Skärpedjup för matfoto och dukning
Den här tråden anknyter till en nyligen startad tråd som jag inte ville kapa för att visa det här, utan jag startar ett eget ämne. http://foto.ifokus.se/discussions/53ea0b66ce12c41741005147-redigering-av-matbilder?discussions-1
Bilder byggs ju alltid upp av sin komposition, där inte bara de självklara bildelementen, som huvudmotiv och omgivning finns med, utan där också ljuset är en bärande del. Dessutom har man också att ta hänsyn till skärpedjupet när man tar bilder av mat och annat som står på bordet.
Med en vanlig kamera, där man inte kan luta objektivet, måste man alltid blända ner rätt mycket för att få stort skärpedjup på nära håll, och bilder av mat tar vi alltid på nära håll, mellan kanske tio och tjugo gånger brännvidden, medan de flesta andra bilder är sådant som befinner sig avsevärt längre bort än tjugo gånger brännvidden.
Det mycket korta avståndet gör att skärpedjupet blir rätt litet också vid nedbländning maximalt, och man får ofta tänka igenom precis vad man vill att det ska återges skarpt i bilden. Direktvisning på skärmen är då värdefullt, eftersom man i viss mån kan utvärdera bilden där, medan sökaren blir ganska mörk när man bländar ner, och man får egentligen inte någon uppfattning om skärpedjupet där på en spegelreflexkamera.
Tilt är en väldigt användbar finess när man tar sådant som befinner sig på en relativt plan yta, om man vill ha skärpa över större del av ytan, men på nära håll har man problem när man kan tilta. Skärpedjupet i vertikalled blir tunt, och om några av bildelementen som befinner sig relativt nära behöver vara skarpa utefter hela sin höjd, kommer den närmaste förgrunden sannolikt att hamna utanför skärpedjupet om man inte bländar ner mycket, så mycket att det påverkar den absoluta skärpan man kan få, och hela bilden mjukas upp av diffraktion.
Den bild som jag först visar här har tagits med tilt, och jag har lagt skärpan i stort sett utefter bordet, men fokuserat lite högre än bordsytan för att brödet ska hamna inom skärpedjupet. Det gör att bordet allra närmast ligger utanför skärpedjupet, under det som hade kunnat vara skarpt om där hade funnits några bildelement. Objektivet är nedbländat två steg, till 5,6 som är den bländare där det har bäst kontrast och vinjetteringen är försumbar.
Den andra bilden är tagen med fullt öppen bländare, f/2,8, och jag har tiltat åt galet håll, för att minska skärpedjupet ännu mer.
I båda fallen har jag använt fönstret till höger som enda belysning, vilket ger nästan rakt sidoljus. Sidoljuset framhäver form, och ger ganska djupa skuggor när det inte lättas, exempelvis med reflektor. Här finns en hylla som är vit ungefär en meter till vänster, och som ger ett visst fyllnadsljus i skuggan, men omfånget i bilden är i stort sett från helt vitt till helt svart. Fönsterljuset är mjukt, vilket inte framhäver skärpa, medan det sneda infallet ändå ger ganska god kontrast genom skuggorna.
Det är en smaksak hur man vill gestalta sin bild, och om man vill ha kort skärpedjup finns orsak att ganska noga tänka igenom vad man vill ha skarpt, och vad man vill låta vara oskarpt, liksom hur oskarpt man vill att det ska bli i den mer avlägsna bakgrunden. För att få kort skärpedjup är det värdefullt med stor bländaröppning, och här har jag använt ett 35 mm objektiv till en µ4/3-kamera, vilket motsvarar 50 mm på en vanlig cropkamera; den optik som ofta kallas "nifty fifty". Det är ett mycket användbart objektiv till såna här bilder, men det ställer också krav på att man lär sig använda det, både för att få kort skärpedjup och när man vill ha längre skärpedjup.
