Du har förstått rätt. Du behöver objektiv som heter AF-S, eftersom dessa har fokusmotor inbyggd i objektivet. Det har inte de äldre AF och AF-D objektiven, vars autofokus kräver en fokusmotor i kamerahuset för att fungera. Den motorn driver en skruvmejselliknande tapp i bajonetten som i sin tur kopplas till ett motsvarande spår i objektivets bajonett. 

D:et i AF-D betyder att kameran får nån information om avstånd (distance) till motivet för att använda vid blixtfoto med automatisk blixtstyrka, så någon större skillnad mellan AF och AF-D är det inte fråga om. AF-S betyder som sagt att objektivet har egen autofokusmotor, och G betyder att objektivet saknar bländarring. De flesta AF-S objektiv är "G-objektiv", men jag har ett AF-S 17-35/2,8 D, som alltså har både bländarring och autofokusmotor, så kombinationen finns.

F är själva bajonettypen som Nikon använt i många decennier, så det behöver man inte fundera desto mer på. I princip alla Nikonobjektiv (utom 1-serien, och kanske även de äldsta objektiven som fanns före AI-tiden) kan monteras på alla nikonkameror. De kanske inte alltid funkar perfekt, men de passar i fattningen i alla fall.

#1 tack så jättemycket! En fråga bara, vad har bländarringen för betydelse? Vad är isåfall bäst AF-S D eller AF-S G eller kombon? :)

#2 ljungensjenka - gammaldags och väldigt fina nya objektiv har lameller - skivor - som till sammans oftast bildar en i det närmaste perfekt cirkel. 20-22 lameller är/var väl det normala.

Det har att göra med "bokeh" hur fint och utjämnat suddigt det blir utanför där du har fokus, och i övergången mellan skärkedjupet och utanför det.

G står får Gaussian, efter tyske matematikern Gauss och det finns moderna beräkningsmetoder som gör att man behöver kanske bara 8-9 skivor/lameller, utformade efter den metoden för att åtminstone på APS-C (mindre kamera-sensorer) uppnå ett liknande resultat. Lamellernas utformning (G-rundade i toppen ger inte alls en rund ring- men bör ge en ungefärligt likvärdig bokeh) och bokehn blir allt viktigare ju mer från normalobjektivet man kommer (brännvidd 38-43 mm vanligtvis på mindre sensorer).

Det finns G-objektiv som ger fantastist bra resultat, men när det gäller zoomar så bör man se upp - samma bild med samma objektiv och samma bländare ger lite olika bra resultat när man ändrar brännvidden (zoomen).

Du kan se på en del bilder att enskilda ljuskällor blir kantiga och/eller att de inte diffuseras jämt ut mot kanterna.

En del gillar G-objektiven andra inte, och med redigeringsprogram så kan man fixa till lite dålig bokeh -svårt med när det blir dålig! Men jag själv är så dålig på sånt att jag försöker få det lite rätt från början. Titta på kamerans display på din bild och se hur du lyckats få till bokehn och ändra brändare alternativt brännvidd.

För att se det med egna ögon så bör man nästan köpa ett begagnat bra objektiv som kanske blir helmanuellt på en DX-kamera och jämföra med samma brännvidd i och bländare och ett G-objektiv.

#2 - Nästan alla AF-S objektiv är av G-typen och saknar bländarring. Jag uppskattar bländarringen då jag även fotar en del med gamla småbildskameror från Nikon, och med dom ställer man in bländaren på objektivet och inte via kamerahuset som på digitala kameror. Bländarringen är alltså helt onödig då man använder objektiven på moderna digitala DSLR-kameror som din, därför har Nikon i princip helt slutat med dem.

#3 - Var har du hört det där om 20-22 bländarlameller? 7-9 bländarlameller, ofta rundade, är väl det allra vanligaste ännu idag även i det absoluta proffssegmentet.

#4 - Har väl pillat sönder några objektiv som tappats - beyond repair. Från Kodak ca 1928 till Sigma 300 på 70-talet och några andra in på mitten på 80-talet. Kanske skiljer en del från de mest moderna digitala kamerorna. Vill i vilket fall minnas att det var någon äldre bättre kamera från slutet av 50 eller början av 60-talet som köptes för en gammal gul femma (var det inte Gustaf Vasa på de sedlarna?) på polisauktion i Vänersborg, 1965? Jag har fortfarande Bäckströms böcker nerpackade i förråd i södra halvan av Sverige…

…dock står det en del om bländare, irisbländare, m m hittade inget bra på svenska men ändå: https://en.wikipedia.org/wiki/Diaphragm_%28optics%29 

Där står - översatt till aningen förenklad svenska: "Bländaren har mellan två till tjugo lameller (och de flesta av dagens har fem till tio), beroende på pris och kvalitet hos det föremål i vilket den används. Raka lameller resulterar i att bländaröppningen blir en polygon, medan svängda lameller ökar rundheten hos irisbländarens öppning. I ett fotografi kan man sluta sig till antalet lameller som bländaren har genom attt räkna antalet 'strålar' som kommer från en ljuskälla eller en ljusreflex. Vid ett udda antal lameller så finns det dubbelt så många strålar som det är lameller."

Men jag vet inte om det jag skrev i inlägg #3 var optimalt, hade egentligen ont om tid men fyllde på med det jag mindes allteftersom.

Jag tycker väl att den här tråden har spårat ur lite grann från ursprungsfrågan, men eftersom den ändå är besvarad, dristar jag mig till att fylla på lite här.

Wikipediaartikeln innehåller ett fel, som är en av de vanligare myterna inom fotografi, att bländarens rundhet skulle påverka hur mjuk och naturlig bokeh man kan få: "A rounder opening produces softer and more natural out-of-focus areas."

Det här är vad som på engelska kan uttryckas som hogwash, och som på svenska brukar betecknas som rappakalja. Rundheten påverkar bara formen på alla oskärpecirklar, inte hur ljusheten fördelas inom dem eller invid kanten av det oskarpa. En femhörning som bländare ger femkantiga oskärpefläckar, men mjukheten i objektivets bokeh har inte ett smack med formen på öppningen att göra. Den beror helt på optikens korrigering, och främst på hur det är korrigerat för sfärisk aberration.

En del objektiv har sällsamt risig bokeh, och många av objektiven som betecknas som mycket bra kan också ha en viss sådan "risighet", som beror på hur den sfäriska aberrationen påverkar utseendet av oskärpecirkeln. En mjuk bokeh betyder att man inte ser någon tydlig kant på ett oskarpt föremål, medan den risiga ger en tydlig kant. Ibland kan det också finnas en ljusare fläck i mitten av oskarpa ljuspunkter.

Det är särskilt tydligt när det oskarpa är just ris, som man upplever risighet, eftersom den risiga oskärpan ger dubbelkonturer. Antagligen är det därför vi uttrycker det som att oskärpan är risig.

Ett mycket tydligt exempel på risig bokeh är Nikons vanliga kortzoom som brukar levereras med nya systemkameror, 18-55 mm. Om man vill hitta mjuk bokeh är det särskilt Canons L-objektiv som utmärker sig. Pellepiano har tagit en hel del bilder som uppvisar sådan god bokeh, t,ex, den på Rebecca:
http://foto.ifokus.se/discussions/561b7523ce12c45d700020ae-rebecca-portratt?discussions-1

Tack för förtydligandet Inkanyezi!

Tack så jättemycket alla tre! Även om jag inte förstår hela förklaringen så har jag ju lärt mig lite nytt iallafall. Alltså ska jag leta efter AF-S eller AF-S D om jag fattat det hela rätt?