Fast vem hoppar högt över den här? Sonys sensor med bara hyfsade brusegenskaper och ett orimligt högt pris… Tror inte Nikon skapat en storsäljare.

Tycker fö att man borde fokusera mindre på megapixlar och mera på låga brusnivåer… som jag skrivit tidigare så är jag rätt besviken på min 50D som har orimligt mycket färgbrus. (Man många andra goda egenskaper)

Skulle jag vilja ha (rättelse: ha råd med…) en fullformatskamera så skulle jag nog satsa på D700 eller Sony A900 om jag skulle ha full frihet… som det är nu så kommer det förr eller senare att bli en Canon med fullformat, och sannolikt en begagnad 5D eftersom jag insett att nyare inta alltid är bättre, och jag har en del optik som fungerar till Canon.

Banio. Det finns nog dom som tycker det är något att hoppa högt över, dock tillhör inte jag den skaran. vad gäller fokusering på megapixlar och brus så tycker jag nog Nikon lyckat riktigt bra med brusegenskaperna i D300 och D3. Jag drar mig inte att ställa upp ISO på D3'an till 3200 eller tom. 6400. ISO 800-1600 använder jag till kanske 75-% och det kräver nästan aldrig brusreducering i efterhand.

D3x kommer av naturliga skäl inte ha lika utmärkta brusegenskaper på höga iso.Men dess primära användningsområde är inte heller höga isotal. D3x skaffar man om man prioriterar hög Upplösning och stor detaljrikedom på bekostnad av snabbhet och bra egenskaper på högre iso.

D3x är inte tänkt att ersätta D3. D3x riktar sig till en helt annan målgrupp än d3.
Sedan om man föredrar Nikon, Canon eller någon annan modell är en helt annan diskussion, detta är inte tänkt som en "vs" tråd.

Nja… Om jag skulle vilja ha en massa mer yta för att få skärpa för stooooora förstoringar, då skulle jag nog hellre titta på Sinar och Hasselblad, men då ligger såklart priset ännu några snäpp högre. Jag tror att det finns en publik för en sån här kamera, de som kanske skulle vilja ha någonting som matchar gamla storformatskameror, men som inte kostar skjortan. Ett billighetsalternativ till en "riktig" kamera.

Faktiskt finns många förmildrande omständigheter som talar för "fullformats"-kameror av den här sorten, bland annat att man kan få en av storformatskamerornas fördelar genom att skaffa tilt- och shiftobjektiv. Och för de flesta, för att inte säga alla, ändamål räcker en sån här sensor mer än väl.

Att man sedan kan få i stort sett samma resultat med en betydligt billigare kamera är ju bra för dem som bara är ute efter bildkvalitén. Det finns val som är goda nog för oss amatörer, och som nämnt behöver man inte så himla många megapixlar. Så länge man använder i stort sett hela ytan för att göra bilden klarar man sig jättebra med ungefär sex megapixlar.

Nej, det ligger väl en del i det. Läste Nikons pressrelease att den framförallt är tänkt för studo, och då behövs ju inte brusegenskaperna, Jag menade inta att påstå att ett märke är bättre än ett annat, men enligt min uppfattning är fortfarande priset felsatt i förhållande till andra märken med likartade prestanda.

Det skulle vara trevligt om någon av de större skulle våga bryta trenden och göra en kamera med fullformat och någonstans kring sex megapixel men praktiskt taget utan brus vid måttligt höga ISO och kanske med högsta känslighet uppemot 12800. Jag har väldigt svårt att se ett reellt behov av väldigt många megapixel, större pixlar har fördelar, bättre skärpa och större dynamiskt omfång.

#5 Jag kan förstå dina tankar lite men mina går nog emot lite. Varför skall det behövas användas så höga ISO? Är höga ISO viktigast för en fullformat kamera?

Jag har kört med en 6mp Pentax i många år och den har klarat allt som jag vill göra. Tidigare i år så lånade jag en ny Pentax K20 med 14.6mp från en yngre person som ibland tycker att jag är kvar i stenåldern och i detta fallet hade han rätt. Detta är inte fullformat men man jag använder det som exempel.

Jag var beredd på sämre brusegenskaper och kanske sämre dynamiskt omfång men där hade jag fel. Det dynamiska omfånget var hela 9EV och även när jag körde upp Iso så höll sig brusegenskaperna väldigt bra. Jag märkte att Pentax har fortsatt med att hellre låta fotot få lite brus och behålla detaljer istället för som tex Canon där bruset är mindre men detaljerna slätas ut och försvinner. För mig som från filmens dagar inte har problem med lite brus i fotot så passar det perfekt.

Skärpan var lika bra men jag fotar alltid i RAW och ställer in skärpan själv i PS men jag tog lite jpeg och där var den skarpare.

Jag provade att printa ut lite olika storlekar och vid A4 så var skillnaden inte så stor men vid A3 så var det stor skillnad.

