör när man bildredigera är två olika kunskaper. Om man vet mer om fotograferingen så är sannolikheten större att man får den där bilden som är relativt bra (sedan kan detta med bra bild vara olika - beror ju på vad man var ute efter när man fotade) o behöver mindre mängd redigering än när man chansar o har tur eller otur o sedan redigerar den till det man ville att den skulle ha varit.

Jag tror att du inte är helt klar över vad "redigering" innebär för fotografen när det inte är frågan om förfalskning av bilden eller förändring genom att föra till eller ta bort bildelement. Det torde stå helt klart att den sorts redigering som framhäver någonting i bilden som finns där, eller dämpar något som finns, men fortfarande låter det vara kvar, den är väsensskild från en redigering som förändrar bildens innehåll genom att föra till bildelement som aldrig fanns där eller ta bort bildelement som rätteligen borde finnas i bilden.

Det kanske tydligaste exemplet är HDR-tekniken, där tre bilder tagna vid samma tillfälle sammanfogas och tonsepareras, så att den färdiga bilden, med ett tonomfång på omkring trettio gånger, innehåller ett tonomfång från motivet på flera tusen gånger. Den bilden är inte manipulerad för att lägga till något som inte fanns, men det krävs mer än en tagning för att återge det hela. Vore då en bild som är tonseparerad på samma sätt, men som vid en enda tagning har fått hela tonomfånget mer "äkta"? Och innebär vår strävan att återge hela tonomfånget i motivet, så att betraktaren kan se det, att vi förvanskar bilden? Är inte bilden som saknar såväl högdagerdetaljer som detaljer i skuggpartierna mer osann? Ögat såg ju ändå alltihop när fotografen valde ut motivet. När man jobbar med en bild för att få med detaljerna i himlen, som ändå finns där i negativet eller bildfilen, och dessutom få med detaljerna i skuggpartierna, som också finns i negativet eller bildfilen, förfalskar man då fotografiet? För mig står det helt klart att den sortens redigering inte är att ändra bilden till något annat än vad den var vid fotograferingstillfället. Att de automatiserade processerna inte förmår åstadkomma det direkt i kameran förändrar ju inte fotografens visualisering av bilden, och efterarbetet är en naturlig del av skapandet. Det finns massor av bilder som inte kommer till sin rätt på annat sätt, och det gäller även de mest välexponerade negativ.

När man använder zonsystemet visualiserar man bilden och placerar motivets toner i de olika zonerna, de som vanligen ses som viktigast är zonen närmast helt svart och zonen närmast helt vitt. När man tänjer ut avståndet mellan dem, blir resultatet en helt onjutbar alltför mjuk bild, om man inte tonseparerar på något sätt för att höja den lokala kontrasten i olika delar av bilden. I den gamla tekniken använde vi masker, pjattar och andra metoder för att ge mer eller mindre exponering åt valda delar av bilden, och vi gnuggade fram högre kontrast i delar av bilden för att accentuera små tonskillnader. Jag har aldrig sett det förfarandet som manipulation av bilden för att visa något annat än vad man såg när man tog den. Det är helt naturliga delar av processen att ta fram en fotografisk bild. När man är skicklig kan resultatet bli bra, men tagningsförhållandena när slutaren löstes ut kan inte åstadkomma en sådan bild utan efterbehandling.

Det är så klart en stor skillnad när man jobbar i ateljén och har full kontroll över ljussättningen. I regel kan man då göra bilderna med rätt kontrast och tonomfång direkt, eftersom man har kontroll över ljuset vid tagningen. Nu talar jag inte om att plocka bort sånt som man inte vill se på porträttet, utan om skuggor och högdagrar som vi vill ha där. Porträttet har nästan alltid djup skugga utan detaljer någonstans, och det är avsiktligt, och fotografen visualiserar det redan då bilden tas. Vari ligger då skillnaden? Fotografen avser ju att den där skuggan, där han väl kan se detaljer, ska bli helt svart i den färdiga bilden. Det är ju en planering som man gör för att gestalta bilden enligt en idé om hur en bild ska se ut. När man sätter en lampa snett bakifrån mot håret är det för att man vill ha en reflex där, som skapar "liv" åt bilden, men den är ju inte "äkta" i högre grad än om vi hade skrapat fram den med kniven på pappersbilden. Lampan satt ju inte där förrän vi satte dit den. Den är bara ett enklare sätt att nå resultatet, och den ger också bättre chans för den som inte är bra på att retuschera att ändå få en bra bild. Och när jag tar i färg och har en grå bakgrund som jag belyser med färgade filter framför lamporna. Den jämngrå bakgrunden kan jag göra helsvart eller helt vit och allting däremellan i regnbågens alla färger, och jag visualiserar det vid tagningen. Visst kräver det en sorts skicklighet som skiljer sig från att göra samma sak i bildredigeringen, men om jag redan vid tagningen avser att göra den manipuleringen, då är det ju ändå den bild jag har visualiserat.

Så bildredigering i varierande grad och tagningen av fotografiet är två olika delar av den skapande processen när vi gör en bild, och jag skulle nog sätta gränsen där man förändrar bilden till någonting annat än det som fotografen såg och visualiserade. Väl att märka att många gånger när behandlingen görs av någon annan, för att ta fram mer ur det som finns där, så närmar man sig det som den som tog bilden såg (eller visualiserade), men som kanske genom bristande teknik, mediets eller fotografens, inte gick att få fram utan behandling.

