Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

Flygfoto - Ej kritik Flygfoto - Ej kritik Flygfoto - Ej kritik Allmän diskussion kring fotografering A-B-C, alla misslyckade bilder Adobe Photoshop/Lightroom/Elements Bildanalys Bildhantering Om sajten Foto iFokus, kritik & förslag Foto iFokus fototävlingar & fotolekar Fotografera Art & abstract, fyrverkerier Ej kritik Fotografera arkitektur och gatufoto. Ej kritik Fotografera fordon och sport. Ej kritik Fotografera landskap & natur. Ej kritik Flygfoto - Ej kritik Fotografera makro & stillbilder - Ej kritik Fotografera mat - Ej kritik Fotografera människor. Ej kritik Fotografera vilda djur & husdjur. Ej kritik Kameror, objektiv och annan utrustning Kritik - Hård Kritik - Medel Kritik - Nybörjare Kurser & Utbildningar - Bildtema & Fototeknik Läsvärt Mjukvara Mobiltelefoner - fotorelaterat OT - Off Topic Okategoriserade bilder Ej kritik Pinhole- och Toycamera Redigera mina bilder Säljes, köpes eller bytes Webbplatser Övrigt
Kameror, objektiv och annan utrustning

Skakning åtgärda i kamerahus eller objektiv?

2014-09-24 19:54 #0 av: Bagtjesen

Det har talats om att åtgärda skakningar via teknik inbyggd i kamerahuset skulle vara bättre än att ha tekniken inbyggd i objektiven.

Jag har sett mycket av enighet om fördelarna med att det i kamerahuset - döm då om min förvåning när jag så en ny artikel där det stod något liknande att: det är alltid mindre skakningar i kamerahuset än i objektivet, och att vid längre brännvidder sker det mesta av rörelsen längst fram. - Visst att stötta upp objektivet med andra handen är ju självklart, men i normalfallet så bör det ändå vara mer rörelse lägst fram på objektivet.

Är det så att tekniken i kamerahuset är så mycket snabbare att det tar bort effekterna av rörelsen längst bort (som ju är det intressanta ljusinsläppet), eller finns det en gräns där den ena tekniken blir bättre än den andra beroende på brännvidden?

/Bägtjesen

Anmäl
2014-09-24 20:27 #1 av: soren-p

Jag tycker att största fördelen med att ha anti-skak i objektivet är att det blir lugnt (mindre skakigt) i sökaren. Fördelen med att ha det i huset är väl framförallt att du får funktionen på alla objektiv. 

Anmäl
2014-09-24 21:10 #2 av: Bagtjesen

Fast, frågan är då om anitskaken alltid är aktiv eller om det bara är i samband med fokusering, halv nedtryckt slutare eller ej - har inte tänkt på det -samtidigt varför skulle den ena tekniken vara aktivare oftare än den andra - och är det så. Står kanske någonstans på nätet men har just nu en ögoninfektion som gör att jag begränsar mig lite...

/Bägtjesen 

Anmäl
2014-09-24 21:13 #3 av: Inkanyezi

Det finns två sätt att se det hela, det ena teoretiskt, och det andra praktiskt. Men det handlar inte så mycket om var eventuell rörelse är längst, utan i teorin har båda metoderna såväl för- som nackdelar.

Om "rörelsen" är större längst fram är inte relevant, utan det handlar om vinkelrörelse och brännvidd. Vid en liten vinkelrörelse behöver sensorn förskjutas långt för att stabilisera om brännvidden är lång, men kortare om brännvidden är kort.

En särskild svårighet vid optisk stabilisering av de korta normalzoomarna och superzoomobjektiven är att stabiliseringen med vissa konstruktioner måste göras åt ett håll i förhållande till rörelsen när objektivet har lång brännvidd, och åt motsatt håll när brännvidden är kort. Det problemet har de flesta tillverkarna löst genom att konstruera objektiven så att stabiliseringen kan gå åt samma håll inom hela zoomområdet.

