# Nikon P90 el D60? Author: mazze Har kollat lite på dessa kameror, vad har ni att säga om dom? Jag vill ha tag i en bra kamera som skall användas lite på hobbynivå, tar en del på hästar, men vill ändå ha en bättre kamera till bra pris. Så har i butik fått lovord om Nikon P90 men såg ett bra erbjudande , tror jag, om Nikon D60. Kanske har ni något annat att rekommendera annars? ## Comment 1 Author: Quiila Jag fotar på amatörnivå och var först inne på en D60, men valde till sist en Nikon D80 och är jättenöjd! Kan verkligen rekomendera dig att ta ett kik på en D80 innan du bestämmer dig :) ## Comment 2 Author: Inkanyezi De tekniska skillnaderna mellan olika systemkameror är i de flesta fall knappast relevanta för en "amatör". Den allra viktigaste biten när man tar bilden sitter inte framför pannbenet utan bakom. Vad som däremot kan vara viktigt är dels hur lätt kameran är att använda; hur kamerans ergonomi upplevs. Det gäller saker som sökarbildens storlek och hur klar sökarbilden är, hur lätt det är att nå väsentliga och ofta använda funktioner hos kameran, och helt enkelt hur den "känns". Det där sista är svårt att kvantifiera, men väldigt viktigt; troligen viktigare än upplösning, megapixlar och annat fjanteri som vi hålls med i vårt teknobabbel. Jag har tittat lite på olika digitala systemkameror och har bakgrund från att använda i stort sett det mesta som har använts för fotografering sen femtiotalet fram till att digitalkameran kom. Ingen av spegelreflexkamerorna har fallit mig i smaken; de är stora och klumpiga och har en uppsjö av knappar och rattar, men de allra viktigaste funktionerna är i vissa fall otroligt svåra att använda. Man har femtielva sätt att skjuta sig i foten, men ergonomin är i många fall inte till hjälp däremot. Och alla digitala spegelreflexkameror med mindre än fullformatssensor har dålig sökare, **utan undantag**. Just det är väl kanske vad som har gjort mig mest besviken hos systemkamerorna, att reflexsökaren är så erbarmligt dålig. När man har använt vanliga spegelreflexkameror för film i decennier blir man besviken när man tittar i sökaren till en kamera med APS-sensor. Eftersom sökaren är en mycket viktig bit, och kanske själva orsaken till att man vill ha en enögd spegelreflexkamera, åtminstone förr, så är de moderna kamerorna med APS-sensor rena hånet. Jag har sett en systemkamera i mindre format med bra sökarbild, och det är Panasonic Lumix DMC-G1. Den är inte en spegelreflexkamera, och jag har länge undrat varför man inte har valt den enklaste vägen att göra en digital systemkamera och helt enkelt skippa idén med en spegel som fladdrar omkring och all mekanik och optik som hör till. Tekniken har väl inte varit helt mogen, bland annat för alla inställningar som ska göras; digitalkameror är kända för att vara ganska slöa på att ställa in de olika funktionerna, skärpa, exponering, ISO etc. Naturligtvis kan tekniken förbättras, och Panasonic Lumix DMC-G1är ett gott exempel på det. Vi kommer att se fler inom en ganska snar framtid. Vad teknikerna har kämpat med är ju att få ner formatet, och än så länge har man inte lyckats krympa spegelreflexkamerorna, och de har en besvärande mekanik som man ju helt slipper om sökaren görs elektronisk. Spegeln som sitter där i strålgången på en spegelreflexkamera är ju inte ett självändamål. Den är till för att skicka objektivets bild till sökaren, något som är helt onödigt när man hellre kan använda en bildskärm att titta på. Långt blev det, men jag tror att om man står i valet mellan två modeller av Nikon, så handlar det, när det gäller samma sensorstorlek, inte om några avgörande kvalitetsskillnader i tekniskt hänseende. Om du får dem till ungefär samma pris, så handlar det om vilken som känns bäst. Jag skulle nog råda att också ta en titt på den äldre Nikon D40, som fortfarande kan finnas i handeln till ett ännu bättre pris. Den har visserligen färre megapixlar, men det är inte avgörande för bildkvalitén. Skillnaden är väldigt liten, och det är inte givet att det är bättre med fler megapixlar. Så det är som i sketchen med Aftonbladet och Expressen... Vilken är bäst? ## Comment 3 Author: Astro-Chicken Jag köpte en d90 för en vecka sedan och är jättenöjd. Kan dock hålla med Inkanyezi att megapixel talet inte spelar någon större roll 6mpxl och uppåt för en amatör. Mpxl hysterin ska man akta sig för. Däremot har jag ingen förståelse för varför man ska ha en mindre kamera?? Jag har ganska stora breda händer och det blev inte bättre av att jobba som smed i ett par år. Detta fysiska attrebut gör att jag tycker att D90 är lite i minsta lager för mig. Jag valde D90 för att den är ganska stor och man kan köpa batteri grepp till så blir den större. Plus att jag har optik till nikon sedan tidigare jag ville därför inte byta system. Högre upp till en profs kamera kändes inte helt motiverat bara för att få en större kamera. Angående sökaren på D90 tycker jag den duger alldeles utmärkt. Den gamla filmsystemkamerans sökare är varken bättre eller än D90s, kanske är den en aning större men det är allt. Det går dessutom att köpa större sökare till d90 om man vill ha har jag noterat. Det enda som är synd är väll att d90 är mindre än min F-601M vilket gör att man har lite sämmre grepp om man är storhandad. Mitt tipps är att du köper det som passar din ekonomi bäst och om du har pengar över sattsa på bra optik för det gör ganska stor skillnad på resultatet (om man bortser från det som står bakom kameran och trycker av). ## Comment 4 Author: Inkanyezi Oh, så klart handlar det om personliga preferenser om man föredrar något som är litet eller något som är större. Jag är liten, jag har små händer, och jag vill kunna bära med mig min kamera jämt. För mig är det en fördel om kameran är liten. Så har också teknikerna under rätt lång tid nu strävat efter att hålla ner storleken på kameror, i en del fall under gränsen för att de ska vara bekväma att hantera. När man bär på kameran är det en fördel om den är liten; när man använder den är det en fördel om den ligger väl i handen. Det kan vara motstridiga önskemål. Och det där med sökaren... På femtiotalet kom den första enögda systemkameran i småbildsformat som fick allmän spridning, Edixa. Den hade inte någon direkt underbar sökare; från början såldes den med "ljusschakt", dvs man hade inte ens ett prisma utan fick titta ner på sökarbilden. Även Edixa byggdes efter samma princip, men några detaljer skilde dem åt. När man skulle ta bilder i höjdformat fick man titta åt sidan i sökaren och bilden var uppochner. Därefter följde en ganska intensiv utveckling mot bättre sökare, och nästa vanliga spegelreflexkamera var Asahi Pentax, som hade många fördelar framför föregångarna. Det var en riktigt bra kamera, som faktiskt står sig än idag. Det fanns också en del kameror med sämre sökarbild och brister i tekniken, men generellt förbättrades många saker under sextio- och sjuttiotalet. Automatskärpan kom någon gång kring 1980, men under nittiotalet förbättrades digitaltekniken, och utvecklingen av bättre kameror för film stoppade upp. Under tjugohundratalet har väl inga nya kommit. De bättre kamerorna från sjuttiotalet har i regel mycket bra och ljusstarka sökare, med stor sökarbild som med normalobjektivet ger avbildning i naturlig storlek, så att man kan ha båda ögonen öppna. Det är en fördel när man tar folk, eftersom man kan hålla ögonkontakt, vilket ser bra ut på bilderna. Digitala proffskameror i fullformat har lika bra sökare och i princip samma optik som togs fram till småbildskamerorna. Och att sökaren hos övriga kameror upplevs som dålig av en person som har vana att plåta med bättre kameror av en äldre generation är inte så konstigt. Sökarbilden är pluttigt liten, och dessutom inte särskilt ljusstark när man använder satsobjektiven, som har ganska låg ljusstyrka. Den normala ljusstyrkan på ett normalobjektiv till en äldre kamera är åtminstone 1:2, och jag har i regel använt objektiv med ljusstyrka 1:1,4. De har betydligt större ljusinsläpp än en 18-55 mm zoom, och eftersom sökarbilden genom sin storlek inte behöver förstoras så mycket, så blir sökarbilden ljusstark. Så min uppfattning står kvar; sökarna i alla spegelreflexkameror i APS eller motsvarande format (DX) lämnar en hel del övrigt att önska jämfört med tidigare kameror för film. Det som främst stör mig är att bilden är så liten, men också att den är ganska ljussvag. Digitalkameran har alltså en bit att gå för att den viktiga delen ska bli lika användarvänlig som på äldre kameror. Kameran som jag nämnde tidigare är ett trevligt avsteg från den principen. Den saknar spegel, så den har inga mekaniska delar som rör sig när bilden tas, och sökarbilden är ljusstarkare än på någon annan kamera, inkluderat de bättre spegelreflexkamerorna från en svunnen tid. Naturligtvis kan man vara mindre störd av de här svagheterna