Från en yrkessam fotograf säger jag bara tack! ❤️
Det är svårt att få kunder idag tyvärr pga det du skriver. Många anser sig vara bra fotografer för att de äger en hyffsat bra kamera. 
Klart du kan bli en bra fotograf. Men du måste lära dig hantera kameran i alla lägen först.
Jag lär mig fortfarande nya saker varje dag. Fullärd blir man aldrig. ;)

Har du några tips och idéer på hur man kan urskilja om en fotograf är en glad amatör eller verkligen vet vad han/hon pysslar med?

Vilka frågor ställer man så man vet att det är en duktig fotograf som kommer och fotograferar på t.ex. bröllopet med schyst utrustning och inte någon skojare med sin instegskamera. Eller ja, en amatör med stor plånbok kan ju också ha grymma grejer men saknar kunskap.

Står man ut ur mängden är ju det här ett icke-problem exakt på samma sätt som en byggfirma som levererar konstant hög kvalité alltid kommer att ha gott om jobb och kan ta ordentligt betalt för det även om vem som helst kan snickra. Marknaden är ju ganska självsanerande och det kanske inte finns rum för tusentals fotografer som tar bra med likartade bilder även om man har prylar som kostar minst 50000 där gränsen för professionell fotograf verkar ligga.

Efter att under en ganska lång levnad haft en fot inne i båda lägren ganska länge, känner jag igen debatten från när jag började på sextiotalet. Det var inte lättare att klara sig på fotografi då, och yrkesverksamma fotografer nämnde ofta att deras främsta konkurrent var vem som helst med kamera.

När det gäller yrket, så är det ju alltid bra att helgardera, exempelvis med att ha en kamera till att använda om den första går sönder i ett kritiskt skede. Det hände förr också, så det är alltid rätt att backa upp om man kan. Men att ha häftig utrustning är inte något tecken på att man är en driven och duktig fotograf. En av de fotografer som jag såg upp till då hade verkligen en kamera i reserv, men båda var den enklaste modellen av Rolleiflex. Visserligen ingen billig kamera efter dåtidens mått, men inte en systemkamera, och han tog bröllop, reklam och en hel del annat. Allt med normalobjektiv på 75 mm. Han använde blixt, en ganska kraftig elektronblixt, och alltid rätt på, som pressfotografer brukade göra på den tiden.

Ljuset däremot är viktigt och förmågan att använda det kreativt. Det är egentligen det allra viktigaste för en fotograf att kunna hantera, och ibland finns inte ens möjlighet att göra vissa saker, när ljuset helt enkelt inte lirar med i laget. Men det är en dålig hantverkare som skyller på sina verktyg.

Om man vill se vilken stil en fotograf jobbar med, så är en portfolio ett sätt, och om man vill veta mer, är det egentligen bara ryktet att gå på. Om andra är nöjda, är det ett tecken på att allt fungerar som det ska. Om andra är missnöjda kan det finnas skäl att ta reda på hur det har hanterats. Har de klagat hos fotografen, och hur har det bemötts? När det käller händelser som bröllop är det knepigt, eftersom man inte kan göra om jobbet, men i de flesta andra uppdrag går det, och då tycker jag att det har stor betydelse hur personen hanterar en missnöjd kund.

Och jag har också under den långa tiden stött på en eller annan "skojare" - mestadels inte med instegskamera, utan med ganska häftiga grejer, men utan förmågan, kreativiteten som krävs för att åstadkomma bilder med wow-känsla. Som nybörjare har jag kanske till och med rotat i samma träsk lite själv, men det är sedan länge preskriberat.

Alla är nybörjare någon gång, och en del utvecklas, andra hoppar av. De flesta som hoppar av gör det inte för att de inte lyckas ta bra bilder, utan för att de inte lyckas skapa en trygg inkomst på fotograferandet. Det var nog egentligen ännu svårare då jag började, till en del för att det faktiskt var svårare att lära sig fotografera. Vi hade inte automatik vare sig för exponering eller skärpa, och filmen var dyr, så dyr att man inte kunde ta en massa bilder och prova sig fram. Man var faktiskt tvungen att ta del av teorin också, för att kunna träffa rätt lite oftare och göra det som automatiken nu sköter. Nu kan man ta tusentals bilder utan att det egentligen kostar något alls, och man kan prova sig fram utan att behöva tänka på ekonomin medan man lär sig.

