# Lärarutmaningen nr 1. (Centralperspektiv) Author: Ove555 Nu har jag tänkt mej en utmaning där varje deltagare beskriver på sitt sätt, kanske med hjälp av google, böcker, och egna erfarenheter, hur man kan beskriva och lära andra och kanske även sig själv olika saker om fotografering. För om man är flera som beskriver och försöker förklara samma sak så tror jag det kan bli lättare att förstå. Kanske t,o,m så man slipper att ställa några följdfrågor? Den här omgångens lärarutmaning är **centralperspektiv**. Och beskriv gärna både med bilder och teckningar vad ett centralperspektiv är för något och vad man bör tänka på när man fotograferar det. PS: Och jag hoppas att det blir fler deltagare än jag själv. Sen vill jag tillägga att jag anser mej verkligen inte att vara bra på att lära andra, men jag ska försöka. ## Comment 1 Author: Inkanyezi Jag förstår inte riktigt varför du startar en tråd som du kallar lärarutmaning, och varför den skulle beröra just centralperspektiv. Centralperspektivet är mycket väl beskrivet på massor av platser på nätet, och [Wikipediaartikeln](http://sv.wikipedia.org/wiki/Centralperspektiv) är egentligen heltäckande. En av de bättre beskrivningarna finns på [Lillholmsskolans hemsida](http://lillholmsbild.weebly.com/centralperspektiv.html). I den tråd som finns för bilder med centralperspektiv har det visserligen funnits små missuppfattninger, men många av inläggen visar tydligt centralperspektivet, inte minst två av dina egna bilder. Intressant är annars att bilden med ladan faktiskt inte är en stark exponent just för centralperspektivet, och det gäller också en del av de andra bilderna. Men det övervägande antalet bilder i tråden visar tydligt centralperspektiv, vilket alltså inte är att placera huvudmotivet i mitten, utan att låta djupet i bilden formas av sammanlöpande linjer, tydliga eller tänkta, som går mot horisonten nära bildens mitt. Linjerna kan vara mer eller mindre klara, som i den vindlande vägen, där det är tänkta linjer längs en ytterkontur, eller pellepianos bild av ett åkerlandskap med en väg som leder in i en dunge, där molnen och de kringliggande fälten skapar tänkta linjer som går ut från, eller in emot, en [flyktpunkt](http://sv.wikipedia.org/wiki/Flyktpunkt) nära bildens mitt. De bärande elementen i centralperspektivet är flyktpunkten, som ligger i bildens horisont, nära mitten, och de parallella linjerna, som löper samman mot flyktpunkten. I den inledande bilden i [tråden om centralperspektiv](http://foto.ifokus.se/discussions/51b1b7468e0e74138f001dbc-bildtema-centralperspektiv?discussions-1) är det främst balkarna på taket på byggnaden närmast, men också byggnaderna längs kanalen, som står för perspektivet, medan gångbron i mitten pekar mot samma punkt mer likt ett utropstecken. Horisonten ligger högt i den bilden, i dess övre kant. Om man tittar på din bild av ladan i inlägget [#5](http://foto.ifokus.se/discussions/51b1b7468e0e74138f001dbc-bildtema-centralperspektiv?discussions-1#5) i den tråden, är centralperspektivet mindre tydligt, då det bara berör vägen som löper fram emot ladan. Ladan har genom sin sneda placering två flyktpunkter, dels för gaveln, dels för långsidan, och båda ligger utanför bilden. Däremot har de två gatubilderna tydligt centralperspektiv, vilket man alltid får när man står i mitten av en gata och fotograferar i dess längsriktning. Centralperspektivet hjälper oss attt uppskatta avstånd i bilden, och ger en känsla för skalan av det man fotograferar. Man vet att något som ser litet ut långt bort kan vara lika stort som någonting som tar upp mycket större plats närmre i bilden. ## Comment 2 Author: sotarn76 ???? är tråden flyttad ? ser inga bilda inte heller inlägget #5 🤔 ## Comment 3 Author: leemland #2 Där är bara 2 inlägg, 3 med mitt..  Jag vill bara säga till dig ove555 att du inte valt ett så bra namn, jag missuppfatta vad tråden handla om. Och kan väl inte påstå att jag förstår riktigt efter jag läst heller.. Känns väldigt "flummigt" och jag tror det kommer bli en väldigt svår utmaning också. (vet inte heller vad centralperspektiv är, jag har inte läst de andra inläggen.) Känns jobbigt att det kommer nya  upp utmaningar hela tiden. Jag menar INGET illa! ## Comment 4 Author: Ove555 Nu har jag googlat en hel del, och ska nu försöka göra en sammanställning av det jag tittat på, på olika internetsidor. **Centralperspektiv är en teknik som man använder för att ge bilder djup och en känsla av avstånd.** På en teckning kan det se ut ungefär så här (se bild). På min teckning här har jag först ritat en stor rektangel och sedan en mindre rektangel i den. Sedan har jag dratt 2 streck digonalt från hörna till hörna så det har blivit ett kryss, och mitt i det krysset är centralperspektivets mittpunkt och även horisontlinjen i det här fallet. (_Men horisontlinjens mittpunkt behöver inte vara i mitten. Och horisontlinjen kan även vara i olika höjder, den bestäms av ögonhöjden. Sitter man så kommer horisontlinjen lägre och givetvis högre när man står upp, och då har jag utgått ifrån att man riktar kameran ungefär rakt fram.)_ Sen ritar man stödlinjer från rektangelns fyra sidor, och de kan ritas var som helst från rektangelns fyra sidor till horisontlinjens mittpunkt. (_När man bara använder sig av en punkt kallas det för enpunktsperspektiv.)