En kort fundering medan jag är på språng:
Om du är det minsta osäker på om du klarar av jobbet, om du är osäker på om du har det som krävs för lyckade skolfoton, så bör du inte ta jobbet. Utöver att leverera dåliga bilder (om man inte klarar av det/har utrustningen) så kan du nog framöver glömma att kunna ha skolfotografering som inkomstkälla då jag inbillar mig att dåligt jobb/rykte sprids väldigt snabbt.

#1 Jag känner mig inte osäker över om jag klarar av jobbet som skolfotograf, det vet jag att jag gör. Utrustning tillhandahålls av företagen. Företagen har också sett mina bilder, och jag är tillräckligt säker i studion för att utan problem klara av att ta skolfoton - plus att de har en grundlig utbildning innan jobbet startar. Det jag är osäker på, när det gäller att våga satsa, är ur perspektivet huruvida jag klarar av det hårda klimatet i mediavärlden i det fall att jag skulle arbeta som frilans eller om jag skulle klara av att vara tillräckligt kreativ, men det handlar mer om min egen prestationsångest och press på mig själv än om min förmåga.

Ok. Då verkar det mer som att det är dig själv du är lite osäker på - och det är klart - att ta steget från ett jobb man har och vet att man klarar - till ett annat, det är alltid ett stort steg.

Jag gjorde ett karriärbyte för några år sedan, och det ångrar jag inte överhuvudtaget, även om det i många avseenden blev sämre (lön, arbetstid osv). Det var saker jag visste om när jag sökte det och det var saker jag ansåg jag kunde ha överseende med. Så bra som jag idag trivs på mitt jobb har jag nog aldrig tidigare trivts på en arbetsplats, så min rekommendation är att våga ta steget.

Lite beroende på vad man tror på (mental träning osv), så är det inte fel att gå och prata med någon "Mental coach", eller liknande. Inom sporten är mental träning/förberedelse väldigt viktigt, men det är sällan det når ut i arbetslivet (eller vanliga livet för den delen) - även om det kommer mer och mer även i de sammanhangen.

Sen är det som du säger osäkerheten, pengarna (de saker du måste skaffa, bil osv) samt så får du ju helt enkelt göra en kalkyl på hur mkt du har att leva på i buffert, för jag tror man måste vara medveten om att i alla fall inledningsvis - innan man "gjort sig ett namn som frilans" så kanske det blir några knapra månader.

Kolla ifall det finns någon i branschen som du kan rådfråga, ta tips av osv.

Lycka till! Och jag är gärna bollplank om du känner att du behöver det, eller om du har frågor ang karriärbyte och vad det kan innebära.

Jag jobbar ju som lärare och du vet ju mitt fotointresse, men skolfotograf skulle jag nog aldrig vilja bli. Snacka om fotointressedödande jobb… Så har jag tänkt när vi står där med en klass barn som bara inte kan vara tysta för att lyssna på fotografen för de är så till sig. Fotografen ska ta ett klasskort som blir bra (vilket de sällan blir trots att de numera fotar digitalt) och så X antal porträttbilder på löpande band. Det är ju inte direkt tal om att vara kreativ och experimentera, nej, det är sitt - nästa - sitt - nästa. Som sagt, trots att de fotar digitalt så blir det anmärningsvärt många dåliga kort, så i o f s kanske du skulle göra en god insats där. Jag har fått för mig att det inte är så noga utan allt ska mest hinnas med på kortast antal dagar så företaget hinner med flest antal skolor på kortast tid och kan ha anställd fotograf så kort tid som möjligt. Har alltid antagit att de är visstidsanställda. "Min" skola bytte faktiskt företag för vi ansåg deras foton vara dåliga och jag tyckte det nya var bättre men inte kanonbra. Jag tror dock att många företag blir kvar av bara farten, dvs ingen orkar engagera sig i att byta. Kommunen kanske t o m har avtal med företag. Vi är en liten friskola och gör lite som vi vill. Sen måste det vara massor av jobb en kort, intensiv tid och sen rätt lugnt större delen av året, eller har jag fel? Har dessutom aldrig mött samma fotograf flera år i rad och medelåldern brukar vara väldigt låg. Det har fått mig att gissa att man har det jobbet rätt tillfälligt.

