Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

Allmän diskussion kring fotografering A-B-C, alla misslyckade bilder Adobe Photoshop/Lightroom/Elements Bildanalys Bildhantering Om sajten Foto iFokus, kritik & förslag Foto iFokus fototävlingar & fotolekar Fotografera Art & abstract, fyrverkerier Ej kritik Fotografera arkitektur och gatufoto. Ej kritik Fotografera fordon och sport. Ej kritik Fotografera landskap & natur. Ej kritik Fotografera makro & stillbilder. Ej kritik Fotografera mat - Ej kritik Fotografera människor. Ej kritik Fotografera vilda djur & husdjur. Ej kritik Kameror, objektiv och annan utrustning Kritik - Hård Kritik - Medel Kritik - Nybörjare Kurser & Utbildningar - Bildtema & Fototeknik Läsvärt Mjukvara Mobiltelefoner - fotorelaterat OT - Off Topic Okategoriserade bilder Ej kritik Pinhole- och Toycamera Redigera mina bilder Säljes, köpes eller bytes Webbplatser Övrigt
Kurser & Utbildningar - Bildtema & Fototeknik

Tilt för skärpedjup

2012-04-26 00:40 #0 av: Inkanyezi

Jag lekte lite med tilt för att efterlikna något som jag hade sett på nätet, och jag tycker att det lyckades rätt bra. Idén var att ta instrumentet liggande, och få det skarpt från huvudet och bortåt. Belysningen är en indirekt golvlampa som står i hörnet av rummet, som ger ljus mest från höger och något lite motljus. För att få skärpan att ligga utefter instrumentet är objektivet lutat några grader framåt.

Tres är ett kubanskt instrument som är byggt ungefär som en gitarr, men i storlek som en requinto, alltså lite kortare än en gitarr. Foten sitter vid tionde greppbandet, så att det tolfte sitter ett par steg in över locket, och den är utskuren så att man lättare ska nå. (På en gitarr sitter det tolfte bandet vid foten, mitt över sargen.)

Det här är ett handbygge som Oswaldo Plutín har gjort åt mig, och eftersom det är brist på allting på Kuba hade han inga stämskruvar avsedda för stålsträngar, så stämskruvarna är av den tjockare typen som används för nylonsträngar, men en tres är alltid stålsträngad. Den har tre dubbelsträngar, den lägsta är stämd i A440 och sitter i par med en tunn som är stämd i A880. Mittensträngarna är lika, stämda i D, och det smala paret är stämt i F#.

Bilden är 1600x2133 pixlar, och om man öppnar den i egen flik eller fönster kan man se den i full storlek och pixelpeepa för att se skärpan.

Anmäl
2012-04-26 01:06 #1 av: Inkanyezi

När man tiltar, dvs lutar objektivet, vrids skärpeplanet enligt scheimflugprincipen, så att man kan få skärpa från precis framför tårna till oändlighet, och det är ett av sätten att ge ett intryck av närmast obegränsat skärpedjup. Det finns särskilda objektiv som kan tiltas för bland annat Nikon och Canon, och till spegelfria kameror finns adaptrar med tilt, så att man kan använda äldre objektiv avsedda för större bildformat och luta dem. Jag har en Panasonic Lumix G1 och en tiltadapter från Peleng, där jag kan sätta i objektiv med gängan M42 som var vanlig förr. På bilden ovan har jag använte ett Pentacon 29 mm f/2,8. Adaptern kan ställas steglöst mellan noll och åtta grader, och den går att vrida runt, så att man kan tilta åt vilket håll man vill. Adaptern finns också för NEX. Det finns också liknande adaptrar från Kiron, även för andra objektivsystem. Hartblei tillverkar också objektiv med tilt och skift för flera olika system.

http://uploads.ifokus.se/uploads/693/693fa9f0209ea8114cb156eb4163cb3e/tiltadapter.jpg

 

