Annons:
Etiketterfototeknikartiklar
Läst 10398 ggr
dijete
2009-10-02 02:30

Närbild, med kompaktkamera

Artikeln är egentligen ett inlägg skrivet utav Inkanyezi, men här i artikeln har vi sammanfogat alla skarvar till en hel artikel med en viss omformulering från mig.

Det dyker ju rätt ofta upp teman om närbilder, och ofta kommer det frågor om vilka objektiv som är "bäst" och annat kring närbilder. Väldigt många vill plåta blommor, och den här bilden tog jag nu i kväll för att visa att man inte alls behöver någon särskilt avancerad utrustning för att ta närbilder, och att man kan få ett hyggligt resultat med närbildslins.

Utrustningen är en Canon G7, som jag har försett med en hemgjord försättslins som har hängts på objektivet. Linsen kommer från den allra billigaste sortens läsglasögon som jag har inhandlat för en tia. Det var ganska mörkt, så jag ställde ISO till 200, vilket ger en del brus och lite sämre skärpa, men det blev ändå nästan en halv sekunds exponering eftersom det är rätt skumt och jag bländade ner till 8 för att få stort skärpedjup som täcker hela maskrosbollen. Exif ligger kvar för den som är intresserad av att se det.

Det är ett utsnitt ur bilden, lite mindre än halva bildytan. Maskrosbollen ligger lite åt sidan i bilden, så jag flyttade skärperutan till själva maskrosbollen. Det var nermulet och klockan var ett par minuter i åtta på kvällen, med lätt duggregn. Kanske inte idealiskt för optimal skärpa, men det sätter ju tekniken på lite prov. Jag har förminskat bilden till 35% linjärt och gjort skärpeförstärkning så att man ska se de fina borsten på fallskärmarna ordentligt. För att se hela bilden,klicka på den -> Visa bild. Klicka på plustecknet för att se varje pixel.

Bilden är inte tänkt för "kritik", utan för att demonstrera vad man kan åstadkomma med en kompaktkamera och närbildslins. Beroende på vilken lins man väljer, går det naturligtvis att komma mycket närmre än så här,

För den som funderar över megapixlar kan det ju bara bra att veta att bilden som jag postar är ungefär 1,2 megapixel, alltså en god bit mindre än vad sensorn på de flesta kameror ger.

**Jag gissar att de flesta som vill plåta blommor i trädgården skulle klara sig väldigt bra med en kompakt eller en långzoom i stället för en systemkamera. Jag vill inte förringa vad systemkameran klarar, den har sina verkligt starka sidor, men för att ta blommor och kryp duger andra verktyg alldeles utmärkt. Det är viktigare med ett hyggligt bra stativ. När man har en kompakt kan man klara sig med ett ganska billigt stativ.
**
Jag lägger upp en bild till, som inte är lika överskärpt. Den är tagen i gråväder också, men jag har ställt ner ISO till 80 och sparat den som råfil och därefter krympt den en bit från 10 megapixel till ungefär 1,2 megapixel och komprimerat till jpeg (den blir lite för stor för att ladda upp annars). Om inte annat så illustrerar det ju ganska bra att de moderna småkamerornas sju till tio megapixel är fullt tillräckligt för att göra vanliga kort.

Det är en tusensköna, och redan på den lilla bilden i inlägget är den större än i verkligheten. Det är ju inte mycket miljö runtomkring, och det är kanske inte vad som återkallar minnet av en gräsmatta full med tusenskönor. De är ju bara små prickar där i gräset. Men bilden visar ändå att det inte är något större problem att komma nära nog för att fotografera små saker, och kanske också, att rätt få av oss egentligen skulle vilja lägga åtskilliga tusenlappar mer, just för att få den möjligheten med ett makroobjektiv.

När man är nere på den här skalan är det inte bara optiken och sensorn som avgör om det blir skarpt, utan också hur pass stilla man kan hålla sin kamera eller hur stilla motivet håller sig. Minsta vindpust får en sån här blomma att darra, och då kan den inte bli skarp alls. Jag har kameran på ett enkelt och billigt stativ, och jag använder självutlösaren för att lösa ut, så att jag inte ska rubba kameran när den knäpper. Så hoppas jag att det inte ska komma en vindpust…

De små stråna på täckbladen kommer fram ganska bra, likaså ett par vattendroppar som ligger på de bortre kronbladen. Man kan om man har en systemkamera med makroobjektiv komma en bit närmre, och få också så små detaljer mer tydligt återgivna, men utsnittet blir ju också mindre då, och skärpedjupet kortare. Med en starkare lins kan man få det resultatet också med kompaktkameran, men det blir ännu svårare att hålla stilla, och det blir också viktigare att motivet inte rör sig.