om man inte har upplevt någonting som är bättre, men jag tycker att sökarbilden på kameror med APS-sensor är bedrövlig jämfört med min Contax RTS. Det finns en sak till som kan vara värd att gå in på när det gäller ergonomin. Jag har fotograferat lite med en Canon EOS 5D, och den har bedrövligt dålig ergonomi när det gäller de vanligaste inställningarna. Att ställa in vitbalansen är rent ut sagt åt skogen för krångligt. Jag vet inte hur det har lösts på senare modeller, men EOS 5D är i det avseendet avskräckande. De saker som man ofta behöver komma åt bör vara lättillgängliga, och dit hör vitbalans, ISO och exponeringskompensation. Man bör alltså ta en rejäl titt på de detaljerna när man ska köpa en ny kamera. Det är inte någonting som är speciellt för mig, utan det gäller alla som vill fotografera seriöst. Man måste kunna ställa vitbalans enkelt, man måste kunna kompensera exponeringen enkelt, och man måste också kunna välja ISO på ett enkelt sätt. Före digitaltiden var den enda inställningen av dessa kompensation. Ska man kunna utnyttja fördelarna med digital fotografering är vitbalansen en av de allra viktigaste inställningarna. Om man behöver trycka på flera knappar och gå igenom flera menynivåer för att ställa vitbalansen så har teknikerna missat något elementärt. Och följden av att såna dundertabbar förekommer är att två av de vanligaste felen är fel vitbalans och fel exponering. Så summan av kardemumman för min del är att jag knappast kommer att skaffa en systemkamera som har sämre sökare än vad jag hade för tjugo år sedan, och att jag inte kommer att skaffa en där det är svårt att ställa in vitbalansen. Jag kommer att nöja mig med min kompaktkamera, som faktiskt är riktigt bra i många avseenden, tills det kommer en sån kamera i en prisklass som passar min kassa (och ett format som passar mina händer).  Den som jag tidigare nämnde är en god kandidat. ## Comment 5 Author: Astro-Chicken Japp, inkanyezi Jag vill inte dissa dig och din värdefulla kunskap och erfaren het. Där till hadde jag inte tänkt att ändra din åsikt om sökaren, tänkte bara ge en liten alternativ bild till mazze som säkert inte fottat sedan 50-talet och inte kommer bry sig om sökaren är bättre eller sämre än systemen på 60 och 70 tal. Utan kanske behöver ett lite gott råd som kan hjälpa mazze att välja mellan D60 eller D90. Efter som mazze redan tycks ha bestämt sig för att köpa ett system. ![Glad](http://foto.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: Inkanyezi Ja, jag vet ju inte om Mazze kanske skulle ha råd med, eller rent av önska sig, exempelvis en D700. men jag tror inte att det är fel att veta att just sökaren är en av de väsentliga skillnaderna mellan en proffskamera och det mellanskikt där båda de nämnda kamerorna ligger. Skillnaderna är alltså inte främst bildkvalité när man jämför proffsmodellerna med "prosumer", utan de ligger mest på andra plan, även om den tekniska bildkvalitén också skiljer. Och när man tittar på den egenskaperna så hamnar båda de här kamerorna i samma kategori. Det går alltså knappast att se någon skillnad på bilder som man tar med D60 jämfört med D90. Det som främst skiljer dem är hanteringen, och där har ju personliga aspekter ganska stor betydelse. Hur kameran ligger i handen, hur man upplever att kontrollerna fungerar osv. Ingenting av det går att översätta direkt från en person till en annan, det är ju därför vi väljer olika grejer. Så i valet mellan den ena och den andra måste man helt enkelt känna sig fram, och ställa sig relevanta frågor. Hur enkelt är det att justera vitbalansen; finns flera olika möjligheter som är lätt åtkomliga? Hur sitter reglaget för exponeringskompensation, och hur lätt är det att skjuta sig i foten med de två funktionerna? Ser man lätt om den är fel inställd, vitbalansen eller kompensationen? Hur enkelt är det att fokusera manuellt, och ser man bra när skärpan är rätt inställd i manuellt läge? Jag tror att det är där man ska känna sig fram; kamerorna är ju i stort sett samma, och man lär i vilket fall kunna få samma resultat, men det kan finnas skillnader, och en eller annan av skillnaderna kan vara avgörande. Och då är det inte alls säkert att en nyare eller dyrare kamera är den man föredrar och borde ha. ## Comment 7 Author: Astro-Chicken Ja, det har du ju faktiskt rätt i Inkanyezi. ![Glad](http://foto.