_ Men sen vet jag faktiskt inte om huvudmotivet kan vara var som helst på bilden. För i så fall skulle ju t,ex lampan på teckningen kunna vara huvudmotiv eller på ett fotografi med ungefär samma proportioner. PS: Ni får rätta mej om jag skrivit fel. ## Comment 5 Author: Ove555 Och vad jag förstår så skulle tjejen som går mitt i vägen mot kameran på den här bilden kunna vara i ett centralperspektivs mittpunkt om hon varit i ögonhöjd på mej, eftersom horisontlinjen bestäms utifrån ögonhöjden på den som fotograferar. #2 Ok, men nu har jag ju förklarat lite vad centralperspektiv är. Och jag fortsätter nog med fler sådana här lärarutmaningar för jag tror det kan vara ett effektivt sätt att lära sig mer om fotografering och sånt. ## Comment 6 Author: Inkanyezi [#2](51c6d8078e0e744a690007ab-lararutmaningen-nr-1-centralperspektiv#2 "Direkt länk till kommentar") skrivet av [sotarn76](../users/4d712065b9cb4620e9000bc3-sotarn76 "Visa personlig sida för sotarn76") Om du följer [länken till inlägget](http://foto.ifokus.se/discussions/51b1b7468e0e74138f001dbc-bildtema-centralperspektiv?discussions-1#5), i stället för att leta efter inlägg #5 i den här tråden, så hittar du ett inlägg i den andra tråden, som inte är flyttad. Där finns bilder. ## Comment 7 Author: sotarn76 #6 Tackar, men lite förvirrande är det 😕 ## Comment 8 Author: Ove555 Med de här 2 bilderna vill jag visa hur mycket kamerahöjden påverkar huvudmotivet i förhållande till horisontlinjen. 2013 06 24 kl 20:43. Kamera: Olympus e-520, 14-42 mm, inställt på 17 mm, iso 400, 1/100, bl 7,1 Båda bilderna är tagna på samma avstånd. På den översta bilden står jag upp och fokuserar på dockhuvudet. Och på den understa bilden sitter jag ner och fokuserar på dockhuvudet på samm avstånd som den översta bilden. Om man räknar att horisonten ligger längst bort i mitten på bilden vid de översta trätopparna där, så ser man att, på den översta bilden där jag står upp har dockhuvudet kommit en bit under horisonten. Och på den understa bilden (där jag också fokuserat på dockhuvudet på samma avstånd), och sitter ner har ju dockhuvudet kommit lite över horisonten. Så där ser man hur mycket ögonhöjden i förhållande till dockhuvudet påverkar dockhuvudets förhållande till horisontlinjen. ## Comment 9 Author: Ove555 #8  Funderar på hur det är med horisontlinjen. När man tittat på ett vanligt foto där man t,ex ser en jämn rad med trädtoppar, då ligger väll horisontlinjen precis i kant med där trädtopparna slutar? Men i ett centralperspektiv väljer man väll själv ut en flyktpunkt som bestäms av betraktarens ögonhöjd, och på den höjden där den punkten hamnar har man väll horisontlinjens höjd på ett centralperspektiv? Så det innebär väll att i ett centralperspektiv kan horisontlinjen ligga både lägre och högre än var horisontlinjen egentligen ligger om det inte varit ett centralperspektiv? Så att om dockhuvudet ligger i min ögonhöjd på den översta bilden (där jag fokuserade på dockhuvudet) så är det väll där höjden på horisntlinjen ligger på ett centralperspektiv, och även flyktpunkten? ## Comment 10 Author: Ove555 Med den här bilden vill jag visa hur jag har uppfattat ett centraperspektiv och hur man kan placera huvudmotivet i ett centralperspektiv: Här har jag fokuserat på dockhuvudet och det har också hamnat mitt i bilden, och det är där man ska placera huvudmotivet oavsett om huvudmotivet är lika stort eller större som den största rektangeln jag har ritat i bilden eller om det är lika litet som dockhuvudet. Och det är även där i mitten som horisontlinjens höjd hamnar på ett centralperspektiv. Men jag är inte säker på saken hur det är här om horisontlinjen bestäms av den naturliga horisonten eller om den bestäms av den punkten man fokuserar på i ett centralperspektiv. ## Comment 11 Author: hydman I tidningen Kamera & Bild nr 2 2013 eller tidningen Fotoskolan (samlingsnummer utg av Kamera 6 Bild) skriver fotografen Sara Arnald en intressant krönika om nyckeln till framgång.  Denna kan vara intressant att läsa i detta sammanhang. ## Comment 12 Author: Ove555 Det bör nog vara så att ju närmare sitt motiv man är ju högre kommer horisontlinjen, och desto längre man är från motivet ju lägre ner på bilden hamnar horisontlinjen. Och med låg kamerahöjd får man hög horisont, och med hög kamerahöjd får man låg horisont. Det var svårt det här men så måste det nog vara. Men i ett centralperspektiv bestäms nog ändå horisontlinjen av ens ögonhöjd, så är ens ögonhöjd lägre än den naturliga horisontlinjen, så är nog också centralperspektivets horisontlinje lägre än den naturliga horisontlinjen. ## Comment 13 Author: Inkanyezi Horisonten är alltid i ögonhöjd. Tekniskt sett är horisonten alltid en aning under en horisontell linje som man drar rakt ut från punkten där man står, eftersom jordklotet är runt, men vi kan nästan bortse från rundningen. Horisonten ligger alltid i ögonhöjd, så på min bild av gångbron med parkerade cyklar, där jag står på ungefär 45 m höjd över havet, ser jag ner på byggnaden, och min horisont ligger någonstans långt bort och ganska högt, i höjd med byggnaderna som syns i bakgrunden. Men parallella linjer som löper bortåt kommer att riktas mot flyktpunkten, linjer som följer höga föremål pekar snett neråt och de som följer låga pekar snett uppåt. Linjer i ögonhöjd som löper bortåt blir horisontella. När man väljer en lägre punkt för kameran, hamnar horisonten närmre och lägre. Den är alltid nästan rakt framåt, men själva horisonten ligger ju något under ögonhöjd, även om det är försumbart, det är inte ens så mycket som någon grads vinkel neråt, om man inte är högt uppe i luften. När man formulerade centralperspektivet på fjortonhundratalet var det säkert med inspiration från camera obscura. och en kamera tar rent naturligt i centralperspektiv om linjerna i det avfotograferade är parallella med kamerans optiska axel. Perspektivet är mer utpräglat när man har stor