Men fotografi är ändå en variant av bildkonst, den nu vanligaste, och det är inte alla som har vad som krävs. Vi kan emellanåt se det här i forumet, där det har dykt upp pretentiösa inlägg med bilder som faller platt, men vi har också fått se en eller annan stjärna födas. Det är helt enkelt så att en del har talangen och dessutom envisheten som behövs för att utveckla den.

Jag tror möjligen att man skall skilja sakerna åt lite. Den som livnär sig på foto är nödvändigtvis inte en fantastisk fotograf. Omvänt kan man säkert också vara en enastående fotograf utan att tjäna en spänn. Hur man finansierar vardagen är således inte avgörande. Däremot torde sannolikheten för ekonomisk fotografisk framgång öka om man inte är en kass fotograf.

Som synes så finns det en hel del olika syn på saker och ting, förr när jag var ung ;-) så gick man i stan och tittade i olika fotografers fönster för att se vad som erbjöds och hittade man någon som verkade bra så gick man in, på den tiden fanns inte internet tillgängligt för vanliga dödliga och det var svårt att jämföra kvaliten på fotografer. Idag visar 99% av alla "fotografer" sin portfolio för beskådning på nätet och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så kan även en blind höna hitta ett korn. Förr hade man 24bilder eller 36bilder i en rulle för att några av dom bilderna skulle funka var man tvungen att veta hur det fungerade med exponeringen, det fanns tex ingen knapp där man höjde iso för att få en snabbare slutartid utan det var helt enkelt bara att byta film. Man var tvungen att lära sig hur det hela fungerade från grunden, Det gav en grundkunskap som man var tvungen att kunna för att inte stå där i mörkrummet med en massa film som var obrukbar. Jag har råkat ut för så många som vill ha betalt för sina bilder och kallar sig för fotografer och fotfarande inte kan hantera sin kamera eller förstår sig på hur kameran fungerar, jag låter kanske lite "småbitter" men det är inte för min egen skull utan för alla dom som har fått sina fotograf drömmar sänkta, Jag har en kompis vars son har gått en mediautbildning på 3 år , jag har sett hans jobb och är mycket imponerad. Han tar många otroligt fina bilder och många har berömt hans arbete ,bla hade han en längre praktik i Stockholm hos Bingo Rimer som också tyckte att han var skarp, han är giftig både på att hantera mjukvara likaväl som kameran, nu är han färdigutbildad sen i sommar och är precis som många andra stamkund på arbetsförmedlingen, Flera ställen som normalt skulle anställa en sådan kille vill idag inte betala då tillgången på dylik arbetskraft överträffar efterfrågan. Jag tar bilder för att jag tycker det är skitkul jag behöver inte ta en krona för min hobby men har tänkt mycket på det nu när jag ser det från hans sida. Jag har aldrig och kommer aldrig att kalla mig för fotograf då min respekt för yrkesfolk är mycket stor. Om jag skulle beställa en fotograf för ett dop eller bröllop så skulle jag titta på fotografens bilder och därefter höra om han skulle kunna ta sig dit där han skall fotografera och ge mig lite bildexempel på bilder tagna på plats. Jag hade gärna pyntat låt oss säga 7500:- / - 10000 för en fotograf som levererar ett antal underbara minnen för livet. Jag är en svetsare och under alla år jag har rest runt så var det ett arbetsplatsprov som gällde, du kunde visa hur mycket papper du ville och alla dina fina licencer, inget av det var aktuellt förrän du hade gjort ditt arbetsplatsprov, det gällde att kunna hantera olika svetsmaskiner med olika sorters tillsatmaterial  i gällande material alla med sina egna egenskaper i det läge som svetsprovet avsåg. alltså helt enkelt, här är grejjorna och här skall du jobba ,visa vad du kan. Lite så menar jag Magarne. :-)

uffelarsen, inte jämnar jag dig med marken, däremot köper jag gärna en liten piedestal till dig som du kan sitta på. Idag köper man en kamera som tillverkaren lovar tar fantastiska bilder, veckan efter skriver man ett inlägg här och frågar vilken bländare som är bäst att använda. När jag ser inlägg om att ta sig an en bröllopsfotografering och behöver ställa frågor i ett forum blir jag förfärad. Precis som du skriver så är det mängder av situationer man måste behärska för att ta ett sådant uppdrag.

