Ett par följdfrågor. Till vilket objektiv har du tänkt använda den? Och vilket dioptrital siktar du på?

Några generella råd:

• Närbildslins lämpar sig bäst på brännvidder längre än de vanliga kitobjektiven. Idealiskt kanske till en zoom på 50-200.
  -

• Upp till 3 dioptrier går bra utan att den är akromatisk,
  högre dioptrital bör vara akromatiska.
  -

• Det är sällan idé att ha flera närbildslinser.
  Har man en som är lagom kan man ändra utsnitt med zoomning.
  -

• Objektivets normala närgräns är ett bra riktmärke för dioptritalet. Omkring en dioptri mer än närgränsen är vettigt till en zoom.
  (Om objektivet fokuserar ner till en meter svarar det mot +1,
  och alltså är det vettigt att sätta på +2 som då täcker avstånd
  från ½ m till 35 cm, som AF kan finjustera skärpan på.)
  -

• Bara om man vill komma ner till ungefär 1:1 är +5 vettigt.
  Det passar till insekter och små blommor om man har en
  telezoom i registret upp till 200 mm.

Närbildslinser duger oftast bra till vanliga tredimensionella motiv, men är inte bra för ren reprofotografering eller motiv som kräver rakt skärpeplan. Frimärken och mynt är det inte så bra till, däremot insekter och blommor.

En akromatisk lins på +3 dioptrier ger något bättre skärpa vid stora bländaröppningar än en som inte är akromatisk. Vid mindre öppning är skillnaden liten och andra optiska fel än färgfel mer uttalade; bildfältskrökning och förvrängning, som också akromatiska linser har.

Jag fyller på lite här. Du kommer kanske ihåg den här gamla tråden? Den visar ganska bra vad man kan åstadkomma med närbildslins på ett kitobjektiv. Det ökar möjligheterna lite grann, och om motiven är blommor och liknande så funkar det också med en som inte är akromatisk.

Men till kitobjektivet bör man inte ta för högt dioptrital, eftersom det har så stor bildvinkel att felen hos linsen syns mer. Det är ut mot bildens kanter och i hörnen som det blir dåligt om man har för kort brännvidd, för stor vinkel. Det blir fel också med akromatiska linser; de är bäst när bildvinkeln är smal, när man har en brännvidd på omkring 100 mm eller mer.

Så om du har 18-55 mm och inget annat, så kan +5 akromatisk ge hyggligt resultat när man beskär bilden lite och bara använder mitten av den, men ut mot hörnen kommer det att synas märkbara linsfel. Bilden här, som jag har lagt upp i inlägg #35 i tråden, visar ungefär hur det blir när man är på längsta brännvidden på kitobjektivet med en okorrigerad lins på +3 dioptrier. Kitobjektivet kommer ju ner till 28 cm utan lins, så linsen gör inte så särskilt mycket till, och det är därför jag inte tycker att det är så stor vits med att ha en lins på 18-55. En lins som gör att man kommer mycket närmre har alltid rätt stora fel, det blir skarpare med en akromatisk, men andra fel finns också, och de syns vid så stor bildvinkel som normalzoomen har. Akromatiska är som du har sett också rätt dyra.

Förlåt att jag klampar in i tråden, vill bara fråga en sak.

Skulle en närbildskonverter/lins hjälpa upp min Cannon Power shot IS S3. Är det värt att satsa på?

#3 Ja, otvetydigt ja. Du kan få mycket bra närbilder med en långzoom och närbildslins. Jag vet inte vad den har för näravstånd i teleläget, men om det är 1 m kan en lins på +2 sitta bra, kommer man ännu närmre utan lins så kan +3 vara bättre, och om du inte har kraftigare lins än +3 bör det gå bra med en som inte är färgkorrigerad. Det finns också korrigerade linser upp till +5 dioptrier.

Den stora fördelen med närbildslins på långzoomkameran är att man kommer nära med tele, så att man lätt kan isolera sitt motiv från bakgrunden och får kort skärpedjup. Annars brukar makro på de här kamerorna ha vidvinkelbrännvidd och ta med mycket av bakgrunden och ha väl stort skärpedjup.

Kruxet är väl närmast hur man ska få fast den. Det finns en tub som kan fästas runt objektivet. Du kan se hur jag har gjort på min G7 här.

Jag har just nu enbart 18-55 objektivet men kommer förr eller senare, när ekonomin hänger med att skaffa ett 55-200. Jag är mest intresserad av att fota just insekter och blommor som du nämner. Förstår inte riktigt det där med närmsta-avstånds skillnaderna du pratar om med/ utan närbildslins. Men närgränsen jag har med vanliga kitobjektivet är ganska bra, gissar på ca 15 cm såhär utan kameran tillhands.