bildvinkel, vilket man kan se ganska tydligt på pellepianos bild i den andra tråden. Den är tagen med vidvinkel. ## Comment 14 Author: Ove555 Så ligger himlen högt t,ex i förhållande till en hög byggnad som man fotograferar så kan alltså horisontlinjen ligga en bra bit under där himlen börjar på bilden? T,ex som den här bilden visar. ## Comment 15 Author: Inkanyezi Om du drar ut alla parallella linjer som löper från kamerans position, så hittar du "horisonten". I det här fallet är ju horisonten dold bakom en byggnad, och ofta ligger den någonstans i närheten av foten på träden i fjärran. På den här bilden ligger den någonstans i höjd med fönstren i bottenvåningen. Det kan förryckas en aning av att planen kanske sluttar, men generellt ligger den alltid i ögonhöjd. ## Comment 16 Author: Ove555 Här är lite utdrag jag gjort från olika internetsidor om centralperspektiv. 1\. "**Centralperspektiv** innebär att man genom att dra linjer parallellt mot en punkt på ett papper, (som kan ses som horisontlinje) skapar en illusion av djup i målningen. Med hjälp av centralperspektivet kan man måla så att föremål, ju längre bort de befinner sig i tavlan minskar i storlek, konstnären kan även med denna metod dra iakttagarens blick till en bestämd punkt som han/hon ser som viktig i bilden." Frågan på det är hur man ska göra för att dra iaktagarens blick till en bestämd punkt som man själv valt på ett fotografi? Om jag ska försöka svara på det själv bör det vara som jag nämnt i #10, att man placerar sitt huvudmotiv i mitten på bilden. Eller kanske inte, för så ser det inte riktigt ut på den här målningen, vilket anses nog som ett praktexenplar på ett centralperspektiv: Gustave Caillebotte (1848 -1894) 'Paris Street, A Rainy Day', 1877 (oil on canvas) "Paris Street, en regnig dag", 1877 (olja på duk) 2\. "Var du än väljer placera ögonhöjd/horisonten i en bild kommer att ha en avgörande inverkan på dess sammansättning. Om du kan se eller om du känner till horisontens position i en bild, blir bilden automatiskt en förlängning av ditt eget personliga utrymme." Fråga på det: Ska man alltid placera horisonten i ögonhöjd på ett centralperspektiv oavsett om man fotograferar ute eller inomhus? Och ögonhöjden kan ju variera t,ex om man står upp eller sitter ner. Och det måste nog vara mycket enklare för en duktig tecknare att göra ett effektfullt centralperspektiv än vad det är för en fotograf att ta ett ungefär lika effektfullt fotografi, för en tecknare kan ju själv rita dit saker på teckningen som förstärker centralperspektivets effekt. Och så en sak till från #14. Hur ska jag kunna veta var på väggen min ögonhöjd är, ska man bara göra en bedömning, att den hamnar på en höjd där man tror att det är, eller finns det någon mer exakt metod man kan använda för att veta vilken höjd ens ögonhöjd hamnar på om man t,ex fotograferar en byggnad? ## Comment 17 Author: Inkanyezi Ska försöka svara på frågorna: 1. Som du mycket riktigt anmärker, så har perspektivet inte använts för att dra blicken till en viss punkt i Caillebottes bild. Horisonten i den bilden förrycks något också, av att gatan inte är helt vågrät, utan lutar något, så att personer längre bort befinner sig något högre än de närmaste. Men precis som i alla bilder där människor är med på samma nivå som konstnären kan man dra horisontlinjen genom ögonen på personerna på bilden. De är kanske lite olika långa, kvinnan är kortare än mannen och också kortare än konstnären. Men dra en vågrät linje genom mannens ögon, och det är en horisontlinje för bilden. De bortre människorna befinner sig något högre, och därför är deras ögon ovanför horisontlinjen. \- 2. Om du i stället tittar på pellepianos bild i [inlägg #7 i den andra tråden](http://foto.ifokus.se/discussions/51b1b7468e0e74138f001dbc-bildtema-centralperspektiv?discussions-1#7), så ser du tydligt hur linjespelet leder ögat in mot bildens "huvudmotiv" om man därmed menar träddungen och personen som är på väg in i den. Det slagna, men ännu inte räfsade höet, och de kanske mer tänkta linjerna i himlen, leder alla mot en punkt vid horisonten någonstans i mitten av bilden. Här har fotografen en högre position än personen på vägen, vilket ger en högre horisont, någonstans bortom dungen.  Det är egentligen mycket enkelt att åstadkomma ett effektfult centralperspektiv för en fotograf. I själva verket är det omöjligt för fotografen att avvika från centralperspektiv. När du tar bilder med en kamera, kommer alltid den optiska axeln att träffa flyktpunkten för parallella linjer som är vinkelräta mot kamerans sensorplan (utom på en kamera där de olika delarna kan ställas oberoende av de andra). Det enklaste sättet att simulera ett perspektiv som inte är centralperspektiv är att använda ett långt teleobjektiv och ta sitt motiv från långt håll. Perspektivet är då fortfarande centralperspektiv, men eftersom betraktningsvinkeln för bilden sannolikt är mycket större än den verkliga bildvinkeln, förefaller perspektivet isometriskt, dvs att föremål inte minskar i storlek med ökande avstånd, utan är lika stora. ## Comment 18 Author: Ove555 ""**Centralperspektiv** innebär att man genom att dra linjer parallellt mot en punkt på ett papper, (som kan ses som horisontlinje) skapar en illusion av djup i målningen. Med hjälp av centralperspektivet kan man måla så att föremål, ju längre bort de befinner sig i tavlan minskar i storlek, konstnären kan även med denna metod dra iaktagarens blick till en bestämd punkt som han/hon ser viktig i bilden" De viktigaste sakerna som jag ser i ett centralperspektiv det är att man vet var horisontlinjen ligger så man kan få