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: mazze Valet står nog mellan P90, som väl är en "vanlig" digitalkamera, och D60 som är en systemkamera. Jag har tänkt ett maxpris på 5000kr och funderar trots allt kanske på att ta P90:n men blir ju ändå lite osäker. Just nu har jag använt mig av en Sony Cyber-shot (äldre modell) m 4 megapixlar (tror jag) och 2\* zoom. Så nog borde väl P90 räcka till? Men frågan är ju hur bilderna blir och hur väderberoende man får vara? För det är ju det som är det tråkiga nu, så fort det är molnigt och lite mörkare en dag så får man lätt dessa "ben" som försvinner på hästarna om de rör sig lite. Därför tänkte jag att man kanske kan få lite tips här, det blir ju lite svårare när man inte riktigt har dessa erfarenheter. ## Comment 9 Author: Wendlas Som Astro-Chicken var inne på så tror jag att man ska lägga lite extra krut på optiken när man handlar kamera. Inte för att man som nybörjare ska köpa på sig värsta telezoom-gluggen och tro att man blir en fantastisk fotograf för det, men man kan få ut mer av sitt fotograferande om man lägger en slant extra på optiken. Själv valde jag ett 18-105 istället för det 18-55 som ingår i de flesta kit-erbjudanden. Det blev någon tusenlapp dyrare men jag inbillar mig att det var värt det :-) Sen håller jag med om att handhavandet är det viktigaste när man väljer mellan två nästan likvärdiga kameror. Jag köpte min D60 i mars och har väl tagit ett par tusen bilder vid det här laget. Jag jobbar mycket med exponeringskompensation och ISO (inte tillräckligt mycket med vitbalans, tyvärr) och jag tycker det är för dåligt att man ska behöva gå in i menyerna för att ändra dessa parametrar. Kompensationsratten sitter visserligen praktiskt placerad så den kan man i princip ratta medan man skjuter av en bildserie, men det borde vara lika lätt att ändra ISO och vitbalans. På D60 (och säkert också på D90 m.fl.) finns en snabbmeny där man hyfsat enkelt kommer åt att ändra de viktigaste parametrarna, med det känns ändå för krångligt. Missförstå mig nu inte. Jag är väldigt nöjd med min D60, men eftersom det är min första systemkamera så har jag inte så mycket att jämföra med. När jag läste Inkanyezi och Astro-Chickens inlägg så började jag fundera lite i lite andra banor. ## Comment 10 Author: Inkanyezi Och jag upptäckte att jag hade uttalat mig lite bortitok, för det är en EOS 10D som jag har kört med och inte en 5D, och det som jag verkligen var missnöjd med på den kameran var just den dåliga ergonomin, förutom att sökaren var bedrövlig jämfört med vad jag var van vid. Och att mäta vitbalansen är knasigt med den kameran. Man måste först ta en bild där man låter kameran välja vitbalans mot gråkortet, och sedan använder man den bilden för att ställa in balansen. Det är otroligt klumpigt, tillsammans med att man måste använda ett LCD-fönster på ovansidan för inställningen. Och en himla massa knappar är det, och inte minsta intuitivt. Jag är helt övertygad om att just de kontrollerna kan skilja sig mycket mellan olika kameramodeller. Och jag visste inte något om D90 och att det inte är en systemkamera. Jag tror på fullt allvar, att D40, om den fortfarande finns i prisläge kring 2.800:- är en mycket bra kamera till ett bra pris, och att den absolut är att föredra framför en långzoom eller kompakt om man kan stå ut med att ha en så stor klump till kamera. D60 är i stort lika med D40, men den lilla skillnaden i megapixlar är ingenting som borde avgöra vilken man ska ha. Det handlar om ungefär 20% högre upplösning hos D60, mindre skillnad än vad man normalt märker av. Och Nikons kitobjektiv är ett mycket bra objektiv, jag har sett åtskilliga exempel på det. De flesta behöver inte mer omfång. Zoomar med större omfång har ofta lägre ljusstyrka i längsta läget, och om de har lika hög ljusstyrka så är de stora och klumpiga. Jag tror att om man upptäcker att man ofta vill ha en längre brännvidd, att man kan ha större nytta av ännu ett objektiv med måttligt omfång men längre brännvidd. Men sånt kan man bestämma sig för senare. Som läget är, om det fortfarande finns bra erbjudanden på t.ex. D40, så kostar kamerapaketet inte mycket mer än vad bara en hygglig zoom kostar med större omfång. Men den stora skillnaden man kommer att märka med systemkameran, även om man inte har fler objektiv, det är att den är snabbare och mer följsam än en långzoom, och att man har bättre kontroll över vad som händer, bland annat för att man zoomar manuellt och steglöst. En extra bonus är att den faktiskt ger bättre bildkvalitet. Det beror inte så mycket på megapixlarna, som på att sensorn är mycket större. Den skillnaden märks faktiskt på bilderna. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #4 Sökaren är ett område som jag också tycker främst dom två stora har misslyckats med. Det var en av anledningarna att jag valde att använda Pentax när jag gick över till digital. Deras första digitala Pentax D hade ett riktigt pentaxprisma och sökaren var nästan lika bra som på dom gamla systemkamerorna. På Canons första modeller var sökaren bedrövlig och Nikon var inte mycket bättre. När jag använder mitt gamla M50mm 1.4 objektiv på min Pentax digitala eller gamla system kamera så är det inte mycket skillnad. ## Comment 12 Author: Wendlas #10 Jag är också övertygad om att D40 är en jättebra och prisvärd kamera. I själva verket var det när jag lånade en sådan som jag bestämde mig för att jag också skulle ta steget och köpa systemkamera. Jag var länge inne på att köpa just ett D40-kit med 18-55-optik. Men när det sen blev dags för köp så tillämpade jag en princip som en gammal god vän lärt mig: "Tänk noga igenom vad som passar ditt behov och välj sen modellen över. Då blir man inte lika fort uppgraderingssjuk" Sen kan jag hålla med om att skillnaderna mellan D40 och D60 (som jag valde) är marginell bortsett från sensorn, men för min del var optiken avgörande. D60 fanns just då till ett bra pris med 18-105. Man kan tycka vad man vill om "otymplighetsfaktorn" i ett större objektiv, men jag tycker att jag ofta har nytta av den större brännvidden. ## Comment 13 Author: CaolIla Nu kanske det blir lättare för mazze om vi håller oss till de kameror han frågar efter, dvs P90 eller D60. (Snackas mycket om D90 m.fl) Tänk framförallt på att om du skall få samma zoom-omfång på en systemkamera som du får i en P90 så pratar vi DYRT. Fördelen med systemkameran är att du kan bygga på med blixtar, objektiv m.m för mer speciell inriktning. P90:ans zoomomfång på 26-640 mm är oslagbart, men ger nackdelen med sämre ljusstyrka på de längre brännvidderna vilket ger längre slutartider där man behöver så korta tider som möjligt. Om du inte är intresserad av att köpa till utrustning utan vill ha stora möjligheter i en och samma kamera, slå till på en P90. Har själv en D90 och med alla objektiv med i väskan blir det allt annat än lätt och smidigt. ## Comment 14 Author: Inkanyezi Jo, och nog blev det lite förvirrande, särskilt som valet här stod mellan två så väsensskilda saker. En tanke som dyker upp hos mig är naturligtvis frågan om varför man vill ha detta enorma zoomomfång, och att den som funderar i de här banorna kanske inte alls förstår vad det innebär och vad man missar. En långzoomkamera och en systemkamera är så vitt skilda saker att det är mycket svårt, om ens möjligt att jämföra och föra fram fördelar med den ena eller den andra till någon annan. Vi är ju olika personer, och vi kan lägga olika stor vikt vid olika saker när vi gör våra val. Och när man blir ombedd att hjälpa någon att välja, så handlar det inte om att göra valet så mycket som att försöka skapa en bild av vad vardera alternativet erbjuder respektive saknar. Erfarenhetsmässigt vet jag att flera personer som har långzoomkameror inte blir nöjda med dem, och skälen är väldigt ofta tekniska och hänger ihop med just de specifika egenskaperna hos en långzoomkamera. De funkar helt enkelt inte så enkelt som man kanske föreställde sig; det svåraste är kanske att kunna ta bra bilder med den längsta brännvidden. Låg ljusstyrka, högt ISO på en alltför liten sensor, och ändå relativt lång slutartid och på fri hand; det kan helt enkelt inte bli bra. Man behöver ett stativ, och då försvann ju allt det där med att ha allt i ett stycke och något som är mycket lätt att bära med sig. Om man har klart för sig att den långa brännvidden är någonting som används mycket sparsamt och kanske mest till väldigt speciella motiv, så kanske man inte tycker att det där med att byta objektiv till de tillfällena är särskilt betungande. Fortfarande behöver man ju ett stativ eller annat stöd för att det ska bli skarpt, men just det var inte en skillnad mellan de två valen. Jag tror på fullt allvar, att om man funderar över en långzoomkamera så kan det vara god idé att titta på kompaktkamerorna också, med mer måttligt omfång på zoomen. Det handlar ju inte om att bräcka varann med siffror, det handlar