 MEN allt detta är mest mina spekulationer och tankar, jag kan ha helt fel och det är SKITKUL, jätteutvecklande, kreativt och en bra merit. Berätta gärna om intervjun, hur det verkar och vad du väljer att göra.

För några år sedan hade vi en duktig fotograf, tror nog att han var etablerad i den branschen. För han var nämligen med och fotade under varje skolfoto i 7 års tid ^^

Riktigt duktig var han och fick alla att visa sig från sin bästa sida med sitt specialla "Oh Yeah".

Det gäller bara att våga vara lite annorlunda och kreativ på ett smart sätt.

Jag skall inte kommentera på själva jobbet eftersom vad någon tycker är tråkigt kan vara kul för någon annan. Det får du komma fram till själv.

Vad jag skulle vilja säja är att genom livet så dyker det upp chanser och det är genom att våga ta dom som man kan utvecklas. Hur många gånger hör man inte folk som säger att "om jag bara hade vågat". Ett av dom absolut sämsta uttrycken jag vet är "Man vet vad man har men inte vad man får". Om det känns rätt så försök. Juridiken kan du fortsätta med senare om det inte funkar. Ofta så känns det väldigt stort att ta beslutet att hoppa på något nytt men när man sedan tittar tillbaka så var det inte så märkvärdigt.

Lycka till

Eddie

Följ ditt hjärta…oavsett vad för beslut det handlar om….om man går emot vad ens hjärta säger att man ska göra så blir man besviken.

Att vara skolfotograf är ju kanske inte ngt drömjobb precis.. däremot kan det ju ge erfarenhet som kan leda till andra roligare fotojobb, man måste ju börja i nån ände, så hade nog jag sett det iaf. Men sen måste du ändå nånstans bestämma dej för om det är fotograf du vill vara.

Jag har fått uppfattningen att skolfotografering, som de flesta gör dem, är rena löpande-band-fotograferingen utan tillstymmelse till kreativitet. Raka motsatsen till varför jag älskar att fotografera.

Om jag däremot fick göra skolfoton på mitt sätt, skulle det kunna vara riktigt roligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

#9 det var nog precis det du skrev i första stycket som jag försökte få fram att jag uppfattat det jobbet som. Men jag kan ju ha fel…

Jag har ungefär samma känsla som ni, att det är mycket löpande band och inte så mycket kreativitet, men att det är en jäkligt bra erfarenhet för att få rutin, samt mycket nyttig träning i att möta nya människor och att vara effektiv.

En uppdatering av läget är att jag bokade in intervjuer med båda firmorna, men det kändes inte helt hundra. Jag funderade över det och hade massor av vånda, men kom till slut fram till att det inte kändes bra och att det krångel och den osäkerhet jobbet skulle innebära, samt att ena firman skickade en närmare beskrivning av uppdraget som inte gjorde det mer pepp, inte skulle vara värt att säga upp mig från mitt vikariat för. Jag avbokade därför båda intervjuerna, med problem att fixa bil som främsta hänvisning.

Den ena firman accepterade det rakt av och välkomnade mig att söka igen ett annat år, men den andra firman gav sig inte där utan meddelade att om det bara är bil det hänger på så går det att fixa en låne/hyrbil under hösten. Det hade varit mycket enklare om de bara sagt "ok", för då hade jag inte behövt bestämma mig mer… :) Sen har jag inte vetat vad jag skulle säga, men idag hörde de av sig ytterligare en gång och ville fortfarande att jag ska komma på intervju. Så mitt beslut nu är att jag har bokat in en intervju med dem i veckan, och då ska jag ställa de frågor jag funderar över, som lönenivå och sådant, för att om inte annat veta sånt till nästa gång det eventuellt kan vara aktuellt, och sen bestämmer jag mig efter intervjun - även om jag i dagsläget inte känner mig särskilt intresserad på riktigt. Inte den här gången, det känns trots allt inte som att det passar in just nu i livet.

Helt rätt att gå på intervjun. Man lär sig alltid något.

Eddie

Skolfotograf är väl inget dåligt jobb!?

OK, bilder på löpande band kanske men mina ungar har alltid älskat att se sig själv och sina klasskompisar på klassfotona!

//CarlS

Jag ska jobba som skolfotograf under hösten och tycker att det ska bli hur kul som helst!!  berätta gärna hur det gick med intervjun!

Sorry såg att det var heeeelt fel år :) var ju 2007 du gjorde detta… så bara att glömma mitt inlägg :)