ett bra djup i bilden, och att man med den metoden kan dra iaktagarens blick till en speciell punkt i bilden som man själv ser som viktig. Men jag har ännu inte fått klart för mej hur man ska veta var horisontlinjen ska ligga i olika motiv, var man kan placera huvudmotivet och var den punkten kan vara som man vill dra iaktagarens blick till. När jag tittar på pellpianos bild så tycker jag nog min blick drar sig mest till den lilla öppningen i dungen som personen på bilden går mot. ## Comment 19 Author: Inkanyezi Bekymra dig inte alltför mycket över att du inte förstår hur du ska placera de olika elementen för att tilldra sig betraktarens intresse, utan studera bilderna som du ser och försök förstå vad det är som gör att din blick dras till den ena eller andra delen av motivet. Om du tittar på den franska gatubilden, så finns en tydlig grupp människor som drar till sig intresset, de två under paraplyerna, där man ser ansiktena. Vår blick dras alltid till ögon och till partiet mellan ögonen på en person vars ansikte man ser. Samma bild har också en punkt till som blicken dras emot, det spetsiga hörnet bå byggnaden i bakgrunden. Så vandrar blicken också över paraplyerna, och tillbaka till ansiktena på de två under paraplyer som man ser till höger, de två vars ansikten syns tydligt. Pellepianos bild är annorlunda, och en naturlig punkt som drar blicken till sig är mycket riktigt vid horisonten och mitt över vägen. Det är oundvikligt att blicken också vandrar över andra delar av bilden, varav vissa kanske tilldrar sig mer intresse än andra. Det finns en person där, och det undgår man inte när man betraktar bilden. Personen är harmoniskt placerad i kompositionen. En person långt ut åt sidan och utanför vägen skulle också dra till sig blicken, men störa kompositionen. Precis som i min bild av gångbron med cyklar har personen en väsentlig funktion för bilden. I båda fallen är de logiskt och harmoniskt placerade och ses bakifrån, och bilden blir helt annorlunda om man tar bort personen. ## Comment 20 Author: ru4real Förstår inte denna tråd faktiskt. Är det ove555 som är läraren? Eller är han eleven som söker "lärare" eftersom han vill få begreppet centralperspektiv djuplodande förklarat för sig? Inget fel att ställa frågor, men jag tycker nog att trådens ger mig mer frågor kring trådens syfte än vad innehållet ger svar på. Även om centralperspektivet nu har blivit tydligt förklarat för alla som vill lära sig mer.? Eller? ## Comment 21 Author: Ove555 Jag tror det finns många mej inräknat som ännu inte förstår riktigt hur man tar en bra bild i centralperspektiv, hur saker och ting ska placeras i fårhållande till varandra. Så man får ett bra djup i bilden, hur man kan placera horisontlinjen på olika motiv, i höjdled och sidled, var huvudmotivet/huvudmotiven ska vara på olika bilder och hur man ska dra iaktagarens blick till en speciell punkt i bilden. Jag ha inte tänkt att här ska vara någon bestämd lärare, men mer då att vi kan vara flera som hjälps åt att försöka förklara med ord och bilder hur man tar bra centralperspektiv. Och förstår man inte får man givetvis fråga. Ska jag vara nöjd med den här tråden så ska jag kunna gå ut och ta en bild (som jag visar här) och kunna förklara  i alla fall några av de sakerna på bilden som är viktigast för ett bra centralperspektiv. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #20 Oavsett syfte, tanke eller brist på tanke är ju tråden en levande dialog mellan två aktiva personer. Bara tanken på att gå ut i skogen och placera ett dockhuvud på en stör för fotografering, är för mig en utmaning som jag inte klarar av. Då är det ju ganska bekvämt att sitta här lugnt och stilla, samt lära sig av andras erfarenhet. Hoppas det kommer fler lärorika lärarutmaningar framgent. Tack så länge! ## Comment 23 Author: hydman Fråga: har man läst krönikan jag tipsade om? ## Comment 24 Author: [Borttaget] #23  Jag har läst krönikan. Den är mycket läsvärd. Kan varmt rekommenderas. Tack för tipset! Även länkarna i inlägg #1 ger en ganska heltäckande bild angående spörsmålet i den här forumtråden. Undrar om TS har läst dessa artiklar? ## Comment 25 Author: Ove555 #22 Och jag kan lova dig att där var inte brist på mygg heller. 🙂Syftet med den här tråden är ju givetvis att man ska lära sig och förstå hur man tar bilder med centralperspektiv. #23 Nä, jag har inte läst den. Måste man köpa en tidning för att läsa den eller går den att hitta på internet? #24 Ja, ett par av dem har jag läst + flera andra om centralperspektiv. Och algo sen räcker det med ett frågetecken när du skriver en fråga. ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25 Citat: "Och algo sen räcker det med ett frågetecken när du skriver en fråga." Ja ”magistern”! Du har helt rätt. Har justerat min språkliga fadäs nu. Tack! ## Comment 27 Author: hydman #25 Om den finns på nätet eller ej är jag inte säker på. En investering kan dock tillstyrkas. ## Comment 28 Author: Inkanyezi Man får väl förmoda att ett inköp av Kamera & Bild kan vara en bättre investering än ett "gråkort" på Media Markt. Och så kommer jag tillbaka på huvudet på staken, som jag inte har kommenterat innan, utan tänkte att du kunde dra dina egna slutsatser. (Seden att sätta upp huvuden på pålar hade kanske Orm Tostesson med sig till Skåne från Frankrike, där han vid utresan hade sett dem - Röde Orm, Frans G. Bengtsson.) Som nämnt innan är ögonhöjden alltid identisk med horisonten. När du står upp ute på mossen är din ögonhöjd någonstans omkring 160 cm över marken, och när du sitter ner kanske knappt en meter. Det är alltså inte trädtopparna som är din