Lite grann, skulle man kunna säga.

Ditt 70-200 har en verklig brännvidd av 70-200, och om du sätter på en 1,4 förlängare så blir det cirka 100-280.

Om du nödvändigtvis vill jämföra med något helt annat, så motsvarar väl bildvinkeln andra brännvidder för andra format, men den verkliga brännvidden är den som står på objektivet.

Tack så jättemycket för ditt svar! Jag uttryckte mig lite dumt när jag ställde frågan. Det jag tänkte på var cropfaktorn som är 1,6 på min kamera på grund av den mindre sensorn. Ändå har jag läst att det skulle betyda en brännviddsförlängning. Men efter att ha googlat lite så har det mer med vinkeln att göra, precis som du säger. 

Om vi gör ett tanke-experiment, om jag tar ett foto på en fågel  med 300mm brännvidd med en FF-kamera och tar exakt samma foto med en crop-kamera. Får jag då en fågel som är exakt lika stor/liten från båda kamerorna. Då menar jag inte storleken på bilden utan storleken på fågeln.

Cyberphoto skriver tex om ett objektiv på 50-150mm att det kommer att motsvara ca 80-230mm.

Frågar man inte så får man inget veta

Eftersom bildvinkeln är större på FF kameran blir motivet mindre ( om man står på samma plats och fotar ). Detta oavsett megapixlar.

Oavsett megapixlar kan det väl inte vara. Det gäller om det är samma antal megapixlar.

Har FF-huset fler pixlar kan du i princip beskära bilden och få en större fågel.

Det är svårt att jämföra system. Det är inte så enkelt att det bara är att räkna om. Skillnaderna måste egentligen upplevas och det som är en föredel för den ena fotografen kan vara en nackdel för den andra.

Storleken på sensorn påverkar också skärpedjupet givet samma brännvidd. Jag fotar med Olympus (med omräkningstal 2) och har sålunda fördel med större skärpedjup vilket är bra att ha när jag fotar med teleobjektiv. Det är en nackel när jag vill fota med normalobjektiv och få mindre skärpedjup. Det är en fördel när jag vill fota med stor bländare och ändå ha hyfsat stort skärpedjup osv.

mvh/gurin

#4 Det gällde hur mycket plats fågeln tar upp på bilden/sensorn. Vid samma avstånd och brännvidd tar fågeln upp mindre plats på bilden med FF huset.

Då spelar Upplösning eller mega pixlar ingen som helst roll.

Du kan ta bränvidsförlängningen 1,6 x 200 så får du den rätta brännvidden villket blir som du sa 320. Så igentligen hade du rätt

Tack för alla svaren! Jag vet att det var en knepig fråga jag ställde. Men vi kommer kanske inte så mycket längre än så här.

Kan ju alltid googla vidare…… såå kan jag ju höra med dom i fotoaffären när jag kommer dit, fast det lär väl dröja ett tag…..

Vad är det som du inte fått svar på än?

Jag misstänker att summan av svaren är mer förvirring…

Jag tror att det finns hyggliga beskrivningar på det på nätet, men för att utvärdera vad det egentligen betyder krävs en viss analytisk förmåga, och att man förstår optik på ett grundläggande plan.

Dessvärre, när man redan har fört in missvisande och förvirrande information, blir det ganska svårt att vrida det hela rätt, så med risk att öka förvirringen ska jag försöka göra en sammanfattning;

• Brännvidd, när det gäller en enkel lins, är avståndet mellan linsen och brännpunkten för ett oändligt avlägset objekt, till exempel som när man använder ett brännglas för att skapa en liten bild av solen där strålarna är tätt sammanpackade, så att man kan sätta eld på brännbara material. En lins med längre brännvidd är längre bort än en med kortare brännvidd.

• För mer sammansatta linser är det mer komplicerat, men vid en viss brännvidd avbildas ett avlägset objekt med en viss storlek. Med dubbelt så lång brännvidd blir objektet dubbelt så stort (linjärt).

• När man använder en viss brännvidd på en kamera, kommer ett avlägset objekt att avbildas lika stort på sensorn, oavsett hur stor yta sensorn täcker.

• Med en större sensor täcks en större bildvinkel än med en mindre sensor, när man har samma brännvidd.

• Det senare betyder, att om man gör en bild av allt som sensorn har tagit upp, kommer ett avlägset föremål att visas större från en kamera med mindre sensor. Det ändrar inte brännvidden, det är bara en skillnad i förstoringsgrad från olika sensorstorlekar för att få samma bildformat.

