Fotografering, publicering, moral och etik.
Ett kärt ämne, som ständigt kommer åter.
Denna gången tänkte jag dock inte gå in (i huvudsak) på vad man får och inte får fotografera, utan istället vad man bör och inte bör publicera.
Det är ju inte något som de flesta av oss kan påverka, då de flesta av oss inte jobbar som redaktörer eller dylikt.
Frågan har varit uppe tidigare om man t.ex. kan ta bilder vid olyckor för att skicka in till tidningar och liknande saker - vart går gränsen mellan moral och etik (och kanske girighet, om tanken är att tjäna massa pengar på bilderna?).
För mig är det helt självklart - jag skulle aldrig börja fotografera om t.ex. inte räddningstjänst var på plats - för i första hand kommer såklart att hjälpa till. Om jag var överflödig, kanske jag skulle fotografera. Jag vet faktiskt inte. Det beror nog på hur illa det är, och oavsett hur illa det är - så skulle jag inte ta "smaskiga" bilder på folks lidande. Det är helt enkelt emot min natur. Å andra sidan, har jag full förståelse för de som gör det, i syfte att föreviga och kanske visa upp en händelsebild, räddningstjänstens tappra arbete eller liknande.
Brottslingar då, skall man publicera foton på dem? Det beror såklart på hur grova brott det är, men jag ser för egen del inget större problem i att tidningar eller andra media publicerar bilder på dömda personer, om det är grova brott. Å andra sidan - så är det inget jag skulle efterfråga heller. Jag har inget behov av att veta hur Jackie Arkelöv ser ut (sålänge han sitter bakom lås och bom) eller hur Christer Pettersson ser ut.
Nu har medias publicering av "Hagamannen" innan rättegången inleddes lett till att han går fri i ett av ärendena. Det är inte säkert han hade dömts ändå - men utan publicering hade en 15-årig tjej som blivit våldtagen kunnat få se en fotokonfrontation och kanske därigenom kunnat peka ut mannen som våldtog henne (om det nu var hagamannen, det skall vi ju ärligen också säga att det vet vi inte).
Omvänt, kanske hon aldrig hade kommit på att det var Hagamannen (hon uppger att hon känt igen hans bild vid publiceringen) om han inte hamnat på en förstasida?
Jag är kluven, men vidhåller nog vad jag tyckt redan tidigare: Personer som inte är dömda bör inte "hängas ut" i media.
Och även när de är dömda bör man nog ta en väldig funderare på vad syftet är med att publicera bilden. Det finns andra personer också att ta hänsyn till (tänker inte bara på hänsynen till den kriminella, utan även hans familj mfl anhöriga).
En annan sak som man kan fråga sig är, bör man fotografera saker man inte skulle kunna tänka sig att godkänna för publicering? T.ex., om jag inte vill att olycksbilder skall publiceras i tidningar, bör jag då fotografera dem alls när jag får tillfälle?
Vad tycker ni? Hur resonerar ni?
mvh Martin

Det är mycket man ska tänka sig för innan man lägger ut sinna bilder för tillgång för allmänheten.
Att fotografera en pågående olycka är någonting jag heller inte vet om jag skulle ha gjort, men mycket tyder nog tyvär på det. Jag älskar nämligen att dokumentera. Det beror nog som du säger helt på hur olyckan ser ut och hur skadade de inblandade personerna är. Är jag ensam på plats skulle jag med största sanolikhet, försöka hjälpa till, men även ha kameran i handen och ta foton så ofta möjligt.
Jag ser det dock inte på samma sätt som du, att föreviga en olycka. Jag ser det mer som att berätta och visa för allmänheten hur olyckor ser ut och går till för att göra dem uppmärksama på vad som kan hända och kanske bli lite mer försiktig med.
Att publicera brott är ingenting jag har någonting emot. Att publicera våldtäcktsmän är någonting jag mycket tycker om eftersom det förmodligen skrämer upp andra våldtäktsmän och får dem att tänka på det innan de utför en sådan här fruktansvärd brottslig handling. Det är dock både fel och olagligt att publicera en bild på någon och säga att den personen är skyldig om personen inte ens är dömd i rättegång!
Vett och ettiket är någonting som paparazi fotografer inte har godkännt i. Jag skulle inte ha fotograferat någon som säger att de inte vill vara med på bild. Jag skulle istället lägga locket för linsen och säga respekt. Alla minna fotografier jag tar på folk, visar jag upp för dem och låter dem få godkänna att jag behåller och kanske även lägger ut dom på internet. Jag tar bort en bild direkt om personen inte gillar den. Detta gäller både barn och vuxna. Jag har tagit bort en massa underbara bilder på både Julia och Lukas där de tyckt att de inte varit tillräkligt fina och fått mig att ta bort dem. Det är ganska synd igentligen, men respekt är någonting jag är mycket för.
Olycksbilder har jag inga problem med att de publiceras. Men om de dokumenteras och visar närbilder på en skadad person som inte har möjligheten att säga nej om att bli fotograferad, så tycker jag man kan vänta lite med de bilderna innan man får ett godkännande innan de publiceras. Men där har jag också en lite delad åsikt. När det gäller krig så älskar jag fotografier som visar skadade personer och om krigets baksida. Igentligen är det likadana bilder som olyckor. Kanske har jag inget direkt svar på vad jag tycker. Men en del av mig säger att det är bra medans en annan säger någonting annat. Krig kan dock förändras med hjälp av fotografier medans de har en svårare effekt på olyckor.
Jag hoppas många faller in i denna disskution, den är intressant och jag är nyfiken på vad andra tycker. :-)
Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

Jag tror de flesta har ungefär samma åsikt i det som har skrivits här ovan, vi skiljer nog oss åt något, men i det stora hela delar vi de grundinställningarna. Trots allt är vi uppfostrade i en västerländsk kultur.
I samband med en olycka så ser jag till att det finns den hjälp som behövs, därefter tar jag fram min kamera, och ställer mig på ett avstånd så att jag inte är i vägen för någon. Jag kommer troligtvis fotografera det jag ser, kanske det fruktansvärda jag ser. Sedan är det upp till en evt tidning att välja de bilder som passar.
Jag tycker inte om att man tar bilder på personer som kan vara förlöjligande eller diskriminerande. I mitt fotograferande eftersträvar jag att modellen blir så vacker som möjligt, med ljus, med kameraposition, position på modell och med Adobe Photoshop CS2.
Hälsningar
Robert