En mycket spännande fråga som det diskuteras eldigt om.

Här är mina åsikter (som om någon skulle bry sig):

1. Konstfoto: Den dopade klassen. Dessa bilder skall hänga på väggen och se fina ut. Vägen till väggen är ointressant. Kan jag nå dit jag vill genom att använda bländare 22 och lägga på oskärpan i efterhand istället för att använda ett 1.8 objektiv så är det ok.

2. Dokumentärfoto: Den ortodoxa klassen. För att man skall kunna behålla trovärdigheten får man INTE bedriva "kreativ efterbehandling" annat än tonjusteringar. Det råder inget tviviel om vad som inte är tillåtet här. Som vanligt måste fotografen göra allting vid fotograferingsögonblicket. Det går att vinkla även där.

Press och nyhetsmedier MÅSTE hålla sig till kategori 2. I annat fall slutar jag läsa.
Jag tillhör klass 1 eftersom jag mest fotograferar för privat bruk. Om jag måste byta huvud på någon familjemedlem för att få den bild jag vill så gör jag det utan att skämmas. :-)

Jag tycker att pressbilder ska vara helt omanipulerade, kanske att man får använda kurvor och levels för att efterlikna det fotografen såg.

Men för annat bruk och reklam kan bilden vara manipulerad.

I reklam sammanhang får självklart varan inte vara manipulerad.

#1 Bra indelning i de två klasserna - och jag håller med om dem. Samt att nyhetsbilder MÅSTE vara klass 2.

Självklart skall man inte ändra bilden i ett dokumentär foto mer än skärpa osv. Sina egna bilder kan man ju göra som man vill med. När vi körde med film så ändrade framkallnings ställerna våra bilder när dom framkallades så bildbehandling har alltid funnits. Skillnaden är att nu kan vi göra det själva.

Eddie

Jag tillhör helt klart katergori 2. Jag gillar inte att lägga till saker som inte var där och jag gillar heller inte att ta bort saker ur mina bilder. Jag har däremot inget emot att göra utsnitt ur mina bilder, inte heller har jag något emot att förändra exponering, ljus, skärpa eller så. Med andra ord kollage vill jag inte ha.

Min hustru, däremot finns alltid i kategori 1. Hon tar vilka bilder hon vill (till och med mina), lägger ihop, trixar och skapar på så sätt nya bilder. Hon skapar alltså kollage. Finns delar av mina foton i dem är det inte längre mina foton.

Ur min synvinkel gäller det att vara tydlig med hur man behandlar sina bilder generellt. Detta för att bilderna i framtiden skall kunna få någots som hellst källvärde. När vi tittar i gamla familjealbum vill vi inte sitta och fundera över om detta foto är äkta. Var verkligen farmor där på den där begravningen. Var hon inte död då? är frågor som blir rena mardrömmen. Vi vill att fotografiernas berättelse skall vara äkta. Dvs att det gick att se det som fotografiet visar då, när det togs. Den som blandar utan att göra tydligt vilka bilder som är kollage kastar tvivel på alla bidernas källvärde.

mvh/gurin

#5 Det är en viktig aspekt du tar upp och jag tror du har helt rätt. Det är lite "vargen kommer" över det. Är man inte ärlig med alla bilder, är det också svårt att bli trodd när man en dag kommer med en bild utöver det vanliga. Däremot ser jag inga problem i att göra som din fru - sålänge man inte hymlar med det.

#5: Det finns ytterst få människor som har tid och ork att förvanska bilder till album. Jag orkar inte ens justera ton och ljus på mina utan har en generell batchprocess som går igenom dem automatiskt innan jag skickar iväg. Jag tittar bara igenom resultatet och justerar enstaka där processen gått för långt och bilder som skiljer sig markant med extremt hög eller låg kontrast. När det gäller bilder som hänger på väggen tycker jag att resultatet är viktigast. Det finns en mängd förespråkare för helt omanipulerade bilder som gärna ser ned på eller förkastar de som fotograferar OCH retuscherar. Då vet jag inte om det inte är så att man mest är intresserad av fotograferingsprocessen i sig.