Så sensorerna blir bättre hela vägen ner till pixelnivå så vad jag ser är sensorer på 14mp med lika bra egenskaper som en 6mp hade för bara två år sedan.

Med tanke på att dom större fullformats kamerorna används där ljuset oftast inte är ett problem så ser jag inte ISO känsligheten som det viktiga utan mer det dynamiska omfånget och naturligtvis detaljåtergivningen.

Kanske eftersom man inte har utvecklat dom mindre 6mp sensorerna på samma sätt som dom större sensorerna så har dom inte bättre dynamiskt omfång, är inte skarpare och bara marginalt bättre brusegenskaper än en 14mp sensor som det står idag. Om man nu utvecklar en ny 6mp sensor för fullformat, så är min känsla, och jag kan ha fel, att det inte kommer att ge en märkbar förbättring av resultatet utom kanske vid mycket dåligt ljus eller vid pixelpeeping? Så vad jag försöker säga är, var går gränsen innan skillnaden mellan dom nyare kamerorna är så små att det praktiskt inte spelar någon som helst roll för 99.99% av fotografer.

Samtidigt är jag tillräckligt gammal för att veta att jag kan ha helt fel.

Jo, elektronikmakarna gör bättre sensorer än förr, det kan knappast förnekas, men det finns fysikaliska skillnader mellan pixlar i olika storlek som gör att potentialen för tonomfång och skärpa ökar med större pixlar. Kanske överdrift att gå ner så långt som sex megapixel i fullformat, men jag har svårt att tänka mig att som i det här fallet omkring tjugofem megapixel skulle vara bättre än omkring femton när man använder dagens teknik.

Du ser skillnaden när du drar upp till A3, men på nära håll, men vid vanligt betraktningsavstånd för den bildstorleken är skillnaden försumbar. Jag menar inte att man borde gå ner över hela linjen, vad jag menar är att det finns helt säkert folk som skulle uppskatta större dynamiskt omfång och mer subjektivt uppfattad skärpa mer än högre Upplösning.

För delförstoringar är det självklart att man har glädje av fler pixlar, men när man komponerar bilden så att den täcker hela sensorn har antalet pixlar ganska liten betydelse. Man kan se det på de allra minsta pyttesmå sensorerna.

När bruset är lågt behöver man inte brusreducera alls, och utan brusreduktion har man mer kvar av det som sensorn tog upp, eftersom brusreduktion också tar bort lite av skärpan i bilden. Alla processorer i kameror brusreducerar när de gör jpeg, men jag har provat att göra råbilder nu och föredrar att ha bruset kvar. Tycker bara att det är en aning krångligt med konverteringen, så jag spar det till när jag ska ta bilder där det har betydelse.

Så jag överdrev antagligen, men man ser trenden också när det gäller mindre sensorer, och jag skulle uppskatta mycket om det funnes en systemkamera med måttligt liten sensor men inte alltför många pixlar. Jag tror på fullt allvar att när man har en mindre sensor än fullformat så är det ett nerköp att försöka få ut Upplösning på fjorton megapixel jämfört met kanske åtta eller tio…

Och jag är också gammal nog att veta att jag kan ha alldeles fel.

Jag tror inte heller att du behöver 25mp på en fullformatsensor. Det jag ville säga var att jag blev lite förvånad av skillnaden mellan de båda kamrorna jag jämförde. I A3 på betraktaravstånd så kunde man klart se skillnaden och det trodde jag inte att jag skulle göra.

Du tar upp en väldig intressant punkt och det är kamerornas jpeg omvandling. När jag gick över till digitalkamera så tyckte jag att jpeg bilderna ur kameran var väldigt övermättade och färgerna ofta fel jämfört med verkligheten. Jag kom snart på att om jag ville ha mina bilder så naturligt som möjligt så var jag tvungen att fota i RAW och omvandla själv.

Jag kan nog hålla med dig om att 14mp inte är bättre än 8-10mp på en vanlig sensor och att det nog kan bli sämre.

Men det riktigt sorgliga som jag ser det är alla dessa som köper systemkameror och aldrig kommer att kunna utnyttja ens en del av vad dom kan ge. Jag ser alldeles för ofta här på forumet speciellt ungdomar som antingen köper själva eller får en i present som skulle ha mycket mer glädje av en kompaktkamera. Det är hetsen att man måste ha det största och bästa som kameratillverkarna använder när dom kör ut nya modeller flera gånger per år med mer mp och finesser och tyvär faller väldigt många för detta.

Jag har klädsamt försökt undvika att kritisera just det där med att köpa systemkamera när man inte behöver; när det egentligen inte alls är rätt och man skulle ha mer glädje av och få fler bilder med en enklare kamera.

Nästan alla systemkameror är svåra att lära sig använda kreativt. De flesta fungerar bra så länge man håller sig till grönt och inte konstrar till det, men många har funktioner som man lätt skulle behöva komma åt dolda bakom lager av menyer och det förekommer att man har olika menysystem för en display och för skärmen på baksidan, något som knappast underlättar, men snarare är förvirrande.

