Jag har kört med bägge, och tycker att du ska satsa på mellanringar. Det är svårare att använda fokuseringsmässigt, men ger bättre resultat. Det är i vart fall min uppfattning, men jag är långt ifrån någon expert.

Kan väl tillägga att jag endast änvänt en +3 Close-up på mitt 50/f1,8 och just det objetivet har jag aldrig använt mellanringar på, så jämförelsen jag kan göra haltar lite.

Kanske borde nämna att mellanringar är inte världens bästa idé på ett kort zoomobjektiv. Om man till exempel sätter en 20 mm mellanring emellan kamerahuset och objektivet, så hamnar fokus innanför frontlinsen vid 18 mm brännvidd.

Om man å andra sidan använder försättslinser, så kan man använda hela zoomomfånget för att bestämma utsnittet, och man kan i viss mån använda fokuseringen för att fininställa skärpan.

Med linser kommer man ner till ganska nära avstånd, men man får inte lika stor avbildningsskala som med ett makroobjektiv. Kvalitén blir utmärkt, de små avbildningsfel som finns är försumbara i de flesta fall. Om objektivet man har fokuserar ner till ½m är det lämpligt att ha två linser, en med +2 och en med +4 dioptrier. Det ger möjligheten att få 2, 4 eller 6 dioptrier och man kommer ner till avbildningsskala 1/2 ungefär med 90 mm brännvidd. Autofokusen kan användas för finställning av skärpan.

Försättslinser ger ett kortare omfång på skärpeinställningen ju fler dioptrier man sätter på; om man kan ställa in till 50 cm normalt så svarar det mot 2 dioptrier. Om man sätter på 2 dioptrier får man avstånd mellan ungefär 50 och 25 cm från linsen när den kombineras med avståndsinställning. Med en 4 dioptriers lins kan man fokusera mellan ungefär 25 och 17 cm från linsen. Om gluggen bara kommer ner till en meters avstånd blir det inte lika stort spann, med 2 dioptrier kan fokus då hjälpa till mellan 50 cm och ungefär 35 cm.

Om man vill ha extrem förstoring är en omvändningsring och bakvänt zoomobjektiv en lösning. Arbetsavståndet blir omkring 5 cm från objektivet, och det funkar bara med de kortaste brännvidderna. Man får också ta till knep för att blända ner optiken. Fokuserar gör man genom att flytta kameran fram och tillbaka, och det är svårt att komma rätt, eftersom skärpedjupet är mycket litet, mindre än en millimeter.

Mellanringar funkar bra när man har fast brännvidd, exempelvis en 50 mm optik, och man kan komma ner till omkring naturlig storlek genom att stapla mellanringar på varandra. Fokuseringen på objektivet är meningslös när man använder mellanringar, man får flytta kameran fram och tillbaka för att hitta skärpan. Precis som med omvänt objektiv är skärpedjupet mycket litet när man kommer mycket nära, så det är svårt att få riktig skärpa. Om motivet är flyttbart kan det vara enklare att flytta det än kameran. Mellanringar kan också användas tillsammans med omvändningsring för att få större förstoring, men det blir än knepigare att ställa skärpan; skärpedjupet blir betydligt mindre än en millimeter. En inställningssläde är ett bra hjälpmedel för skärpeinställningen vid extrema närbilder.

Ja, riktigt. Hade jag läst ordentligt hade jag sett att det var ett zoomobjektiv det var fråga om. Och då är det givetivis bättre med försättslinser, precis som du skriver - även om man aldrig uppnår det "riktiga" makroläget.

Eller så kanske jag ska spara ihop till ett macro objektiv? Jag kommer ju fotografera mycket extrema närbilder och vill komma väldigt nära. Nu kommer jag inte ens halv nära med mitt nuvarandre vilket iofs inte är så konstigt :P

Hur skulle ni gjort? Nytt objektiv eller försättslinser?