Jag lägger en bild till här, som jag återanvänder, för att visa hur skärpan kan placeras utefter marken, så att man får skarpt från bara någon decimeter och bort till oändligt. Den lilla döda masken som ligger i kanten av gångvägen är skarp, och det är skarpt hela vägen bort. Den lilla tussen med hundhår en liten bit längre bort är också skarp. Med en vanlig kamera kan man inte ens få både masken och hårtussen skarpa samtidigt, hur mycket man än bländar ner, men här ligger båda i skärpa, och det är skarpt längre bort också. (Den här bilden kan också öppnas i större format i egen flik eller fönster.)

http://uploads.ifokus.se/uploads/dd7/dd78aa77089e69d264f044e0a29b268f/parkvag.jpg

Anmäl
2012-04-26 10:08 #2 av: Inkanyezi

Det finns tre sätt att kontrollera skärpedjupet i en bild, och det som används mest är helt enkelt att minska bländaren för att få större skärpedjup (eller öka den för att få mindre). När man vill ha stort skärpedjup är nerbländning ganska begränsat, eftersom skärpan alltid avtar framför och bakom planet där man har skärpa.

Ett annat sätt som ofta används för extrema närbilder av mycket små objekt är att stacka. Då tar man ett antal bilder med olika skärpeinställning, eller med förskjutning av kamera eller motiv så att man får ett antal "skivor" med skärpa, som man sedan kan foga ihop i ett program för fokusstackning. Stackningen kräver att objektet är absolut stilla vid alla tagningarna och att man flyttar endera kameran eller motivet, eller ställer om skärpan med stor precision och utan att rubba någonting annat. Det enklaste sättet att få ihop en bildstack utan att peta på kameran är att köra ett program i den för att mikrojustera skärpan och ta bilderna. För Canon finns såna program både till kompaktkameror (CHDK) och systemkameror (Magic Lantern). Man kan också göra det med tjudrad kamera, dvs kameran är kopplad till en dator, där man kan göra alla inställninger eller köra ett skript som gör dem automatiskt.

Det tredje sättet är att tilta, och det har fördelen att man också kan ha rörliga motiv, som exempelvis parkvägen i bilden ovan. Nackdelen om man eftersträvar skärpa genom hela bilden, är att man fortfarande har begränsat skärpedjup, men att det då fördelar sig på ett annat sätt, som en kil, där oskärpan uppträder vertikalt. Näraliggande föremål som har utsträckning i höjdled kan alltså bli oskarpa en bit upp även om de är skarpa nere vid marken. Tiltning ställer ganska stora krav på objektivets planteckning och frånvaro av aberrationer. Det är svårt att hitta objektiv som är bra i alla de avseendena. På bilden här nedan kan man se hur axen på de närmaste grobladen sticker upp för högt för att hamna inom skärpedjupet, som är mycket litet på nära håll.

http://uploads.ifokus.se/uploads/54c/54cbec39112dccbd26b9faf27b1ca50c/sendero-2.jpg

Anmäl
2012-04-26 10:55 #3 av: JazzBass

Intressant gitarr. Glad Minns från en dokumentär om Bo Kaspers Orkesters resa till Kuba att gitarristen hade kommit över en sån här liknande gitarr som han blev förtjust i. Den hade just tre dubbelsträngar på samma sätt som den här och var lite mindre än en vanlig gitarr. Skulle vara kul att testa en nån gång.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2012-04-26 11:11 #4 av: Inkanyezi

Man kan se på bilden hur bristen av allting har påverkat hantverket. Locket, som man brukar göra av två kvarterssågade bitar av gran, är här gjort av hela sex bitar, för att så långt det är möjligt spara materialet. I stället för att låta stora delar av skivorna bli spill har han alltså skurit till bitarna så att det nästan inte blir något spill alls.

Jag tog med mig lite gitarrvirke till honom. Jag har lagat gitarrer tidigare och hade en del fin rumänsk gran, lite jakaranda och en del annat smått och gott. Vi gjorde byteshandel, och jag har fått mina instrument ganska billigt på så sätt.

