Hej. Jag heter Håkan och har plåtat digitalt i 7år Jag tänkte dela med mig lite av mina digitala erfarenheter. Jag börjar med digitala kompakt kameror och digitala kamerahus och avslutar med lite köptips. Åsikterna och tipsen är byggda på mina personliga erfarenheter.

Jag köpte min första digitalkamera 2002 en Minolta Dimage 2300 med 2,3mp Upplösning. Den var inge vidare och jag bytte den mot en Olympus D-380 också 2mp. Denna var något bättre men det dög bara till 10x15 förstoringar. Den första riktigt bra digitalkameran jag skaffade var en Olympus D-560 Zoom. Den hade en zoom på motsvarande 35-105 mm och 3,2mp Upplösning. Nu gick det verkligen att fotografera! Färgerna och upplösningen var toppen och det gick att förstora upp till A4 (tycket jag då ). Med hjälp av displayen lärde jag mig att ta bra bilder. Min Eos 33a för film blev liggande hemma och samlade allt mer damm.

Jag sålde allt analogt och köpte en Minolta Dimage 7i. Det här va en riktig kamera med 28-200 zoom och 5mp Upplösning. Bilderna från 7i var fantastiskt bra och håller kvalitetsmässigt än idag. Optiken var mycket skarp trots omfånget men så kostade kameran en bra slant också, idag får man en bättre systemkamera för samma pengar. Jag hade 7i i ungefär ett år. 2004 fick jag ett erbjudande om att köpa en ny Sigma SD9 med optik för 6000kr och fick några tusenlappar för min 7i i inbyte. Det var en riktigt dålig affär. Visserligen var bildkvaliteten från SD9an fantastisk och med ett tonomfång som motsvarar dagens bättre systemare men bilderna va brusiga redan på lägsta iso och den var långsam. Det värsta var att den använde ett lithiumbatteri som räckte två veckor och kostade en hundring. Alla bilder sparades i RAW och kunde bara öppnas i sigmas egna program som inte va något vidare. Kort sagt så var handhavandet en katastrof. Jag sålde kameran för 4000kr och köpte en Olympus C-750UZ inte heller den någon höjdare utan jag bytte den mot en Minolta Dimage Z2. Den blev en favoritkamera under lång tid och bildkvaliten var nästan lika bra som 7i men bara nästan.

2005 köpte jag en Olympus C-70 zoom som var en mycket bra kompaktkamera med bra brushantering upp till iso 400. Men som med de flesta kompakter från denna tid så var den slö och jag missade många bilder. 2005 kom också den första riktiga seriösa digitala systemkameran under 10000kr, Canon Eos 350D. En för tiden sanslöst bra kamera och bildkvalitetsmässigt så håller den än idag dock är tonomfånget lite väl klent och den klippte gärna högdagrana. Jag hade denna kamera ända till 2007 då jag byte Canonsystemet mot en Saab 9000 !! Jag köpte en Nikon D40 som trots sin något lägre Upplösning levererade en bättre bildkvalitet och tonomfång än 350D och skärmen var helt fantastisk. D40 fokuserade inte med alla objektiv så jag sålde den och köpte en D80. Trots högre Upplösning märkte jag ingen skillnad i bildkvalitet men jag hade en större valfrihet av objektiv.

2007 köpte jag också min första kompakt som verkligen var kompakt, Sony DSC-W50, den var också riktigt snabb i avtrycket och tog rätt bra videofilmer. Tyvärr hade den ingen bildstabilisering och var väldigt brusig över 200 iso. Jag bytte upp mig till en Fuji F30 som var den absolut bästa kompakten jag ägt både när det gäller bildkvalitet och brus. Tyvärr gick den sönder så 2008 köpte jag en Casio EX-V8 som hade en bildstabiliserad zoom motsvarande 38-266mm och ruskigt bra video i 16:9 format.

I början av 2009 började det att dyka upp en mängd begagnade Eos 5D på marknaden. Jag sålde alla mina Nikon prylar och köpte en begagnad 5D med ett Tamron 28-75 f/2,8. Canon 5D sopar mattan med allt jag tidigare ägt och tonomfånget matchar Sigmas SD9a. Det här är en kompromisslös kamera som har samma bildkvalitet som analog småbildsdia. Äntligen går det att isolera motiv genom kort skärpedjup och riktig vidvinkeloptik finns att köpa från en tusenlapp.

Jag har fotograferat i mycket dåligt ljus med 28 f/1,8 med sanslöst bra resultat. 5D är en total förälskelse och jag har redan börjat spara till en 5D mk II. Idag får man en begagnad 5D med bra ljusstark optik för runt 13000kr vilket är ungefär lika mycket som en 50D med medioker ljussvag kitoptik. För mig var valet en "no brainer". Troligtvis kommer fullformat vara standard i mellanklassen inom ett par år så det känns bra att ha sålt av all Dx-optik medans man fick nåt för dem. 5D har givetvis några år på nacken och har en ganska dålig skärm, vitbalansautomatiken är usel så det är bäst att använda RAW. Den har dålig seriebildsprestanda och låter lika högt som en Hasselbladare när man fotograferar. Den har givetvis ingen liveview eller autoiso. Dessa nackdelar påverkar dock inte bildkvaliten så länge man sparar i RAW och samtliga är åtgärdade i Eos 5D Mk II. Genom en bytesaffär kom jag även över en Canon 40D som kompletterar 5D med liveview och snabb seriebildstagning, jag använder den till telefoto och på stativ där liveview funktionen är underbar.

Efter att ha gått igenom min digitala bildsamling och granskat bilderna så kan jag lugnt säga att alla kompaktkameror jag ägt utom Fuji F30 endast duger till vardagsdokumentation. För att få till en bild med god kvalitet med dessa små sensorer krävs att ljusförhållandena är perfekta. De har ett väldigt snävt dynamiskt omfång och hödagrarna fräter som regel ut. Bilderna kan även se lite artificiella ut p.g.a hård komprimering, överskärpning och dålig färgåtergivning Däremot är de perfekta att lära sig bildkomposition med då man ju hela tiden ser motivet på en stor skärm. De kan alltid vara med i fickan och fungerar som ett fotografiskt anteckningsblock och dagbok. De är även perfekta på fest och andra tillfällen då systemkameran är i vägen eller riskerar att bli stulen eller förstörd. Skulle jag köpa en kompakt idag skulle jag se till att den var så liten och oöm som möjligt då detta är kompaktens ända fördel framför systemkameran.

Alla digitala systemkameror jag haft har givit mycket bra bildkvalitet, det var synd att Sigma inte hann få ordning på sin SD serie innan Fevonsensorn blev från åkt av CMOS-sensorena, de hade verkligen ett försprång 2002 men SD-serien var en handhavandekatastrof och idag används de väl mest för svartvitt och ir-foto. De flesta tillverkare verkar ha dumpat CCD-sensorn till förmån för CMOS idag men antalet pixlar känns idag inte lika viktigt som dynamiskt omfång och lågt brus och där verkar CMOS vara bäst.

Hittills har jag bara skrivit om bildkvalitet som inte är samma sak som bra bilder! Jag har tagit bra bilder med alla kameror jag har haft. Och man får inte automatiskt bra bilder med en systemkamera men dåliga bilder får automatiskt fantastisk skärpa och upplösning. Men det är alltid mycket roligare att ta en riktigt bra bild med hög bildkvalitet så man kan göra en förstoring och hänga på väggen eller sätta i album. En av mina vackraste bilder tog jag med en 3,2mp kompaktkamera och det gick bara att förstora till 13x18 innan jpg-komprimeringen, brus och överskärpningen syntes. En underbar 13x18 bild men tänk om jag kunde ta samma bild med min 5D och göra en 50x70 och sätta på väggen! Samtidigt är 13x18 oändligt mycket roligare än ingenting.

För utlandssemester en systemkamera inte helt optimalt. Helst vill man ju ta kameran som handbagage och man lämnar inte gärna nåt på hotellet så kameran måste hänga med 24/7. Att bära en fotoryggsäck i 2v är inget jag ser fram imot. För att inte ge avkall för mycket på bildkvaliteten funderar jag på en Canon G10 eller Panasonic LX-3. Det lutar åt G10an som har större zoomomfång samt att jag kan använda samma blixtar som till systemarna. Annars får kompakten duga för om systemkameran blir stulen eller försvinner i bagagehanteringen så blir det inga bilder alls.