Inkanyezi beskriver situationen för fotografer förr (60-talet) och eftersom jag också var verksam då så kan jag påstå att jag inte riktigt känner igen mig i den beskrivningen. Visst fanns det amatörer som tog jobb då också men kravet på hantverkskunnande var mycket högre då. En hyfsad kamera var mycket mer svåråtkomlig då än nu och det fanns en respekt för kunniga fotografer som nästan helt saknas utanför den inre kretsen i våra dagar. Du har däremot mycket rätt i din övriga beskrivning Inkanyezi.

Sen är det så att här på iFokus alla sajter som har fotoinriktning har en del mycket duktiga fotografer oavsett om de försörjer sig på foto eller bara har kul men tyvärr också en del som har fotosajter och bloggar alternativt vackra loggor med utrikiska namn men presterar skitbilder för det mesta.

Om nu någon "duktig fotograf" här skulle vilja såga mig längs fotknölarna så gör det. Jag har ju bara 2 skitkameror och några halvtaskiga objektiv och är förmodligen för gammal för att begripa problemet. Men den dag vi möts i kyrkan för att ta foto vid ett dop så lovar jag de flesta här att jag, liksom uffelarsen, inte går att betrakta som pellejönsar.

Det är ju skillnad på att som arbetsgivare anställa en svetsare och att som kund anlita en fotograf. För svetsaren gäller fortfarande arbetsprov. Det finns till och med framgångsrika svetsare som inte kan alla material. Den som är särskilt duktig på en viss typ av svetsning kan med största sannolikhet hitta stället där just det är vad som gäller. Och det är vad man gör som räknas, att man gör fogar med god insmältning som ser bra ut och utan gjutmästarboställen. Starka fogar som är täta och inte lätt angrips av korrosion. De testas med ultraljud och röntgen och förstörande provning för att se att de funkar, och om man är duktig får man jobbet utan att visa betyg.

När man ska anlita en fotograf för bröllopet är det mycket annorlunda, för då har man nästan bara andras omdömen att gå efter. En webbsida med några tiotal bilder säger inte mycket, och det finns exempel på bröllopsfotografer som till och med har lagt upp andras bilder på sin hemsida. Om man kan se bilderna från några bröllop som de har fotograferat, så skingrar det ju mystiken lite, men det är ändå något som bara kommer att hända en gång, och det kan skita sig även för den bäste. Det man kan göra är att sålla bort dem som det skiter sig för ofta.

Åtminstone i Stockholm kan man faktiskt titta i fotografernas skyltfönster fortfarande, även om det inte längre finns så många att välja på.

Och efter att ha tittat efter "bröllopsfotograf" på nätet känns det lite tomt. Sida efter sida med halvtaskiga bilder och väldigt ofta en viss stil, som folk kanske vill ha, men som jag inte tycker är särskilt proffsig. Platt blixtbelysning, överexponering, oskärpa, märkliga skuggor, och så alla dessa lutande bilder med avskurna huvuden. Jag kan förstå att dessa "fotografer" gärna gömmer sig bakom att det är deras "stil", men jag är nästan kräkfärdig av att ha bläddrat igenom några bröllopsportfolios. Och marknaden är verkligen övermättad. Det kan inte vara lätt att slå sig fram som seriös fotograf idag. Men jag gissar att den som är duktig inte ens behöver finnas på nätet, eller i alla fall inte annonsera sig för att hamna högt i sökmotorerna.

Härligt! Kompletterar feb-lönen med en fet försäljning på Mostphotos. € 1.25! Happy days!

#8 Det är ju verkligen vad man själv gillar. :)
Jag gillar inte heller just den stilen du beskriver, min stil är kontrastrik, snyggt. Men uppenbarligen finns det en marknad för den andra stilen också. Veta flera fotografer som jag själv känner att jag kan göra bättre än, men de har ju kunder, så de måste ju vara omtyckta. 😉
Fast.. jag har slutat titta så mycket på dåliga foton. Istället tittar jag på sånt jag gillar, beundrar och får inspiration ifrån.

#10 Jo, medger att det är tröttande att titta på dåliga bilder. Det som slår mig när jag tittar igenom det är att dem tekniska kvalitén är så oerhört låg. Man får pussa en himmelens massa paddor innan man hittar en prins(essa). De flesta är ju faktiskt tjejer.)