#5 Närgränsen på kitobjektivet ska vara 28 cm mätt från sensorplanet.

#6 Kan säkert stämma, har fått känslan av att jag kommer ganska nära föremålet iaf, men det var ett tag sedan kameran var uppe nu. Så du kan mycket väl ha rätt.

Men vilka tror du vore mina bästa alternativ ?
Jag förstår inte riktigt ens vad själva diopitrier siffran innebär.

Tack, jag har en adapter så det är bara att linsen då.

Dioptritalet är nämnaren i ett bråk format från en meter, dvs +0,5 dioptrier betyder två meter, 1 dioptri betyder 1 m och 2 dioptrier är ½ m. Kamerans autofokus kan ställa ännu lite närmre när linsen är på, så man kan låta AF finställa skärpan. Men det går inte att få skarpt på längre håll än vad som svarar mot linsens dioptrital.

• Dioptrier            Avstånd

• 2                      50 cm   (1/2 m)

• 3                      33 cm   (1/3 m)

• 4                      25 cm   (1/4 m)

• 5                      20 cm   (1/5 m)

#9 Så om det är till kitobjektivet jag ska skaffa en så finns det alltså ingen vits alls med +3 i syfte att komma närmre ? Och knappt med 4 heller ?

Hur blir skillnaden när jag sätter den på ett 55-200?

Ser på tvspelsweb att det finns med +10, men det lär ju bli en kass bild oavsett om det skulle vara skromatiskt eller inte eller ?

#8 om objektivet skjuter fram långt när man zoomar kan du behöva göra en anpassning så som jag gjorde med plastmuggen på min adapter. Det kan göra linsen billigare också, eftersom man inte behöver lika stor. Det funkar bäst när man har ganska lång brännvidd.

Ok, det blir till å testa. Intressant med glasögonglas, finns ju billiga.

 Bilderna i tråden "Inpå de små" har jag tagit på S supermacro med närgräns 0. Det läget kräver att man håller kameran stilla.

Innan jag har riggat upp ett stativ har kräken flytt för länge sedan.

Tackar för alla tips.

#10

Om du sätter på en +5 på 200 mm brännvidd, så får du skala 1:1 på ett avstånd av 20 cm från linsen, dvs du kan ta en yta som är lite mindre än ett minneskort till kameran. Med +3 får du med ungefär ytan av två minneskort lagda sida vid sida.

#13 Okej! Men då blir jag nog nöjd med +5 känns det som. Förkortar man linsens livslängd mycket om man tar av och på den ofta? Vill ju kanske inte alltid låta den sitta i och med att jag bara har 1 objektiv än sålänge.

På tvspelsweb finns +4 ej akromatisk. På cyberphoto finns +5 akromatisk. Hur värt är det att lägga flera hundralappar extra för att få den akromatisk? Håller linserna flera år vid fin behandling eller behövs dem bytas ut relativt ofta? Är det bara regnbågsfärgerna du pratat om som kan komma i hörnen av bilden som är problemet med att inte ha den akromatisk eller blir det fler stora fel med en +5 ?

#13 Okej! Men då blir jag nog nöjd med +5 känns det som. Förkortar man linsens livslängd mycket om man tar av och på den ofta? Vill ju kanske inte alltid låta den sitta i och med att jag bara har 1 objektiv än sålänge.

På tvspelsweb finns +4 ej akromatisk. På cyberphoto finns +5 akromatisk. Hur värt är det att lägga flera hundralappar extra för att få den akromatisk? Håller linserna flera år vid fin behandling eller behövs dem bytas ut relativt ofta? Är det bara regnbågsfärgerna du pratat om som kan komma i hörnen av bilden som är problemet med att inte ha den akromatisk eller blir det fler stora fel med en +5 ?

Om du inte är oförsiktig så håller en lins hur länge som helst, mycket längre än du själv. Det som kan skada den är oförsiktig rengöring. Man ska undvika att repa linsen, så om det är sand på den till exempel, är det bättre att ta av den och diska den än att försöka putsa bort det.

Det är viktigt när man skruvar i och ur, att man bara använder fingertoppskraft och inte tar i. Man ska se till att den går in i gängan utan motstånd. Gängan på objektivet är oftast plast och lätt att skada. (Också om gängan är metall skadas den om man skruvar i snett.)

#16 Okej, tack! Om du har lust får du mer än gärna svara på nedre delen av mitt inlägg #15 också.

Ska försöka.

Den akromatiska linsen är korrigerad för färg, men inte för sfärisk aberration, vilket ger krökt skärpeplan, och den är inte heller korrigerad för en del andra optiska fel som är lite krångligare att beskriva; komafel bland annat.

Om linsen inte är korrigerad för färg är det egentligen omöjligt att få en helt skarp bild, vare sig det är i mitten eller någon annanstans. Med tunna linser, som max +3, är felen så små att man inte behöver bry sig om dem. När linserna blir tjockare så blir felen större, och därför blir resultatet med en akomatisk lins skarpare än med en okorrigerad. Det är alltså inte regnbågar mot hörnen som skiljer en vanlig mest från en akromatisk, utan det är skärpan totalt sett.

En lins som inte är akromatisk har helt enkelt inte samma dioptrital för de olika färgerna; det är förskjutet mot ett lägre värde för rött och ett högre för blått. Eftersom ljuset som gör bilden är en blandning av olika färger, kommer bilden att skapas av dels det som är skarpt som har rätt färg för den aktuella inställningen av skärpa, dels andra färger, där det inte är skarpt på sensorn. Bilden mjuknar och blir mindre skarp. Det kan också bli färgskiftningar om linsen är mycket tjock, men skärpan blir sämre också utan färgskiftningar, inte bara i kanterna utan också i mitten av bilden.

Eftersom starkare linser ger sämre skärpa när de inte är akromatiska bör man välja akromatisk i första hand när dioptritalet är högt. De linserna ger mycket god skärpa i mitten av bilden, men de har krökt skärpeplan och de förvränger också formen på ett sätt som gör att de inte lämpar sig för motiv som är plana och har räta linjer. Däremot funkar det bra för vanliga motiv som har djup, till exempel blommor, insekter eller andra små saker. Det är också bildfelen mot kanterna som gör att det funkar bättre med smal bildvinkel, dvs teleobjektiv.

Och upp till +3 dioptrier är de flesta fel försumbara; det lönar sig knappast att lägga ner extra hundralappar på en lins som är akromatisk upp till det värdet.

När det gäller starkare linser är det en budget- och bedömningsfråga. Om man godtar att det blir mindre skarpt också i mitten, så kan man ha en starkare lins som inte är korrigerad, men jag skulle inte köpa en för flera hundra kronor om det finns en korrigerad som kostar ett par hundringar till. Och om jag har ännu högre krav, så att jag kanske vill ha skarpt ut i hörnen utan regnbåge invid skarpa kanter, då skulle jag skaffa ett makroobjektiv. Man får till ganska stor del vad man betalar för, och närbildslins är ett billigt sätt att närma sig det lilla. Tillsammans med en telezoom är det smidigt och lättarbetat och ger bra resultat. På ett kitobjektiv har det inte stor effekt, och då tycker jag det är tveksamt om det är prisvärt.

Och som så ofta annars handlar det om alternativen. Man kan i stället köpa ett gammalt objektiv till exempel på Myrorna, en adapter och en sats mellanringar, och med det kan man få lika bra resultat som med ett makro, men med lite mer pyssel. Summan för de grejerna kan bli lägre än för en akromatisk lins. Om man har tur kan man hitta både objektiv och mellanringar som passar utan adapter. Oddsen för det är bäst för Sony, men det kan finnas också till Nikon eller Pentax.

#18 Tack för ett långt och bra svar. Det hjälper mig att förstå vissa skillnader i att ha akromatiskt eller inte. Underlättar absolut mitt val.

Mellanringar som du nämner, har hört att de "stjäl" ljus ? Vilket inte låter så väldigt lockande för mig… Men har inga erfarenmheter av något dera.

Att mellanringarna "stjäl" ljus är en omskrivning för det längre utdraget.

Bländartalet är en funktion av brännvidden, men man kan också se det som en funktion av hur långt man har dragit ut sitt objektiv för att ställa skarpt. Det finns en optisk lag som säger att ljusstyrkan från en ljuskälla avtar med kvadraten på avståndet, och om vi ser bländaröppningen som en ljuskälla som belyser sensorn, så blir det starkare ljus om den är nära och svagare när den är längre bort. Sätter vi mellanringar mellan objektivet och kameran, så flyttar vi objektivet längre bort, och ljuset som når fram till sensorn är svagare.

Man kan också förstå det om man ser det på ett annat sätt. Vi har en viss mängd ljus som ska igenom hålet, och om vi är på stort avstånd, träffar ljuset en liten yta av sensorn med en viss ljusstyrka. När vi vill ha bilden större på sensorn och drar ut objektivet, så kommer samma mängd ljus att täcka en större yta av sensorn, och varje del av den ytan får då svagare belysning.

Och varför blir det inte så när vi använder en närbildslins?

Närbildslinsen förlänger inte objektivets utdrag. Från sensorn sett är hålet som släpper in ljus fortfarande lika långt bort, och ljusstyrkan som träffar sensorn ändras inte. Det som i själva verket händer är att linsen ändrar objektivets brännvidd så att den blir kortare, men utdraget är fortfarande samma. Kortare brännvidd med längre utdrag ger större bild på sensorn.