Som synes håller Marc ett kraftigt tag om en kvist. Baksidan är dalsidan, så fallet ner skulle bli några extra meter, samt lite rullning utför.

Det var denhär typen av klättring Mathias tyckte var jobbig, för minsta lilla felsteg skulle kunna vara ödesdiger, samt att det var varmt och stekande sol. Vi blev faktiskt lite brunare, hur det nu kan vara möjligt. Vi hade varsin ryggsäck med lite mat, frukt och vatten. Jag var mycket stolt över grabbarna.

Stora delar av landskapet vi klättrade i såg ut såhär. När jag visade fotot för min hustru blev jag direkt omyndigförklarad. Hon framförde ett fåtal "om". Hon är den typ av människa som ser faror i det mesta och jag är den typen som inte ser några faror. Och vågen står i balans

Vi pratade faktiskt om hur dom skulle göra om det hände mej nåt och dom bestämde att dom (8 o. 10) skulle köra bilen ner till samhället för att skaffa hjälp, men om man ser på en del av vägen jag kunde fota, så skulle jag inte rekommendera att dom gjorde det, utan hellre vandra ner även om det skulle ta längre tid.

Lev väl!

bosse

#3 Oh, jisses! Och jag som tyckte Fårö var imponerande!