horisont, utan den ligger en bra bit under trädens toppar, till och med lägre än de nedersta grenarna på många av träden. Och precis som du ser på bilderna, om din påle är så lång att huvudet kommer upp i höjd med ditt huvud, så hamnar dess ögon i horisontlinjen när du står upp, medan huvudet är en bra bit över din horisont när du sitter ner. Perspektivet, centralperspektivet, utgår alltid från betraktaren, och när vi tar en bild med kamera, så är det kamerans objektiv. Om objektivet är 160 cm över marken, så kommer också horisonten inom en överskådlig sträcka att befinna sig på 160 cm höjd. Sänker vi objektivet till höfthöjd, så kommer horisonten att sjunka i motsvarande grad och ligga på en meters höjd. Det kommer inte att märkas mycket på avlägsna föremål, men på närliggande är effekten dramatisk. Som du ser hamnar huvudet till och med över trädtopparna i bakgrunden när du sitter. En helt annan fråga är den om "huvudmotivet", vilket knappast ska tolkas så bokstavligt som att det ska vara ett huvud. Perspektivet kan användas till att leda betraktarens blick mot det man vill visa, och det kan vara mer eller mindre tydligt. I den franska gatubilden finns faktiskt sådan ledning, då vissa perspektivlinjer riktas mot paret under paraplyerna, men där är det kraftigare elementet, ögonkontakten, helt övervägande. Om man tittar på bilden av ett rum i en övergiven byggnad i [tråden "Syringe" i Cambridge in Colour](http://www.cambridgeincolour.com/forums/thread25806.htm), är det ett mycket litet element i bilden som avses fånga betraktarens intresse. Om man inte har fått det utpekat, kommer blicken att vandra en hel del innan man hittar det. Om man sedan funderar över hur det kunde ha pekats ut mer effektivt genom att använda perspektivet, kanske man tänker sig att en annan kameravinkel skulle visa det mer tydligt. Jag skulle kunna tänka mig tvärformat i bilden och en betydligt lägre horisont, och sprutan längre ut mot bildens hörn, men att perspektivlinjerna i teglet i golvet skulle leda mer tydligt mot hörnet, genom valet av position för kameran. Det finns också en [annan bild från samma ställe](http://www.cambridgeincolour.com/forums/thread25869.htm), där perspektivet inte är lika tydligt i själva rummet, men där den lilla gruppen burkar och sprutan har fått en mer dominerande plats. Jag tror, som den förste som kommenterar, att en placering mer lik den första bilden, men med den låga positionen, skulle vara mer effektiv, genom att också med perspektivlinjerna dra blicken mot det som fotografen vill visa. Huvudmotivet behöver inte vara väldigt stort för att blicken ska fästas på det, om man kan använda perspektivet för att leda betraktaren dit. ## Comment 29 Author: Ove555 För att ta reda på horisontlinjens höjd så måste det nog vara en bra metod att hålla kameran rakt mot motivet (och inte vinkla den uppåt eller nedåt). Och fokusera med kamerans mittersta sökarpunkt på en bestämd punkt på motivet om det finns det. Ritar man sedan en vågrät streck på bilden på den punkten man fokuserat på så förmodar jag att det är där som horisonten är ungefär över hela bilden. Sen fårstår jag inte riktigt vad Inkanyezi menar med att man inte ska placera huvudmotivet i mitten i #1 För det är väll inte ovanligt att huvudmotivet är placerat just i mitten på centralperspektiv? ## Comment 30 Author: Inkanyezi Perspektivet har egentligen ingenting med bildens huvudmotiv att göra. Man kan placera det i mitten, men det kan lika gärna vara utåt något av bildens hörn. Det är mest en fråga om hur man bygger sin bild och känslan för hur en bild byggs upp. Kompositionen kan innefatta saker som avviker från perspektivet. Du kan, som har nämnts, inte påverka det enkla faktum att kameran alltid kommer att ta bilden med centralperspektiv, hur du än riktar den, och punkten som du riktar kameran mot behöver inte nödvändigtvis vara horisonten, det är när du riktar kameran vågrätt som den optiska axeln riktas mot horisonten. När man riktar kameran neråt eller uppåt, kommer horisonten fortfarande att vara i höjd med kamerans objektiv, men riktningen är en annan, och centralperspektivets flyktpunkt hamnar någon annanstans än i horisonten. Man kan med perspektivkontroll endera direkt i kameran, eller efteråt i bildbehandlingen, få perspektivlinjerna att riktas mot horisonten, som i bilden av gångbron, där perspektivet är korrigerat. Jag vet inte om det har korrigerats helt, men det jag tog bort var att vertikala linjer löpte samman mot en punkt någonstans nertill. Vi brukar ofta föredra att vertikala linjer i en bild är parallella i stället för att löpa samman perspektiviskt. När man kontrollerar perspektivet, genom att trycka ihop i ena änden och dra ut i den andra, kan man också få lov att tänja bilden i höjd eller sidled, eller trycka ihop den, för att få det att se mer "normalt" ut. Typiska bilder med centralperspektiv, där kameran inte riktas mot horisonten, är exempelvis när man tar en spiraltrappa uppifrån eller nerifrån, genom dess mitt. Ett enkelt exempel man kan göra hemma är att ta ett dukat bord från taklampans position, eller att ta ett schackbräde med pjäser uppifrån. Perspektivet blir mer utpräglat ju vidare bildvinkeln är, och om vinkeln när man tittar på bilden är samma som kamerans bildvinkel, är perspektivet naturligt, precis så som man ser det när ögat är i samma läge som kamerans objektiv. ## Comment 31 Author: Ove555 Ja, och det som konstnären av målningen en regnig dag i paris försöker visa är väll (har läst på lite) att han har varit sjöman, så paraplyerna ska symbolisera segel och byggnaden där bak ett fartyg, som drar