# Favoritobjektivet
Author: Inkanyezi

Jag visste ju inte när jag skaffade min Panasonic Lumix G1 att jag skulle använda den mer med gamla manuella objektiv än med den alldeles utmärkta normalzoom som följer med. Men så har det i alla fall blivit. Objektiven som jag använder mest är en 55 mm Fujinon med ljusstyrka 1,8. Zeiss Sonnar 85 mm 2,8 och Pentacon 135 mm 2,8.

Det är en alldeles särskild känsla i de här klumparna av metall och glas, som inte riktigt kan jämföras med den modernare zoomoptiken med autofokus och stabilisering. Att kunna ställa bländaren med en ring på objektivet, att ställa in skärpan med en mjuk snäckgång och kunna kontrollera den noggrant i sökaren, och att skärpan stannar där man har satt den.

Lite överraskad blev jag också av att den här gamla normaloptiken till Fujica faktiskt tecknar skarpare än den Zeiss Planar 50 mm 1,4 som jag hade sedan tidigare. Det här objektivet hittade jag på Myrorna, och anledningen till att jag lade mig till med det var att jag hade mellanringar till M42 gänga, men inte till Contax/Yashica, och jag ville ha det till närbilder.

Det är mycket med status i fotobranschen, och Fujica har aldrig varit en statuskamera, men om övriga objektiv är i klass med det här, så är den i klass med de allra bästa. Jag gillar det, och det är min absoluta favorit. De flesta bilderna i tråden [Får jag lämna några blommor](http://foto.ifokus.se/discussions/4db53d2488f4724b070053b8-far-jag-lamna-nagra-blommor#discussions-1) är tagna med det objektivet. Brännvidden är lagom till porträtt, och det har snygg boké, så jag kommer nog att så småningom ta en del porträtt också med det.

(Bilden är tagen med Canon PowerShot G7)

## Comment 1
Author: Inkanyezi

Faktiskt är det adaptrarna och möjligheten att använda snart sagt vilka objektiv som helst, som är enda anledningen till att jag behåller den här kameran. Jag har skrivit förut om felet i sökaren, och nu efter två och ett halvt år har Panasonic fortfarande inte bemödat sig om att programmera om firmware så att man kan använda sökaren med kompensation inställd.

Jag har en praktisk lösning på problemet för egen del, och det är att endera ställa in kameran manuellt, eftersom sökarbilden inte ändras hur man än ställer exponeringen, eller att använda automatiken om kameran sitter på stativ, och trycka för kontroll av skärpedjup och slutare, vilket gör att sökaren visar en riktig bild.

Men den oursäktligt dåliga kundservicen på Panasonic gör att jag aldrig mer kommer att köpa en produkt från Panasonic. De har haft mer än två år på sig för att rätta till ett struntenkelt fel, men i stället för att gå kunden till mötes och laga felet, vräker de ut nya produkter med massor av reklam i still med "fy fan vad vi är bra". De är inte alls bra, om det är fel på deras produkt, så gör de ingenting åt det. Stroppiga japaner som vägrar åka i en taxibil om föraren inte bär slips, men helt skit när det gäller att själva leva upp till vettig kundervice.

Någon gång i framtiden kanske jag "graderar upp", och om det blir en m4/3, så blir det inte från Panasonic, men det finns också fler spegellösa kameror. Sony gör ju för tillfället de bästa sensorerna, men den som för tillfället har bäst bildskärm och sökare är Samsung NX10. Det kommer säkert fler innan det är dags för mig att se mig om efter ny kamera, och helt säkert kommer jag att kunna anpassa mina objektiv med valfri kamera som inte har för tjockt hus.

Just nu väntar jag på en adapter från Vitryssland som skickades för ungefär en vecka sedan, och som förhoppningsvis dimper ner här någon av de närmaste dagarna. Den nya adaptern är en tiltadapter, som gör det möjligt att utnyttja scheimpflugeffekten, så att man kan lägga skärpeplanet i valfri utbredning inom ett ganska stort område. Jag har saknat den möjligheten länge, och med tilt kan man bestämma bättre var i bilden man vill ha skärpa och särskilt vid närbilder kan det vara kul att kunna lägga skärpan snett. När man till exempel tar en liten blomma, också i en sned vinkel kan man då lägga skärpan så att alla kronbladen hamnar inom skärpedjupet.