Annons:
Etikettövrigt
Läst 2475 ggr
sasha_setter
2013-03-13 20:15

Vad är ISO?

Hej! Jag undrar helt enkelt var ISO är och vad skillnaden är om man ställer in hög ISO eller låg?

Hälsningar Sasha, Zally och mig!

Annons:
Inkanyezi
2013-03-13 20:30
#1

ISO omnämns ofta som en standard, eftersom ISO är ett standardiseringsinstitut, men så är det inte när vi talar om ISO hos ett bildchip, sensorn i en kamera.

ISO är den virtuella ljuskänslighet som man kan ställa in med hjälp av kontroller på kameran. Virtuell, eftersom chipets ljuskänslighet inte kan ändras, men vi kan ändra signalstyrkan och vi kan ändra ljusheten på bilden på andra sätt också.

ISO i kameran är alltså inte ljuskänsligheten, utan det är i första hand förstärkningen av signalerna från cellerna som fångar ljus i sensorn. När man skruvar upp förstärkningen så förstärks allt, både bildintryck som kommer av ljuset som fångas och brus, som genereras i elektroniken.

Eftersom också bruset förstärks när vi ökar förstärkningen, kommer högre inställning av ISO lättare att leda till synligt brus i bilden.

Högre inställning av ISO gör också att intryck av ljus på sensorn förstärks så kraftigt att de hamnar utanför omfånget som kan registreras. De ljusa delarna av motivet kan då "petas över kanten" så att de inte ger några bildintryck. Man kan inte få mer ljushet än den nivå vi kallar "urfrätt".

Det dynamiska ofånget, sensorns förmåga att fånga såväl mörka som ljusa toner i motivet, är alltid bäst på låg inställning av ISO, och det krymper när man höjer ISO. Moderna sensorer av senare årgång är bättre än gamla på att kunna registrera stort omfång i motivet, och allra bäst när man ställer in "bas-ISO", vilket nästan alltid är det lägsta ISO man kan ställa in.

Brus är mer framträdande i svagt exponerade partier, och när man höjer ISO så drar man upp de svagt exponerade partierna till en högre nivå, dit också bruset följer med. Högt ISO är alltså inte hög känslighet hos sensorn, utan hög förstärkning, och när man tar med mycket högt ISO inställt så förstärker man i själva verket en underexponerad bild, och det är därför den blir brusig, för att den är svagt exponerad.

sasha_setter
2013-03-13 21:54
#2

Tror att jag fattar nu! Tack Inkanyezi!

Hälsningar Sasha, Zally och mig!

bamse6311
2013-03-14 13:36
#3

@#1 Inkanyesi

Jag har hela tiden trott att ISO motsvarar ASA.
Alltså så har jag fått för mig att 100 ISO motsvarar en 100 ASA film.

När man plåtade med film så fick man ju större korn på/i bilden ju högre känslighet man hade på filmen och jag har därmed också trott att det med kornigare bild på den tiden motsvarar det som idag heter brus.

Har jag fel i dessa resonemang?

Bästa hälsningar,
Bertil

Inkanyezi
2013-03-14 14:14
#4

Det är lite mer komplicerat än så, men i grunden skiljer det inte mycket.

ISO-standarden överensstämmer fullständigt med standarderna DIN och ASA när det gäller känslighet på ljuskänsliga material för fotografering. Där är det inte någon som helst skillnad. När man ändrade standard från ASA var det bara namnet som ändrades, ingenting annat. Så den gamla beteckningen ASA/DIN 100/21 blev ISO 100/21 utan att standarden i sig påverkades. Det första talet är fortfarande linjärt efter samma kriterier och det andra logaritmiskt.

Men standarden kräver att det dynamiska omfånget hos ett fotografiskt material, och dess tonkurva, överensstämmer med vissa anspråk. Tonkurvan är också definierad i standarden, liksom avståndet mellan det ljusaste och det mörkaste som kan återges. Det innebär att exempelvis filmer inte får högre känslighet enligt ISO när man "pressar" framkallningen för att använda högre exponeringsindex, EI.

Och precis samma gäller vid digitalfoto. För att överensstämma med standarden, måste mediet kunna återge ett omfång av minst åtta hela steg, vilket för de flesta av de lite äldre kamerorna innebär att de inte kan få högre ISO-värde än 1600 och kameror som är ännu ett par år äldre kanske inte når högre än 800 eller 400 enligt standarden. En del tillverkare anger "extended" för en del av ISO-skalan, och kan då ibland öka den via digital förstärkning snarare än analog, eftersom det ändå bara är brus i botten.

Så att mer högkänslig film hade grövre korn är inte analogt med höjningen av ISO i en digitalkamera, eftersom det inte är bruset som bygger upp bilden, medan det i filmen faktiskt är kornet som bygger bildintrycken. Korn skiljer sig därigenom på mer än ett sätt från brus, eftersom de är nödvändiga för att skapa bilden, medan bruset alltid är ett störande element i uppbyggnaden av den digtitala bilden och inte alls behövs för att bygga upp den. Det är däremot ofrånkomligt, eftersom all elektronik också brusar, så att man alltid måste räkna med brus.

