"El jabao" är smeknamnet han har, jag har aldrig hört något annat. Vi brukar köpa fläskkött av honom lite då och då. Slakten görs alltid på gatan utanför kvarteret där jag bor, och aldrig händer det som på Scans slakterier att en gris skulle kokas levande.

Nej, grisen leds ut på gatan, klappas om lite grann och sticks; för det mesta utan något skrik, den bara tumlar om tyst och ligger där precis så fridfullt som det ser ut här. Sedan vidtar slaktbestyren, förs ta vara på blodet, sedan att bit för bit skålla håren och skrapa det yttersta hudlagret och sist att stycka grisen. Under pigmentet är svålen vit, men grisen kan vara fläckig som den här; ofta är de svarta.

Det är ett tungt jobb under en obarmhärtig sol, och det tar drygt en timme innan allt är klart och grisen styckad.

Det smakar förträffligt, och är kanske inte så ohygieniskt som man kan få för sig. Solljuset är bakteriedödande, och jag har aldrig blivit dålig i magen av köttet från "el jabao".

("jabao" = "ni blanco ni negro" - varken vit eller svart [neger]; kubansk slang)