till sig iaktagarens blick med hjälp av en trekant i form av 3 personer med paraply. Men det är ju en målning, och få allting placerat på att fotografi i ett liknande sampel är nog inte lätt. Men står man mellan 2 rader med byggnader som jag gjorde när jag tog bilden i #5, då är det väl mest lämpligt att man står mitt i vägen och t,ex inte på trottoaren om man vill ta en bild på ett bra centralperspektiv? ## Comment 32 Author: Inkanyezi Jag tror att jag har nämnt förut att man har mindre frihet i gestaltningen när man fotograferar, på gott och ont. Vi kan inte avvika från centralperspektiv i fotografiet, annat än genom att manipulera bilden, medan den som tecknar eller målar har mycket större frihet i sin gestaltning. Man kan se det ganska tydligt när man tittar på impressionistiska verk, eller när man ser till Picassos bilder, där perspektivet kan vridas och vändas i olika bildelement allt efter hur han vill gestalta det han målar. Ändå håller sig nästan alla konstnärer till centralperspektiv även om deras bilder kan vara högst orealistiska. Salvador Dalí är en ganska god exponent för det. När du tar en gata i dess längsriktning är centralperspektivet tydligt, också om du inte står mitt i gatan. Det blir automatiskt centralperspektiv med kameran, det går inte att göra något annat. Däremot kanske det inte alltid syns så tydligt i bilden. Om du exempelvis låter gatans flyktpunkt hamna utanför bilden, genom att rikta kameran snett över gatan, blir kompositionen diagonal, och centralperspektivet framgår inte lika tydligt. Det som händer med flyktpunkten när du parallellflyttar dig åt sidan, är att den flyttas lika mycket. Om du står på trottoaren och tar i längsriktningen, så är det trottoaren som är mittlinjen för perspektivet. Centralperspektiv förutsätter inte symmetri. ## Comment 33 Author: Schnauzertik Kanske detta är en bra beskrivning av perspektiv? Framförallt är den enkel och åskådlig. [http://www.vidunder.se/perspektiv/](http://www.vidunder.se/perspektiv/) För att inte bli anklagad för hot-länkning tar jag med en länk till huvudsidan också [http://www.vidunder.se/](http://www.vidunder.se/) ## Comment 34 Author: Ove555 Och här kan man också få kunskap om bl.a centralperspektiv: [http://foto.ifokus.se/articles/4d7179dfb9cb46223908a4b5-komposition-del-2-horisont-vertikal-och-kors](http://foto.ifokus.se/articles/4d7179dfb9cb46223908a4b5-komposition-del-2-horisont-vertikal-och-kors) ## Comment 35 Author: Inkanyezi Jag lägger in en bild från tidigare här, där centralperspektivet är ganska tydligt genom mönstret i parketten, men där punkten där linjerna löper ihop ligger långt utanför bilden. Här har vi alltså en sällsamt hög horisont, som ligger högt utanför bildytan, men perspektivet är ändå tydligt. Bilden föreställer min tres, ett litet gitarrlikt instrument från Kuba. Genom att luta objektivet framåt, så att den optiska axeln pekar neråt och inte är vinkelrät mot sensorn, har jag lagt skärpan utefter golvet och instrumentet, vilket kan ge ett intryck av närmast obegränsat skärpedjup. Såväl den närmaste punkten av instrumentet, som den mest avlägsna, och allt däremellan ligger inom skärpedjupet, vars utsträckning är vertikal och kilformig, smalare ju närmre kameran man kommer.  [![http://uploads.ifokus.se/uploads/bca/bca531127546bf232206130f1b221dd2/tres-1600-bred.jpg](http://uploads.ifokus.se/uploads/bca/bca531127546bf232206130f1b221dd2/tres-1600-bred.jpg)](http://uploads.ifokus.se/uploads/bca/bca531127546bf232206130f1b221dd2/tres-1600-bred.jpg) ## Comment 36 Author: Ove555 Centralperspektiv. Olympus e-520, 14-42 mm, inställt på 14 mm, iso 100, bl 8, exponeringskompensation +0,3, vitbalans sol. Här ligger horisontlinjen ungefär vid dörrens överkant på ingången till stationen. Bilden är tagen i går kväll kl 19:02. ## Comment 37 Author: LFCFredda #36 Finns det någon anledning till att du ställt dig lite till vänster på vägen? Hade inte djupet i biilden blivit ändå bättre ifall man befunnit sig exakt på mitten av vägen? ## Comment 38 Author: Ove555 Ska försöka tolka Inkanyezis bild i #35. Normalt sett så brukar ju något som man fotograferar i centralperspektiv vara bredast framtill och smalare längre bak i bilden, men i och med att den smala delen av instrumentet är längst fram och den breda baktill blir det lite tvärtom här. Skärpedjupet på instrumentet blir klart bättre när bilden tas uppifrån så, än när det är vinkelrät mot sensorn, och horisonten kommer ju inte heller med i bild med den kameravinkeln. Men vad som är kilformigt och vertikalt i bilden, där hänger jag nog inte med riktigt, kan det kilformiga vara att man ser en smalare del av golvet framtill i bilden och en bredare del av golvet baktill i bilden? Och vad är det som är vertikalt, vertikal är ju t,ex en stolpe som står upp, men vad är det som är vertikalt på den här bilden med ett liggande musikinstrument? #36 Anledningen att jag tog bilden till vänster kunde nog ha varit att den stenlagda gångbanan leder mot den högra delen av stationshuset. Hade jag stått mer till höger så gångbanan kommit mitt i bilden är det nog risk för att jag inte hade fått med hela stationshusets längd, tyckte det kändes bäst att stå rakt framför fontänen och ingången till stationen, sen beror det delvis på att bilden är lite beskuren också eftersom det var en byggnad till höger på bilden som jag inte ville ha med Och jag ville nog även ha stationshuset mitt i bilden och då kommer ju gångbanan till höger om mitten. ## Comment 39 Author: Inkanyezi Du får nog läsa om ett par gånger lite mer noga. Jag har inte talat om några vertikaler i bilden, även om sargen