Du argumenterar väl o jag säger inte emot din kunskap, men ändå ser jag det som att många idag kan väldigt lite då de fotar (Flera saknar många gånger den kunskapen helt enkelt) o sedan räddar de bilden i ett bildredigeringsprogram. De manipulerar inte bilden på så sätt att de förändrar någonting eller lägger till något som inte fanns för det är någonting helt annat o något som jag däremot tycket kan båda vara ok o inte ok beroende på vilket syfte man har med bilden, men konstnärlig lek som inte är avsedd att "ljuga" utan just konstnärligt uttryck är i mina ögon helt ok.

 Det är helt enkelt så att jag tycker att många har tappat den fotografiska kunskapen o att den borde komma först o bildredigering som nr 2. Däremot är det inte fel att redigera det är inte det jag säger, men det känns som fotograferandet o kunnandet är en kunskap som håller på att tappas bort, men däremot blir allt fler enormt duktiga på att bildredigera o för mig kommer det aldrig vara liktydigt med att man är en god fotograf. Däremot är man en skicklig bildredigerare.

För den som både tar bilden och efterbehandlar den är det två sidor av samma mynt.

Jag kommer fortfarande väl ihåg ett jobb jag gjorde i mitten av sextiotalet, där jag skulle göra en bild av en maskin gjord av rostfritt stål som stod i ett rum helt inklätt i rostfri plåt, där den enda ljuskällan i rummet var ett lysrör i taket. Intrycket i rummet, trots att det var mycket ljus, var att det var mörkt, och man såg sin egen spegelbild åt alla håll, i maskinen, i väggarna, i taket.

Det tog mig en vecka ungefär att klura ut en metod för att ta det där rummet. Egentligen fick jag idén direkt, men jag behövde tid för att visualisera, och tid för att tänka ut hur jag skulle ordna ljuset.

Själva jobbet tog sedan två dagar. Förmiddagen den första dagen gick åt till att mattspruta hela rummet, maskin, väggar och tak, så att de inte skulle vara blanka som en spegel. Eftermiddagen gick åt till tagningarna, som gjordes med ungefär tio minuters exponering med en enda lampa som var skärmad mot kameran och som flyttades runt efter ett mönster där den riktades åt håll som inte skulle ge reflexer annat än där jag ville ha reflexer. Efter ett par timmar gick jag och framkallade, och sedan tillbaka och tog fler exponeringar. Jag slutade en bit in på kvällen den dagen. Andra dagen gick åt till att tvätta rent alltihop från mattsprayen. Någon retusch av de färdiga bilderna behövdes inte, och av sammanlagt ett tjugotal bladfilmer var tre användbara och en av dem kom slutligen till användning.

Man skulle mycket väl kunna göra en likadan bild med bildbehandling efter tagningen, strunta i alla reflexer och mörka partier, bara gå efter konturerna och bygga upp bilden ungefär som vid sprutretusch. Men jag använde den teknik som jag kunde, och som jag hoppades skulle ge det önskade och visualiserade resultatet, och det lyckades.

Men ingen av bilderna är äkta i den meningen att det är någonting som man skulle kunna se när man är på platsen. Rummet var verkligen hemskt, rena skräckkammaren, och ljuset som fanns där bara försvann, det åts upp av de blanka plåtarna, och överallt där man inte såg reflexen av lysröret i taket eller sin egen spegelbild var det svart, svart, svart. Men bilden blev bra…

Jag kan hålla med dig om att många inte har bra kunskaper i fotografi men på samma gång så tycker jag att det är sällan som du kan göra en bra bild av en dålig med hjälp av bildbehandling.

Ja man kanske kan rädda en underexponerad bild eller ta bort något störande i bilden men det är ju något som vi kunde i mörkrummet också. Jag jobbar mycket med produktfotografi och om jag misslyckas med fotot så kan jag väldigt sällan rädda den med bildbehandling. Får jag inte skärpan eller ljuset rätt så är det inte bara att rädda bilden och för den delen skulle det vara för tidskrävande.

Nej jag håller nog inte med dig om att man bara kan fota utan kunskaper och sedan rädda med bildbehandling. Var går din gräns mellan att vara bra fotograf som du kallar det och bra bildredigerare? Kan man inte vara både och som till exempel Ansel Adams.

Och jag håller helt med mingdie, jag har också gjort en hel del produktbilder. Det är ingen idé att försöka bildbehandla fram ett bättre resultat, men den digitala tekniken ger oss i alla fall fördelen att se direkt vad vi gör och vad vi har gjort, så det går fortare att ta om. För om man inte lyckas med en gång, så arrangerar man om föremål och belysning tills man är nöjd. Det är enklare att göra en ny och bättre tagning än att försöka rädda en som inte håller måttet.

Och just det att man direkt ser resultatet och ofta kan ta om bilden gör att det är lättare att lära sig hur man gör rätt från början. Och jag råder alla som vill lära sig fotografera seriöst att också lära sig Ansel Adams' zonsystem och att visualisera sina bilder vid tagningen. Det funkar likadant med digital teknik som med film.

Det jag har mest emot är det där tänket som ibland finns bakom, att "det där kan jag klona bort sen" eller säger "titta vilken bra bild jag tog! Kan någon klona bort staketet?"… Är det inte bättre att tänka på det från början?

