Svårt att säga, jag har tack och lov aldrig varit på någon begravning. Jag kan bara svara på hur jag själv tror att jag hade velat uppleva det, och det är att jag hade nog inte velat ha ett objektivt upptryckt i fejan. Alltså, lite avstånd till motiven är nog en bra idé.

Sen är det klart, det beror ju på vem som fotograferar och hur. Mycket svårt att säga.

Jag skulle försöka hålla mig på avstånd ha långt tele, försöka fånga känslor, fridheten, gråten och blommor. Ska man undvika "fel" känslor som skratt och glada miner? Barn brukar ju leka och roa sig och de bryr sig inte om de ligger en död i någon kista eller om det är ett brudpar som står framme vid altaret.

Hälsningar

Robert

Själv är jag emot fotografering helt och hållet på begravningar. Tycker man kan minnas personen utan att fotografera på dennes begravning.

Jag blev ombedd att fotografera på min svärmors begravning i våras. Vi pratade om vad som skulle plåtas och i vårt fall så fick jag någon minut med kistan både ensam och med närmaste familjen. Bilder skulle skickas till släktingar som inte kunde delta på begravningen men som skickat kistblommor.Inga bilder under själva sermonin men sen några utanför kapellet på alla buketter och kransar.

Prata om det och låt de närmaste bestämma. Ödmjukhet är ledordet här tycker jag.

Tips! Av en bild från begravningen gjorde jag sen ett tackkort.

Beklagar sorgen!

Jag tycker också att det är lite si och så med fotografering på begravningar. Tycker nästan att man inte fotograferar människor utan att ha frågat om det är OK först. Jag hade nog blivit skitförbannad rent ut sagt om någon började fotografera mig på en begravning. Ofta är man inne i sin egen sorg och den vill i vart fall inte jag ha på bild. Men är folk med på det så är det helt OK.

Jag fotade lite på min mans mormors begravning. Fotade kistan med alla blommor runt efter ceremonin, inga besökande eller anhöriga var med. Svärmor ville ha foton som minne och det var en vacker kista med vackra blommor. Fotade även sedan graven.

tack för lite feedback. Har funderat en hel del sedan jag skrev inlägget, pratat med kollegor och så, men inget riktigt vet.

JAG saknar bilder från mammas begravning. farmors blev det en hel del på.

Själv har jag inget emot om någon fotograferar, dock vill jag undvika under själva cermonin.

blommor, kistbärare, kanske tom familjen vid kistan.

Det var cancer och man har redan hållit en avskedscermoni någon dag efter i sjukhuset, så är jag tveksam till om det blir en kista. Men blommor lär det bli.. Skall ringa svågern och kolla vad han tycker.

och tack mihe (och er andra). Det blev lite hastigt.

Bröstcancer som var 'botat' i våras, i augusti upptäcktes cancer i skallben, nya behandlingar, veckan innan hon avled pratade man bröllop veckan efter och planerade jul. torsdags den veckan in för behandling, fick åka hem pga av dåliga värden. måndag in, upptäcktes cancer i levern. dagen efter så blev hon medvetslös och dog på em. Jag blev mest chockad hur fort det kan gå. Tydligen otroligt snabb och aggresiv cancer. Sörjer med svågern som står ensam med 4 barn och har förlorat en av hans största drivkrafter i livet, en fantastisk kvinna som med humor och intelligens lyste upp allas tillvaro.

Tycker det är bra att man pratar om ämnet, dvs fotografering vid begravningar, för det är ändå en viktig del av livet som man försöker skala bort. Tror t.ex. att de två små barnen kommer att uppskatta om det finns minnen kvar från deras mors begravning.

#7 Tack för att du låter oss ta del, och självklart beklagas sorgen.

Dock tror jag du är på helt rätt spår, gäller att se det ljusa. Vem hon var och vad hon gav medan hon fanns med er. Som sagt - det är väl närmst upp till de anhöriga att avgöra vad och om som skall bevaras fotovägen, men det kan nog finnas många avvägningar och en kanske kan vara att bevara minnet till barnen.

Kurtson, beklagar verkligen.

En begravning och sorg är en del utav människors liv, jag tycker verkligen om du har möjlighet till det ska dokumentera händelsen. Berätta till alla att du vill minnas händelsen och dela med dig utav vad du har fångat med din kamera med dina släktningar.

Jag träffade en barnskötare i våras, det enda minne hon hade av sin föräldrar hade hon i form utav ett fotoalbum. Fotoalbumet var från hennes föräldrars begravning, ett album som hon stolt visade upp. Hennes föräldrar dog i en bilolycka när hon var bara ett par år gammal.

Hälsningar

Robert