Fuktigheten i luften i Santiago de Cuba håller sig hela året mellan 85% och 95% vilket gör det omöjligt att torka virke om man inte har en ugn. Därför har mina instrument som jag har tagit till Sverige spruckit av inomhustorkan här, och jag har lagat sprickorna, medan den som jag har i Santiago de Cuba inte har någon tendens att spricka, men stallet lossnade en gång när någon hade stämt upp den när jag var borta och sedan inte spänt av strängarna. Limmet är gjort av klövar och horn, och det mjuknar med tiden i värme och fukt och kan släppa om man lämnar den med spända strängar under lång tid.

Ett litet smakprov här nedanför. Man kan knappast beskylla mig för att vara överdrivet skicklig på instrumentet, men det ger i alla fall ett litet hum om hur den klingar.

Anmäl
2012-04-26 12:28 #5 av: denstore

Intressant redovisning av tilt. Får skaffa mig ett sådant någon gång.

Anmäl
2012-04-26 20:27 #6 av: Inkanyezi

Det man kanske oftare ser presenteras som "tilt/shift-effekt" är selektiv skärpa, där man genom att tilta tvärtemot inte får skärpa över mer än en mycket liten del av bilden. Den effekten är vad som brukar uppfattas som "miniatyrer", att motivet ser mycket mindre ut än det är. Här har jag tagit en bild på Sergels Torg, plattan, med samma objektiv som jag fotograferade musikinstrumentet. Genom att tilta tvärtom har bilden blivit skarpast någonstans i mitten, och skärpan faller snabbt närmre och längre bort.

På det här sättet får man mindre skärpedjup än man kan få med en stor bländaröppning, men effekten är mycket lätt att simulera med bättre resultat i bildbehandlingen. Eftersom det är lättare att göra det här i Gimp eller Photoshop, och man då också har bättre kontroll över vad som blir oskarpt, tycker jag att det inte är någon större vits att investera i ett tiltobjektiv om det är allt man vill ha tilt till. Däremot om man vill ta rörliga bilder, video, så är det enklare att få fram effekten med tiltobjektiv än att manipulera filmen efteråt.

Anmäl
2012-04-26 20:30 #7 av: Inkanyezi

Och det jag skaffade tiltmojen för var ju att jag skulle kunna ta blommorna med mer miljö runtomkring, så att man kan se bakgrunden också. Här har jag plockat lite blommor i parken, Humlegården. Det är svalört närmast kameran, och så är det ganska mycket vårlök. Längre bort är det massor av scilla, och i bakgrunden ser man gatan.

Anmäl
2012-04-26 20:37 #8 av: Inkanyezi

Och en plats som jag särskilt tänkte på för att lägga skärpan utefter blommorna var vitsippsbackarna, så att man kan se dem allihop med skärpa.

Anmäl
2012-04-26 20:41 #9 av: Inkanyezi

Bitvis närmar sig gräsmattan (?) svenska flaggans färger, med vårlök och scilla. Många platser har mer vårlök än gräs.

Anmäl
2012-04-28 08:15 #10 av: Inkanyezi

Det är ganska knepigt att använda tiltning kreativt. Det fungerar bra för produktbilder, när man har ett föremål som är utbrett i längsled, och musikinstrumentet på den första bilden är väl ett nästan extremt exempel. Om man tar en sån bild med ett vanligt objektiv finns ingen möjlighet att få skärpa över hela ens genom att blända ner. Alternativet till tilt är att stacka, och det går bra när det är en grej som ligger still och belysningen inte ändras medan man jobbar. Men om man kan klara det genom att tilta sä är det mycket enklare och går fortare.

För naturbilderna är det inte fullt lika enkelt när man vill ha ett resultat som gör sig som bild. Det är mycket lätt att bilden ser mycket annorlunda ut mot vad man tänker sig, till stor del för att vi är vana vid att se djup i bilden genom oskärpan i bakgrunden, och att en helt skarp bild där man inte tydligt ser att bildelementen ligger på olika avstånd, ser ut att vara "platt", lite på samma sätt som när man tar på väldigt långt håll med ett teleobjektiv. I bilden i #7 är bakgrunden viktig för att ge intrycket av skilda avstånd inom bildytan.