Mitt förslag är att glömma allting om "crop factor" och sånt som hör ihop med andra bildformat. Det är bara förvirrande. Min mellanformatskamera har ett objektiv på 80 mm som normal och där använder jag ett 150 mm för porträtt. Eftersom formatet är stort täcker de större bildvinkel än de skulle ha gjort om de satt på en kamera med APS-sensor. För att få samma bildvinkel med en APS-sensor ska man ha ungefär 30 mm brännvidd som normal och ungefär 55 mm som porträttobjektiv. Det stämmer ju rätt bra med satsobjektivet som brukar levereras med de kamerorna.

Enklaste jämförelsen för brännvidder är så klart att jämföra med det man har om man funderar på att skaffa ett nytt med längre eller kortare brännvidd. Om man till exempel har ett 18-55 som normalzoom är det kanske lämpligt att börja ungefär där det slutar om man vill ha en telezoom, låt säga att man hittar en som är 50-200, så har man hela omfånget från 18 mm till 200 mm täckt med två objektiv. Och när man jämför 50 med 200, så blir bilden av avlägsna objekt, som den där fågeln, fyra gånger större linjärt med den längre brännvidden.

Jag ser det som helt meningslöst att jämföra med 24x36 eller "fullformat", eftersom väldigt få av nyare fotografer har erfarenhet av det bildformatet och vilka brännvidder man brukar använda för olika ändamål. Förr, när 24x36 var det vanligaste formatet, använde man ofta ett normalobjektiv på omkring 50 mm och ett tele - oftast 135 mm, men ibland kortare, 85 eller 100. Zoomobjektiv förekom knappast alls. Många upptäckte att 135 mm egentligen inte lämpade sig särskilt bra för porträtt, det var för långt. Samtidigt var det ganska kort för avlägsna motiv. De som fotograferade fåglar och andra djur hade ofta något riktigt långt tele, kanske 400 mm. Vidvinkelobjektiv var mindre vanliga.

Digitalkamerans normala zoomobjektiv täcker alla bildvinklar som förr var vanliga och som man har mest användning för och som lättast ger ett bildmässigt bra resultat. De flesta av oss behöver inte skaffa något mer objektiv någonsin, eftersom de flesta motiven som gör sig bildmässigt täcks av normalzoomen.

När man upptäcker att man skulle vilja få avlägsna saker att flytta "närmre", eller att man vill "trycka ihop" perspektivet så att saker nära ser ut att vara klistrade över sånt som är långt bort, kan det vara idé att fundera över en längre brännvidd, och då finns numera zoomobjektiv som täcker ett stort område och tar vid där normalzoomen slutade. Brännvidderna brukar gå upp till 200 eller 300 mm. Det handlar om mycket långa brännvidder, en mycket smal bildvinkel, och större svårighet att få en skarp bild av två skäl;

• Det är svårt att hålla ett långt objektiv tillräckligt stadigt. Om man rubbar kameran under tagningen förstoras rörelsen i förhållande till brännvidden man använder. Det blir tio gånger så oskarpt med 300 mm som med 30 mm om man skakar.

• När man tar på långt håll kan luften mellan kameran och motivet röra sig och förändras optiskt genom både vind och skillnader i värme. Den effekten finns inte på nära håll, och på långt håll förstoras den så klart i samma grad som skillnaden i brännvidd. Det kan sänka skärpan och förvränga formen på motivet.

Sammantaget betyder det att längre brännvidder ställer större krav på att man ska hålla kameran stilla; stöd rekommenderas, t.ex. stativ. Dessutom kan skärpan försämras av faktorer som man inte kan styra (främst värme).

Det finns en faktor till, som också förvärras av att använda förlängare:

• Långa objektiv har i regel låg ljusstyrka, vilket ställer än högre krav på att kameran ska hållas stilla vid tagningen.

• En förlängare minskar ljusstyrkan, så att ännu längre exponeringstid behövs. Med två gångers förlängning måste tiden förlängas fyra gånger, och med 1,4 gångers förlängning blir exponeringstiden dubbelt så lång.

Jag hoppas att jag inte har spätt på förvirringen alltför mycket med det här.

#9 Det är ett utmärkt tekniskt bra inlägg, och jag fann ganska stort intresse i det. Dock tror jag det är den typen av inlägg som faktiskt förvirrar mer.

Frågeställaren har en kamera, och alltså behöver man inte jämföra med olika sensorstorlekar osv, eftersom att oavsett objektiv och extenders osv är det samma kamera i grunden.

Du har förvisso rätt i att man kanske inte behöver bry sig om den där 1.6x cropfaktorn eftersom att den är där hela tiden, men skall man räkna på brännvidden så är den ju i exemplet (70-200)x1.6 vilket ger 112-320, precis som frågeställaren sade. Och en extender utanpå det blir ytterligare x 1.4, dvs ca 157-448.