Sen är det ju som #10 säger, olika villlkor för olika användningsområden. Det ingår retouch vid modefotograferingar liksom en dokumentärfotograf skulle få en hel del skit om det visa sig att han hade lagt till delar själv… Men jag tror varken modefotografen eller dokumentärfotografen tänker tanken "oj va konstig halsen ser ut, men det gör inget, byter ut den sen!" Går det att förändra försöker man ju först. Sen finns det ju situationer där man tvingas manipulera bilden ändå, tänk studio på extrem liten yta där väggen bakom bakgrunden tittar fram titt som tätt…

Är lite inne på #12's spår, att ser man bilden innan, när man tar den så är det en del av fotograferingen. Samtidigt som jag håller med TS om att bilden ska vara perfekt när den kommer ur kameran. Med lite av den bildredigering jag anser tillhöra, förstås ;) inte alltför förtjust i kamerans bildbehandling av jpgsen så det blir rawformat för min del där jag själv får bestämma.

Jo men visst - har man era kunskaper så lämnar man ju också bilderna som inte duger, men framförallt har ni den kunskapen som krävs för att göra dessa bedömningarna redan då ni fotograferar o då spelar inte längre bildredigeringarna samma roll. Ni kan o ni vet varför ni gör något, men så är det inte för väldigt många o jag tror att det jag eg. mer skulle önska är att folk lär sig att göra lite mer fotografiska bedömningar. Att lära sig o veta vad man gör o varför bilden blev som den blev. Jag har ingenting emot bildredigering så länge man vet vad man gör o varför man gör det helt enkelt.

Tänk om filmskaparna satte gränser…

eller konstnärerna …..

eller vetenskapsmännen…

Matrialet i sig har gränser som vi vill tänja och det ger oss kreativitet, gränser är något du sätter kring dig för andras skull eller din egen. Jag tycker etik, kunskap och matrialets beskafenhet är mina gränser, sen gör jag det bästa efter min förmåga i alla bildens lägen.

Tänk om någon sa:

Du får inte blanda tecknat med levande film, eller en film ska vara som man tog den med minsta möjliga jobb…adjöss med fejket…

En bra fil är en bra film oavsett hur

Jag sätter inga gränser - i så fall läser du mina inlägg helt fel. Det jag efterlyser är större fotografiska kunskaper o att det är lika viktigt o i mina ögon det absolut viktigaste o kunna. Sedan får man redigera hur man vill, men först kunna fotografera o sedan kunna redigera. Visst kan man lära sig båda samtidigt o jag struntar fullständigt i vilken ordning man lär sig, men jag upplever att väldigt många (jag menar inte härinne utan rent generellt) inte har en susning om hur kameran fungerar o inte har baskunskaperna i foto. Många av dessa ser heller inte det som speciellt viktigt utan man sätter kameran på auto o sedan redigerar man o då har man förlorat en viktig kunskap som hjälper en att få betydligt bättre bilder att jobba med (redigera) sedan. Det handlar inte om att begränsa. Det handlar om att få kunskaper som gör att man inte blir lika begränsad utan kan mer påverka resultatet som man önskar, alltså snarare att spränga gränserna så att man blir mer fri i sitt skapande.

Var går gränsen, som rubriken lyder är lite missvisande och jag kan har missuppfattat. För jag tycker man kan inte sätta upp gränser i det kreativa skapandet vare sig de är teknik kunskap i redigering eller fotografering. De verkliga gränser man sätter bör vara etiska med hänsyn till dig och andra. Man får redigera och fotografera hur man vill, med olika syften som tur är och tänja på martialets gränser.

Andra har kanske även begränsningar i matreal eller kunskap, det kan vara självförvållat eller ej, men som många med mig gör absolut sitt bästa i alla lägen av bildskapandet och har höga krav, men man måste inte det.

Men jag håller med om att kameran på auto är väl inte så ambitiöst, men det kanske är en annan fråga. Man kan ju skilja agnarna från vetet. De är väl en bra bild för ändamålet och i slutresultat som räknas? Bildredigering är ok även om många ödslar massa onödig tid på en dålig bild kan man tycka, den kan ju typ bli bra nångång. Det är deras begränsning av kunskap och angagemang vid kameratillfället, men det de inte vet har de inte ont av. Vilken gräns de går över och vart den går ska vi inte tala om åt andra. Det finns som tur är ingen generell gräns satt i bildredigering och vem som helst får köpa en kamera. Men en sak kan man säga: Kunskap ger frihet.

Japp kunskap ger frihet o det är ju synd när man missar den eller rättare sagt bara lägger krut på en del av den, för så mycket friare man blir när man har helheten

Jag tror också att vi ska se forumet kanske lite mer som det är. Många av de som kommer hit har inte hunnit skaffa sig mycket erfarenhet ännu, och det är kanske inte så lätt på hemmaplan. Vi har åtskilliga deltagare från omkring tolv års ålder, och det är vanligen därifrån som de mest elementära frågorna kommer och jag tror att ett sånt här forum kan vara till hjälp om man bemöter våra yngre fotografer med respekt. När en tolvåring lägger upp en kanin som är oskarp och felexponerad kan det vara en god hjälp att ge tips om hur man skulle kunna göra för att nästa bild ska bli bättre.

Som alltid, när det är ett forum på nätet, dyker det upp knäppskallar som föreslår att slakta hästen och käka upp den, det kan man ju inte komma ifrån om man inte modererar, men i grunden tror jag mest det handlar om att vi har hunnit olika långt. Vi som tog våra första bilder på femtiotalet hade inte så mycket idé då heller om hur vi skulle göra, och jag bevarar ändå en del av de där suddiga och alltför kontrastrika bilderna kärleksfullt, för de bär med sig minnen.

