# Överexponering?
Author: Virrvarret

Hej!

Undrar vad ni har för tips på att undvika överexponering? Finner det alltid så svårt när man utsätter sig för sol (ponera att möjlighet till skugga inte finns) plus t.ex. snö, vita djur, brölloppsklänning, ibland ansikten, m.m. Tycker det kan vara extra klurigt att få bra resultat om det är sol+skugga eller vitt+svart på samma objekt, blir antingen för mörkt eller ljust nånstans. Har en canon 1000d, 17-85mm objektiv, o stativ (som jag ska börja ha med mig för en gångs skull), that's it.

Är inte duktig på foto men försöker lära, och vet så gott som inget om redigering. Helst vill jag lära mig undvika men om skadan redan är skedd kan man och isf hur räta till problemet i ps?

Tacksam för hjälp! :)

## Comment 1
Author: Inkanyezi

Eftersom kameran saknar spotmätning är den säkraste metoden att prova med högdagervarning.

Risken för överexponering när det är sol och snö, eller när den vita klänningen fyller stor del av bilden är praktiskt taget obefintlig. I sådana lägen brukar kameran snarare underexponera, eftersom bildytan domineras av något som borde återges ljusare än medelgrått. Det är framför allt när det ljusa täcker en relativt liten yta som man riskerar att överexponera; till exempel om man tar bruden tillsammans med brudgum i en omgivning som är relativt mörk, som djup grönska.

Så solsken är inte i sig orsak till överexponering, och när det är snö blir problemet det omvända; hur ska man kunna exponera tillräckligt mycket.

Däremot ett vitt djur i solsken i grönskande omgivning kan lätt exponeras för mycket, eftersom exempelvis löv är mycket mörkare än man kanske tror; en stor del av det som syns i grönskan ligger ju i skugga av andra löv. Samma gäller i gräs, nästan hälften är i skugga om man inte har solen rakt i nacken. Om man tar en vit häst eller hund i sådan omgivning kan man vara tvungen att kompensera mot minus. Högdagervarningen är ett mycket bra hjälpmedel, och man tar helt enkelt en provexponering utan kompensering, chimpar med högdagervarning, och om det blinkar får man kompensera mot minus. Man provar igen, och efter ett par försök vet man hur mycket minus man får lägga på för att det inte ska blinka.

Snömotivet är tvärtom; där får man kompensera mot plus. Man provar sig fram tills det börjar blinka för högdager, och så minskar man kompenseringen lite grann under det. När man har lärt sig hur mycket det brukar bli kan man hoppa över det där med att prova. Jag kör med knappt två stegs kompensering på snö i sol, och det funkar bra, men om man ska göra det får man se till att mäta på snön. Det verkarr ligga på ungefär två steg för de flesta systemkameror. När man inte kompenserar blir alltså snömotiven i regel uppemot ett par steg underexponerade.

## Comment 2
Author: Virrvarret

Tack för ett bra svar! Inte tänkt på just det förut men nu när jag kollar mina bilder är det ju som du skriver, desto mindre ytor vitt/ljust i bilden desto mer överexponering. Ska pröva det där med högdagrar.

Jag vill verkligen lära mig få till detta då jag ska fota lite på ett bröllop framöver. Även favorithästen är såklart svart med vit bläs och många soliga bilder på honom är lite skumma tyvärr... Några speciella "regler" man bör följa, inställningar, osv jag kan tänka på vid dessa tillfällen?

## Comment 3
Author: Inkanyezi

Lite grann hänger det ju på vilken kamera man har, hur man får kompensera för olika ljusförhållanden och kontrast i motivet. Jag vet inte hur din är, så det får du ta reda på själv genom att prova dig fram.

Det som är viktigast i en bild är för det mesta kompositionen, och där finns en regel som ofta gäller, och det är att gå tillräckligt nära. De flesta riktigt bra bilder som man ser är inte tagna med lång brännvidd på avstånd, utan med kort brännvidd på nära håll. Man ska så klart inte överdriva åt det hållet heller, om man inte vill gestalta bilden på ett mycket speciellt sätt. Brännvidderna som brukar funka bäst ligger mellan omkring 30 mm och upp till ungefär 70 mm.

För brudparet skulle jag gissa att i de flesta sammanhang passar det området, men i en del speciella bilder, som till exempel om man vill ha släpet att se riktigt långt och pampigt ut, kan man använda kortare brännvidd, ända ner till 17 mm, men grundregeln är fortfarande att gå nära för att fylla rutan med motivet.

Hästar är ett kapitel för sig. Det finns en avdelning för hästfoto på ifokus, där det läggs in massor av bilder. De flesta bilderna jag har sett av hästar är inte särskilt bra i mina ögon. Det som jag ofta saknar är en god bildidé och komposition som gör att man gärna tittar många gånger på bilden. De flesta av bilderna jag har sett är dussinbilder tagna med långt tele, bilder som strängt taget bara kan intressera den som tycker väldigt mycket om just den hästen. Inga vägghängare, annat än möjligen hos fodervärd, ryttare och ägare. Också när det gäller hästar är de bästa bilderna ofta tagna inom samma brännviddsområde som andra bra bilder, bara att "nära" har en annan innebörd när man tar en häst än när man tar en gerbil. För smådjur kan det handla om några centimeter, medan det för en häst kanske är några meter. Men en häst på tjugo-trettio meters håll blir ofta platt som om den var klistrad på bakgrunden.

En sak som man kan öva på, för att utveckla sin känsla för komposition, är att använda bara en enda brännvidd och zooma med fötterna; att alltid anpassa sitt utsnitt genom att välja positionen som man fotograferar från. Man kan till exempel bestämma en dag att bara ta med 30 mm och köra på det genomgående. Om motivet blir för litet på bilden får man då gå närmre, och om det fyller för mycket får man backa. Man kan sedan göra samma sak med kortare brännvidd och även med längre brännvidd, men hela tiden välja sin position för att få bästa möjliga bildkomposition.

Man kan också försöka isolera sitt motiv från bakgrunden genom att välja stor öppning på objektivet, för att koncentrera bilden till det som man vill visa. Det är lättare om man har ett fast objektiv, till exempel 50 mm, med hög ljusstyrka (1,8), vilket innebär att det har en stor öppning. Men också en sån zoom som du har kan isolera huvudmotivet från bakgrunden om man tar med största öppningen.