Hur man kan fästa en lins varierar mellan olika kameror. De som har en lucka frampå som man skjuter undan, och där objektivet är helt inbyggt, är kanske enklast. Man kan då fästa linsen på till exempel en plastskiva som man för in under kameralocket. Man kan också fästa en lins med häftmassa om man är försiktig så att inget kommer på kamerans frontlins. Om man använder försättslins på systemkameran så skaffar man en som kan skruvas in i filtergängan. Min lins sitter klistrad i botten av en plastburk som jag har skurit av och gjort hål i. Jag trär den på objektivet när det är utskjutet.

För att återknyta till hur vi kanske hellre vill se tusenskönorna lägger jag upp en bild till, och där har jag inte använt några närbildshjälpmedel, utan jag har tagit den rätt av med den kortaste brännvidden och minsta bländaren, för att få stort skärpedjup och för att blommorna i förgrunden ska bli relativt stora på bilden. Jag tycker att den här ger en mer rättvis bild av blommorna, fastän den ändå kryper rätt tätt inpå, så att man ser en del detaljer. Fortfarande har jag krympt den rejält, den är bara lite drygt en megapixel. Så här kan man ta blommor med kameran precis som den är, och det går med de flesta kompaktkameror eller med satsobjektivet på en systemkamera.

Bilder som den här kan man utan vidare ta på fri hand; här har jag gjort det. När man tar blommor i trädgården och vill ha miljö med kan man använda kort brännvidd och krypa nära.

Hur gör jag denna närbildslinsen?

Kameror som skjuter ut objektivet är lite knepiga att få dit en lins på, det är inte alla som tål att man petar på objektivet när det är ute. Min kamera är sån, och jag har provat tre olika sätt som alla funkar:

1. Först gjorde jag en linshållare av en plastburk som passar att trä på utanpå objektivet. Den har nackdelen att den lätt ramlar av när man zoomar, eftersom objektivet dras in vid ett visst zoomläge, så att nästa hylsa över objektivet skjuter av min linshållare.

2. Jag har också en vidvinkeltillsats, som skruvas på en tub som sätts på en fattning runt objektivet på kamerahuset. Jag gjorde en hållare till en lins som jag kan sätta på den tuben. Den funkar från ungefär mitt på zoomen till längsta brännvidden. Vid kortare brännvidder vinjetterar den, men då behövs å andra sidan ingen lins, och den är mycket lätt att plocka bort.

3. Jag har provat att fästa en lins med häftmassa, och det funkar bra. Då sätter jag på linsen när kameran är avstängd, och den sitter kvar när objektivet skjuts ut, och den fungerar över hela zoomomfånget.

Häftmassa är kanske det enklaste sättet att få dit en närbildslins. Fördelen jämfört med att använda kamerans närbildsläge är att man kan vara ganska långt ifrån det som man fotograferar, så att man inte skymmer ljuset, och man kan använda längsta tele som kameran har för att få litet bildutsnitt. Perspektivet blir inte så kraftigt som när man tar med vidvinkel. Jag tar oftast med en tre dioptriers lins på ungefär trettio centimeters avstånd, och när det är mycket små saker så använder jag längsta telebrännvidden.

För att inte behöva leta efter fokusläget, sträcker jag ut snodden som jag har på kameran, och jag har tagit märke där för avståndet, så jag vet att jag kommer lagom långt bort. Så låter jag kamerans autofokus fininställa skärpan.

Billigaste linsen av hygglig kvalité är den jag har plockat från läsglasögon för en tia. Den går mycket lätt att trycka dit med häftmassa.

Om man vill ha en lins med extremt hög kvalité, så kan man slakta en kompaktkikare och ta ett objektiv från den. De har linser med mellan tio och femton centimeters brännvidd och de är akromatiska. Såna kikare kostar lite över hundralappen på exempelvis Clas Ohlson. Innan man sätter igång ett sånt projekt bör man kolla att linsen täcker kamerans objektiv ordentligt, så att man kan fästa den utanför objektivöppningen.**

Jag tog styrka +2, och det hänger ihop med närgränsen på min kamera.**

När man inte har någon lins på den här kameran kan man ta extremt nära med vidvinkel, men man kommer inte lika nära med tele. Närgränsen vid det mest vidvinkliga läget ligger mycket nära frontlinsen, bara någon centimeter. På det korta avståndet får man ganska stor avbildningsskala, men ett hemskt perspektiv, och man skymmer ljuset mot det som man fotograferar.