Jag är faktiskt ganska imponerad av vad folk faktiskt kan på Bildredigering i Fokus, men jag har ingen önskan att komma dit själv. Min redigering begränsar jag till att försöka få bilden så tydlig som jag kan och med ett trevligt tonomfång. Ytterligt sällan gör jag några förändringar. Jag har gjort det någon gång, just på produktbilder, där jag har tagit bort någonting från en bild på en prototyp som blev borttaget på den färdiga produkten, för att slippa ta om bilden. Men jag skäms inte för att rensa i gräset när jag ska ta en lågväxt blomma; behandling s.a.s. innan bilden tas.

Och jag har vid något tillfälle hjälpt någon av de yngre deltagarna med att ta bort ett elstängsel.

Oj jag menade inte alls härinne, för det vet jag inte alls någonting om. Utan min erfarenhet grundar sig på andra smyckestillverkare i varierande åldrar som oftast nöjer sig med att fotografera på auto men sedan kör ganska mycket på att bildredigera. Bara att tänka till lite (fotograferingsvinklar) o att istället fotografera med ett stativ, använda en back o billiga bygglampor hade gjort underverk, men många där kör på auto rakt upp o ner, men lägger ner tid på att bildredigera istället för fotograferingen.

Det är detta som fått mig att reflektera över att tänk om man la lite mer tid på att lära sig att fotografera istället för att börja med bildredigeringen i mitt tycke i bakvänd ända. Fast jag skall inte säga någonting alls för jag kan ju å min sida ingenting om bildredigering så det skulle jag behöva lära mig. Så det handlade inte alls om detta forumet utan var en reflektion av den fotoverkligheten jag stöter på mycket till vardags helt enkelt. Ledsen om jag sårat någon med min reflektion o ber om ursäkt för det i så fall.

Å, inte behöver du be om ursäkt, frågorna du tar upp är ju allmängiltiga, och trenden som du har sett existerar ju faktiskt. Kanske man ser mer i andra sajter än just foto, men vi har lite av det här också. Men, som dom säger på engelska, mileage varies. Det är faktiskt inte alla som förstår vad skillnaden är på en bild som är rätt exponerad och väl bearbetad, så att den framträder bra, och en som har diverse defekter både vad gäller exponering och bearbetning. Jag säger inte att de inte ser skillnaden, för det gör alla, men att de inte förstår hur man ska göra för att få det bättre resultatet. Och det är inte fullt så enkelt som att bara knäppa med rätt inställningar. Då kan frågan dyka upp, om man kan få hjälp med att fixa till bilden, och i många fall ser jag det som att det inte går, medan någon annan kanske gör ett försök och den som lade upp bilden blir glad och tycker att den är OK.

Men jag har ju jobbat som kopist också, och där gör man hela tiden såna bedömningar, när vi gjorde färgkopior så kopierade man så klart alla negativ som hade något på, vare sig de var oskarpa eller över-/underexponerade. Det handlade ju om att kunden skulle få så många bilder som möjligt. Visserligen var det "garantikopior", vilket innebar att kunden inte behövde ta alla bilderna, men det var ju inte jag som skulle bedöma vilka dom ville ha. Jag var bara där för att göra ett så bra jobb som möjligt för att kunderna skulle bli nöjda och köpa fler kopior. Men där hade man inte mycket tid på sig för varje bild, det skulle ju gå undan, men man lär sig rätt kvickt hur man ska få så stort omfång som möjligt på bilden och rätt färger också när negativet inte riktigt håller måttet. Och på den tiden var inte printrarna digitala…

Men bland bekanta som fotograferade mer seriöst skilde vi på "kort" och "Bilder". Vi hade också ganska roligt åt en fotolärare som envisades med att tycka att bilder tagna med Leica var bättre och framför allt skarpare än bilder som var tagna med andra småbildskameror. Och det var på fullt allvar. Jag minns en gång när vi stoppade in en exponerad film i en gammal Leica (tagen med en Pentax) och framkallade filmen på skolan, där han såg att den var urplockad ur en Leica. Det var ganska kul, för då var bilderna plötsligt skarpa; och bilder snarare än kort.

Jovisst fanns o finns det mycket prestige i fotovärlden o vissa fotolärare hade ju verkligen sina käpphästar Han som jag gick o lärde mig kamerans grunder för ansåg t.ex. eg. inte att kvinnor överhuvudtaget skulle syssla med fotografering - ja annat än till husbehov (fotografera djur o barn som han ansåg värdelöst) o där testade jag att be en kille att lämna in mina bilder för kritik (jag fick alltid höra att jag borde ha gjort det o det o………….*suck*) o tänka sig - plötsligt dög mina bilder alldeles utmärkt. Jag gick färdigt den kusen men valde att inte gå vidare för det var ju så lagom inspirerande att ha en lärare som alltid hackade ner på ens bilder. Vi var två tjejer o resten killar i varierande åldrar o ingen av oss två fick någonsin höra något positivt om våra bilder o det finns gränser för vilken självplågeri man orkar utsätta sig för. Så nog vet jag vad egenheter kan innebära

Nej inte räcker det med rätt inställningar för att en bild skall bli ett kort, men det är i alla fall en början till att begripa vad man håller på med

Jag börjar förstå vad du menar med den här tråden och jag kan nog hålla med dig till viss del. I dag är det relativt billigt att köpa kamera, även en systemkamera och det är lätt att fota. Det betyder naturligtvis att många av dessa aldrig lär sig om fotografering utan sätter kameran på auto och kör på.

Ett exempel på det är när vi besökte Wasa skeppet på vårt sista besök. Varenda människa hade kamera och blixtarna stod som spö i backen. Bredvid mig stod en familj med tre (3) systemkameror och undrade varför deras bilder blev väldigt mörka. Ännu mer förundrade blev dom när dom såg mina bilder som var rätt exponerade. Avståndet till båten där vi stod var säkert 15 meter och deras inbyggda blixt var helt enkelt inte tillräckligt stark för att belysa skrovet. När jag upplyste dom om detta så frågade dom mig om min kamera var väldigt dyr som kunde ta foton utan blixt. Jag körde med ett f 1,4 objektiv som kostat mig 200 kr och körde upp ISO till 800. Det gav mig en tid på 1/60 vilket är tillräckligt för handhållen.

Så ja jag håller med dig om att det finns många som inte har en susning om hur man fotograferar men ändå har jättefina kameror. Där jag inte håller med dig är att det är lätt att bara använda bildredigering för att fixa till dom dåligt tagna bilder.

Om du tar foton på smycken till exempel så tror jag att du kan se stor skillnad på ett foto som var bra från början och ett som var dåligt från början och sedan redigerat. Så för dig borde det vara en fördel om dom andra inte kan fotografera.

Tack för en intressant tråd och du skall inte be om ursäkt för den.

Jo, jag ser rätt ofta det där också; fin kamera men inte en susning…

Jag trodde att jag skulle kunna föra till något med min tråd om närbilder, där jag försökte lägga mig på en nivå som passar dem som har en kompaktkamera, och i tråden kom onyanserad kritik från någon som har en systemkamera och dessutom har skaffat ett utmärkt makroobjektiv. Dessutom kom en fråga rätt snart från en annan systemkameraägare som också har makroobjektiv och som hade skaffat en försättslins, möjligen inspirerad av min närbildstråd. Mer fel kan man nog inte träffa

Jag hoppas ju ändå att den där tråden hittar rätt mottagare också, den innehåller en del saker som kan vara värda att ta till sig för den som undrar över hur man ska kunna få bättre bilder på små saker.

Och man måste väl för det mesta börja med att krypa innan man lär sig gå. En del kommer så klart aldrig att lära sig, medan andra gör det väldigt fort. Jag tycker att det är bra att kamerorna faktiskt klarar tekniken bättre nu än vad de gjorde förr. Det har aldrig tidigare varit så enkelt att få rätt exponerade och skarpa bilder. Just genom det får många friheten att strunta i de tekniska detaljerna och koncentrera sig på själva bilden. Att det dyker upp idéer om att man skulle kunna "fixa till" sånt som man missar vid tagningen är väl något som vi kan ta med ro. Det fanns förr också, det som skiljer nu är väl att många fler har kamera och tar bilder, så att vi ser mer av den attityden. Jag tror att det är ett övergående stadium för var och en som har den idén, och om det inte är övergående, så är det i alla fall inte mitt problem.

Och visst känns rubriken en aning missvisande, eftersom gränserna alltid har satts av vad man kan och vad mediet man har förmår. Digitaltekniken gör det väldigt mycket lättare att bygga upp en bild som ser ut som ett fotografi utan att ha ett bra material att utgå ifrån. Och om man håller på med sådan bearbetning förstår jag att man kan fundera över var gränsen går mellan fotografi och syntetiskt framställd bild. Men så avancerad bildbehandling som ligger under Bildbehandling i Fokus liknar mer collage än fotografi, och jag tror att man är ganska väl medveten om vad man håller på med och att man inte behöver fundera över gränsen. Värre är det när man får se rena förfalskningar i pressen, när bilder har behandlats för att visa någonting som inte stämmer med verkligheten, men ändå presenteras som fotografier.

Jovisst är rubriken missvisande men dels var jag inte klar över hur jag skulle formulera mig o eg. handlar det ju inte alls om vad gränsen går, för så länge man inte rent ljuger med sin bild (tar bort väsentligheter eller lägger till) på ett sätt för att skapa sensation o att man använder en manipulerad bild för att " bevisa" sin lögn, så struntar jag eg. att den är bildredigerad. För var o en gör ju som den vill med sina bilder o faktum är att jag ser de här avancerade collagebilderna mer som en typ av konstart o de är helt ok.

Jag är alltså inte alls emot bildredigering eg. utan att det kan uppfattas så är för att jag helt enkelt var klumpig i min formulering, utan det jag menar är helt enkelt att jag önskar att folk lärde sig sina kameror lite bättre. Att förstå hur de funkar o mer satsade på att få till en bra bild i kameran än på att redigera den bra. Sedan är det helt självklart att en bra bild är en bra bild o en redigerad bild som inte var bra i botten kommer ha sämre kvalité o att det syns om bilden var rätt exponerad i botten.

Sedan känner jag det att jag får mig själv o låta som jag är en bra fotograf o det är jag tyvärr inte alls. Jag har basic-kunskaperna o jag hade också gått åt Wasa-bilden på samma sätt som du mingdie, men däremot har jag inte det där som gör att man får något annat än bilder. Du benämner de bra bilderna som kort Inkanyezi o sådana tar jag bara enstaka, utan jag får allt nöja mig med att göra bilder o sedan saknar jag ju kunskaper totalt i bildredigering o det enda jag kan är minska o beskära bilderna i Paint o det ser jag ju att Paint inte är bra för mina bilder eftersom kvalitén försämras avsevärt där av någon anledning.?!

Jag har numera inte ens en systemkamera längre även om jag har ett antal gamla som ligger från småbildstiden, så äger jag bara en kompakt digitalkamera (Canon Powershot G10). Den har jag dessutom bara ägt i några veckor (Hade en betydligt äldre Powershot innan A95) o dessutom är jag väldigt nöjd med min Powershot G10, så det säger väl något om att mina ambitioner inte är sådär jättehöga. Visst jag saknar ibland att kunna byta objektiv o att mer kunna jobba fram bättre bilder, men eftersom jag mest fotar mina smycken o ibland mer bara slänger iväg någon bild på vår katt, så duger den alldeles utmärkt till detta. Ibland får den givetvis hänga med på annat också, men det primära är smyckena o det klarar den bra. Fast jag fattade ju först inte varför jag inte fick genomgående skarpa bilder på mina smycken innan jag insåg att det helt enkelt är skakningoskärpa för att avtryckaren är så pass hård på G10 att det inte räcker med stativ i det läget utan jag fick snällt införskaffa en fjärrutlösare också för att råda bot på problemet.

Mer avancerad än så här är jag alltså inte tyvärr o tämligen medelmåttig på alla sätt men ändå önskar jag att folk försökte lära sig basic-kunskaper i fotografering innan de satsade på att lära sig redigering. Visst kamerorna blir ju allt bättre o jag ser ju att de övriga i familjen överlag får till bra exponerade bilder på auto-läget, men har man basen så fixar man ju också t.ex Wasa-skeppet exponeringsmässigt, men däremot inte sagt att man får till det där som gör en bild till ett kort. Fast till syvende o sist handlar det ju om vilka ambitioner man har o att jag bara tycker att det är synd att man inte bättre utnyttjar sin kameras kapacitet o lär sig den lite mer i alla fall o bara säger - äsch jag kör den i mitt bildredigeringsprogram så blir den ok.

# 29 Fast till syvende o sist handlar det ju om vilka ambitioner man har o att jag bara tycker att det är synd att man inte bättre utnyttjar sin kameras kapacitet o lär sig den lite mer i alla fall o bara säger - äsch jag kör den i mitt bildredigeringsprogram så blir den ok. I detta håller jag fullständigt med dig. På det här forumet så finns det många nybörjare och många ungdomar. Det roliga är att många av dom verkligen vill lära sig om fotografering och man märker att dom tar till sig svaren och kritiken dom får. Så nog finns det hopp.

#28 Din tråd om närbilder är utmärkt men vad vissa inte fattar är att det finns folk som inte har systemkameror med dom bästa makroobjektiven.

En annan sak är att jag tittar efter vad det är för person som frågar efter kritik innan jag svarar. Det är ingen ide att som vissa klanka ner på en bild och mer eller mindre säga att den bör slängas om det är en 11-åring som har tagit den. En del  som dig och PellePiano är också bra med rätt uppmuntran till dom unga men tyvär finns en och annan som inte är det. Om alla kunde hjälpa dom unga nybörjarna med sina kaninbilder istället för att klanka ner på dom så kanske vi får ungdomar som lär sig om fotografering precis som Cessy vill se och inte bara knäpper av en massa foton på autoläge.

Oj Cessy, jag har haft en föregångare till G10 i ett par år, och kanske att knappen kräver lite mer kraft, men eftersom jag är van vid gamla tiders kameror sen mycket länge, så tänker jag inte på sånt. Det är en teknikgrej att få bilden utan skakning, att långsamt krama av avtrycket i stället för att trycka med fingertoppen. Man vänjer sig efter ett tag vid sin kamera, så det kommer, men det kan vara värt att öva på lite grann. Men för alla mina närbilder har jag använt självutlösaren för att inte riskera att skaka kameran.

G10 är mycket bra, och den kan tävla med systemkamerorna i bildkvalité. Och det går faktiskt att få mycket bra bilder utan blixt också i Wasa-museet, det har jag själv gjort med min G7. Ett tillbehör som är bra för skärpan är en "bean bag", en liten påse fylld med lämpligt material, plastkulor eller ris eller vete eller något annat kornigt, och som formar sig efter underlaget och kameran, så att man får ett rejält stöd.

Den egentligen enda sak som jag har retat mig på är att det är så lätt att skjuta sig i foten med en så avancerad kamera. När jag stoppar ner den eller tar upp den ur väskan händer det ofta att någon av rattarna vrids, oftast den som är längst ut på hörnet med ISO-inställningen, och det har hänt att den har hamnat på "high" när det hade varit bättre med auto eller någonting lågt, så att jag har fått brusiga bilder när jag bara har plockat upp kameran och knäppt. Bortsett från den förtretligheten är jag väldigt nöjd med kameran.

På G10 har man stor nytta av histogrammet för att få rätt exponering, och det blir ännu bättre om man använder CHDK och tar det histogrammet som visar exponeringen tydligare, också med zebrastreck på skärmen för över- eller underexponering. Många kompakter saknar den finessen, och då är det ju inte lika lätt att exponera rätt i situationer där automatiken behöver lite hjälp.

Jag tror att vi skulle ha glädje av mer grundläggande information på forumet, artiklar som ligger kvar, men som skulle kunna funka som en fotoskola. När jag gick i plugget hade vi en konstnär som lärare i foto, och han utgick alltid ifrån bilden, hur vi skulle forma bilden. En av de saker som han tragglade igenom hur mycket som helst var zonsystemet, att bestämma i vilken zon respektive ljushet i motivet skulle hamna. Det är samma sak när man jobbar digitalt som när man hade film. Materialet har ett visst omfång, och man kan inte gå utanför gränserna som tekniken sätter. Men om man ska kunna använda begränsningarna kreativt, så krävs det att man vet var gränserna går, och vilket resultat man får med olika exponeringar. I stort sett alla felexponeringar beror på att den som tog bilden inte hade mediets begränsningar helt i sin hand. Att lära sig det är egentligen den viktigaste teknikfrågan. De tekniska frågor som kommer oftast rör olika objektiv, brännvidder, bländare och kameramodeller; egentligen saker som ligger långt ifrån själva bilden.

Bilden skapas ju i huvet på en gammal gubbe, eller för den delen en liten tjej. Kameran är bara länken för att fästa den på film eller ett minneskort, så att vi kan plocka fram den senare och eventuellt sätta den på väggen. Det viktigaste för bilden sitter alltid bakom pannbenet och inte framför.

Jag förstår dig, men man har sina begränsningar och man sätter ofta upp dem efter sin kunskap och resurs. Om du hade haft program och kunskaper i bildredigering och en massa kunder som önkade vissa resultat så kanske du skulle värdera det annorlunda. Men vill även säga som utbildad konstnär och fotograf skapar jag många "löngner" tar bort och lägger till för att få fram det jag vill. Oftast är det målad bild men lika ofta foto eller en mix. Jag vill ha nya vyer, vill styra blicken hos betraktaren få fram ett budskap, skapa en bild, väcka känslor  komponera den redan i kameran och föra den tanken vidare fullt ut, vad tråkigt det vore annars. Ska vi ha en bildpolis som stoppar folk i det kreativa skapandet, ta inte botr där lägg inte till där för då försvinner ursprungsbilden de är heliga.  Fast när man jobbar med enbart fotografi typ kollage eller att man tar bort mer än en litn pinne och ludd, så är det på sin plats att nämna det om man tävlar med bilden och det inte är så uppenbart som han som gjorde en höna till en mönstrad fotboll. Ljuga med bilder i reklamsammanhang görs var eviga dag och det vore löjlit att ha en kommentar under varje bild eller fillm. undertext lyder personen är ej fotoraferad på plats utan i studio med manupulerande blixtar och solnedgången är pålagd efteråt, ölen är även den ditlagd i datorn för vi visste inte vilken kund vi skulle få men nu blev det falkon i stället för tubog

En bild kan ljuga även om den inte är manupulerad efteråt…

Jag tycker det inte finns några gränser du får ljuga ta bort och lägga till i din bild, men om någon frågar så ska man tala sanning och är det i tävlngsammanhang eller en uppdragsgivare så ska man givetvis tala om det men det behöver inte skrivas under bilden. Kunskap utan kreativitet är inte mycket värt eller något liknande sa väl en mycket känd vetenskapsman…du kanske behöver leka loss lite, ta ner en trettidagars Lightroom dn behövs inte massa kunskaper för.Du kan alltid fråga mig annars.

#32 Åh det är inte konstnärliga lögner jag pratar om för de är inte lögner på det sätt jag menar med ordet lögn. Jag menar mer den sortens montage som skvallerpressen o till viss del kvällspressen använder sig av o där de "bevisar" sina artiklar med div. monterade bilder som får verkligheten att se annorlunda ut än den eg. är. Detta är att ljuga med bilder. Konstnärliga uttryck eller reklambilder o den typen av bilder kan man s.a.s. ljuga hur mycket som helst för man använder inte bilden i det syftet som jag betraktar som lögn. Sedan kan man ju alltid dividera om reklambilder o huruvida de talar sanning eller ljuger, men det var ändå inte detta jag menade med att ljuga med bilden.

#31 Ja vi skaffade G10 till sonens konfirmation, för sambon visste att jag stenvägrade att ens försöka fotografera med A95:an i en kyrka. Vi köpte den på öppet köp, men efter att provat den i kyrkan var jag helt såld.  Jösses vilken skillnad. Visst bilden lämnar rent tekniskt en hel del för övrigt att önska, men utan blixt, fotograferat sittande i kyrkbänken mellan en massa huvud o på frihand, så är jag supernöjd med G10:an.  (Bilden borde givetvis ha redigerats men i vanligt odrning har jag bara minskat o beskurit den i paint eftersom det är det enda jag kan men jag är ändå nöjd med vad G10:an åstadkom under dessa omständigheterna inne i en medelstor kyrka)

Jo visst är det lätt att skjuta sig i foten när man plockar upp den eller att man som du säger har kommit åt något reglage o i hastigheten inte ser detta o oops. Fast jag gillar att de plockat upp exp.kompesationen till en egen ratt, för den använder jag ju alltid då jag fotar mina smyckesbilder o kör flera bilder efter varandra, för att förhoppningsvis hitta någon bild som duger rent färgmässigt o någorlunda ljusmässigt.

Det känns som G10 har enorma möjligheter o att det är jag som bättre behöver lära mig den kameran o mer utforska dessa möjligheterna. Jo förr var avtryckarknapparna hårdare, men fjärrutlösaren underlättar ju oändligt o var dessutom väldigt billig (175 kr på webbhallen) så den var inte mycket att tveka om eftersom 90% av mina bilder tar jag på mina smycken o på stativ.

Eftersom jag minskar alla mina bilder i Paint o beskär dem där men något händer med dem i paint som försämrar kvalitén så undrar jag om någon kan rekommendera ett enklare bildredigeringsprogram men som ändå har lite möjligheter att leka med? Vilket program är ett bra nybörjarprogram helt enkelt?

Om det inte är mer än så du ska göra så tror jag att Irfanview skulle passa dig rätt bra. Men så småningom kanske du vill använda råformat, och då är Raw Therapee ett hyggligt program för Windows.

Jag svarade på dina fråger du ställde från starten du verkar ha ändrat dig lite för du visste ju inte var du stog det gör du nu. jag huppas du inte har tagit illa jag är faktiskt väldigt snäll

Vilker program du ska använda skulle kanske ställas i en ny tråd så får du fler svar om du sätter en bra rubrik.

#34 Oidoki - tack för tipset Är det något man kan ladda ner eller är det ett köpeprogram?

eeh glöm min fråga  - där är ju länkar som det bara är o följa o det skall jag ta o göra nu - Tack igen

#35 Tror eg. inte jag alls har ändrat mig däremot uttryckte jag mig från början väldigt klumpigt o visste inte hur jag riktigt skulle formulera mig, men den här tråden har ju hjälpt mig att klargöra mig bättre Ditt råd om att starta en ny tråd skall jag def. följa. Hoppas bara att jag får till min rubrik o beskrivning något bättre.

jag förstår men på tal om program så tror jag du ändå skulle älska Lightroom det är ett program som sammarberar med photoshop fast är man inte ute efter att redigera bort och lägga till så är det så lättförstårlig och underabart du slipper leta efter allt i olika undermenyer alla kurvor ja allt liggeri en skrollbar till vänster man kan markera och jobba snabbt med samma typ av bider.

Det finns en 30 dagars men programmet är inte så dyrt, jag har jobbat med alla adobes program i femton år så jag lovar dig att är det smidigaste av dem alla.

#37 Önskar bara att jag hade haft någon som jag kunde titta på hur de gjorde, för jag har tyvärr svårt att ta till mig skrivna manualer numera o då hade jag säkert älskat Photoshop också, men Lightroom låter ju som ett intressant program att börja med. Tack för tipset.

Sedan måste jag bara tillägga att det är ju inte ditt fel att JAG uttrycker mig klumpigt o därför lätt kan missförstås, utan det felet är ju mitt.

jag tror jag tipsade om lynda.com förut oxå, du kanske ska gå in där så får du en glad överaskning i detta sammanhang.

Personligen är jag oftast bara intresserad av att slutresultatet blir bra, tycker inte att vägen dit har någon betydelse. Fotograf A tar en bild och bara printar den direkt från kameran och B tar en bild, redigerar den hårt och sen printar den. Resultatet ändå bara två bilder, det är dessa två bilder som jag och alla andra sen ser. Inte vilket jobb som lagts för att komma fram till bilderna. Visst sen kan man ha synpunkter på om vilken av dom som är bäst fotograf och vem som är bäst redigerare etc.

Men personligen tycker jag inte det spelar roll, precis som jag inte egentligen bryr mig om vilka material/metoder/tekniker konstnären använt när jag ser ett vackert konstverk (är för mig ointressant om han/hon slipat förhand med en sten som låg på stranden eller om han/hon använt en slipmaskin, bara resultatet blev bra).

Om man sen går in på detaljer så ser jag egentligen faktiskt inte varför man gör skillnad på att någon t.ex sätter på ett "varmfilter" på objektivet eller om samma person lägger på det i bildbehandlingsverktyget. För mig är den största skillnaden att man slipper lägga en massa pengar på att köpa alla filter och sen bära omkring på dom. Dessutom är många av dom "gamla" metoderna väldigt tungjobbade och egentligen samma sak som vi idag gör i redigeringen (saker som att smeta in ett filterglas för att få selektiv oskärpa, belysa eller skugga delar av bilden vid framkallning, använda olika film för olika granulering/färgmättnad, överframkalla etc etc). Till och med det här med att klona kan i vissa fall jämföras med att ta multipla exponeringar på samma filmruta även om det kanske är att dra det lite långt…

Många bilder blir ju därimot så gott som omöjliga att ta om man inte någorlunda vet vad som måste göra, ett glömt polfilter eller fel bländare går sannolikt inte att rätta till i redigeringen. Att plocka bort saker som man inte vill ha i bilden eller ändra på röriga bakgrunder är väl till en viss del möjligt men är svårt att få i närheten så bra som att ta bilden rätt från början så att inte få det rätt i kameran straffar sig själv.

Som jag ser det så har det mesta blivit lättare efterhand som tekniken har utvecklats och det gör att man inte behöver lägga så mycket tid på att fundera på hur man ska få tekniken att visa den bild man vill åstakomma och istället kan lägga sin energi på att komponera sin bild.

Gränsen för mig går nog när editeringen stör det färdiga resultatet, dvs t.ex där en bild som försöker se oredigerad ut faktiskt har delar som ser redigerade ut eller naturligtvis om bilder manipuleras för att medvetet lura någon (ok om man byter ut en himmel på en naturbild, den ändras ändå hela tiden och lurar inte mig att tro att det ser anorlunda ut där bilden togs. Inte ok att byta ut huvudet på någon för att få alla att tro att Madonna satt framför slottet i Stockholm)

#33 Ett program som jag tycker är bra om man är ute efter grundläggande "fotofix" som beskära, tona, ändra ljus/kontrast etc är absolut Google's picasa som är väldigt enkelt att använda och dessutom gratis (även windows live fotogallery kan vara värt att kika på, lite beroende "smak" ).