Bilden i #9 balanserar på en skör diagonal för att inte falla i den platta fällan. Exempel på hur det kan bli om man inte passar sig har jag i bilden i det här inlägget, där jag ville ta en bild av pärlhyacinetna i gräsmattan, precis när de är på väg upp. Jag har lyckats rätt bra med skärpan. Den enda iögonenfallande oskarpa biten är lite gräslök till vänster invid tusenskönorna som är närmast. Den sticker upp för långt för att hamna inom skärpedjupet, men bilden ger inget intryck av djup alls. Det ser ut som om jag har tagit växtligheten på en nästan lodrät vägg, när det i själva verket är mer än en meter skillnad mellan nederkanten och överkanten i bilden som är tagen ur en ganska låg position, som ändå ger en hög vinkel då det inte finns någon horisont.

Det här problemet gör att långa brännvidder inte är lämpade för den här sortens bilder. Lite längre brännvidd fungerar för produktbilder, men om man vill ha någon känsla av djup när man tar landskap, måste det också finnas någonting avlägset i bakgrunden, gärna en horisont. Annars kanske det blir bättre med kortare skärpedjup och oskärpa i bakgrunden.

Anmäl
2012-05-01 18:41 #11 av: Inkanyezi

Så snart jag får råd, ska jag skaffa mig ett Tamron SP  17mm, för att kunna krypa ännu närmre blommorna och ändå få med omgivningen med full skärpa. Här har jag använt Tamron SP 24-48 mm på 24 mm brännvidd för att få svalörtsbeståndet i förgrunden och samtidigt ta med miljön. Jag funderar också allvarligt på att bygga om ett Samyang 14 mm vidvinkel för att kunna tilta det.

Anmäl
2012-05-09 17:12 #12 av: Inkanyezi

Ett av de mer typiska områdena där tilt används för att få ökat skärpedjup är när man ska ta produkter som har utsträckning i djupled. Schackbrädet är en vanlig demonstration av hur man kan utnyttja Scheimpflug-principen.

Det här magnetschacket brukade jag ha med mig när jag var ute och seglade, och en gång hade det hamnat uppe i mitt "doghouse", den lilla överbyggnaden över nedgångsluckan, där också kompassen var placerad. Det lirade inte så bra ihop.

Anmäl
2012-05-10 08:55 #13 av: NiklasHjelm

Wow, verkligen utförlig och bra artikel (serie). Sätter upp på min vill ha lista :)

-----------------------------------------------------

http://www.niklashjelm.se

Nya bilder varje måndag, följ mig gärna på Facebook.

http://www.facebook.com/fotografniklashjelm

Anmäl
2012-09-09 21:25 #14 av: Inkanyezi

Sedan min förra kamera, Panasonic Lumix G1 gick sönder har jag skaffat en ny, en Olympus OM-D E-5. och för att tiltadaptern skulle passa fick jag modifiera den en hel del. Jag har skavt bort omkring en millimeter av den yttre konturen baktill, eftersom den krockade med kamerans överläpp som skjuter fram, trots att den här kameran inte har något blixtgarage att dölja. För att sedan kunna sätta på den på kameran fick jag också lov att lättra kanten som jag hade putsat, eftersom det är bra mycket trögare på den nya kameran och det behövs bättre grepp.

Hursomhelst har jag fått den att passa nu, och jag har skaffat önskegluggen, Tamron 17 mm. Den nya kameran har stabilisering i huset, verkligt effektiv stabilisering, så nu kan jag till och med använda tilt på fri hand med ganska lång slutartid och få ordentligt skarpt. Optimal skärpa verkar ligga ungefär vid bländare 8, eftersom den inte är helt skarp på full öppning, och det börjar bli lite mjukare av diffraktion när man bländar ner längre än 8. Den har samma bildvinkel på µ4/3 som en 35 mm på småbild, vilket är rätt lagom för många landskapsbilder. Jag har inte hunnit lära mig min nya kamera särskilt bra än, och än så länge har jag mest tagit provbilder.