ju om att ta fina bilder, och om man har större chans att ta fler fina bilder med en kamera som inte har jättelång zoom, så kan det vara ett bättre val. Och med det i bakhuvudet kan man också tänka sig att en "uppgradering" kanske inte handlar om att byta kamera, utan att man kan ha mer än en kamera. En kompaktkamera är ytterligt lätt att bära med sig, och en bra kompaktkamera kan, om man senare skaffar en systemkamera, vara ett utmärkt komplement till den större kameran, helt enkelt för att den alltid kan följa med. Långzoomkameran kan aldrig vara ett sånt komplement; den är mer tänkt som att vara den kompletta fotomaskinen, och man kan inte bära den med sig lika obesvärat som en kompakt. Så den ursprungliga frågan har många bottnar, och det är svårt att ge riktigt goda råd i den frågan. Min alldeles bestämda uppfattning är att långzoomar, oavsett vilka, är som den schweiziska fickkniven. Man försöker få med allt, och då blir allt halvdant och man har en större och klumpigare grej än om man hade gjort ett "bättre val", samtidigt som denna klump inte förmår göra jobbet riktigt bra. Mer specialiserade verktyg är ofta bättre. ## Comment 15 Author: Wendlas Jag har mest skjutit in mig på D60 eftersom det är den enda av de efterfrågade kamerorna i mazzes inlägg som jag har erfarenhet av. Jag gick dock in och tittade igenom de tekniska specifikationerna på P90:an. Min slutsats är: Om den kameran håller allt den lovar kan samtliga kamera- och objektivtillverkare lägga ner verksamheten från och med nu. Skämt åsido. P90 verkar vara en mycket kompetent kamera. Fantastiskt zoomomfång, osannolik närgräns, ljusstark optik, Nikons vibrationsreduktion + många andra funktioner jag känner igen från min D60. Lite märkligt att den inte har stöd för extern blixt som de flesta av konkurrenterna. Det ligger något i det Inkanyezi skriver, en schweizisk armékniv är inte alltid det bästa valet. Ibland vill man ha en hederlig morakniv. ## Comment 16 Author: Inkanyezi Skämt åsido... Jo, om allting som såldes höll vad reklamen lovar, så skulle nog världen se lite bättre ut än den gör. En bekant till mig har skaffat vad som för henne är den ultimata digitalkameran. Det är en ungefär trettiofem år gammal spegelreflex för 120-film i format 6x6 cm, men hon har köpt ett digitalbakstycke till den och hon har fått tag på några riktigt fina objektiv. Det var inte billigt, hon har inte ens velat säga hur mycket hon gav, men jag tror att bara bakstycket hamnade någonstans i närheten av en kvarts miljon. Om man ska snacka megapixlar, så finns det nog ingenting som bräcker det bakstycket, men det har en kontroll som gör att man kan slå ihop pixlarna fyra och fyra, så att man får bara omkring 16 megapixel istället för 65, men med mindre brus vid högt ISO, så att man kan ta praktiskt taget brusfritt vid ISO 6400 (råfiler i sextiofem megapixel är rätt stora också). Och jag är naturligtvis avis på henne, skulle gärna vilja ha en sån, snålvattnet rinner, men jag tror att hon har satsat ungefär en halv miljon på hela paketet, och det är ingenting för mig. Men hon jobbar ju med den och får betalt för sina bilder, så för henne är det ett verktyg, som ersätter det hon hade innan, och som hon kan sälja för en bra slant. Det är hennes övergång till digitalt från att tidigare alltid ha fotograferat med film. Och skälet till att hon inte köpte den senaste modellen utan letade rätt på en begagnad flera decennier gammal kamera, det är att hon ville ha just en specifik egenskap som bara den kameran har, att man kan luta objektivet i förhållande till filmplanet. Hon har använt storformat tidigare, och där använder man den finessen ofta. Jag har haft såna kameror som dem hon nu har ersatt, men de passar inte mig, och jag tror heller inte att hennes val skulle passa mig. Jag jobbar inte med fotografering nu, och jag behöver inte alla de där möjligheterna, även om det kanske vore kul. För mig är det mycket mer värdefullt att min kamera kan sitta i en liten väska vid bältet och på så sätt ständigt vara med. Jag vet vad jag missar, och jag vet vad jag vinner. Jag har gjort ett informerat val. Jag vet att hennes kamera är bättre för hennes jobb, och att min kamera är bättre för det jag gör med kameran. Det händer ofta att jag saknar något hos min kamera, och som en systemkamera skulle kunna ge, men jag får lära mig att leva med det, eller skaffa en systemkamera om jag ser det som mycket