Ytligt sett kan man nog betrakta det lite lika. En pressad film får lägre dynamiskt omfång, och en sensor får också lägre omfång när förstärkningen ökar. Dessutom kommer mer av bruset upp i synlig nivå när man ökar förstärkningen, eftersom bruset förstärks lika mycket som signalen, ljusintrycken.

Men för vår skapande verksamhet, att fotografera, är det inte mycket hjälp att hitta analogier med den äldre tekniken. En mer framkomlig väg är att beakta egenskaperna som vårt medium faktiskt har och anpassa oss efter dem. Dynamiskt omfång är oftast viktigare än brus. Hittills har jag inte sett en enda bra bild bli förstörd av brus.

Man brukar bara lägga märke till bruset när bilden är så ointressant att bruset blir mer intressant, eller när andra egenskaper som hänger ihop med samma faktorer som bruset gör bilden mindre njutbar. En underexponerad bild, där man drar upp ljusheten, blir brusig, men problemet är inte brus, utan underexponering. En bild med för lågt dynamiskt omfång för motivet kan bli brusig när man försöker ljusa upp skuggpartierna, men fortfarande är det inte bruset som är problemet, utan att man endera har underexponerat eller använt för högt ISO för att få med alla toner.

Så det är bra att veta vad man kan förvänta sig vid olika inställning av ISO, och den viktigaste parametern är inte brus, utan dynamiskt omfång. Det finns tillfällen när man hellre offrar dynamiskt omfång, för att kunna använda kortare slutartid, som vid sport inomhus, och då måste man godta att högdagrar lätt fräts ur och att skuggor blir brusiga.

Men det är bra att så snart som möjligt lära sig vad dynamiskt omfång innebär, och när man behöver stort eller kan klara sig med litet dynamiskt omfång. Det är aldrig bruset som är problemet. Bruset är bara kvittensen på att man exponerar svagt. Om det inte går att exponera bättre får man kanske godta bruset eller avstå från att ta bilder i den miljön.

bamse6311
2013-03-14 16:06
#5

@#4 Inakanyesi
Tackar så väldigt mycket för förklaringen.

Själv så kör jag ju numera med en väldigt enkel kompakt men funderar ibland på att byta upp mig. Med tanke på min nuvarande ekonomiska situation som 61-år gammal och Fas3:are så får det i så fall bli att hitta en Nikon D60, D80 eller likande på tradera för ett rimligt pris eller en kompakt som Lumix FZ38 med Leica optik.

Skulle jag själv helt och hållet oberoende av innehållet i plånboken så hade jag nog valt en kompakt som Fujifilm X20 med en måttlig zoom och där man ändå i vidvinkelläget hamnar med en största bländare på 2:8 och med ett ISO omfång upp till 12 800 även om det nu är väldigt sällan som en vanlig "hemmafotograf" behöver komma så högt upp i ISO.

Nåväl Inkanyesi, jag tänker på då när man/jag hade sin första "systemare", man var 15 år och kameran var en Pentax S1a.

Då plåtade man eller åtminstone jag mest i svartvitt och framkallade och kopierade bilderna som man tagit i det mörkrum som man byggt upp i en "skrubb" hemma hos föräldrarna.

Då på den tiden så var det ju "modernt" med stora korn på bilderna och man eller åtminstone jag körde ofta med Tri-X som var på 400 ASA (24 DIN vill jag minnas) och så exponerade man efter 1 600 eller 3 200 ASA just för att få det där grövre kornet på bilderna.

När man skulle framkalla den där negativa filmen i framkallningsdosan så fick man lägga på extra tid för framkallningsprocessen.

Att sedan förstoringsapparaten kanske inte hade väldens bästa optik är en annan (ekonomisk) sak.

Well och hur som helst så var det som sagt var "modernt" med de där korniga bilderna.

När jag sedan skaffade familj och även bytte upp mig till en Konica Autoreflex T3 så blev det mest diapositiv film som jag plåtade med.

Min absoluta favoritfilm då var Kodakchrome II som hade en Upplösning på endast 25 ASA men riktigt jäkla bra bilder blev det.

Ibland så körde jag med KodakchromeX vilken var på 64 ASA.

När man ville ha snabbare film så blev det Ektachrome och vill minnas mig att den var på 400 ASA. Dock så ingick då inte framkallningspriset i den som det gjorde på båda Kodakchrome filmerna.

Även om en del fotograferar med den typen av kameror och har förstått att du inte tycker om att kalla den analoga utan att har förstått att du tycker att även kamerorna på den tiden var på sitt sätt digitala.

Vad det gällde att plåta med negativ färgfilm på den tiden så blev det efterhand Fujicolor blev min favorit då jag tyckte att färgnyanserna med Fujicoler bättre passade mig än de gjorde med Kodakcolor.

När jag skulle ta en porträttbild så använde jag mig fördel av den film som hette Ektacolor och var en Kodak film.

Nåväl Inkanyesi, tackar så väldigt mycket för ditt svar så nu vet jag lite mer svar om vad som skiljer Deutche Industri Norm och American Standard Assosiation  till skillnad från ISO och även skillnaderna mellan grovkorniga bilder och brus.

Bästa och finaste hälsningar,
Bertil

Upp till toppen
Annons: