Oj, det var ett häftigt pris …

Hursomhelst så funkar den mer eller mindre som en sol.

När du tar stillastående saker är du ju inte begränsad av slutartiden, så egentligen behöver du inte alls starkt ljus, och om sanningen ska fram, så blir färgerna aldrig "äkta" hur man än gör.

Men karaktären på färgerna skiljer en aning mellan dagsljus och glödljus, och om man vill ha dagsljuskaraktär använder man sånt ljus som i den lampan, vilket är i stort samma som lysrören (färg 950-954). Eftersom du har dagsljusrör är den här lampan okej för att blanda med det ljuset.

Ljusmätare finns som sagt i kameran, och den är ganska avancerad. Det finns ett par olika mätmetoder, men för bakverken är det egentligen inte särskilt kritiskt.

Man kan mäta med kameran när man ställer den manuellt på läget M, men man kan också låta kameran själv ställa in slutartiden med hjälp av mätaren och bara använda kompenseringen för att göra bilden ljusare eller mörkare, alltefter hur den ska se ut. Så du behöver inte någon separat ljusmätare. Visst kan det vara kul att veta hur många lux man har, men för fotograferingen duger den som sitter i kameran.

Den enklaste tekniken med kamerans mätare är att låta den stå på flerfältsmätning, som är standardinställningen, och att kompensera om bilden ska vara ljus eller mörk. Om du ser till dina high-key-bilder, där tårtan är vit och också bakgrunden, gissar jag att omkring +1 eller något mer kan vara lagom. Man ska inte driva det så långt som till att högdagervarningen kickar in, eftersom det är ganska viktigt att ha bra återgivning av struktur också i väldigt ljusa partier.

När bilden är mörka chokladgrejer med kaffe och mörkbrun bakgrund kompenserar man i stället med minus, kanske minus ett eller mer, beroende på hur de ljusaste högdagrarna ser ut.

Jag antar att du kan ha börjat spara dina bilder som RAW, och då finns mera finlir, och man kan få användning för spotmätning, men det är en helt egen regndans, och det beror lite på hur mycket du vill gräva ner dig i själva tekniken. Du har ju fler bollar i luften i och med att din konst vilar mest på själva bakverken, och att du samtidigt ska driva företaget.

Men rent tekniskt finns fördelar med att jobba från RAW, och man får lite mer spelrum mellan det mörkaste och det ljusaste i bilderna.

Det finns två filosofier när det gäller exponering digitalt, där den ena är ett arv från filmtiden, och den andra utgår från de speciella egenskaperna som digitalchipet har. Arvet från filmtiden liknar väldigt mycket något som kallas zonsystemet, medan den nyare metoden, att exponera åt höger, EttR (Expose to the Right), egentligen är en betydligt striktare anpassning till zonerna, men inte stämmer helt och hållet med kamerans jpeg-framkallning. 

Så länge man klarar sig med kamerans jpeg kan man se till att hålla tonerna i bilden så att de tangerar det ljusaste i högdagrarna och låta det mörka hamna där det hamnar. Man kan öka kontrasten när man efterbehandlar, men i princip kan man aldrig vinna dynamik eller rädda brända högdagrar när man jobbar från jpeg.

Det är främst de tre färghistogrammen som man kan använda för att se att exponeringen hamnade rätt, och om man har starka färger, som mättat rött, eller blått, får man se upp med främst det röda, som aldrig bör ha en spik längst ut till höger i histogrammet.

Om man inte har starkt rött eller lila-blått i motivet kan man oftast lita på högdagervarningen.

En bra sak med att ha fast ljus är att när man har hittat en bra exponering med en viss belysning, kan man alltid använda den exponeringen, oavsett om motivet är mörkt eller ljust. Man vinner tid på att alltid köra med samma avstånd till lampan, så att man alltid har lika starkt ljus. Det ändras så klart om man sätter in modifikatorer, som diffusor eller reflektor, men ofta kan man ha en standarduppställning av ljuset, lite liknande när du tog med fönster, men betydligt mer stabilt, eftersom lampan alltid lyser lika starkt.

Tack Inkanyezi! 

Jag förstod att det antagligen var ett väldigt högt pris för lampan då Scandinavian photo brukar ha rätt höga priser. Men jag fick så himla bra hjälp där och jag har försökt hitta lampan till billigare pris utan att lyckas. Inte för att det egentligen är jätteviktigt att det är just den lampan. Men nu blev det som det blev…

Jo, jag sparar allt råformat nu för tiden och gör alla bildbehandling i Camera RAW då jag inte förstår mig på Photoshop. Om det skulle vara så att jag gjort någon liten exponeringsmiss kan jag justera det i Camera RAW.