Det digitala mediet har gett möjligheter som inte ens mörkrumsexperter klarade tidigare efter flera timmar i lab och med mårdhårspenslar. Detta klarar vilken finnig tonåring som helst efter 2 minuter.

Titta på min bild här exempelvis. Det är precis såhär jag kommer ihåg kvällen och för att kunna fånga situationen måste jag manipulera bilden i efterhand. Detta är ingen orginalbild utan två ointressanta exponeringar sammanfogade. Skulle bilder som den sänka min trovärdighet som fotograf? Måste man dras med överexponerad himmel eller underexponerad jord?

Vidare manipulerar jag ibland gruppfoton med barn i studio eftersom det är väldigt svårt att få alla att se "normala" ut samtidigt. De stora barnen ler i början och tröttnar och de minsta kanske ler på 1 av 30 bilder. Jag klipper gärna in ett par öppna ögon på någon för att få en bra gruppbild. Mina arvingar får gärna tvista om huruvida alla verkligen tittade under dessa 1/250 sekunder.

#7 Gillar bilden, var det den du hade använt lagermasker för att få till? Blev intresserad av det där med lager (aldrig använt det tidigare) och lagermasker efter att du lagt upp den bilden och skrev lite om hur du hade gjort.

#8: Stämmer. [jag kör ganska hårt med just den bilden nu märker jag :-) ]

Lager och lagermasker ger fantastiska möjligheter att ångra specifika steg utan att behöva ångra sig igenom hela förloppet. Jag funderar starkt på att skriva ihopa någon form av tips och råd eftersom jag förstått att det är färre än vad man tror som utnyttjar potentialen med det.

Fotord

Jag tror du missförstod mig lite där. Det hela hänger på dokumentation. Tala om vad du gjort så är det ok ur mitt källhänseende. Stoppa bara inte in konstbilden i fotoalbumet utan förklaring. Jag har absolut inget mot min hustrus digitalkonst lika litet som någon annans konst.

Problemet som du kommer att få med dina släktforskande arvingar är dock att de kommer att tvivla på att alla faktist var där, fastän du bara "öppnat" ögonen på några, om de upptäcker dina manipulerade gruppfoton.

mvh/gurin

Jag vill lära mig att ta bilder som är fina när jag tar dem från kameran. Jag förändrar dem ogärna med hjälp av datorn för att de ska se annorlunda ut. Det händer dock att jag gör justeringar av ljus, färgmättnad eller liknande. Ambitionen är alltid att bilden ska visa det jag såg genom sökaren på ett sanningsenligt sätt.

Vänliga hälsningar

Niklas

#11: Det kan du sällan göra utan att manipulera bilden.
Om vi tar fasta på det Robert skrivit om digitalkameran och att den har ett dynamiskt omfång på ±2 bländarsteg medan man med ögat har ett omfång på 24 (i och med att ögat kontinuerligt vidgar och sluter pupillen) eller 10-14 om man räknar med en statisk pupill.
Vill du verkligen avbilda det du ser så måste du exponera flera gånger på samma motiv för att kunna återge.

#10: Gurin, något säger mig att våra barn och barnbarn kommer att ha en helt annan uppfattning om manipulation än vad vi har. Om ett par år kommer man med lätthet att kunna generera helt fiktiva bilder utan att kameran varit i närheten över huvud taget, det gör man ju idag och snart finns datorkraften i varenda hem. Dessutom har ju bilder manipulerats i alla tider. Hur kan man annars förklara den uppsjö med bilder på flygande tefat? :-)
Hur som helst kommer de att tvingas lära sig validera bilder utifrån andra aspekter. 
- "Vad finns det för mening med att förvanska den här bilden?"
- "Vem vinner på att förvanska bilden?" 
- "Finns det andra källor till information som skiljer sig?"
Det är samma frågor som man dagligen måste ta ställning till när man läser texter och lyssnar till talare (reklam, politik, dagstidningar, veckotidningar). Många gör det inte och blir hopplöst lurade varje dag.

Om jag får återknyta till ditt första inlägg så tror jag att mina barn, trots att de snart vet att jag är en flitig manipulatör, inte kommer att misstro mina fotografier på grund av följande:

1. Jag vinner inget på att skendokumentera en död människa på en begravning, bröllop eller dop.
2. Jag tar minst 50-200 bilder beroende på tillfälle. Att sedan passa in bilder med rätt ljus och vinkel för att klippa in personer där är ett hästjobb jag knappast ens tror att Pixar studios skulle ge sig in på.

När jag läser igenom mina inlägg så känns tonen lite hätsk eller sur. Detta är inte alls meningen. Titta så glad jag är ---> :-D

#9 Jag skulle mycket gärna läsa en sådan artikel, och troligen ha stor behållning/nytta av den. :)

Fotord

Hätsk eller sur? Det vet jag inte alls om du är. Snarare hjälpsam och kunnig, skulle jag vilja uttrycka det.

Vi har nog lite olika syn på vad som är manipulation av bilden. Som idéhistoriker av skrået har jag svårt för det där med att lägga till saker som inte var där. Jag har dock inga problem med multipla exponeringar och ihoplägg för att få ett dynamiskt innehåll. Men en borttagen brevlåda, eller ditlagd hund, det gillar jag inte, så vida inte informationen om att detta är gjort hänger med bilden.

Visst har man alltid manipulerat bilder, men betänk den nesa stalinregimen fick utstå för sitt uppenbara suddande.

Även i framtiden kommer man att han olika sorters bilder av vissa kommer det att framgå att de är dokumentära och bör behandlas som sådana.

När jag nu ändå gjort mig till språkrör för era efterlevande får jag också att passa på att påminna er om att skriva ut vilka som är på bilderna.

mvh/gurin som hoppas att han någon gång får låna datorn med CS2 av sin hustru så att han kan lära sig det där med layers och masks.

#14: gurin: När allt kommer kring tror jag faktiskt att vi har ungefär samma åsikter :-)
Du har en ren dokumentär vinkling medan jag nog svamlar om allmänfoto.

Du nämner en väldigt viktig sak när du skriver och det är namn på deltagare. Mina föräldrar fick en kartong med gamla släktbilder för ett tag sedan helt omärkta. Nu är det inte många kvar som kan namnge personerna vilket är stor sorg.

Jag skulle vilja uppmana alla att titta mycket på gamla fotografier. När man har tittat igenom många bilder från riktigt gamla till 80-talets alster så märker man ofta ett mönster i vad man tycker är intressant. Ofta är de bästa bilderna en kombination av person och miljö. En människa fotograferad in situ är vida mer intressant än de extrema närbilder som man ofta ser. Jag har nog pladdrat om det här tidigare men en av de roligaste och bästa självporträtten jag sett var från 50-talet tror jag. En pojke fotograferar sig själv i en backspegel på en bil. I bakgrunden ser man andra bilar och tidstypiska tält och kampingvagnar. Sådana bilder bör man inte glömma, bilden blir bättre och bättre för varje decennium som går.

Hittade detta på nätet.

Kan vara av intresse för någon.

mvh/guirn

#16, tack! Klart intressant!

Den här sajten kanske flera av 'proffsen' känner till. Tyvärr är det inte så många bilder på människor längre. Men de som finns visar rätt väl hur manipulerade bilderna oftast är på kändisar och annat löst folk. Ta ex v bilden på blondinen - orginalet är 1000 ggr sötare (och verkligare) än den 'retouchade'.

Kolla även in bilden på hästarna vid vattnet. Ett tränat öga ser väl iofs att bilden är manipulerad, men det stora flertalet gör det nog inte.

#18 jätteintressant! Människorna är det ju inte klokt vad de "skönhetsopererat" men hästbilden såg nästan målad ut och inte helt naturlig tycker jag.

Bilden av hästarna tycker jag ser ut som om den är målad snarare än fotograferad.

Vänliga hälsningar

Niklas

Det finns några roliga exempel från öststaterna som klippte bort oönskade personer från negativ, när det tagits gruppfoton…

Det finns oskrivna etiska regler för pressfotograferna numera som säger att har man gjort något så ska det stå Collage eller Arrangerad, Manipulerad Bild som en bildtext eller notis i kanten vid varje publicering.

Klart att folk försöker fuska, det går ju att fuska, och ibland kommer dom undan med det…