Hej, jag har nu tagit klart min första analoga rulle på väldigt länge.
Tänkte höra om nån har tips på bra och prisvärda ställen för framkallning? Jag bor i Skåne och kan välja att framkalla i butiken i Malmö, men tänkte höra här först.
Sedan undrar jag också om vad ni som provat tycker om digitala kopior vs papperskopior av analog film.
Vh
Johan
Jag bor väldigt långt från Malmö så jag kan inte hjälpa till med förslag där, men jag har framkallat ganska mycket själv (dock endast svartvitt) och kan säkert hjälpa till om det är av intresse. Själv tycker jag det är jättekul att framkalla filmerna själv och ännu roligare att ta fram egna förstoringar. Det är inte heller speciellt svårt eller dyrt, men man behöver en del utrustning (som till största delen kan fås begagnad till förmånligt pris), framkallningsvätskor, och ett rum som man kan mörklägga totalt, speciellt om man ska framkalla papperskopior själv. Jag har beställt en hel del film och framkallningsutrustning från tyska fotoimpex.de, de har bra priser.
Själv har jag inte framkallat så mycket papperskopior, utan har fotograferat av negativen istället med min digitala systemkamera och makroobjektiv (Nikon D700 och 60/2,8). Det är otroligt mycket snabbare än att skanna negativ, och man får enligt mig ut mer av negativen på det här viset, speciellt om man fotar i råformat med makroobjektiv, än att skanna dem med en vanlig filmskanner eller be fotoaffären ta fram digitala versioner som ofta är av väldigt medioker kvalitet. Jag har en hemmagjord rigg för att fota av negativen och det går riktigt bra, fotar lätt av en hel rulle på en kvart inklusive riggning av utrustningen och inställning av exponeringsparametrar. Det är bara färgnegativ som är lite väl knepiga att få till rätt i bildbehandlingen (kör med Lr), men håller man sig till svartvitt eller diafilm så är det här ett bra sätt, speciellt om man har en lämplig digital fotoutrustning.
Men tillbaka till framkallningen... om du är intresserad av att framkalla själv så kan jag varmt rekommendera framkallaren rodinal (adonal nuförtiden) - den är bra, billig, extremt dryg och håller i evigheter. Som fixer har jag alltid kört med ilford rapid fixer, men den har lite sämre hållbarhet och är lite dyrare.
Det finns för övrigt gott om kunnigt folk på fotosidans subforum "Det analoga mörkrummet". Jag vet inte hur aktivt det är idag, då jag inte varit aktiv där på uppemot 5 år, men nånting händer där fortfarande i alla fall, och det finns extremt mycket värdefull information där om man använder sökfunktionen. Boken "Mörkrumsteknik för fotografer" kan jag också varmt rekommendera, den har varit väldigt mycket till hjälp för mig, och mycket mer lättfattlig än exempelvis Ansel Adams trilogi The Camera, The Negative & The Print, även om det är bibeln i sammanhanget.
#0 Om du gillar att fotografera svart/vit men inte vill framkalla själv så kan Illford XP2 vara ett alternativ. Svartvit film som framkallas i vanlig C41 färglabb.
#1 Har du möjlighet att visa din rigg för D700?
Bakgrundsbelyser du negativen?
Skulle vara kul att göra en egen rigg då jag har likvärdig utrustning.
Nikon D700 med Nikon 105mm 2.8 macro
#2 - (Skrev ett långt inlägg i förrgår också men det försvann när jag skulle testa om det gick att drag&drop en bild till bifoga bild-fältet...)
I grund och botten är upplägget väldigt enkelt, en skolåda som jag har fäst i bordet med häftmassa. Lådan har ett hål i lämplig storlek för en bildruta på filmen, och på vänster och höger sida har jag gjort ett spår av bred målartejp genom vilket filmen kan löpa. På mitten av dessa tejpbitar har jag alltså fäst en bit papper som täcker tejpens bredd och har samma höjd som hålet. Ju bredare tejp, desto rakare hålls filmen när man trär den igenom. (Själv har jag gjort hålet tillräckligt stort för att också funka för 120-film (mellanformat), och motsvarande spår för filmen ovanför och nedanför hålet, vilket funkar utmärkt då filmen i min 645-kamera är i lodrätt läge).
Själva kameran har jag ställt på stativ med kulledshuvud. Inte det bästa alternativet, men har inget annat heller. Man vet dock att kameran är hyfsat vinkelrätt mot filmen när filmrutan blir en filmrutan avbildas som en rätvinklig rektangel istället för en skev sådan. Man får ändå räkna med att få beskära alla bilder något. Om man vill räta upp nåt så kan man i Lightroom använda sig av de upprätningsverktyg som finns, och dessutom lönar det sig att ha objektivkorrigering på för att eliminera vinjetterings- och distorsionsproblem som kommer från själva avfotograferingen av filmen. Det är lite svårt att få avståndet mellan kamera och film perfekt eftersom brännvidden ändrar med fokusavståndet och kamerans sökare inte visar 100% av den slutliga bildytan. Men ganska bra kan man få det i alla fall.
Som bakgrundsbelysning har jag kört med radiotriggad extern blixt som jag försökt diffusera så bra som möjligt, men det har inte alls varit alls lätt att få en jämn belysning på det viset. Själv har jag haft blixten riktad upp mot locket av skolådan som står på glänt snett bakåt, och har två vita A4-papper som ljuset studsar mot mot (som ett Z) innan det träffar själva filmen. Nästa gång ska jag istället testa med iphonen som ljusbord bakom filmen. Den måste dock vara på ett visst avstånd, några centimeter tror jag behövs, så inte pixlarna kan uppfattas. Då blir det också viktigare att kameran hålls exakt still under själva exponeringen, som naturligtvis blir längre än om man kör med blixt. Kan vara bäst att använda fjärrutlösare/tidsutlösare och spegeluppfällning i så fall.
Med blixt har jag fotat i M-läge med en slutartid på kring 1/200s (har inte så stor betydelse), bländare ca f/11, lägsta iso (200). Exponeringen har jag trimmat in genom att ställa in blixtstyrkan manuellt. Det lönar sig att välja ett negativ/positiv som ser hyfsat rätt exponerat ut.
Totalt sett tycker jag att det dynamiska omfånget på film oftast är avsevärt sämre än vad man får med digikamera. Hela omfånget ryms med god marginal in i histogrammet så man får dra in svart- och vitpunkterna en hel del. Bäst blir det om man exponerar efter skuggorna om man vill ha detaljer i dem. På det viset får man tänka helt tvärtom jämfört med foto med digikamera, där högdagrar fort går förlorade om man exponerar för hårt.
Det lönar sig också att använda en neutral kameraprofil i fliken Kamerakalibrering i Lr. Och just det ja, eftersom negativen ju avbildas som negativ och inte positiv (om man inte kör dia) så måste man invertera tonkurvan så den går från övre vänstra hörnet till nedre högra, och alla tonreglage i Lr fungerar omsvängt. I det här avseendet är det ju allra lättast med diafilm, men svartvitt negativ funkar också helt okej tycker jag trots att reglagen blir omsvängda. Bilderna tål ändå inte att man drar så värst hårt i spakarna utan att få väldigt framträdande kornstruktur.
Jag bifogar lite bilder, alla från avfotograferade negativ men som lyckats lite olika bra:
För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.
LONDON - NEW YORK - PARIS - MILANO - TOKYO - HONG KONG - RESTEN AV VÄRLDEN
© Copyright Internetfokus i Sverige AB