Jag ser Canons kompaktkamera G10 som ett steg framåt i användarvänlighet. Det är enklare med fler rattar och tydliga såna med bestämda funktioner. Jag har en G7, och där är det inte lika bra, men ändå hyggligt lätt att nå de vanliga funktionerna. Det jag retar mig på ibland är att rattarna vrider sig när jag stoppar ner eller tar upp den ur väskan. Att jag valde en kompaktkamera i stället för en systemkamera beror mest på att jag vill ha den tillgänglig jämt och systemkameran är för klumpig (för mig). Jag har släpat runt på tunga och stora kameror förr, men jag tycker att det är bra med en liten kamera som kan hänga i bältet så att jag alltid har den till hands.

Kanske det är att jag har hållit på med fotografering i närmare femtio år och är van att ställa in allting manuellt och när automatiken kom vande mig vid att ha en kompensationsratt, men jag gillar inte alls att behöva navigera i menyer med knappar.

Digitalkamerans histogram är väldigt mycket bättre för bedömningen av exponeringen än en vanlig exponeringsmätare, och jag har stor nytta av "zebra"; en funktion i CHDK som får områden som saknar teckning att blinka på skärmen.

Jag tror att den ofta förekommande fokuseringen på mer avancerad utrustning kan hålla tillbaka själva bildskapandet, delvis genom att många skaffar en apparat som tekniskt skjuter över målet, men som är för svår att kontrollera, så att själva bildskaparglädjen blir lidande. Man jagar en ny pryl, ett objektiv till exempel, när ett stativ kanske vore en bättre investering till kanske hälften så hög kostnad. Kanske ett dyrt teleobjektiv, när man skulle ha mycket större glädje av tre lampor eller studioblixtar med stativ som man kan få till en lägre kostnad.

Kameran var också förr ofta en statuspryl, och det är antagligen det som gör att många skaffar en alltför avancerad kamera. Det är onekligen mer imponerande med en stor svart apparat med jätteobjektiv som skjuter ut.

Jag är helt övertygad om att man kan skapa fantastiska bilder med mycket enkel utrustning. Det har till och med visats många gånger; det finns exempel på verkligt fina bilder skapade med hjälp av en Holga. Bildskapandet handlar mer om idé, komposition och ljussättning än om vilken apparat man har till hands för att fästa det man vill säga på ett minneskort eller film…

Kameran är ett verktyg för bildskapande, på samma sätt som skrivmaskinen är ett verktyg för att skapa romaner och noveller. Det är idén bakom romanen, novellen eller bilden, och utförandet med språkbehandlingen för textkonstnären eller behandlingen av ljus och mörker, komposition och färger för bildskaparen, som skapar verket, och när man lär sig leva med sina begränsningar och möjligheter har själva apparaten ganska liten betydelse.

DEt finns mycket intressant i det ni båda tar upp. Jag fotade ju analogt ända tills jag hoppade in med  S1IS, sedan EOS400D och sedan nu har jag bytt till 50D, framförallt för att jag ville åt den utökade snabbheten, inte megapixlarna.

Men som jag sagt flera gånger tycker jag att Canon har misslyckats med bruset i den här kameran - flammigt färgbrus har jag väldigt svårt att godta. Monokromt brus som det fanns i 400D kan jag leva med. Detta trots att 50D levererar mera detalj och bättre vitbalansering än 400D.

Men poängen som ni säger är att bilden skapas inte i kameran utan i sinnet - sedan ska man ha tekniken att omsätta det i praktik också, men den tekniken kan man lära sig.

Personligen tycker jag att jag blir en bättre fotograf med systemkamera, men en BRA fotograf blir jag aldrig, oavsett kamera. Som tecknare i min ungdom kunde man manipulera den verklighet man avbildade i gnska hög grad, men med kamera gäller andra begränsningar som jag fortfarande har lite svårt för…tyvärr!

Men foto är fortfarande ett nöje och en hobby som skänker stor avkoppling och tillfredsställelse när man fått till en bra bild som man själv är nöjd med.

Kameran är bara verktyget och verktyget skall passa det man gör. Jag tycker Banio beskriver det bra Personligen tycker jag att jag blir en bättre fotograf med systemkamera, men en BRA fotograf blir jag aldrig, oavsett kamera. men jag tror att du skriver ner dig lite här. Hur bra måste man vara för att vara en bra fotograf. Det är subjektivt och om ett par personer tycker att dina foton är bra så är du i deras ögon en bra fotograf.

Jag tycker att man skall vara lite mer ärlig och säga till alla dessa ungdomar i 13-14 års åldern som vill ha systemkamera att det vore bättre att köpa en bra kompaktkamera och gå ut och träna upp bildseende och komposition. Att köpa en systemkamera bara för att köra på auto känns som att slänga pengar i sjön.

Tjena vad dyr, jag tror jag smäller av! :O