Det är väldigt svårt och kanske till och med omöjligt att säga vilket ISO du ska ha utan att veta hur det ser ut i butiken eller vilken utrustning du har. Det bästa är att testa sig fram!

Okej tack då vet jag! :) ja tänkte bara om det finns nån "riktlinje" att hålla sig till

#2 Så lågt som möjligt utan att det blir suddiga bilder. :)

Allright, tack så mycket :P

Eller så högt som möjligt utan att bruset blir störande.

Testa din kamera att ta en bild på samma objekt på varje ISO-läge och se när det börjar se illa ut. Då vet du vad du har att förvänta dig vid t.ex ISO 1600 jämför med 400. Stativ är att föredra

Isotalet beror helt på vad du har för bländare och slutartid. Har du ett ljusstarkt objektiv och kan ställa in t.ex. f/2, så kan du ha två steg lägre iso (t.ex. iso 400 istället för iso 1600) än om du måste nöja dig med f/4. Givet att slutartiden är densamma förstås.

Slutartiden kan du nog ha på ungefär 1/60s om du är stadig på hand. Har du också bildstabilisator kan du nog gå upp till 1/20s utan större problem, bara motivet är stilla. Det gör det naturligtvis också lättare att hålla ner isotalet.

Jag ska strö lite mer salt i bägaren här, och det är överkurs för många av oss.

Det dynamiska omfånget som chipet förmår fånga är alltid mindre när man drar upp ISO. Det beror på att man egentligen inte alls kan påverka chipets känslighet, utan att man bara ökar förstärkningen av signalen genom att höja ISO.

Därför kan man få bättre teckning i bilder som tas med lågt ISO, så det är inte bara att bruset ligger längre ner i tonskalan, i det svarta där det inte syns, utan också att kontrasten inte behöver vara lika hög för att få fin svärta i det mörkaste. Man får alltså med mer struktur och tonalitet vid lågt ISO, och kan man ha lågt ISO utan att få rörelseoskärpa blir bilderna mer vältecknade och får mer detaljering i de mörkare delarna, samtidigt som man inte fräter ut de ljusaste partierna.

Vid högt ISO, ökar man förstärkningen för bruset lika mycket som för signalen, och mer brus kommer upp till synlig nivå i mellantonerna. Samtidigt kommer de ljusaste tonerna lätt att "petas över kanten", att rinna över, så att man inte får några detaljer alls eller struktur i mycket ljusa partier. Omfånget av ljushet som chipet kan fånga minskar. Från att kunna fånga ett omfång av mer än tio steg vid bas-ISO på 200, kan det minska till sex EV-steg vid 3200.

Eftersom omfånget krymper, blir det mer noga att exponera rätt, då man inte längre har någon latitud för att slarva. Och om det dynamiska omfånget ditt chip kan fånga inte räcker för motivets dynamiska omfång, så kommer någonting i bilden att bli urfrätt eller igensotat, eller kanske både och. Man får då bestämma sig för vad som får förloras och exponera därefter. Det är inte alltid i sådana fall som exponeringen ska ligga precis åt höger enligt boken. Man kan tvingas låta vissa toner frätas ur.

Tack så mycket för svaren, det hjälpte mycket :)