Vid telebrännvidden kan man komma ner till ungefär en halv meter, och det ger möjlighet till att ta mycket bra närbilder på föremål som är lite större än en tändsticksask. Ett exempel finns här, två knutar på 4 mm lina. Knutarna är ett par centimeter långa, och bilden är tagen på en halv meters håll med nästan den längsta brännvidden på kameran.

Om man sätter på en 2 dioptriers lins kan man alltså täcka in avstånd mellan en halv meter och 25 cm med linsen i kombination med avståndsinställlningen, och man kan få dubbelt så stor avbildningsskala som utan lins. Det ger möjlighet att få närbilder på små blommor utan att skymma med kameran och utan att förvränga perspektivet.

Skälet till att använda linsen är alltså inte främst att få stor avbildningsskala, utan att kunna arbeta på bekvämt avstånd utan att skymma ljuset mot motivet, och för att få en smalare bildvinkel vid närbild så att perspektivet blir naturligt och bakgrunden begränsas. Jag kan alltså komma närmre med tele, i stället för att vara tvungen att använda vidvinkel för närbilden.

Senare har jag övergått till att mest använda en lins på +3 dioptrier, eftersom det stämmer bättre med de avstånd jag brukar välja för närbilder. Den linsen har jag haft länge, den hörde till min Olympus Pen F, där den täckte avstånden från 35 cm ner till knappt 20 cm med normalobjektivet.

Så valet av lins, dioptritalet, hänger mest ihop med vilket avstånd man vill jobba på. Eftersom man också har zoomen så att man kan minska skalan för att få med lite mer, gör det inget att det är ett litet glapp mellan kortaste avståndet utan lins och längsta avståndet med lins. Bildvinkeln avgör man med zoomen, och avståndet bestäms av linsen. Och skälet till att hellre använda en lins är som sagt att den extremt korta närgränsen gäller en kort brännvidd, men för de här motiven är det av flera skäl bättre att jobba på lite längre håll, där avståndsinställningen vid tele inte räcker till.

Praktiskt kan man alltså välja exempelvis +2 om kameran ställer in ner till en halv meter, +3 om man gärna vill komma lite närmre, och +4 om man vill komma ännu närmre. Skärpan mot hörnen försämras lite grann, men det brukar inte betyda någonting när man plåtar småsaker. Högre styrka än +4 tror jag inte särskilt mycket på, eftersom man förlorar en del av vad man kan uppnå med att använda en lins; att det går att få närbilder på bekvämt avstånd utan att skugga motivet. Enkla linser med högre styrka ger också större linsfel, som kromatisk aberration. Om man tar en kromatiskt korrigerad lins, som objektivet från en kikare, lär man dock kunna få skarpa bilder ännu närmre; de linserna är på mellan +8 och +10 dioptrier på minikikare, men de är ganska små, så en sån lins på 20 mm diameter täcker inte frontlisen på min kamera.

Fältet är fritt att experimentera. På Sergel Foto finns närbildslinser ur ett restparti med 48 mm gänga för tjugo kronor i en sats med tre, +1, +2 och +3. Jag har lagt mig till med några, eftersom de funkar lite bättre för mig, och jag har gjort om min hållare genom att klistra fast fattningen från en av linserna i den (jag behövrer ju inte +1), så att jag kan skruva in linser och skifta. Jag kan också använda den till filter, det fans star och variocross till lika lågt pris.

Behöver jag en systemkamera?

Självklart har en systemkamera många fördelar, men man kan utveckla sin kreativitet med de medel man har. Om man alltså har en kompaktkamera med zoom, så kan man använda den till fler motiv med hjälp av lite klurighet, som i det här fallet med några enkla linser och lite häftmassekladd.

Så för den som vill ta bilder av blommorna och få dem isolerade från bakgrunden är fältet fritt för experimenterande. Jag skaffade linserna för att kunna välja perspektiv och bakgrund när jag tar på mycket nära håll. Jag godtar att det är vissa brister i skärpan mot hörnen, därför att metoden ger mig bilderna som jag vill ha.