Jag ska ta ut den och fortsätta på mitt ogräsprojekt så småningom, men jag har redan kunnat konstatera att den nya kameran tecknar rätt mycket skarpare än den gamla, och den går också att använda med högre ISO, eftersom den har större dynamiskt omfång och väldigt lite brus ända upp till ISO 3200. Det finns lite kromatisk aberration, och jag håller på att lära mig ta bort den med hjälp av mjukvara. Än så länge gör jag det i Gimp, men det ska gå att göra också vid konverteringen från råformat.

Så här blir bilden av ett A4-blad när man lägger det så att avståndet från sensorplanet ligger mellan ungefär 25 cm och 50 cm bort. Den kromatiska aberrationen är märkbar när man pixelpeepar i överkant av bilden, dess mest avlägsna del, men det går att korrigera. Bilden är uppladdad i fullt format, 16 megapixel, så att man kan pixelpeepa och se om den är skarp. Det är inte någon större idé att testa en spegelfri kamera för fram- eller bakfokus, ett ont som ofta drabbar DSLR.

Anmäl
2013-10-10 10:36 #15 av: Inkanyezi

Jag leker lite mer med skärpedjupet för att få bättre grepp om det.

Det är ganska tydligt att en del av djupkänslan i bilden uteblir genom att man har skärpa genom hela bilden. Oskärpa i bakgrunden är ett av sätten vi har lärt oss att bedöma avstånd, när vi ser ett fotografi, och om man inte har ganska tydliga tecken på att det som är upptill i en bild befinner sig längre bort, ser den platt ut när det finns skärpa hela vägen.

Samtidigt är det svårare att få skärpa på mycket nära håll, också när man tiltar, eftersom skärpedjupet blir så tunt nära, medan det är större långt bort. Det man fotograferar bör då inte ha alltför stor utsträckning i höjdled på nära håll, medan det längre bort kan ha stora skillnader i höjd, som omfattas av det störe skärpedjupet i vertikalled.

Anmäl
2013-10-10 13:33 #16 av: Bagtjesen

Bra att se hur tiltshift fungerar och så detaljerat och välresonerat!

Jag vet att jag experimenterade med tekniken lite med den gamla bälgkameran (trol Brownie 2), där kunde man dra ut släden framom spåren och fick objektivet och bälgen helt i sin hand. Visst gick det, men handhållet så eller med ett enkelt stativ så såg man effekterna, men det vara, åtminstone för mig, helt okontrollerbart.... 

Anmäl
2013-10-11 16:02 #17 av: Inkanyezi

Och bilden i #15 är tagen med Pentacon 29 mm tiltad framåt 7° för att lägga skärpan utmed bordet och nerbländat till f/22 för att få skärpedjupet på nära håll att nå upp till locket på dosetten. Man tappar lite av den optimala skärpan då genom diffraktion, men med större bländare blir inte blindskriften på första facket skarp samtidigt som bambumattan. 

Anmäl
2013-10-19 15:53 #18 av: Inkanyezi

Man kan se på bilder med relativt jämn struktur, att skärpan inte når ända ut i hörnen, och att oskärpan är lite större i överkant än i nederkant när man tiltar framåt. Jag tror inte att det här är en brist i objektivet, utan att det snarare hänger på mikrolinserna framför sensorn, som är avpassade för mer telecentricitet. Det kan man sluta sig till av att skillnaden i skärpa är mindre när man bländar ner mindre, så att mikrolinsernas upptagning bättre täcker utgångspupillen.

Man bör alltså ha mer telecentriska objektiv för att kunna få skärpa ända ut i hörnen, och särskilt när man bländar ner mycket. Den oskärpa som uppstår långt från mitten tycker jag är mer störande än den som orsakas av diffraktionen. På bilden av kaffebönorna har jag tiltat åtta grader och bländat ner till f/11.

Oskärpan är mest påtaglig när man pixelpeepar, dvs om man öppnar i ett eget fönster eller flik och klickar upp i full storlek, kamerans 16 megapixel.

Anmäl
2013-10-20 08:54 #19 av: [Jens]

Så bra skrivet i kombination med utmärkta bilder som gör att den enkla fotografen förstår vad det handlar om. Kanon Inkanyezi !