För den som vill lära sig att fotografera rekommenderar jag en liten billig kompakt med en stor, skarp skärm och lite manuella inställningsmöjligheter, den bör även va snabb i avtrycket så man kan ta roliga bilder på kompisar, husdjur mm.. Och sen när man lärt sig att komponera och ta bra bilder och intresset håller i sig är det dags att ta steget upp till en systemkamera och den lilla kompakten får istället hänga med i jackfickan. Det är inga skillnader i bildkvalitet mellan nya Nikon, Canon, Pentax/Samsung och Sony och har man inga objektiv liggande kan man ta den som man tycker känns bäst.

Att köpa någon av superzoomarna känns inte som en så bra ide' idag då det inte skiljer mycket i pris till de billigaste systemkamerorna och de har sällan bättre bildkvalitet än kompakterna. När man sedan tar steget till systemkamera så har man ingen användning för superzoomaren och man får oftast bara en spotstyver för den när man säljer den.

Hi End kompakterna som LX3, G10 och P6000 ger en bättre bildkvalitet men är inte särskilt kompakta och passar kanske bäst som resekameror och kostar lika mycket som de billigaste systemkamerorna.

 Om jag ska köpa nåt begagnat idag så skulle jag inte köpa nått som är äldre än 2006 då tidigare kameror har rätt dåligt tonomfång med utfrätta högdagrar som följd, D40 kostar ungefär lika mycket på tradera som ny i butik, Canon 40D går även den att hitta billigt i butik ännu. Nikon D80 kan va ett bra köp om man får den billigt (runt 4000kr) men har inte så mycket bättre bildkvalitet än D40, fördelen är att man kan använda all AF- optik med D80. Canon 350D är en lite äldre kamera men bra och billig (ungefär samma pris som D40 som är en nyare kamera med en otroligt bra skärm) Återstår Canon 5D som det just nu finns många av på beg marknaden och det är möjligt att ropa in en mellan 7000kr och 9000kr på tradera vilket gör den till bästa begagnatköp. Nikon D40x, D60 och Canon 400D, 450D är alla dyrare men tillför inget väsentligt mer än fler pixlar och i Canons fall större skärm.

 För den med begränsad ekonomi är Nikon D40 en "no brainer" idag får man ett komplett paket med normalzoom, telezoom med bildstabilisering, minneskort och väska för 4995.- och trots sina 6mp levererar den en fantastisk bildkvalitet. Jag såg ingen större skillnad i bildkvalitet mellan den och D80 med 10mp.

 Idag känns det som att man kan hoppa över mellanklassen med D90,D300 och 50D då de knappast kommer att ge någon skillnad i bildkvalitet jämfört med de nya instegskamrorna som 500D och nikon Dxx som kommer till sommaren. Vill man ta ett steg upp i bildkvalitet från instegskameran så är det fullformat som gäller och har man väl tagit steget är man fast!

 Olympus och Panasonic har målat in sig i ett hörn med sin brusiga "pytte" sensor och det ska bli intressant och se hur lång tid det tar innan de biter i det sura äpplet och dumpar det brusiga 4/3 systemet. Den enda fördelen med systemet är 2x förlängningen vid djur och fågelfoto, vilket ger långa telen med hög ljusstyrka. I övrigt har vi Sigma som envist kör vidare med sitt Fevon- system och Fuji som också har system med stort dynamiskt omfång, båda märkena verkar vara populära bland "die hard" svartvitt fotografer.

 Så här ser mitt system ut idag:

 Canon 5D för det mesta jag plåtar

Canon 40D när jag behöver tele, liveview och snabb seriebildstagning.

Canon G10 för semesterresor. (ej inköpt ännu.)

Casio EX-V8 alltid i fickan. (Skulle vilja ha nått ännu mindre som t.ex. Ixus 100)

Om jag körde Nikon så skulle det nog se ut så här:

Nikon D90 (Det finns tyvärr inga billiga begagnade fullformat från nikon ännu)

Nikon Coolpix P6000

Minsta kompakten jag kan hitta.

Nästa gång tänker jag skriva lite om billiga och bra objektiv till Canon 5D

Håkan.