Om man tycker att det är värt pengarna, så kan man köpa en systemkamera för omkring 3000:- och uppåt, och ett makroobjektiv för minst lika mycket, och då kan man få ett i vissa avseenden bättre resultat, dvs mindre brus, mer skärpa över hela bilden, och större avbildningsskala. Inlärningströskeln är högre, och priset är också högre. Och det är en väldigt mycket större klump att hantera, så den kanske blir kvar i byrålådan när man kunde ha tagit bilder om kameran vore enklare.

Om man ska se det krasst, så är kanske de här experimenten med linser snarare inkörsporten till att så småningom skaffa bättre grejer än någonting som konkurrerar med de bättre grejerna. Många av oss vill inte ha en systemkamera, många av oss är den helt enkelt inte lämplig för, men jag tror att ganska många vill kunna ta fina bilder av blommor och annat som är smått.

Egengjord lins

Här är kameran med linsen på. Jag har zoomat ut lite för att det ska synas ungefär hur det ser ut. Inte direkt urtjusigt, men det funkar. Man kan se på reflexerna i linsen att den optiska axeln inte är centrerad, men det har ganska liten verkan på bilderna. Och så har jag så klart spegelvänt bilden, eftersom den är tagen i en spegel.

Såhär ser det ut när man sätter fast en lins med häftmassa.

Denna artikel är endast en sammanfattning på Inkanyezi's inlägg om Närbild med kompaktkamera, för att läsa mer ingående klicka här för orginalinlägg!


Annons:
Inkanyezi
2013-11-05 16:03
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Jag lyfter upp den här artikeln med ett par inlägg till.
Kameran jag oftast bär omkring numera är en Nikon Coolpix som har en hel del år på nacken, men som på många sätt är mycket bra. Den kan ta i svagt ljus med lång slutartid, så håller man den bara still, klarar den väldigt skumt ljus. Men svagheten är att dess närbildsinställning bara fungerar i vidviknelläge och jag vill oftast ha tele när jag ska ta närbilder, ett kort tele, som ett porträttobjektiv.

Jag hittade en trasig kompaktkikare på Stadsmissionen och fick den för 20 kronor. Prismorna inuti hade ramlat isär, men jag ville ju egentligen bara ha linserna, objektiven, som är akromatiska och har en brännvidd på ungefär 10 cm, dvs de är +10 dioptrier. Det betyder att jag kan använda teleläget på ett arbetsavstånd av ungefär tio centimeter och ytterligare lite närmre, eftersom objektivet förmår fokusera ungefär två dioptrier. Det betyder att jag har ungefär en och en halv centimeter att spela på, vilket gör det ganska lätt att hitta rätt avstånd för att få skärpa.

Jag tog ut kikarlinserna och klistrade in dem i gummimuffen som satt längst fram på kikaren. Finessen med det är att den passar precis över objektivet på den lilla Coolpix-kameran när objektivet är utskjutet. På den kameran kan man peta på objektivtuben utan att den tycker att det har blivit något fel. Den är ganska oöm just för sådan hantering.

(Bilden är tagen med kompaktkameran jag brukar använda, Nikon Coolpix 5600, och med egen Vitbalans. Den är faktiskt i färg, vilket man lätt ser om man tittar på den gröna lysdioden som visar att kameran är igång.)

Inkanyezi
2013-11-05 16:10
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

Och resultatet man kan få är faktiskt mycket bra. De här linserna är ju akromater, sammansatta av två linselement och saknar i stort sett kromatisk aberration. På en kompaktkamera, med det stora skärpedjup man får, är det lätt att ta extrema närbilder med en sån här lins. I just det här fallet var det också otroligt lätt att anpassa dem till kameran, eftersom bitarna fanns med i kikaren som jag slaktade.

Tändsticksasken är en hushållsask och stickan är av normal storlek.

JNN
2013-11-05 19:43
#3

Det är ju otroligt vad man kan åstadkomma med lite klurighet och kunskap. En intressant och läsvärd artikel, det tackar man för! Fantastiska bilder blev det med förhållandevis enkla medel. :)

Carrosh
2013-11-06 12:16
#4

Lägger gärna till att man också väldigt enkelt kan använda ett förstoringsglas också för närbilder. Kan i många fall vara mycket enklare än att pyssla med smådelar, och är man noga med att glaset är rent och utan repor kan man få fantastiska resultat!

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

bamse6311
2013-11-06 13:42
#5

@ Inkanyezi

Jag har för några dagar sedan för en billig peng köpt en begagnad G9.

