Jag börjar med detta, som "tog andan ur mej", när jag stod där och betraktade dom. En familj som sökte bland allt bråte efter något som dom haft i deras hem. Det måste ha varit något mycket litet föremål, för dom plockade sten för sten och sållade all sand i ett ett såll. Tänk er själva att förlora allt utom livet. Jag blev kvar en kort stund dar, men dom tittade aldrig upp.

En grävmaskin grävde bort skräp där hon haft sin shop och sytt kläder tror jag. Hon kom fram till mej och undrade varifrån jag kom. Hon skänkte mej en symaskinsnål som hon hittat och bad mej berätta i mitt land att hon inte tillhörde Hizbollah, trots det hade hon förlorat allt hon haft. Jag fotade även hennes bombade symaskin.

Denhär gamle mannen och hans hustrus enda "brott" var att dom bodde för nära Hizbollahs TV station Manar. Dom sopade ut damm från lägenheten och försökte städa upp antar jag. Man kan se fläkten i taket  i den andra lägenheten ett plan under. Förutom TV stationen, jämnades en skola och ett sjukhus med marken här. Jag ska visa en del byggnader i en annan sträng.

Jag såg denhär damen längst bort vandra ut och in ur sin lägenhet. Jag fick en känsla av att hon gick igenom minnen och att hon hade det mycket svårt.

Jag vet inte riktigt varför jag fotade denna kudde. Den kanske symboliserar nånting? Frustation, människans litenhet?

Dethär fotot tog jag för det symboliserar en tro på framtiden. Sonen hjälper sin far att ösa sand i säcken, som dom sen bär upp i huset för att reparera en vägg, för att ha nånstans att bo innan vinterregnen kommer.

Bilvrak finns i massor och i stora högar. Oftast vet man inte vilket fabrikat.

Verkligen bilder som berör men oxå din text till bilderna berör,nu blir de ju svårt att säga att den eller den bilden var bra då de handlar om människor vars liv slagit sönder men tycker du skildrat de hela mkt bra .

mvh/bjorsa

Det var tunga bilder så här på måndagmorgon.  Som någon skrev i en annan sträng med dina bilder så är vi bortskämda här i norden.  

Men återigen tack bosse - för det gör att förutom att väcka min känsla av att vilja hjälpa så känner jag tacksamhet över sånt vi ofta tar för givet.

Var rädda om er! 

Mia

Dina bilder och texter berörde mig mycket. Jag fick en klump i halsen när jag började tänka på alla splittrade familjer som måste finnas där.

Tack Bosse!

  Tom

Tack Bosse för denna sträng och för brosträngen.

mvh/gurin

Jag vet att ni reagerar, men ändå skulle er reaktion var så mycket starkare om ni kunde se det på plats och då känna av atmosfären samt den sötsura lukten av lik. Det finns alltså fortfarande kroppar under massorna - inte så många kanske och inte överallt, men dom finns. Jag fortsätter med dockan, som även finns med på dagens bild tidigare. När man ser på alla dessa förstörda hus, så förstår man att många som dött måste vara barn - jag har ju själv barn.

Jag tror att detta är den sista bilden i denna sträng. Här ser ni att ingenting har rörts sen den dan bomberna föll. Allt står kvar. Skåpet TVn, datorn, kristallkronan hänger kvar i taket, ramen runt en tavla som hängt på väggen som inte längre finns. Jag känner inte till orsaken att allt finns kvar, men det ligger nära till hands att alla dog som bodde här. det finns massor av liknade lägenheter - ca 17.000 förstördes. Och om man tror att det bara är shiiter -Hizbollah -  som bor här, så finns det en fin stor kyrka ca 200 m bakom min rygg, när jag tar detta foto och en moske 50 m. till vänster.

Jag önskar oss alla lycka och välgång i livet och det enda jag begär är att få leva i fred och se mina barn kunna växa upp i en värld av fred och förståelse, utan se ner på andra raser, kulturer, religioner m.m.

Lev väl! /bosse

Tack för bildreportaget Bosse!

Hälsningar

Robert

Jag vill avsluta denhär strängen med ett poem, som jag fick en gång av någon jag bara mötte några få timmar. En kvinna som var i djup sorg över sin döda yngre syster. Den heter "Dagen idag".

Dagen idag är en märkliy dag - den är Din. Dagen igår föll ur dina händer - den kan inte få något annat innehåll än Du redan gett den.

Dagen i morgon har du inte fått löfte om, men dagen idag har Du - det är det enda Du kan vara säker på. Den kan Du fylla med vad Du vill - använd Dig av det.

Idag kan Du hjälpa en människa. Idag kan Du hjälpa en annan. Idag kan du leva så att kanske en annan ikväll kan tacka Dig för att Du finns till.

Dagen idag är en betydelsefull dag - den är Din.

Läs och begrunda!