Jag skulle rekommendera att du använder ett fristående program exempelvis Photoshop eller liknande, möjligheterna att justera dina HDR bilder är avsevärt mycket större i det än att du använder "mjukvara" i kameran som gör bilden så som programmet är konfigurerat att göra.

Jämför med iPhone, HDR är en funktion som gör som den vill och sen kan du inte justera efter egna önskemål.

Om du tar dina egna bilder och sen gör HDR av dem i photoshop så är det du som bestämmer slutresultatet.

Jag använder mig  oftast av 5 olika exponeringar, som jag sparar som Jpeg och drar in dom i Photomatix. Sen fixar jag lite i det programmet för att sedan putsa till bilden lite i PS.

Tack så mycket för båda era svar! :-) finns det något gratisprogram man kan använda?

Det finns flera gratisprogram om du är beredd på en ganska brant inlärningskurva. Om du vill ha det lättare väljer du något av de mest använda programmen som finns till exempelvis Windows. Photomatix är ett av de mest lättjobbade. 

Kameran du har klarar oftast tillräckligt dynamiskt omfång för att inte behöva sätta ihop flera bilder. Det går alltså att göra bilder med stort dynamiskt omfång med bara en tagning, så länge du håller dig till lågt ISO.

Programmen för HDR löser ändå inte en del av problemen med högt dynamiskt omfång, utan man kan behöva andra metoder för att få ut mesta möjliga. Exempelvis en nattbild med neonskyltar eller med en plasmaskärm är för mycket för Photomatix. Där kan man behöva gå in och maska manuellt och använda två tagningar för att få hela omfånget.

HDR-tekniken med sammanslagning av flera exponeringar utvecklades under en tid när digitaltekniken var ung och sensorerna hade lågt dynamiskt omfång. Med dagens sensorer är tekniken i viss mån överspelad, och du har en av de allra bästa sensorerna, som i en enda rätt exponerad tagning.klarar lika stort dynamiskt omfång som man tidigare behövde HDR till. 

Det finns en liten vinst att göra med att slå ihop två tagningar, och det är att bruset i de mörkare delarna av motivet minskar. Däremot behöver du aldrig fler än två exponeringar från D7000.

Gratisprogram: http://kameratrollet.se/tag/luminance-hdr/

Börja läs nerifrån.

Tack så mycket Inkanyezi och PeterWem! :-D och din länk i #5 var ju super bra. Hoppas bara att det funkar att ha Luminance HDR i Linux via Wine. :-)

Det är troligen bättre att du kompilerar det för Linux från källkoden och kör det direkt i Linux.

Luminance HDR är för Linux. Du finner det säkert redan i programkatalogen.

Ja, titta där var den ju. :-)

Oj, det har ni ju helt rätt i! Jag kollade bara på länken som PeterWem hade länkat genom (sin?) bloggen och där fanns inte Linux som ett alternativ… :P Men nu är det nedladdat, så ikväll ska det ut och experimenteras! ^^

Ännu en fråga, när man fotar, ska man då ha samma bländare och endast ändra slutartiden?

Ja, precis, du skall ha samma bländare annars ändras ju skärpedjupet.

Läge att slå på gaffling på kameran då eller?

#13 Frågan om gaffling har inte ett riktigt enkelt svar.

De flesta av systemkamerorna kan gaffla upp till tre steg, och visst kan tre stegs gaffling ge resultatet man vill ha, och egentligen räcker det med två steg, om man förstår hur man kan använda bilderna.

Högdagerbilden bör vara exponerad åt höger, dvs man exponerar så långt åt höger att den kanal som ligger närmst klippning når fram till höger kant på RAW-histogrammet. För att veta var det är får man i efterhand ta till RAW Digger och titta på hur råfilen ser ut.

Mörkerbilden ska för de flesta kameror vara fyra steg mer exponerad, men för D7000 kan man välja sex steg, förutsatt att man har ett relativt nytt objektiv som är rent, och som har ett bra T-värde. Framför allt makroobjektiven tillhör den kategorin, men också en del fasta teleobjektiv. D7000 har fjorton stegs dynamiskt omfång vid bas-ISO, och med sex stegs skillnad blir det tjugo stegs dynamiskt omfång. Det är osannolikt att det optiska systemet klarar så hög kontrast, men under helt ideala förhållanden kan det gå så högt.

Det är överflödigt med mer än två exponeringar, eftersom fler exponeringar egentligen bara ökar tiden för att slå ihop dem och också risken för artefakter. Det är alltså meningslöst och kontraproduktivt att använda väldigt många exponeringar, om man inte har en kamera med väldigt litet dynamiskt omfång. Ju fler exponeringar man tar, desto viktigare är det att man inte rubbar kameran mellan tagningarna, eftersom varje liten vridning av kameran ställer till ännu mer problem för programmet som ska lägga ihop dem, vilket ökar risken för artefakter och tar längre tid.

Om man utgår ifrån råfiler, behöver man ingen underexponerad bild. Det räcker att den mörkaste är exponerad åt höger, vilket kanske är enklast att åstadkomma om man använder UNI-WB för att kunna använda kamerans histogram. Man behöver alltså en bild exponerad åt höger och ytterligare en bild med mellan fyra och sex steg mer exponering. Med gaffling får man det resultatet om man lägger på exponeringskompensation, så att den mörkaste bilden blir exponerad åt höger och den ljusaste blir överexponerad. Ett sätt är att använda tre stegs gaffling och tre stegs pluskompensation. Troligen når den mörka bilden inte exponering åt höger, men det är en kompromiss. Om man kan lägga mer plus ligger man troligen bättre. Man använder då enbart den mörkaste och den ljusaste. 

Med kameror som har lägre omfång än D7000 kan det vara klokt att lägga två stegs pluskompensation och två stegs gaffling och använda de två yttersta bilderna. Man kan prova om det går att öka kompensationen lite mer, men säkrare är att använda UNI-WB och prova fram rätt exponering åt höger med histogrammen. 

Enklare är att styra kameran manuellt med fjärrkontroll och enbart ändra slutartiden. Man exponerar en bild åt höger och en bild fyra, fem eller sex steg mer, beroende på hur stort dynamiskt omfång kameran har och hur stort omfång man försöker fånga. Exempelvis neonskyltar i bilden nattetid kräver troligen större omfång än de flesta andra bilder.