viktigt. De två främsta egenskaperna jag saknar är att kunna ha litet skärpedjup, för vilket krävs en stor öppning för ljusinsläppet, och att kunna ändra vinkeln mellan optik och sensorplan, vilket kan öka det upplevda skärpedjupet. Vad jag däremot inte hänger upp mig mycket på är de tekniska svagheterna utöver alltför stort skärpedjup som hänger ihop med en mycket liten sensor. Det behövs inte mer än ett par megapixel för en bild i de flesta fall, och min kamera har tio, drygt dubbelt så hög upplösning som två megapixel. Det räcker. Så det handlar om olika personligheter och olika sätt att använda kameran. Jag kan tänka mig att det någonstans därute finns folk för vilka en långzoom är den idealiska kameran; jag tror att vi har haft en besökare här på forumet som är jättenöjd med sin, och en nära bekant till mig använder numera ofta just en långzoom (Minolta Z1) i stället för kameran han också har, en Canon EOS 10D. Det som för honom gör långzoomaren bättre är just den långa zoomen. Han kan ställa in bildutsnittet direkt och behöver inte beskära; den tar små som stora grejer lika lätt. Men han använder nästan alltid stativ, ett stort och tungt Gitzo. Han har i stort sett aldrig kameran med sig, utan tar fram den för att göra bilder, oftast för dokumentation, och i många fall för att visa på webben. Där räcker ett par megapixel väldigt långt, och han kan ta med lågt ISO eftersom han tar grejer som inte rör sig. Så visst finns det en eller annan som har glädje av en långzoomkamera, men för att stryka under att det inte gäller alla, så kanske det är värt att nämna att han inte har köpt den, utan att han har tagit över den av en som tröttnade på den och skaffade en kompakt. ## Comment 17 Author: Astro-Chicken He he, ja ibland läser man lite fort. Mazze menade ju så klart Nikon Coolpix P90 sorry. Tror jag skälpte mer än hjälpte. Här kommer en reviderad åsikt från mig. Så här är det att för 4,5 år sedan stog jag och valde mellan ett digitalt system och en kopaktsuperzoom. På den tiden var det 12ggr zom som var hippt. Och det blev tillslut en konika minolta Z3. Valet var egentligen inte så svårt efter som systemen kostade fantasi summor om man skulle ha dom lite bättre optik. Jag upptäckte ganska snart nackdelarna med den mindre bildsensorn och den relativt ljussvaga optiken. Dessutom pga mindre bildsensor blir skärpedjupet väldigt djupt. Vilket gör att det blir svårt att få härligt suddiga bakgrunder. I dag efter att det har vart en kraftig prispress på system så kan man tex få Nikon D60 + 18-135mm optik + väska + 2gb minneskort på Media Markt för 5990kr  Detta är en ganska bra affär. Med tanke på att jag fick ge 5000 kr för min Z3:a för 4,5 år sedan. För mig hadde inte valet varit svårt om jag hadde haft valet P90 eller D60 heller. Trotts att P90 säkert har bättre prestanda än Z3:an. Jag skulle ha satsat på systemet helt klart lycka till med valet! ![Glad](http://foto.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: Inkanyezi Oj vad många felslag jag har gjort i mina inlägg i den här tråden. Hjärnsläpp och alltför kvicka fingrar är väl förklaringen. Men jag tänkte att med på inlägg #12 om "uppgraderingssjuka", och jag tänker på Mazzes Sony... Jag är själv inne på min tredje digitalkamera, alla tre kompakter. Min första var en Nikon Coolpix 3200. Jag köpte den för att göra det enklare att ta bilder för ett visst ändamål, där framkallningen och väntan på bilderna var en tråkig historia, eftersom jag gjorde en uppställning för fotograferingen och gärna ville se resultatet direkt så att jag skulle kunna ta om. Jag kände till en del av svagheterna redan och lärde mig snart att det fanns andra som jag inte hade tänkt på. Det hade inte hjälpt om jag hade tagit modellen närmast över; det var grundläggande svagheter hos i stort sett hela generationen av kompaktmodeller. Zoomomfånget räckte, upplösningen räckte, skärpan räckte, men färgbalansen var svår att få till. Dessutom blev resultatet rätt dåligt vid högre ISO, så det enda praktiskt användbara ISO-talet för mig var det lägsta. Jag gav bort min första kamera till min syster när jag skaffade en ny, och hon är mycket nöjd med den. Jag var inte heller direkt missnöjd, men jag ville ha någonting som passade mig bättre. Min nästa kamera var en Sony CyberShot som var lite mer avancerad, man kunde ställa in vitbalans och man kunde välja bländare och ta manuellt. Den kameran hade fler megapixlar men inte bättre skärpa; efteråt när jag tittar på bilderna ser jag att skärpan faktiskt blev sämre än med Coolpixens 3,2 megapixel fast Sonyn hade 5. Zoomomfånget var lite större, och kameran passade bättre för det jag gjorde. Men så småningom hade jag lärt mig vad jag behöver; jag hade lärt mig skillnaden mot de gamla kamerorna med film, och vad man kan vinna på att använda digitalkamera, och framför allt värdet av att kunna ställa vitbalansen, vilket för mig är en av de absolut viktigaste funktionerna. Eftersom min Sony hade svagheter just på det området var det dags att byta; det var också att batterilocket på den hade gått sönder - plastskit - så att jag var tvungen att hålla ihop den med en gummisnodd. Locket gick sönder när kameran inne i sin väska mycket lätt dunsade i golvet när jag satte mig på muggen med nerdragna brallor. Den hängde kvar vid bältet, men den lilla stöten var tillräcklig för att batterierna skulle bryta av de små plastflärparna som höll locket; och nej, det gick inte att laga, eftersom inte bara locket, utan även kamerahuset hade gått sönder där... Och nästa kamera blev ett mer fullvuxet val. Jag ville fortfarande ha en kompakt kamera. Jag vill ha en liten kamera, eftersom jag vet vad det innebär att ha en stor klump till kamera och jag också har haft mindre. För mig har det ett klart värde att kameran lätt kan mäta och ställa in rätt vitbalans. Jag ville också kunna ställa helt manuellt, framför allt exponeringen. Att ställa skärpan manuellt har med tiden känts mindre angeläget, det kan jag vara utan; jag använder det mycket sällan. Mer värde har det om jag kunde låsa skärpeinställningen för flera bilder i rad, och det går med den som jag valde, genom att ställa den på manuell skärpa efter att ha låtit kameran ställa skärpan. Det låser skärpan där den står efter inställningen också om man tar flera bilder i serie. Jag har haft den i två och ett halvt år nu, och modellen finns inte längre. Tillverkaren har "uppgraderat" den i två omgångar, båda med något fler megapixlar. Största skillnaden med de nyare är att bildskärmen är bättre. Den senaste har också lite bättre kontroller, men kortare zoom. Jag har tittat på båda med tanken att det kanske så småningom blir läge att skaffa en ny, men ingen av dem har känts som väsentligt bättre än den gamla. Också andra tillverkare har med tiden kommit med relativt likvärdiga kameror, Nikon och Panasonic, men jag är faktiskt nöjd med kameran som jag har, och ingen kompakt kan erbjuda de få sakerna som jag ibland saknar. Det kan bara en systemkamera, och inte den systemkamera som bäst skulle passa mig, så det får jag leva med. Så uppgraderingssjukan finns där än, men jag kan hålla den i schack. Jag vet vad jag missar på att inte ha en systemkamera, men jag vet också vad jag vinner på att inte ha en systemkamera, så mitt val står kvar. En avancerad kompakt, som har många av möjligheterna som systemkameran erbjuder, men som är betydligt lättare att ständigt bära med sig. Och det är för att jag har arbetat med kameran under ett antal år nu, från den första digitalkameran jag hade och fram till denna, som jag vet vilka kontroller på en digitalkamera som är allra viktigast för mig och vilka saker jag vill kunna se lätt. Mina viktiga inställningar är: 1. Vitbalans 2. Kompensation 3. Val av läge för skärpeinställning 4. Val av automatik (bländare, tid, program) eller manuell Den information jag främst vill kunna se är balansen i exponeringen med hjälp av ett histogram, både innan bilden tas och efter. Den enda inställning som jag tycker är onödigt dold av dessa hos min kamera är vitbalansen. Jag skulle vilja ha en ratt för vitbalans, där jag kunde ställa om mellan några olika lägen och också kunna mäta med bara ett knapptryck. Det är ändå rätt enkelt på den här, men man måste in i en meny som används för många olika saker, och det är lite krångligare än jag skulle vilja ha det. Och jag har tittat lite på olika systemkameror, och den enda som jag hittills har sett som har det lättåtkomligt nog utan alltför många knappar och alltför stort hus är Panasonic Lumix DMC-G1. Den är i ergonomiskt hänseende skyhögt bättre än allt annat jag har sett, inkluderande proffskameror. Men, jag tycker att den är för stor och klumpig för mig, så jag behåller min kompaktkamera. Man tar faktiskt inte bättre bilder för att man har ett bättre verktyg. Det är bara lättare att göra ett riktigt jobb.