Att man använder uttrycket brus hänger ihop med elektronikens utveckling och användning. De första allmänt använda förstärkarna för ljud satt i radioapparater, och där kunde man tydligt höra brus som skapades av själva förstärkningssystemet eller upptagningssystemet för radiovågorna, brus som skilde sig från den önskvärda signalen.

Så därifrån har vi fortsatt att kalla oönskade självgenererade signaler brus, medan de önskade signalerna kallas signal, och inom all elektronik och senare blidligen all kommunikation, talar man om signal/brus-förhållande. När du till exempel läser en tidning kan det finnas sådant som du är intesserad av, signal, och sådant som inte intresserar dig, brus. Naturligtvis är det olika beroende på vem som betraktar det, vad man betraktar som signal och vad som är brusl.

Enklare då på fotochipet. Allt som genereras av ljuset som släpps in är signal, och allt som genereras av själva chipet är brus. När man sysslar med elektronik har man lite mer nyanserad bild av bruset, det har olika komponenter, varav en del kan kompenseras, men andra inte. Att kompensera för bruset är en sak som kamerans firmware gör vid svagt ljus, dvs långa exponeringar, då chipet genererar mycket brus i förhållande till signal. Man tar en s.k. svartbild, som man drar ifrån den just exponerade bilden, och en del av bruset kommer därvid att elimineras, men något av bruset är av sådan karaktär att det inte kan elimineras på det sättet.

Bruset kan se ut på olika sätt; det kan se ut som grynighet, och det kan vara skarpare fenomen, fläckar i bilden. Brusets karaktär varierar också med olika exponering; i mycket med exponeringstiden. Det är alltså vid svagt ljus som chipets brus blir högt i förhållande till det lilla ljus som släpps in.

Det har alltså mer med svagt ljus att göra än högt ISO; högt ISO betyder inte mer än stor förstärkning, men vid mycket svagt ljus (=högt ISO eller lång tid), finns inte mycket mer än brus att förstärka. Man får alltså inte mindre brus genom att ta med lång tid och lågt ISO, då det är själva belysningsstyrkan mot chipet som är problemet. Man kan minska bruset genom att öka ljusinsläppet med bländaren och minska tiden eller ISO.

Och bruset ser alltså för det mesta ut som grynighet, och det behöver inte alltid vara till nackdel för en bild. Det kan vara värt att tänka på att man inte kan få med lika mycket detaljer, och att man därför måste tänka på att bygga bilden med starka bildelement; skärpa och jämna toner är inte allt för en bild. Det behövs en tanke bakom och någonting att förmedla. Om bilden kan göra det må den vara brusig, den funkar ändå. Finns inte de nödvändiga ingredienserna kan bilden vara hur skarp och brusfri som helst, den faller ändå platt.

Så ja, det kallas brus, och vi får leva med det. Det finns program som friserar det där bruset, men i regel förbättrar de inte bilden. Till och med i kameran finns brusreducering, men många av oss väljer att spara bilderna i råformat för att bland annat slippa brusreduceringan och själva bestämma över om vi vill minska bruset eller om vi tycker att bilden är bättre med brus.

Så det där korniga, det är brus, och det är inte säkert att det blir bättre, kanske inte ens sannolikt,  om du försöker ta bort det.