Det är svårt med runda föremål. Se till att de inte belyses av en liten stark ljuskälla och framför allt inte rakt bakifrån. Större ljuskälla, exempelvis fönster utan solljus, och gärna snett från sidan är bättre. Man får experimentera lite.

Din bild ser ut att vara tagen med ett fönster bakom dig och två mindre på sidorna.

Jag använder en masterlite och det finns ett fönster från sidan. Ska se om jag kanske kan spänna upp ett lakan framför masterliten?

En annan variant kan vara att fotografera utomhus när det är molnigt. Då får du ljus från alla håll. Som en gigantisk softbox.

Reflexerna är en del av det som ger oss känsla av föremålets form, som skapar rymd i bilden, och utan dem blir återgivningen platt. Jag ser det inte som önskvärt att helt eliminera alla reflexer, som när man använder ljustält, eftersom det ger en sällsamt tråkig belysning med platta livlösa bilder. Keramik har struktur, och när den är glaserad så finns glans, som ska återges för att man ska kunna uppleva föremålet i bilden. Jag tycker att det mer handlar om form och intensitet i reflexerna och hur ljuset faller. För att minska intensiteten i reflexen flyttar man ljuskällan närmre så att den upptar större rymdvinkel sett från föremålet som ska fotograferas. För att se struktur och form krävs också att man har släpljus över ytan, vilket talar för att lägga ljuset från sidan och att eventuellt också ha ljus snett bakifrån som accentuerar konturen och ger något släpljus över ytan som tar fram strukturen. Det finns många bra tips på Prophotolife.com, där Jim Talkington visar hur man kan forma ljuset med mycket enkla medel. Diffusorer, reflektorer, flaggor och bafflar är medlen man använder för att styra ljuset. http://www.prophotolife.com/video-library/ En bekant till mig hade en softbox på ca 1½ meter i fyrkant, som han hade målat, så att den såg ut som ett fönster med spröjsar och gardiner och blomkrukor i reflexen i ögat på den som fotograferades. Samma koncept bör fungera bra också på keramik. Ytan på huvudljuset ska vara stor om man vill ha en rimlig reflex, och ett fönster ser snyggare ut än en softbox utan några arrangemang. Det enklaste kan vara att tejpa ett kors över softboxen så att det ser ut som fönsterspröjsar, men ännu bättre är om ljuset varierar över höjden av softboxen och den har lite mer objekt som speglar sig. Ljuset behöver inte vara starkt, eftersom lerkrusen knappast hoppar omkring när man fotograferar, utan man kan ha hur lång slutartid som helst. Det går bra med ett par pluttiga små lampor och lite reflektorer/diffusorer.

Tack för alla tips! Jag har lite att testa nu.🙂

Jag gör ett försök att visualisera vad jag menar här. Det är ett Rörstrands Göteborgskrus som är glaserat, och det är belyst från ett fönster rakt till vänster där diffust himmelsljus faller in.

Kruset står ganska nära fönstret, och det finns en reflektor till höger, som lättar upp skuggsidan utan att ge särskilt starkt intryck av att det finns en ljuskälla där. Den relativa ljusstyrkan är ungefär tre bländarsteg lägre (1/8) från reflektorn.

Det finns starka reflexer från vissa delar av kruset, främst från kanten och öronen, och jag upplever reflexerna som en del av vad som skapar känslan av form. Släpljuset i skymningszonen över kruset visar ytstrukturen, så att man kan se hur matrisen för dekoren har deformerat leran när den ännu var mjuk och skapat ett nedsänkt mönster som sedan har handmålats i och andra karakteristiska drag för lerarbetet. På skuggsidan kan man också om man tittar noga se de karakteristiska tre strecken på örat från Göteborgsfabriken.

Genom att vrida och vända lite på det hela, kan man få vissa särdrag att visas mer tydligt medan andra drag hamnar i skuggan. Ljuset kan falla in snett uppifrån från sidan, lite mer framifrån eller mer bakifrån genom att orientera uppställningen olika, och skuggan kan lättas mer genom att flytta reflektorn närmre, vilket också ökar dess yta sett från motivet. Här är avståndet till fönstret mindre än fönstrets höjd. Närmre betyder att ljuset blir mjukare och reflexen mer dämpad. Längre bort ger skarpare reflex och skuggbild.

Det här med reflektorer har jag aldrig använt det verkar väldigt bra, enklare än att rigga upp en extra lampa. Tack för ett så utförligt exempel. Jag har norrljus från ett fönster som jag kanske kan använda.

Om du tittar igenom skogstossans bilder på bakverk, där hon i många av bilderna har tårtfat med såväl reflexer som brutna högdagrar, kan du kanske få en känsla för hur fönsterljuset skapar ljusspel där formen kommer fram bra. Hon använder nästan uteslutande fönsterljus när hon tar sina arrangemang.

http://bakministeriet.blogspot.se/

Belysningen i många av hennes bilder liknar den Rembrandt använde, och den är typisk för många av de gamla mästarna, från en tid då fönstren var relativt små. Storleken på fönstret reglerar man med avståndet till fönstret från motivet. Många fina bilder har tagits precis i fönstersmygen, och det är ganska vanligt i stilleben att ha ett fönster som formar ljuset strax intill motivet, ibland synligt i bilden.

Naturligtvis hänger det på vilken karaktär man vill skapa i sin bild, och att frilägga motivet är ju en helt annan sak, men jag tycker att föremål som handen har skapat gör sig bättre i en miljö där man i sitt inre kan känna föremålet. Lerkonst är taktil, och jag vill att det ska komma fram i bilderna, på liknande sätt som det för många vattnas i munnen när de ser skogstossans tårtbilder.

När bilden av lergodset får mig att vilja forma händerna kring det och känna dess tyngd och karaktären i form och yta, då har bilden förmedlat det som jag gärna vill se.

Jag tror jag förstår, ljuset ska strila fram på ytan från sidan och teckna formen och känslan. Själva tårtorna och blommorna är väl ganska trevliga att fota och få fina effekter, dom är ju matta och delvis transparenta? Det här blev en riktig lektion, kanske jag kan ta bättre bilder i fortsättningen!