Det är väldigt svårt, kanske omöjligt, att avgöra precis var skärpan ligger, och det beror delvis på belysningen men också på att det finns många saker i bilden som inte har tillräckligt hög Upplösning i formatet som du visar den. Håret grötar ihop sig, men enstaka strån ser skarpa ut, både invid öronen där det är god kontrast mot bakgrunden, och i pannan, där ett hårstrå på tvärs mot de andra faktiskt syns.

Så skärpan kan ligga lite längre bort än ögonen, men det är inte tillräckligt god kontrast och detaljering för att det säkert ska framgå. Öronen och konturen kring huvudet upplevs som skarpare, genom kontrasten mot omgivningen, men det betyder inte att fokus ligger där - det handlar mer om kontrast än om Upplösning.

Om du ser markant bättre skärpa invid öronen, och särskilt de små hårstråna där, och om skärpan är sämre invid ögonen, när du pixelpeepar i fullt format, så ligger skärpan inte riktigt rätt. Det går troligen att mikrojustera.

Du kan göra ett enkelt test själv, genom att ta ett föremål som är lätt att fokusera på och ställa på golvet med ett måttband intill, som sträcker sig bort ifrån kameran. Se till att fokusfläcken i sökaren inte kan luras av något annat. Om golvet är mönstrat kan du bli tvungen att lägga ut något som är någotsånär jämnt, som kameran har svårt att fokusera emot, exempelvis ett lakan eller om du har bakgrundspapper. Föremålet du väljer för fokusering kan vara exempelvis en kartong av något slag, mjölkpaket, tvättmedelspaket, Wasabröd, vad som helst som är tydligt nog för att fokussystemet inte ska bli förvirrat.

Sätt kameran på stativ, riktad snett neråt och med mittfokuspunkten på ditt föremål, och välj att den bara ska använda den fokuspunkten. Låt bländaren stå på full öppning och exponera manuellt eller med A.

Innan du börjar prova AF, fokusera manuellt så väl du kan med direktvisning och förstoring, och ta en bild, som blir den första och referens. Sedan drar du fokusringen till något annat läge och slår om till AF och tar en bild. Håll så någonting en liten bit framför kameran och tryck halvvägs, så att den fokuserar om, och sedan tar du en bild till med AF mot testföremålet. Upprepa ett par gånger till, fokusera om, och ta sedan en bild.

Bilden som du har fokuserat manuellt inleder serien, och den bör ha måttbandet skarpt precis där ditt fokuseringsmål står. Sedan tittar du på de andra. Om de ligger en aning fel, men lite hipp som happ på båda sidor om målet, så är det inget fel, och mikrojustering kan inte hjälpa. AF-systemet har lite hysteres, och det ska kunna fokusera upp till någon centimeter fel varje gång, men slumpvis bortom eller hitom, och ibland rätt på.

Om bilderna som är tagna med AF alla ligger fel åt samma håll, kan man mikrojustera. Det finns beskrivningar på nätet hur man gör. Man ställer in så att när man tar flera bilder på det här sättet ska fokus hamna några millimeter fel ibland hitom och ibland bortom, och ibland ska den ligga precis rätt.

Att få den att ligga exakt rätt varje gång vid f/2,8 är något som den inte är konstruerad för. Det finns en liten hysteres, som gör att det ofta diffar lite grann och ibland träffar precis rätt, men hysteresen är inte större än att det alltid ligger inom skärpedjupet vid f/5,6.

Du kan finjustera autofokusen på D7000. Jag testade denna metod och den fungerade mycket bra för mig: Dot-tune.

Nu ska bilden vara större!

Jag valde att ha en mindre bländare just för att jag skulle få fokus på hela ungen men ändå blir ansiktet oskarpt, jag förstår verkligen inte.
Tack för era kommentarer, ska testa fokus och sånt imorgon. 🙂

Skärpa är så mycket mer än att skärpan bara ska vara rätt inställd. Det hänger som alltid när det gäller fotografi också på ljuset. Det mjuka ljuset från molntäckt himmel ger ett mjukt intryck, och ansiktet på ett barn har inte alla de där rynkorna som upplevs som "skärpa".

Förmodligen ligger skärpan lite fel, men inte väldigt mycket, och det kan vara så att det är vettigt att finjustera AF för att få den att träffa mera rätt. Men ändå kommer inte en bild tagen i sånt här ljus att upplevas som väldigt skarp, även när skärpan ligger rätt.

Men jag undrar ändå om du inte hänger upp dig på skärpan för att det är någonting hos bilden som du inte är nöjd mer, men som kanske egentligen inte är så mycket "skärpa" som skillnaden mellan hur du skulle önska dig att bilden vore, jämfört med vad du ser? Skärpa är mångfacetterat, och det handlar kanske mer om ljuset än om något annat.

Jag tror att det vore bra om du kollar optiken och eventuellt ställer in AF med finjustering så att skärpan träffar mer rätt, men också att du tar massor med bilder och söker ett ljus som bättre gestaltar det du vill åstadkomma. Mulen himmel ger samma resultat som blixten rätt upp i taket när man tar inomhus. Ljuset från fönstret ger mer liv åt bilden, och det är samma när man är ute. När ljuset har riktning och inte bara är diffust ljus uppifrån blir det mer liv i bilden. Jag tänker på Hydmans bilder i tråden Några försök, på Modellfoto i Fokus.

Så justera gärna skärpan, men det är främst ljuset som gör bilden, och då kanske skärpan ändå räcker till när man har hittat det rätta ljuset.

Det där är absolut inte ok.

Justerar alla mina nya gluggar och en del skickar jag till Canon RCC.

Visst, har man många kamerahus som måste ställas in gentemot varje glugg tar det tid, men som både yrkesfotograf och glad amatör är det viktigt att utrustningen man har är att lita på.

Så prova att mikrojustera med kameran på ett stativ.

Sedan ska en bild i Photoshop betraktas i 50% vilket ger
mest identiskt gentemot skärpan på framkallat papper.

Men som sagt, skärpan i bilden ligger absolut inte rätt.

Och ja, skärpan ska vara ok även i ditt "ljus".
Jag tar 99% av alla porträttbilder i skugga och får knivskarpt resultat.

MVH Julle - http://www.bildeffekt.se