// Medarbetare på AkvariefiskiPhoneiPad, MAC och Hörselskadade.

Anmäl
2013-10-20 09:15 #20 av: HellviHumle

Och vad innebär telecentriska?

HH

Anmäl
2013-10-20 10:33 #21 av: Inkanyezi

Telecentrisk är ett konstigt ord för optik som har långt avstånd mellan utgångspupill och fokalplan, typiskt längre än objektivets brännvidd.

På spegelreflexkameror har alla vidvinkelobjektiv den egenskapen i varierande grad, och det finns knep för optiktrollkarlarna för att göra objektiv mer telecentriska. När ett objektiv är längre bort från sensorn, kommer sneda strålar, de som faller mot bildens kanter, att falla in i mindre sned vinkel än hos objektiv som är mindre telecentriska.

Kameror utan spegel kan fokusera till oändligt också med objektiv som är gjorda för exempelvis mätsökarkameror som Leica och Contax, eller objektiv som har rövats från kompaktkameror avsedda för film. Det beror på att ingen spegel behöver utrymmet bakom objektivet. En del sådana vidvinkelobjektiv hamnar väldigt nära sensorn, och då kommer strålar som går ut från utgångspupillen att falla i väldigt flack vinkel mot bildens perifera delar. På film är inte det något stort problem, även om det också där orsakar vinjettering, men för digitlalsensorn är det inte alls bra, eftersom varje sensel, varje ljuskänsligt element i sensorn, sitter lite nerdraget i en grop, och framför sitter en lins, som ska fånga in ljuset från objektivet.

De här mikrolinserna ställer till problem när man använder en vidvinkel från exempelvis Leica på en spegelfri systemkamera. Objektivet som har blivit mest känt för att prestera dåligt i en sådan kombination är Summilux 35/1,4. När man använder det på en Nex blir bilderna oskarpa ut mot hörnen och får dessutom färgskiftningar. De flesta objetiv som är gjorda för spegelreflexkameror fungerar däremot bra, men lite av de här problemen visar sig när man tiltar, och de minskar inte vid nedbländning.

Anmäl
2013-11-06 22:16 #22 av: Inkanyezi

Nu har jag hittat ett objektiv till som jag kan använda med tiltadaptern. Det är ett Chinon 35 mm f/2,8 och det är rätt så skarptecknande. Det betyder att jag har 17, 29, 35 och 50 mm som kan tiltas. Jag har ett par telen också, men där är det ingen större idé att använda tilt.

Jag tog en bild av min charango för att prova trettifemman, pch det ser inte oävet ut. Charango är ett bolivianskt instrument med fem par strängar.
http://www.youtube.com/watch?v=zUkRvhAA6Ng

Anmäl
2013-12-29 12:53 #23 av: Inkanyezi

Jag har lekt lite mer med tiltning nu, för att prova andra sätt, och ibland kan man ju vilja sträcka skärpan åt ett annat håll än horisontellt eller utefter en vägg eller liknande.

Vid produktfoto, kan man vilja lägga den vertikalt utefter produkten, så att oskärpan hamnar på rätt ställe. Det gäller särskilt när man tar små produkter på nära håll, så att man inte har möjlighet att få skärpedjupet att täcka dem med nerbländning. Jag gjorde nyligen en bild av en liten tandhygienapparat, som jag inte blev helt nöjd med, eftersom delar av den som jag ville ha skarpa hade blivit oskarpa.

Den lilla apparaten står upp på underlaget, och vid dess fot ligger lite grejer som hör till, dels tandtråd, som är lite utdragen, dels ett huvud till apparaten med fast monterad tråd, så som den tidigare har levererats. När objektivet sitter rakt, och man ställer skärpan på tandtrådshuvudet som sitter på, så är allt annar i bilden längre bort.

Genom att tilta kan man lägga skärpan, så att också slingan av tandtråd framför och det lösa tandtrådshuvudet hamnar inom skärpedjupet, vilket gör bilden en aning mer tydlig. Behållaren med tandtråd behöver däremot inte bli helt skarp. Det räcker om man ser vad det är.

