Eftersom jag själv använder Nikon så föreslår jag Nikon D40 eller D60.

Ojojoj, det var en knepig fråga.

Systemkameran är ett mycket universellt verktyg för att göra bilder. I händerna på en entusiast kan den göra små under, men om man inte orkar sätta sig in i allting runtomkring, hur bländare och slutartid och brännvidd och avstånd används för att forma bilden som man önskar, då kan den också vara fel grej för att åstadkomma så många lyckade bilder som möjligt.

Om du har kommit fram till att du behöver en systemkamera av ett eller flera skäl, och redan fotograferat med grejer där du har slagit i taket för vad de klarar, så kanske du har mer specifika frågor än "vilken systemkamera för nubörjare".

Alla systemkameror är relativt komplicerade men har också "grönt" som kompaktkamerorna, så att man kan göra en enda inställning och glömma resten. Gränserna sätts så klart av budgeten när det gäller vilken man ska skaffa när man väl har bestämt sig. Men det kan vara bra att veta vilka skillnader som är relevanta och vad det kan kosta och vad man kan vinna om man inte vill ha det allra billigaste.

Med det sagt så kommer jag direkt med ett förslag, om den fortfarande finns till ett bra pris: Nikon D40.

Det finns andra liknande kameror också, och det är något av en genre. Priserna ligger mellan ungefär 3000 kronor och 15000 för en grundutrustning, och det är inga jätteskillnader mellan de dyraste och de billigaste; man kan förvänta sig ungefär samma resultat. Det går att skjuta sig i foten med alla, det är till och med mycket lätt att misslyckas genom att göra någon inställning fel. Man får se upp så att man ställer tillbaka till något grundläge om man har använt någon speciell finess, det vanligaste är kanske att man ställer upp ISO när man tar inomhus och glömmer ställa tillbaks, så att man får brusiga bilder. Om man alltid tar automatiskt på grönt så händer det så klart inte, men då missar man ju också något av det som systemkameran erbjuder.

Men hur man än vänder det, så är det dumt att tänka på systemkamera som "instegsmodell" som man ofta ser i pressen eller i diskussioner. Det är bättre att se det som den kameran man kommer att ha i åtminstone tio år framåt och kanske ha ända tills man har slitit ut den. Om man till exempel är mycket störd av att bilderna saknar det där lilla extra snäppet mot hög kvalité, som hänger på att sensorn är liten, då ska man definitivt hellre samla ihop till en fullformat än skaffa en kamera som man senare tvingas gradera upp för att man inte blir nöjd. Själv är jag väldigt tänd på det vassaste man kan få tag på i kameraväg, Phase One, men mitt val av kamera är ett annat, eftersom jag vet att en sån visserligen ger bra resultat, men jag vill hellre ha en kamera som ständigt kan följa med, och jag har inte så mycket pengar som en sån apparat kostar. Men för den som kan slänga ut en halv miljon utan att fundera över hur han ska få fram den kan Phase One, Sinar eller Hasselblad vara bra val som första (och kanske sista) systemkamera. De är inte svårare att ta bilder med än de billigaste systemkamerorna.

Så det är mer en fråga om vad man är ute efter. Alla systemkameror har samma komplexitet, ingen är enklare om man strävar efter att kunna utnyttja dem fullt ut, och ingen är egentligen mer komplicerad om man vill använda den på enklaste sätt. En bra utgångspunkt är att känna efter om den ligger bra i handen och titta i sökaren och känna efter om man tycker att den är bra och det går att ställa skärpan för hand utan större problem.

Sen kan man ju också tänka sig en budget, och när man nu väljer system kan man ha ett visst skäl, det kanske är ett visst motivområde som är intressant, och det kan finnas speciella delar av systemet som bättre täcker just de motiv man är ute efter. Jag tycker till exempel att möjligheten till tilt och skift är en väsentlig egenskap, för att kunna bestämma hur skärpeplanet ska ligga. Ett sånt val skulle för min del utesluta alla systemkameror utom Nikon, Canon och Rollei SL66 med Phase One bakstycke. Men å andra sidan skulle jag kanske kunna undvara det av andra skäl, exempelvis hur stor kamera jag kan tänka mig att bära på, eller hur mycket jag är villig att betala.

Så mitt första förslag, Nikon D40, är att det är en budgetkamera. Den kan allt som dyrare kameror kan, vad gäller bildkvalité och system, men den är inte en jätteutgift som gör att man får käka blodpudding ett par år framåt. Det kan vara taktiskt rätt att börja så, för att kanske senare upptäcka att valet var fel och att en systemkamera inte alls passar ens sätt att fotografera.

Om man å andra sidan har provat att använda systemkamera och vet att man har vissa behov som en kompakt inte kan uppfylla, då ska man ju titta lite på modeller som inte är lågbudget också, så att man inte skaffar en där man kanske kommer att sakna något som man redan nu tycker är viktigt.

Men valet är till sist personligt. Det skulle inte finnas så många olika modellerr om det inte var för att vi är olika, och att det finns folk som sätter mycket värde på den ena eller den andra egenskapen hos kameran. Som exempal kan jag ju bara ta mig själv, och min drömkamera vore väl en Rollei SL66 med Phase One 65 megapixel bakstycke, och nästa snäpp neråt i hierarkin är någonting som jag ständigt kan ha med, exempelvis Olympus' nya kamera i Micro Four Thirds, och mit mer realistiska val är att behålla den Canon G7 som jag har sedan ett par år och som jag faktiskt är ganska nöjd med, och som gör ett bra jobb.

Lycka till med ditt kameraval!

rekomenderar varmt sony a200 :) bra kamera att växa i :)

Tack så mycket för alla svar !

jag rekomenderar Nikon D40 :) Mkt snäll och lätt kamera ^^ Första gången jag använde min syrras så kunde jag det viktigaste genom att kolla på den (: och hade inte sätt någon Nikon innan ^^ Så D40 :)

ok , tack !