Kameror har svårt att göra en perfekt bedömning av ljuset när det är så stora skillnader i en scen mellan ljust och mörkt. Värst är nog en svart hund i vit snö. Då blir det svårt att få täckning på hunden OCH snön.

Det är egentligen en omöjlig situation, så man får kompromissa genom att underexponera bilden något, eller exponera efter del av snön. Så får man i efterhand, i Photoshop eller vad man u har för program ljusa upp de delar som blivit för mörka.

Så vad du behöver kolla upp i manualen är Exponeringskompensation (så att när kameran generellt ger överexponerad snö, så kan du kompensera detta genom att exponeringskompensera  ) eller fotografera med spot-mätning manuellt och ändra bländare eller slutartid.

Och när du tar bilden får du kolla histogrammet efter att den är tagen, kameran visar då vilka delar som har blivit helt utbrända; med kompensation kan du minska exponeringen tills du får teckning i snön, men då är det risk att de mörkare partierna inte blir tillräckligt exponerade; de blir då brusiga.

När man tar saker som inte rör sig kan man då gaffla exponeringen och använda HDR-teknik för att få med allt. Det är knepigt, men kan ibland vara en bra lösning. HDR-tekniken går ut på att man tar fler än en bild och har olika exponering, och sedan kombinerar man ihop dem till en bild där det dynamiska omfånget har dragits ihop med "tone mapping" (tonseparation). Om man gör det bra och har tur kan resultatet bli fantastiskt, men det är lätt att skjuta sig i foten…

Photoshop CS har tekniken inbyggd, och det finns också andra program som kan göra HDR-bilder (Hugin, Photomatix etc).

tack för tippsen, de blev mkt i mitt huvud nu ;)