Det kan inte vara lätt att hitta en bra bröllopsfotograf om man är lite kritisk och van att bedöma bilder. Absoluta bottennapp finns också, för en tid sedan dök det upp en diskussion om ett på Fotosidan. http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=147263&highlight=redigera+br%F6llopsbilder

Men jag hittade också några bland dem som dyker upp först vid webbsök, och de verkar vara ganska talrika.

Och jo, jag tittar hellre på sådant som jag inspireras av. En hel del målare från sextonhundratalet och framåt är mycket intressanta, och det finns också några fotografer som jag ser som inspirerande från det senaste seklet. Men det är ganska glest i leden. Jag tror att den jag mest har beundrat bland porträttfotografer var Yousuf Karsh, och han sprang verkligen inte omkring med någon superkamera. Ser jag tillbaka så är det ytterligt få bilder som verkligen slår an, som har tagits med lång brännvidd, och större delen är tagna med normaloptik, ofta med ganska enkel utrustning.

Ja det håller jag med om. :)
Tråden du länkar till är så tragisk.. Precis det där som INTE får hända! Som bröllopsfotograf har jag ett enormt ansvar. Att överhuvudtaget enbart leverera lätt redigerade bilder är iaf för mig otänkbart.. Och av den kvaliteten! Sämre än med telefonen, som hon skriver.

Wow! Yosus Karsh tog otroligt fina bilder! Helt i min smak. :) Hans porträtt är enastående. Finns mycket att ta lärdom av där. Honom tänker jag studera vidare.

#11 Tråden du länkar till är mycket intressant, inte minst ur konsumentsynpunkt. Liknelsen med att köpa en bil eller liknande som visar sig vara defekt är inte helt malplacerad i sammanhanget, bilen körs allt som oftast tillbaka och repareras/byts ut. Vid en enångshändelse som ett bröllop går riktigt dåliga bilder inte ta om och kan bara i enstaka fall "repareras" genom kraftigt efterarbete.

Skulle jag själv, som inte särskilt kompetent hobby-"fotograf", få för mig att fotografera ett bröllop skulle det på sin höjd handla om att jag frågade en yrkesverksam fotograf om jag fick vara med för att se och lära.

Samtidigt bör det sägas att kunden alltid har ett visst ansvar. Jag känner många personer som kan snickra upp lister eller bygga ett räcke på ett snyggt sätt. Därmed inte sagt att dessa personer är snickare och jag skulle aldrig anlita dem för att exempelvis bygga ett uterum eller annat mer avancerat.

Gällande bröllopsfoto och dylikt tror jag inte bara det handlar om att kunna förarbete, kamerateknik och efterarbete. Det handlar säkerligen minst lika mycket om att klara pressen att fota två människors stora dag. Amatörfotografer med kanske lite väl hög tro på sin egna förmåga i kombination med lite erfarenhet kan säkerligen bli tillräckligt störda av nämnda press att det hindrar dem från att prestera bra bilder.

#13 Precis. Förarbete, teknin och efterarbete är bara en bråkdel av vad en bröllopsfotograf behöver göra. Du måste också ha en bra kundkontakt och kunna leda paret och de runt omkring för att få bra bilder, men på ett sätt som inte stör någon. Paret kräver oftast enorm vägledning för att få bra parbilder, utan att det ska se stelt och tråkigt ut.
Tror det är där många brister. De tror att det bara är att knäppa lite bilder, klart.

#14 - Angående uppställning av paret så finns det också dem som låter dem posera fritt. Själv är jag lite skeptisk till tanken, men t.ex. Jonas Peterson (rankad som en av de 10 bästa bröllopsfotograferna i världen) lär jobba enligt den här principen.

#15 Ja självklart. :) Endel par faller sig bara naturligt dessutom. Men är de det minsta som jag själv, så står de bara rätt upp och ner och glor typ. Och ser besvärade ut. ;)

#17 - Ja, jag fotade för ett par år sen min kompis bröllop, och lät dem posera ganska fritt då vi tog de "officiella" bilderna. Märkte dock att han höll ena handen väldigt konstigt, lite som han skulle ha haft en järnstång i kostymärmen som pekade snett utåt från kroppen, så jag försökte få honom att rätta till det. Det lyckades på några bilder men långt ifrån alla. Så lite vägledning är nog önskvärt för det mesta tror jag. 🙂