En annan lösning om man inte har ett tilt-objektiv är att ha kameran på stativ och ta tre bilder eller mer med olika delar i fokus och sen in i Photoshop och "stacka" bilderna där så blir det skärpa överallt.
Exempel … http://photography.tutsplus.com/articles/focus-stacking-made-easy-with-photoshop--photo-12621
Pellepianos tips om stackning är mycket bra, eftersom det ger ännu större möjligheter att bestämma skärpedjupet, men kanske främst att man får mer kontroll över oskärpan i bakgrunden, bokeh.
Tilt, som jag använder är en mycket enkel metod att sträcka ut skärpan utefter ett plan. Fortfarande är det begränsat skärpedjup, men det sträcker sig i en mindre vanlig riktning; som när man tar utefter bordet och skärpedjupet sträcker sig vertikalt. Då är skärpedjupet mycket mindre nära än längre bort, vilket inte alltid fungerar bildmässigt.
Stackning, som fungerar mycket bra för sådant som är stilla under fotograferingen, ger möjighet till mer selektiv skärpa och också till mer bakgrundsoskärpa, genom att man kan använda ganska kort skärpedjup för delbilderna, men inte behöver ha någon bild av bakgrunden som är skarp. Om man dessutom använder lagermasker vid stackningen, kan man kombinera ihop det skarpa huvudmotivet med den minst skarpa bakgrunden, om man vill ha mer bokeh.
Man kan alltså få bakgrunden mindre framträdande genom att stacka, i stället för att ta med liten bländare för att få stort skärpedjup. När man minskar bländaren, blir också bakgrunden mindre oskarp, även om den ligger utanför skärpedjupet, regionen av godtagbar skärpa.
Det finns bara ett par nackdelar med fokusstackning, dels kan kameran slitas lite hårdare för man tar kanske 15-20-30 bilder för att skapa en enda slutbild. Men de flesta systemkameror är väl gjorda för sådär 100.000 exponeringar… Sedan kostar programvarorna lite, och du behöver ha en dator, t ex en laptop på ett bord bredvid. Sedan behöver man ett tungt stabilt stativ och man måste sitta absolut stilla under den tid uppemot eller över 1 minut medan alla bilder tas. Inget underlag med golvtiljor som böjer sig eller så.
När det gäller fokustackning, så har jag och min son använt controlmynikon.com och controlmycanon.com - jag Nikon-versionen till framförallt makron för bilder och sonen Canon-versionen för bilder till en webb-shop - alla platta kartonger tagna på vanligt sätt alla runda föremål et c med fokusstackning. Priset är ca 30 USD, 50 USD för PRO. Det är vad som behövs för att ta bilderna.
För att stacka ihop de tagna bilderna har jag/vi använt Zerene Stacker (zerenessystems.com), mycket på grund av att ControlMyCanon/Nikon integrerar väl med Zerene. Student licens 39$, Personal som jag/vi använder 89$ sedan finns det versioner upp till 289$.
Det finns jättebra videos som visar hur man kommer igång, men bara på engelska.
Sedan finns det ju hur dyra system som helst för fokusstackning… Men här hamnar du ju på ca 1000:- (om inte moms tillkommer - kommer inte ihåg om de tog ut sådan).
/Bägtjesen
Man blir förvånad egentligen hur sällsynt det är med tiltobjektiv. Nästan bara garvade landskapsfotografer som har såna, samt personer som vill använda tilt för motsatt effekt än inkanyezi visar ovan.
En sak som också ger större skärpedjup är att använda kameror med mindre sensor. Man får ge avkall på detaljupplösningen och kvaliteten, men om man t.ex. bara ska visa bilder på nätet i små format behövs knappast den kvalitet som t.ex. en fullformatkamera, (eller även aps-c) levererar, medan den kan vara nödvändig för en helsidesannons i ett glättigt modemagasin. Är man bara extra noggrann med stabiliteten och exponeringsparametrarna så kommer man nog tillräckligt långt med mindre sensor. Och man slipper fundera på tilt och stacking. 🙂
Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus
Starta ny diskussion