Såg på Cyberfoto när jag googlade på tillbehör att det finns något som heter Lins/filteradapter till Powershot G9/7

Den har ju en gänga och det innebär väl att man borde kunna köpa sådana där närbildslinser som passar i den gängan??

http://www.cyberphoto.se/?http://www.cyberphoto.se/info.php?article=G9

Blev lite förvånad när jag satt och studerade min nya kamera och såg en liten knapp att trycka in för att sedan ta bort en ring längst inne på objektivet som påminde om när man byter objektiv med bajonettfattning på en systemkamera och det var då jag började att fundera på att det kanske fanns några tillbehör som det var avsett för.

Kanske i så fall lika bra att investera i en sådan där lins/filteradepter innan den förvinner ur sortimentet.

Dock så står det inga mått på den så jag vet ju inte om den täcker hela objektivet ut till längsta zoom, men det borde den väl göra tycker jag?

Tror du att detta kan vara något?

(Jag är ju något fysiskt rörelsehindrad så jag kommer sällan ut på varken större eller mindre fotoäventyr men att gå runt i bostadsområdet och ta bilder av blommor och annat smått gillar jag).

Bästa hälsningar,
Bertil

Inkanyezi
2013-11-06 14:23
#6

Adaptern är till för att kunna sätta på närbildslins eller vidvinkel- och teleförsats. Canon har speciellt anpassade sådana, som kanske är bättre än tredjeparts dito. Själv har jag en tredjeparts med en annan adapter, som jag också använder till närbilder med närbildslins som jag har anpassat.

Eftersom objektivet ändrar längd när man zoomar, är det inte säkert att exempelvis närbildslins kan användas direkt i alla zoomlägen. Jag använder den ju enbart med lång brännvidd, så jag har gjort en förlängning till adaptern för att objektivet inte ska stöta i, och det fungerar bra. Vidvinkeltillsatsen som jag har är avsedd att sättas på när objektivet är i vidvinkelläge, och då är det i sitt allra kortaste läge. Om man skule råka zooma när den sitter på, så stoppas kameran och hänger sig, med felmeddelandet "linsfel", och då måste man ta av tillbehöret och stänga av kameran för att kunna starta den igen.

Så här ser det ut när jag har min närbildlins på:

http://migrated.ifokus.se/uploads/e35/e35626ccbbd33ad6076d51dd093bc9ec/closeup-attachment-0.jpg

Och det här är grejerna lösa, och det syns att objektivet tittar fram ur adaptern när det står i det längsta läget.

http://migrated.ifokus.se/uploads/741/741cc374612a217081be4f05ac3b711a/closeup-attachment.jpg

Canons egen adapter är möjligen längre än min. Gängan kan man sätta ett filter eller en lins i, och om bara objektivet inte skjuter fram för mycket så det stöter i, så funkar det hela. G-kamerorna fokuserar ner till en halvmeter, förutom på ganska korta brännvidder där man kan komma närmre. Alltså är det idé att ha en lins på +2 dioptrier, som täcker avstånd mellan 25 cm och halvmetern vid teleläget på objektivet. Jag har också ett par kikarlinser som är akromatiska på omkring sex dioptrier, och de ger mycket bra resultat.

http://migrated.ifokus.se/uploads/4ab/4ab1cab567bcadb73e4fa11cf4f01890/tele-med-lins.jpg

Annons:
bamse6311
2013-11-06 15:20
#7

#6 Inkanyezi

Tackar så väldigt mycket för svar.

Då beställer jag en sådan där adapter till att börja med och så får jag ju se hur lång den är.

Zoomen är 6x och i fullt teleläge så blir den då dubbelt så lång som i vidvinkel och måttet i full tele är 44 mm så det kan jag kanske förmoda att Canons egen adapter är anpassad för.

Gängan på adaptern är 58 mm vilket jag förmodar kanske kan vara ett mått så att jag kanske kan köpa lite billigare närbildslinser än Canon original.

Börjar med att som du rekommenderar hitta en sådan lins på +2.

Visserligen så har jag liggande framför mig ett par billiga glasögon som är 2+ och alldeles för dåliga för min syn då jag använder +3.5.

Tycker dock att det känns tryggare att köpa en lins som passar i en sådan där adapter och dels så är jag själv inte lika händig och uppfinningsrik som du *ler*.

Well Inkanyezi, tackar för all information och ber att få återkomma om det är ytterligare som jag behöver fråga dig om.

Bästa hälsningar,
Bertil

Upp till toppen
Annons: