Andra bilden
1/200 f/1.8 ISO 200

tredje bilden här var det fortfarande rätt mörkt, och lyserna tända, så bestämde mig för att ha kvar denna i färg.
1/250 f/1.8 ISO 400

fjärde och sista
1/250 f/1.8 ISO 400

Den första tycker jag var bäst. Den var riktigt bra.Hon har en väldigt speciell blick där.

Jag gillar också sånt kort skärpedjup ( och svartvitt ).

tackså mycket! jo det har varit många åsikter om den blicken. Vissa gillar den andra gillar den inte alls.
håller med dig om kort skärpedjup & svartvitt

Gillar även jag ettan. Bra skärpedjup, men jag saknar riktig skärpa i bilden över lag. Kan ju vara i komprimeringen iof.

MVH

Marcus

#6 det är nog komprimeringen, för som orginal har den bra skärpa. Såg det när jag laddade upp att skärpan tyvärr försvann på bilderna.

#2 Underbar!

#2 var jättefin! :D

Tack så mycket!
Någon mer? Hade velat ha riktigt hård kritik

Här kommer den kritik du ville ha! ;)

Första bilden har du som sagt lyckats fånga en bra blick i. Det finns en tydlig kontakt mellan modell och fotograf, vilket brukar vara det svåraste, att få en avslappnad kontakt som inte känns uppställd.
Vinkeln är snygg, ansiktet lagom vridet. Fint jobbat med ljuset, inga störande skuggor. Kan tycka att skärpedjupet är aningen kort - saknar lite skärpa i andra ögat. Vid porträtt brukar man vilja ha hela personen tydlig, iaf så att det sträcker sig över båda ögonen för att skapa en balans vid huvudbilder. Känns inte som att modellen tittar på en med båda ögonen annars. Det korta skärpedjupet har också gjort spåret i bakgrunden liiite för otydlig för min smak. Har du ansträngt dig och tittat ut en bra bakgrund/omgivning för din bild vill du nog att det syns vad det är också. Ett snäpp högre bländartal hade gjort att man såg att det var ett tågspår, nu är det mest två streck. Ett sista område du behöver titta över är i nedre högra kanten. Jag antar att modellen har ett linne på sig, och att det är armen som syns längst ner. Det skapar en avkapad känsla, en saknad av en axel. Förstår du hur jag menar? Antingen mer eller mindre arm hade varit bra.

Andra bilden saknar den bra, avslappnade kontakten, känns uppställt. Bakgrunden känns alldeles för rörig och tågspåret(?) vekrar gå som ett streck in i henne huvud. Axeln är alltför vriden mot kameran och får den att se alldeles för stor ut, genom att be modellen vrida bort axeln lite mer hade den sett mer naturlig ut(eller att du flyttat dig). Beskärningen av axeln är heller inte helt rättvis, mer eller mindre luft hade gjort mycket. Som en sistta grej känns vinkeln alldeles för hög, vilket får modellen att se "liten och ynklig" ut. Det tillsammans med den röriga bakgrunden(eller rörig, mycket detaljer och kontraster) gör för mig att det inte längre är ett porträtt utan bara ett snapshot - tyvärr.

Tredje bilden har du använt massor av bra linjer i! En fin pose, men jag saknar något som säger något om modellen. Det känns lite som att det är uppställt här också, och att ansiktsuttrycket glömts bort. Ska hon vara kaxig, glad, oroad? Hur speglar det här hennes personlighet? För, som det är nu känns hon inte som den kaxiga brud man behöver vara för de kläderna och den posen. Och det är ju lite det porträtten handlar om - spegla personlighet. Jag gillar däremot tanken bakom bilden, med linjerna, mönster, posen och klädseln. Men den har mer potential som en modebild!

Fjärde bilden har du också bra linjer i, och här finner jag mer kontakt med modellen och jag får en bättre uppfattning om hennes personlighet. Självsäker, trygg. Posen och ansiktsuttrycket fungerar utmärkt tillsammans. Det enda riktiga "problemet" i denna bild är armen, som känns för stor i förhållande till kroppen, detta beroende på att den är vriden mot kameran. Samma pose hade funkat och genom att modellen dragit armbågen lite bakåt bara, mot kroppen, hade det sett bättre ut. Inte hela vägen alltså, bara så att armbågen inte pekade rätt mot kameran. En liten vridning av överkroppen och möjligen en placering längre ut mot högerkanten hade också varit trevligt, det hade gett tydligare linjer och modellen hade, som vanligt, fått mer uppmärksamhet om hon inte var så centrerad.

I korta drag tycker jag att du har gjort ett jättebra jobb. Du kan hantera din kamera och verkade här iaf ha koll på skuggor och vinklar på ansikten. Det jag tycker du behöver träna/tänka på är:

- den jätteviktiga kontakten med modellen, att få den avslappnad med kontakten kvar vilket är jättesvårt.
- hur du speglar modellens personlighet.vid porträtt speglar du ju en personlighet, vem är det du har framför dig?

- hur du beskär kroppsdelar på bästa sätt och hur du vinklar resten av kroppen mot kameran.

Och det sista lilla viktiga, kolla igenom kanterna så allt är snyggt där innan du knäpper av - ofta koncentrerar man sig så mycket på mitten av bilden att man glömmer bort att kolla av det som är närmast kanten.

Hoppas du fick något bra ur min "lilla" kritik (formulera mig kort är inte riktigt min grej) ;)

#11 tack så himla mycket, precis vad jag ville ha!
Mycket bra saker jag kan tänka på osv. Tror jag blivit lite hemma blind och missat en del detaljer. ;)

Men håller med dig på punkterna.

Även om jag tänker igenom bilderna har jag inte hel koll på modellerna, det blir lite snapshots ibland som du sa om den ena bilden.  Det har gått bättre och bättre faktiskt, och jag tänker igenom hur modellerna står, men den är ju inte 100 % än.

Men tack så mycket för din kritik!

#12 jo visst brukar det bli så, man vet vad man bör tänka på nånstans i bakhuvudet, men ibland behöver man fräscha upp minnet ;) Gör det själv lite då och då.

Det ska ju vara lite snapshotkänsla, men genomtänkt. Inte för uppställt och styrt, och inte för "hipp som happ"/det blir som det blir. Svåraste delen med porträtt, helt klart, och du är på god väg attt få det rätt! Ansiktena tycker jag som sagt att du sätter nu.

Jag passar på att visa ett knep här, för att lättare hålla kontakten, den där ögonkontakten som kan vara pricken över i för en bild.

Om man har båda ögonen öppna och inte täcker hela ansiktet med kameran, så kommer modellen helt naturligt att titta mot ansiktet på den som fotograferar, oftast med öppen blick, precis som man gärna vill ha. Kameran blir så att säga det andra ögat.

Det kan ta en tid att lära sig, och det är allra lättast om brännvidden är ställd så att man har naturlig avbildningsskala i sökaren. Lyckligtvis är det en ganska bra brännvidd för porträtt.

Gör man så, kommer man att se sökarens inramning som en ram i luften omkring sin modell, och åtminstone jag tycker att det är lätt att komponera bilden så. Förr kunde det vara lite knepigt att ställa skärpan i det läget, men numera kan man ju låta kameran sköta skärpan.

#13 tack igen!

#14 det var smart, ska jag tänka på!