Det finns knep att ta till när det gäller ljusmätning med kamera. Den bästa metoden om man vill ha god kontroll är att mäta ett område som man vet hur stort det är, och där belysningen stämmer med den belysning man använder mot motivet.

Man behöver inte ett gråkort för att göra det, även om gråkortet är främst avsett för att bestämma exponeringen. Man kan ha vilket föremål som helst som är någotsånär jämnt neutralt, och så kompenserar man efter föremålets relativa ljushet. Om man alltid använder samma föremål för mätningen, får man en mätning som är jämförbar med att mäta infallande ljus.

Min idé här är att använda samma mjölkdunk som jag har för vitbalansering. Den kan fungera också för att ställa in vitbalansen, även om balansen sällan behöver ändras när man använder studioljus, som är konstant i sin färgkaraktär.

Man tar alltså en Åsens tvåliters mjölkdunk från Skånemejerier, och klär av plastbanderollen där det står vilken slags mjölk den innehåller. Mjölken har man förhoppningsvis druckit ur, och så har man sköljt den ordentligt, så att det varken surnar, ruttnar eller blir mögel i den. När man har tagit av banderollen har man en helt vit dunk.

Den där vita dunken ställer man där man ska fotografera sin tårta, och man kan som sagt använda den för att ställa Vitbalans för att få en grund att börja ifrån med vitbalansen. Om man har WhiBal, kan man kolla mot den och använda den man trivs bäst med. Här finns en bild som visar hur stor (eller liten) skillnaden är mellan plasten i Skånemejeriers plastdunk och WhiBal-kortet: http://ifokus-assets.se/uploads/f44/f4472322cb6668e08cd5fb2f7531c5e5/vitbalansprov.jpg

Så kommer vi till exponeringsmätningen
Man mäter med metoden Partiell Ljusmätning mot dunken och ser till att den fyller hela mätfältet, det runda mittfältet i sökaren. Den ska stå på tårtans plats. Man ställer in slutartiden så att mätaren visar ett och två tredjedels steg över, alltså samma exponering som man skulle få med kompensering ett och två tredjedels steg plus.

Sedan tar man en bild och analyserar råfilen. Den vita dunken ska inte komma upp till fullt, utan den ska lämna ungefär ett halvt bländarsteg till klippning. Prova att ta ett riktigt objekt med samma exponering, och prova med både mörka och ljusa föremål. Jag föreslår kaffebönor och lakrits, och kanske någon kaka med mörka toner. Som ljusa toner kan du prova nära nog vad som helst som är riktigt vitt, som spritsad vispgrädde.

Om vispgräddens ljusaste kanter når upp till nära klippning är det okej, och kaffebönorna bör synas tydligt när du pixelpeepar, så att man ser den mörka skåran på platta sidan också om det är hårt rostat.

Man ser på de här första försöken om kompensation +1,7 är rätt, det kan behöva justeras upp eller ner för kameran man använder, men när man har provat fram det, kan man alltid använda plastdunken som norm för exponeringen. Det blir samma resultat som att mäta det infallande ljuset, och enda gångerna man kan behöva kompensera lite mer eller lite mindre är när man har endera väldigt mycket högdagrar man vill spara bättre eller någonting som är väldigt svart där man vill ha fram struktur. 

Om man använder den här metoden behöver man inte vara så noga med att alltid ha precis samma ljussättning, utan det funkar med olika uppsättningar och olika avstånd till lamporna. Det är lika säkert som att använda en separat ljusmätare, men man slipper skaffa den där extra mätaren. Det sitter ju en i kameran, och det är mest en fråga om hur den ska användas.

På EOS 1100D är det Partiell Mätning som fungerar för det här, och man ska fylla hela det runda fältet, precis på samma sätt som när man ställer Vitbalans i kameran.

Så då har jag fotograferat med hjälp av min dagsljuslampa ett par gånger. Det var egentligen inga konstigheter med ljusmätningen utan jag gjorde precis som jag brukar. 

Det jobbiga med den här lampan är att det finns alldeles för många valmöjligheter i hur man kan rikta den mot motivet och det måste jag lära mig att hantera. 

Här kommer den bild jag är mest nöjd med.

Du kan testa att sätta ett ofärgat bakplåtspapper eller ett tunt tygskynke framför lampan om du vill få ett mjukare ljus. Det ger mjukare skuggor.

Bilden är otroligt tjusig.

Om du behöver en till billigare lampa så listas det lite budgetförslag här

http://foto.ifokus.se/discussions/54704f4cce12c407f00017c3-hur-forbattrar-jag-inomhusbelysningen?discussions-1