Jag säger inte att fågeln blir större/mindre på en fullformatare med annan sensor, för därtill kan jag tekniken för lite. Men, ovanstående stämmer i alla fall, sett till en enskild kamera så att säga.

Jo, och det är ju det där med cropfaktor som skapar förvirringen.

De allra flesta av dem som idag köper en digitalkamera har inte fotograferat med systemkamera för småbild innan; åtminstone gäller det dem som ställer såna frågor. Den som tidigare har använt en systemkamera för film har oftare andra frågor vid övergång till digital fotografering, och de frågorna gäller framför allt de nya möjligheter som öppnar sig med digitalkameran. Dit kan man räkna Vitbalans, råformat, reciprocitet (om du inte vet vad det betyder kan du glömma bort det) och alla sätt som man kan påverka bilden i datorn.

Jag ser det som helt meningslöst att med aritmetik jämföra objektivens bildvinkel på ett sätt som om de hade helt annan brännvidd än de verkligen har. Det är såna jämförelser som skapar förvirring och inte leder till större insikt i vad man kan åstadkomma. Det är också svårt att förstå begreppet bildvinkel, eftersom vi inte tillämpar det på den färdiga bilden. Förr använde man ofta begreppet "normalt betraktningsavstånd" för bilder. Alltså, en bild i formatet 9x13 cm håller man i handen ocj betraktar på omkring en halv meters avstånd. Om bilden är 18x24 så tittar man på den på åtminstone en meters avstånd, och när man använder ett "porträttobjektiv", så får man ungefär rätt perspektiv i bilden på "rätt" betraktningsavstånd.

Om man har tagit bilden med smalare vinkel så blir perspektivet hoptryckt när man tittar på bilden på "normalt betraktningsavstånd" och omvänt, när man använder en vidvinkel blir perspektivet överdrivet och ser förvrängt ut. Verkligheten är naturligtvis inte sån. När vi plåtar fågeln med lång brännvidd, så är det ju för att vi vill förstora den, och vi skiter i perspektivet. Vi drar upp bilden till A4 och tittar på den på en meters håll och är nöjda med att få en skarp bild på fågeln med suddig bakgrund som inte drar uppmärksamheten från huvudmotivet.

Men; det som dras upp i den här diskussionen, cropfaktorn, ligger utanför det resonemanget. Cropfaktorn är en jämförelse med ett föråldrat format som de flesta av oss aldrig har använt eller kommer att använda. För alla som aldrig tidigare har fotograferat med en systemkamera och flera olika objektiv är jämförelsen helt meningslös. Vid något tillfälle kan det vara intressant, när man jämför två olika kameror, att veta vad optikens bildvinkel motsvarar mellan den ena och den andra. Det gäller väl framför allt om man tänker byta till en kamera med annan sensorstorlek. Men då har vi ju många fler storlekar på sensorer än "fullformat" och "APS". De allra flesta kamerorna har ju betydligt mindre sensor, och brännviddsområdena är ofta omkring 5-15 mm. Jag tycker inte att det är intressant, ens för mig som faktiskt har plåtat med det mesta, att veta att det ska multipliceras med 7 för att man ska jämföra med en småbildskamera. Det räcker att veta att ca 5 mm är en måttlig vidvinkel och 15 mm är lagom för porträtt. Det säger mig att den som har gjort kameran har valt ett brännviddsområde som är vettigt för just en sån kamera.

Hejsan grabbar! Jag har inte blivit mer förvirrad av resonomanget i den här tråden. Detta tillsammans med det som finns att läsa på nätet, har gjort att jag förstår hur det hänger ihop med bildvinkel/cropfaktor , och jag saknar inte analytisk förmåga…..

Jag har aldrig fotat med en analog systemkamera, men efter det jag läst så är det inte bara att glömma cropfaktorn, eftersom man "nästan" överallt fortfarande utgår från den analoga systemkameran och så länge man gör det, vilket de troligtvis kommer att göra länge än så är det bra att känna till det här. Det säger ju mer om vilka objektiv som kan komma ifråga för den enskildes behov, för där har bildvinkeln/cropfaktorn en betydelse. Eller om det är så att någon avser att byta upp sig till en FF-kamera så småningom.

Det övriga om telezoom-objektiv känner jag till. IS/VR hjälper till viss del och man bör tänka på slutartiden och ev iso också.

Att jag valde just Extendern 1.4 beror på att jag tagit reda på att skärpeförlusten är liten och att den "stjäler" ungefär ett bländarsteg, medan extendern 2.0 "stjäler" ca 2 bländarsteg och att det blir en större skärpeförlust. 

www.kameravaskan.se skriver en del "matnyttigt" om cropfaktorn…..

Tack ännu en gång för att ni har tagit er tid att skriva ner så mycket