Första bilden är otiltad, den andra är tiltad, i det här fallet uppåt.

http://ifokus-assets.se/uploads/eb1/eb1226828a7d86ba35fecdf63560aa88/hacked-oral-b-hummingbird-2.jpg


Anmäl
2013-12-29 23:31 #24 av: JazzBass

Om du tillåter tänkte jag inflika lite här. Skaffade för ett par månader sedan ett Mamiya 645 80/2,8 normalobjektiv, som jag använder för freelensing till min D700. Ville ha ett mellanformatobjektiv av två orsaker: Större bildcirkel och längre registeravstånd. Grejen man gör då med objektivet är ju exakt detsamma som du gjort här, med den skillnaden att dina bilder åskådliggör hur man använder tekniken för att nå hög teknisk kvalitet utöver skärpedjup som är omöjliga att få till på annat vis.

Freelensing innebär det motsatta, låg kvalitet p.g.a. starkt ljusläckage och svårigheter att blända ner. Men många tycker det ger en speciell känsla i bilderna, och jag är benägen att hålla med. Jag började dock freelensa främst för att åstadkomma skärpedjup och -effekter som är omöjliga att uppnå på andra vis, inte för att få sämre teknisk kvalitet. Planerar montera ett ljusskydd i gummi för att minska ljusläckaget, men har ännu inte gjort slag i saken...

Nåväl, tänkte lägga upp ett par bilder som åskådliggör vad jag gör med objektivet. På den här första bilden har jag försökt lägga skärpeplanet utmed grenen som går från förgrunden till bakgrunden och samtidigt velat få sidorna oskarpa. Har också redigerat bilden en hel del, men inte lagt till nån oskärpa nånstans.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2013-12-29 23:36 #25 av: JazzBass

Den andra bilden jag tänkte visa är densamma som jag lade med i förra omgången av Utmaningen. Här stod jag flera meter från scenen och försökte få bilden skarp bara på de mittersta musikerna. Inte riktigt lätt att se hur skärpeplanet exakt ligger på den här bilden...

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2013-12-31 02:04 #26 av: Oggex

Alltså, ser inget "tilt" i dina bilder över huvud taget.

Anmäl
2013-12-31 08:26 #27 av: JazzBass

#26 - Vems?

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2013-12-31 09:38 #28 av: Inkanyezi

#26 Hur menar du att "tilt" ska synas?

För den som har fotograferat med storformat är det ganska självklart hur man använder tilt, och att meningen med det mestadels inte är att det ska synas. Tilt är en metod att lägga den optimala skärpan efter ett annat plan än parallellt med film- eller sensorplanet.

Man gjorde det ofta förr, när formatet i kameran var stort och brännvidden lång, för att få skärpa över ett större område än vad som är möjligt genom att bara blända ner. Eftersom jag har jobbat med storformat tidigare, var det en egenskap jag saknade innan jag hade utrustning för att tilta.

Men i grunden ska det alltså inte synas. Så det är helt i sin ordning att du inte kan se det. Det beror mer på en missuppfattning om vad tilt är till för och vad det gör, än att det skulle vara obefintligt i bilderna eller inte synas för ett tränat öga. Lite grann liknar det missuppfattningen om HDR, där de flesta tycks tro att HDR betyder konstiga bilder med märklig tonskala, medan väl utförda HDR-bilder knappast avslöjar att omfånget var för stort för att fånga i en enda bild. När tekniken används väl, ska det inte synas.

Om man tittar speciellt på bilden av den lilla tandtrådsapparaten som är tagen med tilt (nedre bilden i #23), syns det knappast alls. Det är bara om man själv har erfarenhet av att ta extrema närbilder, som man förstår att det är ungefär tio centimeter skillnad i avstånd mellan toppen och foten på den lilla apparaten, och att det inte går att få optimal skärpa på både 45 cm och 55 cm samtidigt med ett vanligt objektiv, hur mycket man än bländar ner. I bilden ligger optimal skärpa på bukten av tandtråd vid foten av apparaten och på det lösa tandtrådshuvudet, men samtidigt också uppe vid huvudet på apparaten, som befinner sig nästan tio centimeter närmre kameran.

