Ämnet är alldeles för komplext för allmängiltiga råd, utäver dem som du redan har nämnt i inledningen. Det handlar mest om att lära sig sitt medium och var gränserna går, men också att kunna använda det kreativt inom dess tillkortakommanden.

Din kamera har en av de bästa sensorerna som finns fortfarande, även om de har blivit något bättre under de senaste åren. Man kan ta alldeles utmärkta bilder, med stort dynamiskt omfång och måttligt med brus, upp till ISO 6400, men det är också möjligt, om man inte har fingertoppskänsla för exponering och belysning, att få det att skita sig vid mycket lägre ISO-inställning.

Så det finns inga generella råd, annat än att hålla ISO lågt och att exponera åt höger. Det där sista, att exponera åt höger, är en av de allra mest missuppfattade teserna inom digitalfotografi. Man får jobba rätt hårt på att lära sig hur det går till, och hur man ska omvandla för att krama ut det bästa ur sensorn, särskilt om man måste ställa upp ISO för att få kort slutartid i svagt ljus. En bild i "normalt" dynamiskt omfång från D7000 blir inte brusig vid ISO 6400 om den exponeras åt höger under förhållandena du nämner, dvs visa på datorn eller TV-skärmen.

Teven brukar ha lägre Upplösning än en datorskärm, men det finns undantag med datorskärmar som har låg Upplösning och teve med ovanligt hög.

Jag skulle vilja tipsa om en bra blogg för nybörjare : 
fotokunskap.blogspot.se/ 

Här tas allt upp på ett lättförståligt vis :)

Jag tackar för de tips jag fått. Consensus för min del blir nog att jag varit onödigt försiktig att använda högre ISO-tal. Men det är ju alltid intressant höra vad andra tycker och tänker.

Tack än en gång

 Jag tror att det enklaste sättet att få en uppfattning om vad en viss sensor klarar är att titta på dess dynamiska omfång vid olika ISO-inställning hos DxOMark. Om man räknar med att kunna visa en bild med god kontrast och tonalitet när omfånget är omkring åtta steg eller mer, så är det gränsen för vad man kan använda för att få bra resultat.

Men eftersom vi är olika, så kan du ha andra preferenser än jag. Man har alltid synligt brus i de mörkaste delarna av bilden när man kommer till gränsen för vad mediet presterar. Om man vill krumma kurvan för att göra dem ljusare, kommer bruset kanske upp i besvärande nivåer i mellantonerna.

Så om man vill ha mera spelrum för att redigera bilden med upplättning av skuggor, kanske man hellre ser ett omfång på omkring tio steg.

Nikons senare kameror har stort dynamiskt omfång vid bas-ISO, omkring fjorton steg. Man tappar i stort sett ett steg för varje steg man höjer ISO, dvs från 200 till 400 är det ett steg, till 800 två steg, och till 1600 tre steg. Man är nere vid åtta stegs omfång vid ungefär 6400, och sedan blir det kinkigare med hur och varför man väljer det ena eller det andra.

Behovet av skärpedjup missuppfattas ofta. Om man har bakfokus eller framfokus använder man kanske skärpedjupet för att kompensera ett fel hos fokuseringen, som skulle kunna hanteras bättre med mikrojustering av kamerans AF. Mycket sällan behöver man stort skärpedjup, då de flesta motiv vinner på att det mindre intressanta tonas ner, så man kan gått låta bakgrunden bli mindre skarp. Det gäller också många landskapsbilder. Om man har justerat in AF så att skärpan sitter rätt, kan man ofta strunta i skärpedjupet. Ofta vill man ha litet skärpedjup snarare än stort.