Annons:
Etikettmat-ejkritik
Läst 3796 ggr
Inkanyezi
2014-02-15 15:53

mariquitas, chipilos

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag kom tillbaka från Kuba i måndags efter tre veckor utan Internet.

Under tiden där har jag ätit vanlig kubansk husmanskost, och en sak som ingår där, åtminstone i Santiago de Cuba, är "mariquitas". De är tunna chips av banan, som helst görs från en grön kokbanan. När den börjar bli lite gul, kallar man den "pintón" och den är då inte lika bra till mariquitas. Då gör man hellre tostones, som är betydligt tjockare skivor, ca 2,5 till 2 cm, och som man först låter koka en stund i oljan vid lägre temperatur, innan man plattar till dem och frityrkokar dem så att de blir gyllenbruna och knapriga.

Men mariquitas är tunna skivor. Jag skär dem med osthyvel, medan de brukar skäras med kniv där borta. Det är väldigt mycket lättare med osthyveln. Flottyren håller en temperatur av ungefär 170 °C så den är rätt het om man skulle få ett stänk på sig. Det är viktigt att ha torra händer och redskap, det får inte komma någon vattendroppe i oljan, för då exploderar den och stänker het olja omkring sig.

Bäst är bananchipsen när de är gyllene i färgen. För att få dem rätt får oljan inte vara för het, men inte heller för sval, och man bör ta ur dem precis när de har fått rätt färg.

I östra Bolivia kallas de chipilos. Mariquitas låter lite ekivokt i de flesta spansktalandes öron, eftersom marica eller maricón är spanskans ord för flata och bög, och mariquita uppfattas som "liten bög".

Annons:
leemland
2014-02-15 16:19
#1

De måste ha varit en underbar resa 🙂

Dom lät goda dom där chipsen , de ska jag nog testa 👍

/ J 
"So complicated, Look how we all make it, Filled with so much hatred, Such a tired game"         Sajtvärd för aupair.ifokus.se/    &  bakverk.ifokus.se/

Inkanyezi
2016-03-02 14:54
#2

#1 av: leemland

Tja, ett par år innan man svarar på ett inlägg tyder på att man inte har någon särskild brådska. Inte heller har jag haft bråttom att bestämma mig var jag ska bo, men också i år har jag varit på Kuba, den här gången två månader. Det är inte första gången jag är så länge där, och jag har tappat räkningen på hur många resor jag har gjort, men det är nog ett tjugotal sedan sekelskiftet, de flesta omkring en månad.

Till hösten är det tänkt att jag flyttar permanent. Min fru vill inte lära sig svenska, hon tycker att hon är för gammal, men i den frågan är vi inte ense. Hursomhelst har jag bestämt mig nu för att emigrera dit, innan jag blir för gammal. Nu passade jag på att fylla sjuttio där i december, och jag tror inte att det skulle vara mer läge om tio år, utan ska jag flytta ska det nog vara nu.

Och sista resan avslutades inte särskilt underbart. En liten mygga bjöd mig på en tropisk sjukdom, som jag kom hem med, och det är inte riktigt över än. Jag kan inte gå så fort som jag brukar, eftersom jag blir yr - dåliga blodvärden - och de säger att det kan ta uppemot tre månader att bli frisk. Det smittar i alla fall inte, eftersom det fortfarande är rätt glest mellan myggen här. (Dengue)

Taggeman
2016-03-02 19:00
#3

Vad jag fick höra i Asien om man får dengue febern en andra gång  så kan den bli väldigt allvarlig. Med inre blödningar som ofta leder till döden så du får va försiktig så du inte får om den.

☀️🙂😃😛 😂🤪😎😇🎅😡 Medis på Fågelskådning 😟🥳🤔😴😈💣🌈✨🏆👍❤️🏅

………… 🦅 🦋 🐟 🐠 🐟 🦉 (^I^) 🦉 🐟 🐠 🐟 🦋 🦅

Inkanyezi
2016-03-02 19:11
#4

#3 Stämmer rätt bra, men det brukar inte bli blödande andra gången, men tredje.

Det finns fyra kända varianter av viruset, och varje gång man har haft en av dem blir man immun, men bara mot just den. Statistiskt är ju risken störst att få den vanligaste första gången, och sedan minskar risken, statistiskt, för att få någon av de andra varianterna.

Men hur man ska akta sig vete håken. Jag kommer ju att bo där framgent, och jag har ingen möjlighet att alltid skydda mig mot mygg, precis som alla andra som bor där. Det handlar lite om otur att få den.

Myndigheterna ser till att alla bostäder och arbetsplatser röks mot mygg regelbundet. I december hade vi tre sådana besök och i januari ett, alltså fyra gånger medan jag var där. Men vi åkte också till några ställen på landet där det kanske inte sprutas lika ofta, och där det kan finnas öppet vatten som barnkammare åt myggen. 

Så det är väl bara att hoppas på att slippa få den igen - för att inte tala om en tredje gång. Min styvdotter fick den tredje gången för ett par år sedan, och hon fick läggas in med transfusioner och dropp. De flesta överlever, så också hon. Den kubanska sjukvården har mycket hög standard för att vara ett U-land, nästan lika bra som här, och de har stor erfarenhet av tropiska sjukdomar.

Upp till toppen
Annons: