ElinJL.

Att plåta mycket och sedan lyckas fåt till en riktigt bra "tillfällighetsbild", s k snapshot, är en väg. Men om man metodiskt vill göra något så är föreningslivet, t ex sport, och få vara med och uppdatera bilder på en förenings-sida, eller ett föreningsblad, en möjlighet. Sedan måste man ju endera satsa på att lära sig en diciplin inom fotografin bra eller väldigt bra, eller bli väldigt bra generellt.

Problemet är ju att konkurrensen är stenhård. Det finns mängder med superduktiga proffs och hur många som gått olika medie-utbildningar men som ändå inte fått jobb går det på varje annan som försöker sig på. (På fotoaffären jag jobbade på med ett vikariat under 1 år så hade vi ett drygt halvdussin elever från den lokala medieutbildningen. Det utbildas då ungefär 30 elever på 3 år i en befolkning på drygt 10000 i kommunen!…)

Så att satsa benhårt och studera själv alla bilder t ex här och kolla kommentarer - ta mycket bilder och vara väldigt självkritisk.

Kombinationen av några snapshots och benhårt arbete på att skapa sig en portfölj med bilder (se nedan), samt att få delta t ex i uppbyggnaden av en förenings eller en hemsida för ett nytt företag kan vara bra. Det finns lokala "snickare" som skapar hemsidor, och som behöver lokalt tagna bilder är en möjlighet.

Att ta bilder lokalt och presentera sig för en lokaltidning och få plocka ur bilder man redan har (ta t ex tidigare har fotograferat en hembygdsgård och att bagerskorna som lånat bagartugan lyckats bränna upp stugan, någon kanske har tagit en halvkass bild med mobil undre branden, och tidningen vill ha en bild före).

Att sedan ta en bild och sedan veta att det finns en specialtidning som kanske skulle kunna vara intresserad, och om man dessutom kan placera in bilden i ett sammanhang (då blir man både reporter och fotograf) är vägar.

En halvkass bild jag tog vid precis rätt tidpunkt sålde jag in till ett vykortsföretag - det tog mig 15 minuter på en lunchrast och gav mig tre dagslöner på den tiden.

Ja, det är vägar som jag själv gått, (fast webb-sidor inte fanns i min ungdom så fanns det fler föreningsblad). Att jag gav upp min halvprofessionella "karriär" efter ca 1975 beroedde på ett ganska gravt synfel då inte kunde korrigeras. Idag efter laser 5 laserbehandlingar  - 3 bara på ena ögat, men med hårda linser och läsglasögon) tycker jag att det är kul igen att fotografera - och lyckas sälja en och annan och t o m få uppdrag som visserligen inte ger så hög timpeng men som ger mig meningsfylld fritid under flera månader och inne på andraåret, och sedan nästa vår och försommar, då allt skall vara klart, det är stimulerande. Att det sedan ger mig möjlighet till att uppdatera utrustningen utan att ta ur egen ficka är en möjlighet, men det är absolut inte lockelsen i sig.

Så, hårt jobb och göra det bra och göra jobbet intressant är snarare metoden till lyckade bilder - och sedan är det hur bra man är på att sälja in sig som gör hur lyckad man blir som deltids eller halvtids-fotograf.

Jag tror att andra kan ha andra berättelser på hur de gjort och hur de lyckats eller misslyckats.