Först det teoretiska

Skakreducering i objektivet görs genom att linselement förskjuts lateralt, alltså åt ett eller annat håll i vinkel mot den optiska axeln. Det har flera kända och ganska svåra nackdelar, varav kanske den mest framträdande är att det bara fungerar på objektiv där bilden kan flyttas relativt långt av en måttlig förskjutning av komponenter i objektivet som inte är alltför tunga.

Just den svagheten gör att man bara kan stabilisera tele- och vidvinkelobjektiv på det sättet. Objektiv som är i stort sett symmetriska kan inte stabiliseras optiskt, eftersom det skulle kräva att hela objektivet förskjuts, vilket är mycket svårt att åstadkomma mekaniskt, och än värre för ljusstarka objektiv, som är mycket tunga. Det är väldigt mycket enklare att skjuta sensorn en liten bit, eftersom sensorn är ganska liten och lätt.

Optisk stabilisering kan alltså göras i zoomobjektiv, vidvinkelobjektiv och teleobjektiv, men inte i extremt ljusstarka symmetriska objektiv.

Optisk stabilisering kan också göras bara för rörelse som inte innebär att kameran vrids runt den optiska axeln, men stabilisering med sensorn medger att sensorn också vrids, för att kompensera i roll-led.

Optisk stabilisering innebär alltid att man försämrar objektivets korrektion, eftersom man förskjuter linselement eller komponenter, så att de inte är centrerade. Den svagheten finns inte när man stabiliserar med hjälp av sensorn.

När man har mycket lång brännvidd, flyttar sig bilden ganska långt vid skakning, och det är svårt att flytta sensorn så långt som behövs för att stabilisera mycket långa brännvidder. Där har optisk stabilisering ett övertag över stabilisering med sensorn.

En egenskap som brukar framhävas av förespråkare för optisk stabilisering är att sökarbilden i spegelreflexkameror stabiliseras när man stabiliserar optiskt, medan sensorstabiliserade kameror sägs inte kunna stabilisera sökarbilden. Det gäller så klart just spegelreflexkameror, men många av de sensorstabiliserade är spegelfria, och där kan sökarbilden stabiliseras med sensorn.

En nackdel hos optisk stabilisering är också att den är ganska ömtålig jämfört med att stabilisera med sensorn. Ofta måste betydligt större komponenter flyttas och rörliga delar som är tunga riskerar lättare att skadas vid hantering av kameran.

Sedan det praktiska

De kameror som för närvarande har särklassigt bäst stabilisering, har den i kamerahuset, genom att förskjuta sensorn. Endast med de kamerorna kan man få stabilisering med de ljusstarka symmetriska objektiven. Upp till ungefär 300 mm brännvidd är sensorstabilisering praktiskt överlägsen optisk stabilisering, men vid de mycket långa brännvidderna på omkring 500 mm och längre, har den optiska stabiliseringen ett övertag. Det är kanske inte så vanligt att man hanterar de brännvidderna på fri hand.

Och självklart handlar det om hur det fungerar när man fotograferar. Optisk stabilisering fungerar också i praktiken ganska bra, på väldigt många objektiv, och man märker knappast av den lilla försämring av korrektion som förskjutningen av objektivets komponenter åstadkommer. Men om man vill ha en mycket ljusstark symmetrisk optik stabiliserad, så går det bara med stabilisering i kamerahuset.

Anmäl
2014-09-24 21:33 #4 av: Bagtjesen

Tack Inkanyezi - mycket uttömmande, och efter att ha läst om enstaka rader så blir det mindre skakigt i förståndet. Förstår varför Sigmat, 150-500 har antiskak i två ledder också. Ja, rörelsens längd brännvidden och vinkeln.

Det är det där med det som ibland står i en mening och då ställer mycket annat man läst på huvudet, men som blivit alldeles för förenklat när artiklar går i press...

/Bägtjesen

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.