Bilden närmast ovanför har skärpan vid huvudet av apparaten och är inte skarp någon annanstans. Den är inte skarp nere vid foten av apparaten, och såväl tråden som det lösa huvudet i nederkanten av bilden är oskarpa. Skärpan ligger där ungefär vid halsen av tandtrådshuvudet som sitter på apparaten.

Anmäl
2013-12-31 10:41 #29 av: hydman

Peter Holgersson kör mkt TS. Han jobbar nog lite annorlunda.

Anmäl
2014-01-02 14:09 #30 av: Inkanyezi

#26 av Oggex
Jag lägger upp en bild till här för att förtydliga det lite grann.

Ett vanligt fel hos DSLR-kameror är "back focus" eller "front focus", som innebär att kamerans AF-system inte lägger skärpan precis i rätt plan, utan endera lite längre bort eller lite närmre. Hos en kamera utan spegel finns den sortens fel inte alls, även om hysteresen ibland kan göra att skärpan inte träffar precis rätt, eller, att ibland ser kameran bättre kontrast någon annanstans inom AF-fältet.

När man fokuserar manuellt, vilket är mycket lätt med en spegelfri kamera, eller om man använder direktvisning och har en bra skärm, så har man ju inte det problemet. Däremot kan ju skärpedjupet vara för litet för att täcka motivet. Det gäller särskilt när man har motiv på nära håll, som sträcker ut sig betydligt i djupled. I den här tråden finns flera bilder på sådana motiv, där kanske den första är mest tydlig.

Den här bilden är tagen med kameran riktad lite snett neråt mot ytan där föremålen ligger, och det ligger ett måttband utefter motivet, där man kan se ungefär hur långt bort motivets olika delar är. Eftersom det är en sned vinkel, är den närmaste punkten  ungefär 25 cm från kameran, och den mest avlägsna ungefär 50 cm bort. Objektivet är 35 mm på µ4/3, vilket svarar mot 50 mm på APS-formatet eller 70 mm på FF.

Om man roar sig med att räkna ut skärpedjupet med någon av apparna som finns, ser man att det inte går att få skärpa från 25 cm till 50 cm med ett 50 mm objektiv på en APS-kamera, hur mycket man än bländar ner. Men i den här bilden är hela ytan skarp. Jag har låtit den vara kvar i storleken som den kommer ur kameran, och jag har inte dammsugit eller plockat bort något damm i bildbehandlingen, utan allt skräp som ligger på grejerna och underlaget finns kvar. Man kan alltså se dammkorn både på en halv meters håll och en kvarts meter, och varenda skalstreck på måttbandet är ganska tydligt.

Det är effekten man kan få med tilt, när man använder det för att lägga skärpan utefter motivet. Ingen annan metod än tilt kan åstadkomma det i en enda tagning med en vanlig kamera. Med ljusfältsfotografering är det däremot möjligt (Lytro).

Anmäl
2014-01-19 00:15 #31 av: HellviHumle

Ramlade på en länk på "tuben": http://www.youtube.com/watch?v=c0rPecCq1tc

HH

Anmäl
2014-02-26 15:42 #32 av: Inkanyezi

Jag lekte lite mer med tilt vid närbild, för att se om jag skulle kunna få ett armbandsur att hamna inom skärpedjupet när det fyller bildrutan. Det gick inte att få det helt inom skärpedjupet, utan jag fick lov att offra någonting.

Jag har tiltat så mycket det går, och när jag ställde skärpan på mitten av urtavlan blev kronan oskarp. Jag flyttade då skärpan lite högre, så att kronan kom inom skärpedjupet, och då blev den nedre delen av urtavlan oskarp, från pricken för klockan åtta. Jag tyckte att det var bättre att ha mer skärpa vid kronan, så jag lät det bli så.

Xenar 50/2,8 med mellanring, f/16, 8 ° tilt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.