på instrumentet faktiskt är vertikal. Det som jag nämner som vertikalt är utbredningen av skärpedjupet. Skärpedjupet är vi kanske vana vid att se som från ett avstånd till ett annat, men när man lutar objektivet för att utnyttja [Scheimpflugprincipen](http://sv.wikipedia.org/wiki/Scheimpflugs_princip), så att skärpeplanet breder ut sig åt något annat håll än parallellt med sensorn, då kommer skärpedjupet också att sträckas ut i en annan riktning. När man lägger skärpan horisontellt, kommer skärpedjupet att sträckas ut i rät vinkel mot skärpeplanet, alltså vertikalt, och vara mycket stort långt bort och väldigt litet nära kameran. Det kanske syns mest tydligt i bilder där inte allting är skarpt, som parkvägen i andra inlägget i tråden "[Tilt för skärpedjup](http://foto.ifokus.se/discussions/4f987d5688f472366a000542-tilt-for-skarpedjup)". Där är skärpedjupet inte stort allra närmast kameran. Stenarna i asfaltbeläggningen och växtlighet och skräp som ligger på marken är skarpt, medan axen på grobladen som är kanske en decimeter höga har blivit oskarpa. De sticker upp utanför det mycket smala skärpedjupet närmast kameran. Längre bort räcker skärpedjupet till att få lyktstolpar, träd och byggnader skarpa och skateboardrampen, som är bra mycket högre än grobladens ax. [![http://uploads.ifokus.se/uploads/54c/54cbec39112dccbd26b9faf27b1ca50c/sendero-2.jpg](http://uploads.ifokus.se/uploads/54c/54cbec39112dccbd26b9faf27b1ca50c/sendero-2.jpg)](http://uploads.ifokus.se/uploads/54c/54cbec39112dccbd26b9faf27b1ca50c/sendero-2.jpg) ## Comment 40 Author: Ove555 Ok, här har du alltså använt ett tilt och shift-objektiv, så med ett vanligt objektiv skulle man inte få en så vertikal skärpa, dvs att man har skärpa från nederkanten till överkanten i bilden. Såg det sen att sargen på instrumentet är vertikal. Jag tycker Monas signatur är bra: "_Den som ställer många frågor ökar mångas visdom!" 🙂_ ## Comment 41 Author: Inkanyezi Jag tror att du behöver läsa om några gånger till och försöka förstå vad det som jag har skrivit betyder. Kommentarerna tyder på att du inte har förstått det helt och hållet, men det stämmer att jag kan luta mitt objektiv, vilket jag också skrev att jag hade gjort i [#35](51c6d8078e0e744a690007ab-lararutmaningen-nr-1-centralperspektiv?discussions-1#35 "Direkt länk till kommentar"). [![http://uploads.ifokus.se/uploads/693/693fa9f0209ea8114cb156eb4163cb3e/tiltadapter.jpg](http://uploads.ifokus.se/uploads/693/693fa9f0209ea8114cb156eb4163cb3e/tiltadapter.jpg)](http://uploads.ifokus.se/uploads/693/693fa9f0209ea8114cb156eb4163cb3e/tiltadapter.jpg) ## Comment 42 Author: Ove555 #37 Här har jag tatt en bild i motsatt riktning, och där gick det bra att stå mitt i gångvägen och ändå få både byggnaden och dess ingång mitt i bilden. På det avståndet bedömde jag att horisontlinjen låg ungefär i överkant på ingången till byggnaden, men den borde ligga lägre i och med att byggnaden ligger högre i förhållande till där jag stod och fotograferade. Olympus e-520, 14-42 mm, inställt på 17 mm, iso 400, 1/500, bl 11. Den här bilden är inte beskuren. #41  Det har faktiskt hänt ibland att jag förklarat saker för folk som inte heller har förstått, då har jag märkt att det brukar hjälpa att försöka förkalara bättre. ## Comment 43 Author: LFCFredda #42 Där ser man. Den bilden tycker jag mycket mer om :) ## Comment 44 Author: Inkanyezi #40 * "så med ett vanligt objektiv skulle man inte få en så vertikal skärpa, dvs att man har skärpa från nederkanten till överkanten i bilden." Det som jag har citerat här ovanför är obegripligt för mig, och det hänger inte ihop med vad jag har skrivit. Kan du förklara för mig vad du menar med "vertikal skärpa", och vad det skulle kunna ha för samband med det som just har nämnts? Jag skrev att skärpeplanet är utsträckt utefter golvet och instrumentet, och mitt golv är horisontellt. Skärpeplanet ligger nästan horisontellt utefter golvet, vilket jag har åstadkommit genom att luta objektivet. Det som fördelas vertikalt är skärpedjupet, som i vanliga fall sträcker sig mellan två avstånd ifrån kameran. Här är det skarpt på precis vilket avstånd som helst, men skärpedjupet ligger som en kil. Det är stort längre bort och blir väldigt tunt på nära håll. Skärpedjupet, som är osynligt, är format som en kil, med spetsen närmast kameran. Det är en egenskap hos skärpedjupet när man lutar objektivet, "tiltar". ## Comment 45 Author: Ove555 Skrev redan från början att jag inte hängde med riktigt vad du menade med detta: "Såväl den närmaste punkten av instrumentet, som den mest avlägsna, och allt däremellan ligger inom skärpedjupet, **vars utsträckning är vertikal och kilformig**, **smalare ju närmare kameran man kommer**." Och det är alltså det som är skrivit i fetstil som jag inte förstod. Sen när du skrev detta i #39: "Skärpedjupet är vi kanske vana vid att se som från ett avstånd till ett annat, men när man lutar objektivet för att utnyttja [Scheimpflugprincipen](http://sv.wikipedia.org/wiki/Scheimpflugs_princip), så att skärpeplanet breder ut sig åt något annat håll än parallellt med sensorn, då kommer skärpedjupet också att sträckas ut i en annan riktning" Då tänkte jag att du hade fått ett bra skärpedjup över hela bildytan (på bilden i #35) med det objektivet , så om man ställer bilden upp då så blir det bra skärpedjup ända från nederkant till överkant med det objektivet dvs vertikalt. Jag tänkte nog fel där. Men om jag och troligen flera andra inte har förstått vad du menar så tror jag inte vi är dumma, men däremot att vi inte är lika insatta i detta som du. ## Comment 46 Author: Inkanyezi Jag försöker