Fotostress
Jag roar mig ibland med att ta digitalkameran och gå ut och spamma bilder på allt jag ser. Eftersom jag inte har fotograferat speciellt mycket i mina dar känns det som det säkraste sättet att få några bilder som är någonting att ha.
Tur att det finns digitalkameror. ;)
Hur som helst. Av någon konstig anledning upptäcker jag ibland att tillfällen och motiv går mig förbi. Ibland har jag inte kameran med, och ibland vaknar man helt enkelt upp och inser att de färggranna bladen redan har tappat sin färg, eller tappat taget och dalat till marken… Allting har en baksida, antar jag. Tidiga höstbilder får jag väl ta ett annat år…
Bra inlägg. Jag brukar reflektera över samma sak; "Tidiga höstbilder får jag väl ta ett annat år…"
Ett annat alternativ kanske kan vara att hoppa på ett tåg och åka ner till södra Sverige - där finns väl löven fortfarande kvar?
// staffan
#1 Du får snabba dig till Göteborg vi har nog löv på träden en vecka till
Och jag hamnar att valja mellan Aftonbladet och Expressen. Ska jag stanna? Ska jag vanda? Ska jag backa? Ibland kan jag kora flera km innan jag bestammer mej for att vanda, for da kan jag ju varken stanna eller backa langre. Det finns en losning pa allt.
"Eftersom jag inte har fotograferat speciellt mycket i mina dar känns det som det säkraste sättet att få några bilder som är någonting att ha."
Erik, klipp ut några bilder du gillar från dagstidningar, magazin eller broschyrer. Du kan vara så pass ambitiös att du samlar bilder med höst/vinter/vår/sommar -motiv i ett album. Med din favoritbild så försök kopiera den när du är ute och tar bilder. Ett väldigt enkelt och lärorikt medel till att ta bättre bilder.
Hälsningar
Robert
#4 - Tackar för tipset.
Och igen -- digitalkameran är verkligen en skänk från ovan. ;) Inte minst för att man kan få lite mer omedelbar återkoppling.
"Skänk från ovan"
Robert
#4: Det tipset gillar jag också. Så enkelt!
Vänliga hälsningar
Niklas
Starta ny diskussion