Du kan fuska. Utgå från en korrekt exponerad rawfil och sen ordnar du upp en överexponerad och en underexponerad bild.

#1 det är inte att fuska. En riktig HDR bild får du endast av att sätta ihop 3 olika exponerade bilder. En kamera ser inte alla de dynamiska omfång som finns. Man får helt enkelt ta minst 3 olika exponeringar (en överexponerad en "normal" och en underexponerad bild) Och sen sätta ihop den med något hdr program.

#2 Jag tror nog att hon menade 1 korrekt exponerad bild som hon sedan underexponerar och sedan överexponerar i ett bildbehandlingsprogram och därefter lägger ihopa dom till en "fusk hdr" . och du menar 3 st bilder med 3 olika exponeringar. eller?

Istället för att använda sig av kamerans gafflingsfunktion och få ut en överexponerad, en korrekt och en underexponerad bild så kan du utgå från den korrekta rawfilen och bara jobba med den. Du slipper stativ och allt blir enklare.

Kan du ändra exponering på din kamera så kan du ta fixa en HDR bild, behövs ingen funktion som gaffling t.ex. utan ta 3 bilder med olika exponeringar, 1 underexponerad, normal och överexponerad.

Dessa 3 bilder lägger du sedan in i antingen Photoshop eller något annat redigeringsprogram, jag använder mig själv av ett program som heter Photomatix och fixar det väldigt bra!

Men om vi utgår ifrån att du har PS så går du in på Files>Automate>Merge to HDR (jag har på engelska men står ungefär likadant på svenska), väl där så väljer du dom 3 bilder du vill göra hdr av så fixar PS det, sen får du ju redigera själv också.

Sen som någon ovan skrev så kan du bara använda dig av en enda bild också, genom att ändra exponeringen i ett redigeringsprogram. Då redigerar du 3 olika exponeringar av bilden du har och sparar dom å gör sedan som jag skrev ovanför, men den här metoden ger inte samma resultat dock. :)

Ändrar du exponeringen från bild till bild är det just gaffling du håller på med men dom flesta kameror har väl en funktion för automatisk gaffling så att man ska spara sig lite tid. Att arbeta från en och samma råfil ger väl typ samma resultat, finns det någon skillnad är den i vart fall väldigt subtil och vägs lätt upp av att det är enklare och bekvämare.

ok jag förstod nog fel. Tänkte bara förklara och lära ;)

Jag tycker att Inkanyezi beskriver saken bra i den här tråden.

HH

#6 När jag gjort från en och samma fil så har kvaliteten på bilden blivit mycket sämre än "riktig" HDR :)

HDR går ju ut på att visa ett större dynamiskt omfång än sensorn klarar av. Alltså måste man använda minst två bilder med olika exponering. 

HH

Nio bilder och vi snackar dynamik 😃

Använder Luminance HDR när jag sammanfogar mina bilder.

#11 Ja man kan ju använda sig av många bilder om man nu vill det hehe 😉

#6 av xla: "Att arbeta från en och samma råfil ger väl typ samma resultat,"

Det är precis vad det inte gör. En råfil kan visserligen ha större dynamiskt omfång än den jpeg som kameran producerar, men det är inte alltis så, och mer sällan när man har en kamera med älsre sensor än de allra senaste generationerna.

Det dynamiska omfånget är de olika stora ljusheter som kan fångas av kamerans sensor, eller motsvarande ljusheter som kan representeras i den färdiga bilden. Vanligen begränsar man bildfilen till ett omfång på mellan åtta och tio stegs dynamik, medan ett motiv i dagsljus kan ha omkring fjorton stegs dynamik vid solsken. Med HDR-teknik är det möjligt att göra en bild som visar alla de tonerna, men "tone mapping" är en nödvändig process för att gestalta dem, eftersom vårt medium för återgivning oftast inte kan visa mer än omkring sex steg. Också vid "normalt" dynamiskt omfång på åtta steg använder vi teknik för att krympa omfånget vid visning, den s.k. S-kurvan, där kontrasten minskas i de ljusaste och mörkaste partierna.

Och råfilen från äldre sensorer ger sällan mer än tio stegs dynamik, medan HDR främst används när dynamiken är omkring tolv till tretton steg, vilket bara vissa av de nyare sensorerna kan återge i råfilen, och då endast vid bas-ISO, dvs för det mesta vid ISO 200.

Vi kan inte via råfilen ändra exponeringen i efterhand, men vi kan ändra det som in kameran beskrivs med ISO, den virtuellla känsligheten. Allt som sensorn har registrerat kan vi använda vid efterbehandling, men vi kan inte skapa nyanser i urfrätta partier eller detaljer i skuggor som helt saknar rådata. Så den kontroll i råfilshanteraren som kallas "exponering" har inte ett dugg med exponering att göra. Exponeringen sker när vi löser ut slutaren, och den är sedan låst. Det kontrollen "exponering" gör är bara att ändra ut-nivåerna från de in-data som är redovisade i råfilen, vilket liknar att ändra inställningen ISO i kameran. Vi kan inte öka sensorns dynamiska omfång med den kontrollen, och därför är det en omväg att göra flera olika bilder för att sedan sätta ihop dem. Det blir bättre resultat om man tonseparerar direkt från råfilen. Om råfilen har ett omfång av fjorton steg, som hos en del av de nyare sensorerna, kan det därför gå att göra en HDR-bild direkt från en enda råfil.

Och tonseparationstekniken, tone mapping, är bara att förvandla den oerhört höga kontrasten i en bild med mer än åtta bitars djup till en bild med mindre djup, genom att minska den globala kontrasten medan man håller den lokala kontrasten hög. Om man drar ohämmat i kontrollerna för den manipuleringen kan man få en bild som ser mycket overklig ut, med överdriven lokal kontrast och märkliga färger. Men det är inte HDR.

Tack snälla till er alla, så att jag förstått det rätt;

Hdr Bild: består av 3- 13 bilder(exponeringar) mergade på varandra 

Jag testade HDR funktionen som #5 hänvisar till, det var av en ren slump dock och jag hade endast en bild öppen och bilden blev förvånansvärt bra (men det är det #13 beskriver som en överdriven kontrast antar jag?) men den här djupa effekten man eftersträvar blev det ju naturligtvis inte. Jag testar med ett par bilder, återkommer bilder på resultatet.

Jag tror inte det finns nån större vits med så många bilder. Två, tre bilder bör räcka i de allra flesta fall.

HH

#15 Det hänger i hög grad på programvaran som lägger ihop bilderna om man kan använda väldigt få bilder med framgång eller om det är bättre att ha mindre steg mellan bilderna och fler bilder.

När jag har provat Photomatix ser det ut att kunna bli bättre resultat om man inte tar bara två bilder med stor skillnad mellan exponeringarna, men i teorin ska det räcka med två, bara de överlappar varandra inom den raka delen av sensorns tonkurva.

Om man alltså har fjorton stegs dynamik, ungefär det mesta som ett objektiv klarar att återge, men chipet har tio stegs dynamiskt omfång, ska man kunna ta en rätt exponerad bild, där man exponerar åt höger, och en bild med fyra eller fem steg mer exponering, som återger skuggpartierna. När de bilderna läggs ihop och de urfrätta delarna av den ljusare tas bort finns de fjorton stegen med i HDR-bilden och den kan sedan tonmappas till en bild som kan visas på skärm eller utskriven.