använda klara och tydliga begrepp, och det är därför jag ber dig läsa om det som du inte har förstått. Om du läser det igen och ger akt på orden som används, kanske du kommer att förstå, men du måste verkligen försöka förstå innebörden i det skrivna. Det räcker inte med att komma ihåg, eller att upprepa det som har skrivits. Du har många gånger postat citat där du ganska tydligt har visat att du inte har klart för dig vad texten betyder. Det är oftast viktigt i tekniska sammanhang att ha klart för sig precis vad det man läser betyder. * Skärpeplan: det plan där man har ställt in skärpan * Skärpedjup: området på ömse sidor om skärpeplanet där man tycker att skärpan är godtagbar. När man ställer in skärpa med ett vanligt objektiv kommer skärpan att inte bara finnas i punkten där man ställer skärpa, utan den utbreder sig över en nästan plan yta som täcker allt man ser i sökaren och som hamnar på sensorn. Allting som det planet skär igenom kommer att avbildas skarpt. Åtminstone i teorin är det så, även om det finns avvikelser som beror på att optiken inte är helt perfekt. Det betyder att om man till exempel står mitt framför ett hus och riktar kameran rakt mot huset, så att sensorn är parallell med husväggen och den optiska axeln alltså är vinkelrät mot husväggen, och ställer skärpan på någonting på väggen, så kommer hela väggen, så mycket som hamnar på sensorn, att avbildas skarpt. Om man å andra sidan flyttar sig åt sidan och tar huset i sned vinkel, så kommer man att kunna ställa skärpa bara utefter en vertikal spalt på väggen. Allt som befinner sig vid sidan om den vertikala skarpa biten kommer att vara oskarpt. Det blir mer oskarpt, ju längre från det skarpa man kommer. Bredden på bandet inom vilket vi upplever att det är skarpt är skärpedjupet. Bildens oskarpa delar är vad vi brukar kalla bokeh. Om objektivet kan lutas (tiltas), så kan man ställa skärpa utefter husväggen även om den tas i en sned vinkel. Skärpedjupet kommer då att öka ju längre bort från kameran man kommer, och allra närmast är det ganska tunt. Hela väggen kan avbildas skarpt, och om det är ett hus med balkonger som skjuter ut, kanske de närmaste är oskarpa, eftersom skärpedjupet är litet där, medan balkonger som är längre bort blir godtagbart skarpa, eftersom de ligger inom skärpedjupet. Skärpedjupet utbreder sig då i vinkel mot husväggen, och skärpedjupet är format som en kil, med den spetsiga änden närmast kameran. ## Comment 47 Author: hydman Saker man kan fundera över: Är skärpa beroende (relativt sett) av oskärpa? ## Comment 48 Author: hydman forts: är det bättre att kunna hantera (rätt) oskärpa än skärpa? ## Comment 49 Author: Inkanyezi #47 och #48 Svaret på den första frågan är otvetydigt ja, men bara när man ser det relativt. Något som inte är helt skarpt kan se tillräckligt skarpt ut i närheten av något som är ännu mindre skarpt. Upplevelsen av skärpa är också avhängig av hur stor vinkel föremålet tar upp när man ser det, och det är därför en bild som ser skarp ut i litet format kan bli hopplöst oskarp när man förstorar den. Omvänt kan en mindre skarp bild se bättre ut om man drar ner formatet, förminskar den. Den andra frågan, #48, är betydligt knepigare att ge ett svar på. Det beror på det som frågas om är ett värdeomdöme. I stort sett allt som berör bildskapandet kräver att man gör bedömningar, komposition, färg, skärpa, innehåll osv. Sedan kommer bilden att betraktas, och olika människor lägger olika värderingar på det de ser. För många av oss är det viktiga att bilden innehåller en kanin, en söt kanin. Definitionsmässigt kan då ingen kanin vara ful, och om bilden bara innehåller en kanin är det en bra bild, oavsett om kaninen är suddig eller skarp. Det som kan dra ner är om man har klippt av kaninen på något sätt, och att man ser kopplet. Eftersom skärpa och oskärpa är två sidor av samma mynt, och vi inte kan undvika oskärpan, måste vi kunna hantera den. I och med att vi har ställt skarpt någonstans, kommer det också att bli oskarpt på en del andra ställen, och då gäller det att helst inte ha några viktiga bildelement där det är oskarpt. Det är en av alla utmaningar man står inför när man skapar bilden, att utöver innehållet också hantera skärpan, så att allting som man vill se skarpt hamnar rimligt nära skärpeplanet och helst inom skärpedjupet. Ibland vill vi också att det ska bli rejält oskarpt på sådant som vi inte vill att det ska dra till sig blicken. Vid de tillfällena är det bra att veta hur man skapar oskärpa. ## Comment 50 Author: hydman #49 sånt här tycker jag är mkt intressant. de flesta pratar mest om skärpa men alla inser kanske inte att oskärpan är lika viktig. ## Comment 51 Author: Ove555 Inkanyezi. Sådana här inlägg från dig får mej att tappa lusten att läsa vad du skriver. Om du inte kan uppföra dig på ett vänligt sätt och förklara bättre så vill jag helst inte ha något att göra med dig. Då kommunicerar jag hellre med andra och försöker själv ta reda på sånt jag vill veta. "Jag försöker använda klara och tydliga begrepp, och det är därför jag ber dig läsa om det som du inte har förstått. Om du läser det igen och ger akt på orden som används, kanske du kommer att förstå, men du måste verkligen försöka förstå innebörden i det skrivna. Det räcker inte med att komma ihåg, eller att upprepa det som har skrivits. Du har många gånger postat citat där du ganska tydligt har visat att du inte har klart för dig vad texten betyder. Det är oftast viktigt i tekniska sammanhang att ha klart för sig precis vad det man läser betyder. ## Comment 52 Author: Inkanyezi Jag låser den här tråden nu, då den har spårat ur.