# AWB är ett otyg Author: Inkanyezi Ibland är jag för lat för mitt eget bästa. Jag brukar ju ställa in en egen uppmätt vitbalans när jag tar i det befintliga ljuset inomhus, eftersom det i stort sett aldrig stämmer med något av alternativen man kan välja. Men någon gång händer det att jag av någon anledning inte gör det. Det tar lite tid; det tar tid att ställa om kameran till att spara RAW också om jag inte låter den göra det jämt. Så då kan det bli så här. Belysningen är någon slags kinesiska lågenergilampor "dagsljus", som lämnar en hel del övrigt att önska när det gäller färgen. De har nog inte riktigt fullt spektrum. Dessutom har jag slarvat med exponeringen, jag borde ha kompenserat, men bilden är underexponerad i mina ögon. Mönstret i gardinen är inte viktigt; vid ISO 800 räcker knappast skärpan till att visa det tydligt. Men det vita lurar kameran att exponera mindre, så att skuggorna blir för mörka. Om man spar i råformat, så finns lite mer att ta av, och särskilt när man ska justera färgbalansen, går det att göra utan att det blir färgförskjutningar över tonskalan (_kippstick_). Men som sagt, jag var för lat, bara tog upp kameran och knäppte, med AWB och P utan kompensering och sparad som jpeg. Bilden blev underexponerad, och den fick en konstigt färgad slöja. Helt klart är AWB inte bra när man tar i konstigt ljus. Och det är inte bra att slarva. ## Comment 1 Author: Inkanyezi En sån här bild går inte något vidare att balansera med Photoshop Elements 3.0 som jag har till Windows, och Gimp är inte heller så mycket roligare när man vill justera färgbalansen. Det är råfilskonverterarna som funkar bäst för kurvor och vitbalans om man inte har någon dyrare version av Photoshop. Underexponeringen kan man inte göra mycket åt. När man drar kurvan så att gardinen blir vitare ökar kontrasten, men man kan åtminstone få färgerna att stämma lite bättre. Photoshop Elements 3.0 är i stort sett värdelös när det gäller att ta bort färgstick. Den plockar för liten yta med pipetten, så att färgen hoppar all världens väg när man försöker träffa något neutralt. Här använde jag Raw Therapee, och ställde in 32 pixlar på pipetten och plockade ett ställe på gardinen. Jag lyfte sen den övre delen av kurvan, så att sista biten blev nästan horisontell, vilket innebär att hela tonskalan finns kvar, men kontrasten har ökat i de mörkare delarna och minskat i det vita. Nöjd är jag inte, men jag har mig själv att skylla. Det blev åtminstone lite bättre. Flickan på bilden är Tania, en peruanska som studerar på Kuba, och som jag träffade nere på stan i Santiago de Cuba. Hon håller på att lära sig spela kena, som är mitt huvudinstrument, och det är min flöjt. Jag gav henne en del tips. Hon har en egen, men hon hade den inte med sig. ## Comment 2 Author: MartinO Jag kan bara hålla med om AWB. Vid besvärliga ljussituationer kan den verkligen spela en ett spratt. I denna tråd från [Nikonforum](http://www.nikonforum.se/forum/viewthread.php?thread_id=15522&pid=150296#post_150296) visar hur illa det kan bli. ## Comment 3 Author: bildochfoto Jojo...man kan ju [sätta färgbalansen med en skiva från ikea eller liknande](http://photoandpictures.com/2009/11/better-white-balance-in-your-images-with-the-white-half-transparent-plastic-tray/)...håller med om att AWB nästan alltid är litet knasig Använd egen vitbalans... ## Comment 4 Author: Inkanyezi Jag har alltid med mig en liten plastskiva som jag kan använda för att ställa in balansen, men som synes händer det att jag missar den detaljen någon gång, och jag har väl egentligen ingen bra undanflykt att komma med. Slarv, rent slarv. ## Comment 5 Author: IdaT Fast visst går det i alla fall i viss mån att fixa till en taskig vitbalans, även i billigare photoshop. Bilden här är fixad i Photoshop Elements 2.0, alltså versionen innan dig. Nu är den också ganska extrem (och mycket snabbt fixad för att ha ett exempel), men jag tror att man kan se vad jag menar. Jag har helt enkelt använt Förbättra - Justera färg - Nyans/mättnad (eller ctrl+U). Det blir inte perfekt resultat, men det fungerar. ## Comment 6 Author: Inkanyezi Oja, det går att fixa färgbalansen, men det är inte särskilt lätt. Det finns två sätt att direkt ändra vitbalans, det ena är att välja "Remove color cast" (min är engelsk), och där prickar man in en medelgrå nyans med pipetten. Problemet är att pipetten är för liten, så när det är mycket brus kan den träffa vilken färg som helst, och då drar ju hela bilden mot dess komplementärfärg. Den andra metoden är att välja "Color variations", dår man kan ändra de tre kanalerna var för sig i steg och välja stegets längd. Alltså en himmelens massa klick för att bit för bit justera balansen. Det hela kompliceras så klart av att jpeg-framkallningen i kameran redan har tillämpat kurvor, och att de enda verktygen i de tidiga Elements-varianterna för att justera kurvorna är dels den där "Color variations" och "Shadows and highlights". Sedan kan man självklart också gå in i "Hue - Saturation" och mixtra med mättnaden och "nyansen", men en del av problemet kommer att kvarstå, och det är mycket enklare med en editior som kan plocka ett större område för vitbalansering, och att man sedan kan ändra tonkurvan. Resultatet man får genom att lyfta tonkurvan är identiskt med vad vi förr kallade att "pressa" filmen, dvs framkalla den längre tid och exponera den som om den hade högre känslighet. "Pressning" förändrar inte känsligheten, utan det man gör är att man ökar kontrasten och använder ett mindre tonomfång i bilden, fast med högre kontrast och placerar lägre zoner lite högre; precis samma som när man tillämpar zonsystemet och har ett lågkontrastmotiv som man vill få "hårdare". Man får aldrig fram mer i skuggorna i en underexponerad bild. När man gör det med film ökar slöjningen och kornet, och med digitalbilden får man mer brus. Så det är sant att resultatet inte blir perfekt, men visst, det funkar. ## Comment 7 Author: IdaT #6 Mycket intressat och lärorikt, framför allt, helt rätt! ## Comment 8 Author: Inkanyezi Och flöjten... Jag började spela kena någon gång på sextiotalet, när jag hade fått en skiva med musik från Peru och Bolivia. Det var ungefär i samma veva som jag började lära mig spanska. Det var inte några medvetna språkstudier, utan mer nödvändigt för att alls kunna prata med alla sydamerikaner som jag spelade med. Under ett par år i början av sjuttiotalet levde jag helt på vad jag fick ihop med flöjten, spelade på gatan, på restauranger, och tillsammans med diverse band runt om i Europa. Flöjten är mycket enkel, den saknar munstycke och är öppen i änden där det finns ett litet urtag. Kanten på det urtaget blåser man mot, medan man håller flöjten mot underläppen. Den här flöjten kommer från Bolivia, där jag var 1973.