Tack så jätte mycket för svaren föresten :)

Ingen lätt fråga. Jag har ett macro (Tamron 90mm/f 2,8) som är utmärkt. I bland använder jag det med mellanringar för att komma riktigt nära.

Jag har också en försättslins till mitt 50mm objektiv, men det ger dig inte skala 1:1 som jag tror du vill ha.

Så om du vill komma riktigt nära är det ett Macro som gäller. Sedan kan du komplettera det med mellanringar för att komma supernära.

Arbetsavståndet när man fotograferar har en viss betydelse också; om det är mycket kort blir skärpedjupet också mycket kort, om det är längre så är skärpan lite mer förlåtande. Det är också knepigare att fixa ljus utan att skymma med kameran om man är mycket nära. Med exempelvis 35 mm makroobjektiv kan man på ungefär fem cm avstånd från objektivet få ett par gångers förstoring. Men på det korta avståndet skrämmer man lätt bort flugan och skymmer kanske ljuset. Om man har ett 90 mm objektiv kommer man ner till 1/1 på omkring femton centimeter från objektivet, lättare att ljussätta och inte fullt lika nära. Bildvinkeln är smalare och skärpedjupet är något större.

Beroende på vad du kommer att fotografera passar olika objektiv olika bra. För att ta fjärilar och bin eller andra stora insekter kanske en lång brännvidd är bäst, eftersom den ger ett bekvämt fotograferingsavstånd och inte skymmer. Om krypen är mycket små, så att man måste förstora dem, då är det lättare att göra med en kort brännvidd, men arbetsavstöndet blir mycket nära, vilket ställer särskilda krav för ljussättningen. Ett bra stativ med mjuka rörelser i huvud och pelare och inställningssläde kan underlätta mycket. Stativet bör kunna användas också på mycket låg höjd. Köp inte ett för rackligt stativ, det är bättre att ta ett riktigt bra, det kan hålla hela livet. Riktigt bra stativ får man knappast under en tusenlapp, och en bra kulled eller stativhuvud kan kosta lika mycket. Och så den där inställningssläden som man kan behöva för makro…

Oj tack för alla bra svar :) Låter som om det är ett macro objektiv jag behöver. Det jag vill åt är ju detaljerna i bilden. Kunna se fjärilens minsta fläckar och sånt utan att behöva beskära bilden för mycket.

Min canon eos 350 tar ju inte skärpan om jag går närmare än ca 10 cm :(

Du behöver ju inte köpa ett makro objektiv till att börja med.

Nu vet jag inte hur billigt du kan köpa Canon objektiv begagnat men ofta så är det inte så dyrt med ett 50mm objektiv (det behöver ju inte vara autofokus) samt ett set med mellanringar. Fördelen är att då har du samtidigt ett bra porträtt objektiv.

Nu vet jag inte hur 350 fungerar men på många DSLR kan man använda en fokusfångare (översat från engelska focus trap). På min kamera kan jag ställa in så att man inte kan ta fotot om inte objektet är i fokus. Man använder då spotmätning. Om jag trycker ner avtryckaren och samtidigt för kameran mot objektet så tar den fotot när objektet är i fokus. Jag använder detta när jag behöver ta snabba foton som med flygfän.

Canon har tyvärr inte Focus Trap - något som jag skulle önska mig. Finns fortfarande inte på min nya 50D….

50mm låter bra :) tar mycket porträtt också. Hoppas jag får mycket pengar i julklapp då blir det mellanringar och ett sånt objetktiv :) Tack så mycket för hjälpen!!

#9 Det är synd. En annan grej jag kan göra är att ställa ut kameran på stativ vid fågelmaten, sätta på 2 sekunders självutlösaren med fokus trap och lämna den. När en fågel landar så tar kameran fotot. Jag kan också sätta den på att ta fler foton i serie.

Jag har fått många fina foton på det sättet.

#10 Om du tittar efter 50mm porträtt objektiv så försök få ett ljuskänsligt minst f2,8. Det gör att du kan ha ett mycket kort skärpedjup.

Tack så mycket för rådet Mingdie :)