Lunch med en Badu.
Gardagens irrfard gick naturligtvis till samma omrade for att ta reda pa om jag kunde hitta en trek, som tog mej upp pa den ovre platan. Nu vet jag att det inte finns nan. Nar jag passerat sista baduin campen, sa motte jag en en pick-up, som stannade och undrade om jag ville dricka kaffe med dom. Jag sa OK, eftersom detta kommer att bli en av mina sista farder. Jag vande om och hangde pa. Han korde fort.
Den 25/11 tog jag detta foto av en camp nedanfor escarpment och nu hamnade jag dar.
Jag har inte forberett och komprimerat bilderna, sa det kommer att ta lite tid.
Har haller iaf Turki upp kaffe till mej. Fran vanster ar det Abdulkareem och sen Fahdu, bada fran Sudan. Fahdu paminde till utseende och uppforande, men inte hudfarg. om en god van fran Jokkmokk, som varit med om mycket. Bl.a. hade han haft business med ryska maffian under perestrojkan, sa han hade varit tvungen att springa fort over tundran in i Finland och vidare till Jokkmokk.
Sen bad Turki mej stanna och dela lunch med dom. Jag vet att det ar mycket "rude" att tacka nej till en san inbjudan. Jag gjorde ett forsok, men jag kunde inte komma pa en acceptabel orsak, sa jag stannade. Som ni ser, sa ater dom med hogerhand, men jag fick en sked. Fran Yemen ar jag van att ata fran samma fat som andra, sa det ar inga problem. Ni ser ocksa att det finns vatten att skolja handerna i. Det fanns ju massor av far runtom, sa det fanns ocksa massor av flugor - lite extra protein kanske.

#6 ser ut som mig i ansiktet "-sedan är du försiktig när du håller i kameran…, tänk på var du lägger fokus…"
Tack för att du delar med dig!
Robert
Abdelkareem tog det fotot. Han tog ett antal foton, bl.a. av sin bil. Han bjod in mej till sitt lager pa vagen hem, men det blev sent och jag hittade honom inte. Han ville att jag skulle fota honom, nar han mjolkade kameler.
Har ett foto pa en indisk kamelherde. Han sag mycket fattig ut, men verkade vara lycklig anda. Han blev mycket glad, nar jag pratade lite arabiska med honom.
Jag avslutar med en blomma.
Det som alltid slar mej ar arabernas gastvanlighet, som jag fatt ta del av under manga ar. Det finns absolut inget agg mot att jag ar kristen. Vi pratade lite grann om det igar och Turki sa att han inte hade nan forstaelse for fundametalisterna. Jag ringde aven min hustru och hon pratade med honom. Jag fragade sen vad han sagt forutom alla halsningsfraser och det var bara positivt. Faktum ar att han ringde mej vid halvtiotiden igar kvall, for att se om jag tagit mej hem och da fanns det en tjej i bakgrunden som oversatte till engelska. Det blaste upp till sandstorm, sen jag lamnat dom. Efter alla mina tidigare irrfarder finns det ingen bland mina expat kompisar, som kollat om jag atervant efter en helg darute, trots att dom ar sa radda for att aka ut, att dom inte ens tors aka med mej.
Livet ar tomt och innehallslost om man inte fyller det med nanting - annat an luft.
Lev val!/ bosse